Hur TV kan skada
EN GÅNG i tiden ansåg somliga forskare att TV-programmen inte utövade något bestående negativt inflytande. Några hävdade till och med att program som skildrade våld kunde tjäna som ”säkerhetsventiler” och tygla våldstendenser hos människor.
Men detta var innan man hade haft tillräckligt lång tid på sig att analysera verkningarna av många års TV-tittande. Långvariga undersökningar visar nu så gott som enstämmigt att TV:n, när den används orätt, kan vålla skada, ja, allvarlig skada.
TV påverkar
Påståendet att människor påverkas obetydligt eller inte alls av att ständigt matas med TV-program, som skildrar våld, sedefördärv och omoraliskhet, håller inte streck vid en närmare granskning. Om det vore så, varför ger då företag i länder med kommersiell TV ut milliarder kronor på att göra reklam i TV för sina produkter och tjänster?
Dessa annonsörer vet att TV som kommunikationsmedel har en djupgående verkan. Deras reklam präglar människor mentalt så att de köper deras produkter. Företagsledarna i världen är säkert inte så enfaldiga att de skulle kasta bort pengar på TV-reklam, om den hade liten eller ingen verkan.
Detsamma gäller innehållet i TV-programmen. Människor måste självfallet på ett eller annat sätt påverkas av att ägna mängder av tid åt att se programmen.
Att säga att en ständig tillförsel av dåliga TV-program har föga verkan på sinnet är som att säga att en ständig tillförsel av dålig föda har föga verkan på kroppens hälsa. Kroppens hälsa är i hög grad beroende av rätt föda. Ät dålig föda tillräckligt länge, och din hälsa kommer att ta skada. På samma sätt bestäms vår mentala hälsa i stor utsträckning av vad vi tillför sinnet. Stora mängder dålig mental föda under en längre tid kan påverka sinnet negativt.
Fakta visar att människor verkligen påverkas av vad de ser på TV. I tidskriften TV Guide medgavs det: ”Även om en del tidiga vetenskapliga undersökningar gav vid handen att TV-våld i själva verket kunde göra tittarna mindre aggressiva genom att få dem att lösgöra eller ’avreagera’ sina undertryckta aggressioner genom andra människor, har senare forskning vederlagt denna teori.”
Det finns alltså goda skäl till att många uttalar sig kritiskt mot TV. De oroar sig uppriktigt över föroreningen av sinnet på samma sätt som de oroar sig över den bokstavliga föroreningen av luft, vatten och föda.
Trots denna oro fortsätter den ständiga tillförseln av dåliga TV-program. Yngre tittare kanske inte kan lägga märke till den försämring av programmen som ägt rum, men äldre tittare kan göra jämförelser. Ett exempel på detta är författaren Michael Dean som återvände till Australien efter en längre bortavaro. Han skrev i The Australian, en veckotidskrift som utkommer i Sydney: ”Att se australiensisk TV igen efter tretton år är som ett slag mot ens medfödda optimism. Det är som om H. C. Andersen hade återvänt till sin barndoms damm för att finna att den fula ankungen blivit en ännu fulare svan.”
Våld, brott, omoraliskhet och sedefördärv uppfanns visserligen inte av TV, men vittnesbörden visar att allt detta förvärrats genom TV. Detta gäller i synnerhet i länder där kommersiell TV har praktiskt taget fria händer eller där censuren är mycket liberal och tillåter att man visar sådant som skulle ha väckt uppseende för ett par decennier sedan.
Ett sätt på vilket TV skadar
Dåliga TV-program skadar på flera olika sätt. Bland annat kan människors fysiska hälsa ta skada.
Amerikanska läkarsällskapet säger att sedefördärv och våld i TV kan göra en del människor fysiskt sjuka. Många av de läkare, som tillfrågades i en undersökning, sade att verkningarna av sådana TV-program visar sig på deras mottagningar och på sjukhusen. Mer än 22.000 läkare i Kalifornien — det stora flertalet i den staten — har på liknande sätt avlagt ett enhälligt vittnesmål inför rätta och bekräftat diagnosen att våld och sedefördärv i TV är ”en fara för hälsan”. Känslorna kan påverkas negativt, vilket kan leda till direkta fysiska problem.
En annan skadlig aspekt som berör hälsan är att TV-tittande inte kräver något av kroppen. Långvarig overksamhet är skadlig för den fysiska hälsan. Brist på motion dödar. Många äter också mellan måltiderna medan de tittar på TV, vilket bidrar till att de får problem med övervikt.
Läkarna har funnit att ett stort antal patienter som lider av blodpropp under en längre tid tittat för mycket på TV. Sådan långvarig overksamhet gör att musklerna i benen inte sammandras i tillräcklig utsträckning. Om de djupare liggande venerna i benen och fötterna inte aktiveras av muskelsammandragningar till följd av att man går eller motionerar på annat sätt, kan blodproppar bildas som kan leda till döden.
Att man inte får tillräckligt med sömn är en annan skadlig verkan av för mycket TV-tittande. Televisionen har något av en ”hypnotisk kraft”, i det att det ena programmet ofta leder till det andra. Följden blir att många människor fortsätter att se på TV till sent på kvällen, när de borde ligga i sängen och sova. Eftersom de ändå måste stiga upp vid samma tid som vanligt för att gå till arbetet följande dag, får de för litet sömn. Alltför litet sömn är en allvarlig hälsorisk.
En del program stimulerar dessutom sinnet i så hög grad att människor finner att de har svårt att somna, sedan de äntligen lagt sig. En grupp arbetare från Sovjetunionen, där televisionen står under statlig kontroll, vilka inbjudits att besöka Förenta staterna, sade: ”Televisionen var en annan besvikelse. Vi såg på TV första kvällen vi var där och kunde knappast sova efteråt för alla mord vi såg.”
Främjar TV våld?
En annan allvarlig verkan av dåliga TV-program gäller just våldet. I TV Guide uppges det: ”En professor i psykologi sammanfattade nyligen vittnesbörden och sade: ’Det råder föga tvivel om att mediet genom att visa olika uttryck för aggression eller former av kriminellt och våldspräglat uppförande ”undervisar”, och människor ”lär sig”.’”
I ett betecknande experiment fick en grupp vuxna se TV-program som tog sikte på att stimulera goda relationer människor emellan, medan en annan grupp fick se program med det vanliga inslaget av våld och sedefördärv. Mot slutet av försöksperioden sade forskarna att resultaten var ”häpnadsväckande”. De som ständigt såg de dåliga programmen blev alltmer fientliga och aggressiva. De var vresigare mot sina familjer, mindre toleranta mot sina barn och uppförde sig i allmänhet mer vårdslöst.
En statlig undersökning i Canada visade att 20 procent eller mer av aggressionen och våldet i det kanadensiska samhället kunde tillskrivas de kortvariga verkningarna av våldspräglade TV-program. Ytterligare 10 procent tillskrevs de långvariga verkningarna. I rapporten hette det: ”Att se våld ökar aggressionen och kan utlösa våldshandlingar.” Man varnade: ”Även om aggressiva handlingar utlöses hos bara en liten del av tittarna, kommer detta — när så många som 40 millioner ser en brutal scen — att leda till att människor skadas.”
Genom denna undersökning vederlades påståendet att en människa kan ”lätta på trycket” genom att se våldsprogram. I stället konstaterade man att ”iakttagande av våld tenderar att öka aggressiviteten efteråt”.
Hos en del människor framkallas dessutom ett sinnestillstånd som gör det svårt för dem att skilja dikt från verklighet. När en patient på ett psykiatriskt sjukhus slog ett biträde i huvudet med en biljardkö, blev han förvånad över att biträdet inte reste sig. Patienten kunde inte förstå varför biträdet förlorade medvetandet, när människor i TV ofta reser sig kvickt igen sedan de blivit slagna i huvudet.
Brottslingar har erkänt att de fått uppslag till brott genom att titta på TV-program i fängelset. En förvånansvärt hög procent, 90 procent, sade vid en undersökning att de i själva verket lärt sig att förbättra sin brottsteknik. Fyra av tio sade att de redan prövat speciella former av brott som de först sett på TV. En man förklarade: ”TV har lärt mig hur man stjäl bilar, hur man bryter sig in i butiker, hur man gör när man rånar folk, till och med hur man plundrar en berusad. ... Alla hämtar idéer från det som visas i TV.”
Man tolererar våld
En annan dyster aspekt av TV-våldet har iakttagits av beteendeforskare. De anser nu att en ständig tillförsel av TV-våld inte bara gör många människor mer aggressiva, utan också gör många mer okänsliga för våld som begås mot andra.
Kolumnisten Harriet van Horne skrev i New York Post: ”Något förskräckligt har hänt vanliga, anständiga människor. Något vanärande och alarmerande.” Hon påpekade att många människor, när de ser någon utsättas för våld, ”tittar och gör absolut ingenting” som om de såg det på TV. De lyfter inte ett finger, kallar inte ens på polis.
Det har visserligen alltid funnits människor som inte velat bli inblandade när andra råkat illa ut. Men förvärrar TV detta problem? Kolumnisten van Horne slutar: ”Brott, lidande och död chockerar oss inte som förr. ... Har 20 års TV-lemlästning kommit den barmhärtige samariten inom oss att skrumpna? Motsträvigt måste man svara ja.”
Skadar familjerelationerna
Ytterligare en dålig verkan är att familjerelationerna kan skadas av att man tittar för mycket på undermåliga TV-program. Det kan faktiskt skada att titta för mycket på vilka program som helst.
En familj kan visserligen titta på TV tillsammans, men detta för inte familjen närmare samman i mentalt, känslomässigt eller andligt avseende. Många familjemedlemmar medger att de känner sig mer isolerade, när de ägnar för mycket tid åt att titta på TV. Det existerar redan en kommunikationsklyfta i många familjer, och TV:n kan vidga den. Några säger att TV:n i själva verket är den huvudsakliga orsaken till denna klyfta i många hem.
Det är inte bara det att TV-tittandet tar bort tid som man kunde använda till att kommunicera med varandra i familjen, utan det gör det också svårare för somliga människor att umgås med andra. Enligt boken The Plug-in Drug säger en kvinna: ”Jag har svårt att mobilisera mig och ha med verkliga människor att göra, sedan jag tittat på TV några timmar. Det är svårt att övergå från TV-tittande till verkligt umgänge. Jag antar att det beror på att det inte krävdes någon ansträngning av mig, när jag såg på TV, och att ha med verkliga människor att göra kräver alltid en viss ansträngning. Föreställ er då hur mycket svårare detta måste vara för ett litet barn, i synnerhet ett barn som ser mycket på TV varje dag.”
Många TV-program degraderar familjelivet. I dagstidningen El Nacional, som utkommer i Caracas i Venezuela, berättar José Ricardo Eliashev om två privatägda TV-stationer, vilkas program är späckade med ”[utomäktenskapliga] barn, hemliga fäder och okända bröder”. Han påpekar att i dessa program ”är barnen inte varelser som förtjänar kärlek och obetingad ömhet. I stället utnyttjas de och behandlas illa av de vuxna — kidnappas, överges, förnekas eller plågas på annat sätt.” Han slutar: ”Familjestrukturen, åtminstone i kristen mening, är förstörd.”
Och detta är en av de faktorer som i synnerhet oroar gudfruktiga människor. De är också bekymrade över att många TV-program undergräver höga moralnormer. I programmen överses med otukt, äktenskapsbrott och homosexualitet, och ofta hyllas den ateistiska livssynen.
I en ledare i ett nummer av U.S. News & World Report kunde man läsa följande angående detta:
”TV-cheferna kan ursäkta till och med sina mest banala program med att säga att de kommer att bli uppätna levande, om de inte ger publiken vad publiken tycks vilja ha. Men de förtjänar att klandras. De kunde åtminstone uppbåda lite mod och fantasi, när de överväger vad de skall visa publiken, i stället för att försöka överträffa varandra i dravel och dålig smak. ...
Kongressen skulle inte hålla sig lugn en minut, om en framträdande industri drog in en milliard dollar i skatteintäkter — som kommersiell radio och TV gjorde förra året — medan den tömde ut avfallsprodukter i våra floder och sjöar. Men varken kongressen eller den federala kommissionen för kommunikationsfrågor höjer ögonbrynen, när kommersiella TV-stationer tömmer sina tarvliga ’underhållningssopor’ i de amerikanska hemmen och förorenar våra sinnen.”
Föroreningen av sinnena fortsätter, och inte för några sinnen blir följderna mer olyckliga än för de sinnen som är minst i stånd att klara den — barnens sinnen.
[Infälld text på sidan 10]
Det existerar redan en kommunikationsklyfta i många familjer, och TV:n kan vidga den
[Infälld text på sidan 11]
Många TV-program undergräver höga moralnormer genom att det överses med otukt, äktenskapsbrott och homosexualitet
[Bild på sidan 9]
För mycket TV berövar en den aktivitet man behöver för att vidmakthålla god hälsa — det är farligt för den mentala och fysiska hälsan