Den förunderliga ullen

Från Vakna!:s korrespondent i Australien

VAD är det som är behagligt varmt på vintern och ändå överraskande svalt på sommaren? Vad är det som är strävare än bomull och ändå används till de lättaste tyger? Vad är det som används till skidåkares skyddsdräkt och modeskapares drömplagg? Vad är det som kan töjas med närmare en tredjedel av sin längd och sedan återta sin ursprungliga längd när man släpper det?

Svaret på samtliga frågor är ull — ett mångsidigt och hållbart material. Ja, det fogliga fårets förunderliga päls är råmaterial till en av människans mest variationsrika textilier.

Månghundraårig erfarenhet

När de första europeiska resenärerna kom till Sydamerika, träffade de på många folkslag, till exempel peruaner, som bar vackra plagg av alpackaull. Ännu längre tillbaka, på biblisk tid, höll man stora fårhjordar och framställde kläder av färgad och behandlad ull. — 2 Moseboken 26:1; 3 Moseboken 13:47.

I modern tid har intresset koncentrerats kring det härdiga spanska merinofåret, som utmärker sig inte bara för sin långa, högklassiga päls, utan också för sin förmåga att uthärda ganska svåra klimatförhållanden. Det tåliga merinofåret var idealiskt för det torra klimatet i Australien. Vid slutet av 1700-talet sökte grundarna av den nya kolonin något att satsa på utöver livsmedelsproduktion. De behövde en attraktiv exportvara på vilken de kunde bygga landets ekonomi.

Deras val föll på ullen, därför att den växer av sig själv på djuren. Fåren kan ströva omkring så gott som utan tillsyn under långa tider, och det krävs inte mycket arbete att producera stora kvantiteter ull. Ullen är lätt att packa och förstörs inte under lång förvaringstid. Dess motståndskraft mot mögel gjorde att den kunde hålla sig fräsch under hela den sex månader långa resan med segelfartyg till England. En annan fördel är att ullen inte antänds så lätt.

Burna på fårens rygg

Under cirka 150 år från det att de första merinofåren kom till Australien år 1797 var landet helt beroende av ullexporten. Efter första världskriget utvecklades andra industrier, och ett flertal syntetiska material ersatte ullen varför uttrycket att Australien ”bars på fårens rygg” blev allt mindre tillämpligt. På den allra senaste tiden har emellertid Australien upplevt en uppgång i ullhandeln utan tidigare motstycke.

År 1807 såldes den första balen med ull från Botany Bay i London för det ganska nedslående priset av 10 shilling och 4 pence per pund (cirka 12 kronor per kilo). Den klassificerades då som ”av ganska låg kvalitet och smutsig”. I dag omfattar fårstammen i Australien omkring 166 miljoner djur — mer än tio får per invånare i landet — och årsproduktionen är 845.000 ton. I februari 1988 såldes en bal merinoull av högsta kvalitet till en italiensk köpare för närmare 20.000 australiska dollar. Vilken utveckling från den första ullbalen som såldes i London år 1807!

Varför är ullen så fantastisk?

Ullens variationsrikedom och användbarhet framgår av följande kortfattade översikt. Ullen växer som människans hår. Många fårraser har långa hårstrån som växer i ullen. Merinofåren har genom avel berövats sådan hårväxt, och kvar finns bara den täta bottenullen som är så efterfrågad. Fastän ullen är strävare än bomull och lin, kan den ge mycket lätta tyger därför att den har mindre volymvikt (täthet). En annan positiv egenskap hos ull är att den är färgäkta. Om du ser en ung kvinna med en klarröd halsduk lätt fladdrande för vinden, kan den mycket väl vara av ren ull.

Har du försökt slita av en ullgarnstråd med fingrarna? Den är stark. En enda ullfiber kan tåla upp till 30 grams belastning utan att gå av, så det behövs verkligen en sax för att dela ett ylletyg. Ullfibern är också ”lockig”, vilket gör den synnerligen böjlig. Den kan töja sig med upp till 30 procent av sin längd och återgå till sin ursprungliga längd när spänningen släpper. Den här egenskapen gör att ylleplagg är skrynkelfria så länge de är torra.

Det är dessutom så att fibrerna innesluter luft, vilket ger ullen isolerande egenskaper — den är varm på vintern och sval på sommaren. Ytan är också resistent mot vatten. På grund härav kommer en fuktig yllecardigan inte att kyla av kroppen genom att torka snabbt på det sätt som andra tyger gör. Alla får bär ju ull i alla slags väder, och de blir inte nerkylda.

Kanske du inte visste att filt, som ju har hundratals olika användningsområden, från mattor till tennisbollar, består av ull som har gjorts tät genom upphettning under tryck. Och kamgarn, som används till kostymer och dräkter av mycket fin kvalitet, framställs av ull som spinns på ett speciellt sätt.

Ullens väg från fåret till dig

I ullproducerande länder är skjulen för fårklippningen en karakteristisk del av landskapet. Fåren klipps som regel en gång om året. Men i varmare länder klipper man fåren två gånger per år.

För att vara fårklippare måste man vara stark i både armar och rygg. Man använder klippningsmaskiner och strävar efter att klippa pälsen i ett enda stycke. En van fårklippare kan klippa omkring 200 får om dagen. Först tar han av ullen på buken och börjar då på insidan av ett ben. Sedan arbetar han uppåt ryggen, manken och halsen och neråt på andra sidan. Den finaste ullen finns på manken och kroppssidorna.

När de nyklippta fåren släpps från skjulet, är det lustigt att se dem hoppa omkring befriade från sin tunga, tjocka päls.

Nästa arbetsmoment är att kvalitetssortera ullen. Sorterarna står vid långa bord och granskar ullens färg, porositet och renhet samt fibrernas finhet, mjukhet och längd. En skicklig ullsorterare kan klara av fyra och ett halvt ton ull per vecka. Sedan tvättas ullen och torkas, och ullvaxet (lanolin) avlägsnas. Ullen från levande djur är bäst.

God omvårdnad ger längre liv

Som alla vet tycker malen om ylle. Den lägger ägg där larverna får gott om föda. De föredrar ull som har sugit åt sig svett eller andra vätskor. Lägg därför aldrig nerfläckade och smutsiga ylleplagg i förvar. Om man kan köpa plagg som är impregnerade mot malangrepp, är detta en extra skyddsåtgärd. Om man inte använder plaggen regelbundet, bör man förvara dem lufttätt. Även plagg som man använder ofta bör borstas och luftas regelbundet, eftersom ull mår bäst i luft.

Den moderna tekniken har åstadkommit förbättringar så att de flesta yllevaror som säljs är behandlade mot angrepp av insekter och mjöldagg. De är också krympfria och resistenta mot eld. Man behöver ändå vara försiktig när man tvättar ylle. Många moderna tvättmaskiner har ett program för ylletvätt. Men om man tvättar för hand, bör man försiktigt krama plaggen rena och arbeta med händerna i vattnet, som kan vara antingen ljummet eller varmt. Särskilda tvättmedel för ylleplagg är att föredra, men om man inte kan få tag på sådana, bör man lösa tvättmedlet i vattnet innan man börjat tvätta. Använd inte fläckborttagningsmedel på ylleplagg. De är oftast alkaliska (basiska) och kan förstöra plagget. Använd samma vattentemperatur för sköljningen som för tvätten och se till att allt tvättmedel sköljs bort genom att använda rikligt med vatten. Rulla in det våta plagget i en handduk och krama ur vattnet.

En av fördelarna med ylleplagg är att de sällan behöver strykas. Om du vill ha en synnerligen mjuk yta, kan du emellertid använda ett ångstrykjärn eller ett vanligt strykjärn och en fuktig duk. Men kom ihåg att plagget då måste vara helt torrt. Lätta, snabba drag med strykjärnet hindrar att det blir oönskade ”glansiga ytor” på tyget. Man bör helst lyfta järnet och pressa ner det, inte stryka fram och tillbaka.

Ullen är underbar

Du håller säkert med om att ull är ett förunderligt material. Från överrock till tennisboll och allting däremellan i hållbara kvalitetsprodukter. De australiska nybyggarna gjorde ett förståndigt val när de valde fåravel. Vi kan vara tacksamma mot dem när vi själva uppskattar den nästan ändlösa variationsrikedomen hos ullen.

[Bilder på sidan 24]

Före klippningen

I fårklippningstider

Efter klippningen

Resultatet