Kyrkornas världsråd — samarbete eller förvirring?

Från Vakna!:s korrespondent i Australien

MÖTET öppnades den 7 februari 1991 på det pittoreska område som tillhör Australian National University i Canberra, Australiens huvudstad. Uppskattningsvis 4.000 lekmän och omkring 316 kyrkliga ledare från mer än ett hundra länder var närvarande. Med början år 1948 i Amsterdam i Nederländerna hade Kyrkornas världsråd samlats sex gånger i olika länder under en period av 35 år.

Vad är Kyrkornas världsråd? Det är inte en överkyrka. Det är en sammanslutning av kyrkor, ett forum där man delar med sig av sina uppfattningar. Australiens premiärminister, Robert J. Hawke, höll välkomsttalet vid detta sjunde möte — fastän han menar sig vara agnostiker. Temat man valt för denna två veckor långa sammankomst var utformat som en bön: ”Helige Ande — kom och återuppliva hela skapelsen!”

Den oväntade händelseutvecklingen på världsscenen avledde emellertid delegaternas sinnesinriktning och förväntningar bort från ett återupplivande förmedelst den heliga anden till politik och det moraliska i kriget vid Persiska viken. Den snara avvikelsen från en andlig debatt föranledde sir Paul Reeves, anglikansk ärkebiskop och före detta generalguvernör i Nya Zeeland, att häpet utbrista: ”Vid möten som detta tvistar vi om makt, vilket inte har mycket med Helig Ande att göra.” Ärkebiskopen i Canberra försökte förklara det värdefulla i deras oenighet: ”Den Helige Ande skänker enighet. En hälsosam oenighet är en gåva från samma heliga ande.”

David Gill, generalsekreterare för Kyrkornas världsråd i Australien, uttryckte också oro över att rådets integritet var i fara och framhöll att organisationen mer och mer utnyttjas av målinriktade grupper som är ute efter att främja sina egna intressen.

Prästvigning av kvinnor — mer oenighet

Ännu en punkt på dagordningen var kvinnans roll i den nutida kyrkan, men kvinnorna var missnöjda. De flesta av dem ansåg den vara mansdominerad. Lois Wilson från Canada sammanfattade det i vresig ton: ”Kyrkornas världsråds politik är genomrutten, och jag tror inte att det var vad Jesus hade tänkt.” Varför kände de sig missräknade? I tidningen Canberra Times kunde man läsa: ”Det har fällts många tårar i damrummet därför att kvinnor har avskräckts från att låta sig nomineras till Världsrådets centralkommitté. I ett försök att avskräcka en kvinna antyddes det att hon skulle bli utesluten ur sin kyrka, om hon lät sig nomineras.”

Vad blev det av det andliga temat?

En del bekymrade sig över att mötet inte nog hade betonat dess verksamhets bibliska eller teologiska karaktär. Det är inte förvånande, för flertalet av de viktigare punkterna på dagordningen var av politisk karaktär. Den tryckta rapporten över mötet innehöll bara en kort hänvisning till bibeln.

I den religiösa tidskriften National Outlook skrev man att det David Gill sade ”är representativt för andras uppfattningar som har varit med vid Kyrkornas världsråds sammankomster på senare tid och som, enligt vad en person nyligen sade, gick dit med stora förhoppningar men gick därifrån med en känsla av torka och tomhet”.

När de andligen hungriga och törstiga kom i kontakt med Kristus Jesus, gick de däremot inte bort med en känsla av ”torka och tomhet”. De gick bort vederkvickta: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er. Ta på er mitt ok och bli mina lärjungar, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” — Matteus 11:28—30.