De häpnade över det de såg
I SOMRAS uppmärksammades Jehovas vittnen på ett sätt som aldrig tidigare hade skett i många delar av Östeuropa såväl som i de avlägsna områdena Kasakstan och Sibirien. Lokalbefolkningen och de som besökte sammankomsterna på dessa platser blev imponerade, ja de häpnade över det de såg.
Delegater i Zagreb fick gång på gång höra: ”Vi trodde inte att ni skulle komma!” De flesta andra turister hade inställt sina resplaner — men inte Jehovas vittnen. The Times i London skrev om sammankomsten: ”Det är faktiskt den första som har organiserats av Jehovas vittnen i en stat som befinner sig i krig med sig själv.”
Framför allt polismän häpnade. En polis i Zagreb sade: ”Det vore bra att visa massmedierna vad som pågår på det här stadion, just här, där vi ser serber, kroater, slovener, montenegriner och andra fredligt sitta sida vid sida.”
I Budapest ombads en polis jämföra de församlade vittnena på det stora stadion med den vanliga fotbollspubliken. Han log, tittade upp och sade: ”Skillnaden är som mellan himmel och jord.”
”Vad menar du?”
”Jo, titta bara”, sade han. ”Ingen röker, det ligger inget skräp någonstans, och människorna uppför sig hyfsat. De gör det man säger till dem att göra.”
I Kiev, huvudstaden i Ukraina, samlades 14.654 på Dynamostadion, av vilka vi ser några på omslaget till den här tidskriften. Ett vittne där frågade en av polischeferna om hans mannar hade varit tvungna att arbeta hårt under sammankomsten. ”Nej, nästa gång kommer vi bara att skicka två poliser till er.”
”Varför två?” tillfrågades han.
”När den ene somnar”, svarade han skämtsamt, ”kan den andre se till honom.”
Allmänheten förundrades
Pesti Hírlap, en tidning i Budapest, rapporterade: ”Mer än 40.000 tillbringade det här veckoslutet på Népstadion. Inget pappersskräp, ingen brödsmula, ingen cigarrettfimp lämnades kvar.” Fehérvár Hírlap, en annan tidning i staden, skrev: ”De som av en händelse råkade hamna på Népstadion mellan den 26 och den 28 juli blev helt visst angenämt överraskade. ... De kunde se det sällan förekommande exemplet på kristet uppförande och levnadssätt.”
Under veckoslutet dränktes Budapest av skyfall; det kom mer än 50 millimeter. Men det hindrade inte vittnena. ”Det är fantastiskt! Det är ofattbart!” råkade någon höra en polisman säga. ”De bara fortsätter att komma och komma. ... Ingenting kan hålla dem tillbaka.” På måndagen hade en artikel rubriken ”Bön i regnet”, och i den citerades delegater: ”Vi blir bara avsköljda av regnet, inte bortsköljda!”
I Lvov, där 17.531 samlades på Ukrainas Centralstadion, sade en polistjänsteman till ett av vittnena: ”För andra vanliga evenemang med så många närvarande skulle vi behöva hundratals poliser. För er sammankomst hade vi tio, och de behövdes egentligen inte.”
Sedan avslöjade tjänstemannen hur imponerad han var av sammankomsten genom att säga: ”Ni utmärker er i att undervisa andra om det som är gott, ni talar om Gud, och ni deltar inte i våld. Vi diskuterade varför vi brukade förfölja er, och vi kom fram till att vi inte hade lyssnat på er och inte visste något om er.”
En reporter för tidningen Leninskij Put’ skrev följande efter att ha besökt sammankomsten i Usolje-Sibirskoje: ”Det var fantastiskt att se hövligheten såväl som förmågan att urskilja och reagera på andras behov som Jehovas tjänare visade mot varandra. Jag kommer aldrig att glömma följande ord som yttrades vid sammankomsten: ’Du får inte stjäla! Du får inte ljuga! Du får inte dricka [till övermått]! Var flitig! Hjälp din nästa!’ När allt kommer omkring är detta principer som folk i allmänhet borde sträva efter. Men vi glömmer dem ofta.
Något som också gjorde intryck var den broderliga attityd som man visade mot andra, villigheten att hjälpa. En kvinna erbjöd oss en tidning så att vi inte skulle behöva sitta direkt på den dammiga bänken. När det började regna, räckte mig den unga kvinnan som satt bredvid mig sitt paraply med ett leende, och en man i närheten bokstavligen drog in en genomblöt pojke under sitt paraply. ...
Själva atmosfären vid sammankomsten gjorde att man på något sätt blev en lite bättre människa, lite mer kultiverad, mer ädel. Det var omöjligt att inte besvara den vänlighet som främlingar visade med ett leende. ... När vi lämnade stadion kände vi oss renade och kände att vi hade kommit i kontakt med något vackert.”
Till sammankomsten i Kiev kom mer än 2.000 från Moskva och omkring 4.500 från Kaukasus. Ett informationsstånd ställdes upp på flygplatsen, och biblisk litteratur lades fram. Många ställde frågor som artigt besvarades. En kväll kom en man fram och sade: ”Jag har iakttagit er en lång tid. Jag är förvånad över hur vänliga ni är när ni talar med folk om Riket. Låt mig få ge er de här blommorna som gåva för ert utomordentliga arbete.”
Under dopförrättningen vid sammankomsten i Usolje-Sibirskoje blev en journalist imponerad, när han såg några ryssar omfamna och gratulera en nydöpt person som tillhörde burjaterna. Även om det inte direkt förekommer några etniska motsättningar i Sibirien, är verklig vänskap mellan ryssar och sådana som tillhör den folkgruppen sällsynt. ”Hur har ni kunnat överbrygga dessa nationella barriärer?” frågade journalisten.
”Genom att tillämpa den bibliska principen ’du skall älska din nästa som dig själv’”, fick han till svar.
Ett internationellt brödraskap
Det som särskilt vid de tre internationella sammankomsterna var så hjärtevärmande var den kärlek som präglade kontakterna mellan delegater från hela världen. Budapest hade besökare från 35 länder — de flesta var från Polen och Tyskland, men ganska stora delegationer kom också från många andra länder, bland annat omkring 500 från Sovjetunionen. Prag hade delegater från 39 länder, däribland mer än 26.000 från Tyskland, närmare 13.000 från Polen, över 900 från Italien, 570 från Nederländerna, 746 från Sverige och 743 från Japan. Zagreb hade besökare från 15 länder, trots hotet om inbördeskrig.
Vid var och en av de internationella sammankomsterna byggdes tre podier upp på planen, riktade mot olika delar av stadion. Från dessa podier framfördes hela programmet samtidigt på tre språk. I Budapest hölls det på ungerska, polska och tyska; i Prag på tjeckiska/slovakiska, polska och tyska; och i Zagreb på kroatiska/serbiska, slovenska och italienska. Under det lärorika bibliska dramat, som byggde på erfarenheter som den forntida Esra och hans medförbundna hade haft, kunde delegater som talar olika språk se framställningen från vilken som helst av de tre språksektionerna som de valde att sitta på.
De flesta huvudtalen vid sammankomsterna hölls samtidigt på engelska av olika medlemmar av Jehovas vittnens styrande krets. De talade från vart och ett av de tre podierna. Dessa tal tolkades naturligtvis, så att de tre stora språkgrupperna kunde få nytta av dem, och i Budapest och Prag tolkades de också till många andra språk.
De olika språksektionernas tolkar stod på planen rakt framför sin språkgrupp. Genom att högtalare hade riktats mot varje särskild språksektion kunde man höra sitt eget språk utan att bli nämnvärt störd av tolkningarna till andra språk på andra sektioner. I Budapest, till exempel, tolkades tal som hölls av medlemmar av den styrande kretsen till finska, franska, grekiska, italienska, japanska, nederländska, norska, spanska och svenska, förutom de tre huvudspråken ungerska, polska och tyska.
Vid var och en av de internationella sammankomsterna hölls det sporrande avslutande talet av tre medlemmar av den styrande kretsen. Deras strävan var att de tre talen skulle sluta någotsånär samtidigt. Därefter förenade sig röster av många nationaliteter i sång, och till sist förenades allas hjärtan i innerlig tacksägelsebön till Jehova Gud för att han välsignat dessa underbara sammankomster med framgång.
När det avslutande ”Amen!” hade sagts, ville ingen gå. Tårar strömmade ner för tusentals kinder. Över hela det stora stadion vinkades det med näsdukar, sjalar och paraplyer i en avskedshälsning till älskade vänner som hade bevarat sin ostrafflighet inför Gud trots mångåriga förbud och fängelsestraff. I Prag stannade många vänner kvar i mer än en timme och sjöng och njöt av gemenskapen.
Att dessa sammankomster blev en så fantastisk framgång skedde inte utan ansträngning. Jehovas vittnen ägnade bokstavligen hundratusentals timmar åt att inte bara förbereda sig för att närvara, utan också åt att ta hand om de hundratals detaljer som krävdes för att sammankomsterna skulle bli en framgång.
Lokaliteterna förbereds
Det kolossala Strahovstadion i Prag, som inte hade använts för något större evenemang på åratal, var i desperat behov av reparation. Det fanns bara omkring 55.000 användbara sittplatser, långt ifrån tillräckligt för det antal som väntades till sommarens största sammankomst i Östeuropa. Men man fick tag i en trasig maskinhyvel, lagade den och använde den till att tillverka över 18 kilometer bänkar som sittplats för ytterligare runt 30.000 personer.
Att tillverka och montera bänkar var givetvis bara en del av arbetet. Målning, städning, ogräsrensning och allmän upprustning var också sådant som behövde göras. Till slut var stadion smyckat med 8.300 krukor som innehöll 33.200 blommor och 1.357 barrväxter. Vid vissa tillfällen var ett tusen arbetare i gång. Sammanlagt använde frivilliga arbetare från 260 av Jehovas vittnens församlingar mer än 66.000 timmar åt detta.
Ett liknande arbete gjordes för att iordningställa stadionanläggningarna i Budapest, Zagreb och andra städer. Omkring 4.000 frivilliga använde över 40.000 timmar åt att arbeta på sammankomstlokaliteterna i Lvov. Deras arbete betraktades som betalning av hyran för anläggningen. Alla bänkar på stadion reparerades och målades, och alla toaletter städades och gjordes i ordning. Man byggde också en trettio meter lång tegelbyggnad som innehöll ytterligare toalettutrymmen. Även på Khimikstadion i Usolje-Sibirskoje byggdes 52 extra toaletter för att användas under sammankomsten.
Chefteknikern vid stadion i Lvov sade: ”Jag har aldrig sett så ovanliga människor i hela mitt liv. Ni arbetar som en stor familj. Jag kan inte förstå det, men det är väldigt trevligt att samarbeta med er.” Ledningen för stadion sammanställde en skrivelse i vilken man tackade vittnena ”för deras engagemang i arbetet de utförde och för deras fina egenskaper och ansvarskänsla”. Skrivelsen avslutades: ”Vi önskar er all framgång med sammankomsten i Lvov.”
I Kiev behövde golvet repareras i utrymmet där cafeterian skulle byggas upp. På två dagar var arbetet genomfört. Två stadionarbetare kom för att se ”miraklet”, och den ene sade till den andre: ”På två dagar har de utfört ett arbete som det tar ett halvår för våra mannar att göra klart.” Ordföranden i vattensportklubben sade till sammankomsttillsyningsmannen: ”Ni har förvandlat stadion så mycket att vi inte längre känner igen det.”
Personalen vid stadion i Kiev skrev med uppskattning: ”Vi är gripna i hjärtat av organisationen vid Jehovas vittnens sammankomst. ... Som små vårflöden som förenar sig till en strid ström, så strömmar Jehovas vittnen, stora som små, samman till sin högtid. Detta förtjänar beundran. Vi ser det för första gången. Vi tackar er för att ni har lärt oss något genom ert exempel.”
Delegater tas om hand
En av de största uppgifterna var att ordna logi åt de tusentals besökarna. Vittnen på orten upplät sina hem för delegater. Vid sammankomsten i Prag lät tjeckiska vittnen 6.280 besökare från Polen bo i deras hem. I Budapest övernattade 2.203 delegater i privata hem. Och de 278 vittnena i Kiev inhyste mellan 750 och 800 besökare.
Dessutom fungerade många skolor och gymnastikhallar i Budapest som inkvartering. Mer än 40 skolor användes i Budapest för att ge logi åt 7.930 personer. I Prag var det 12.530 som sov i skolor och gymnastikhallar. Tusentals luftmadrasser skaffades för att användas i dessa logement. Drygt 29.000 av dem som besökte sammankomsten i Prag låg på studenthem och vandrarhem, och tusentals fler inhystes i vanliga hotell.
Vid vissa av sammankomsterna ordnade man med att delegaterna sov på tågen som de hade åkt dit med. Omkring två tusen vittnen från Zakarpatskaja Oblast använde järnvägsvagnarna som övernattningskvarter i Kiev. Andra som hade kommit till Kiev från Kaukasus gjorde likadant. Även litauiska vittnen som hade rest till Tallinn i Estland sov på tågen som de hade åkt med.
Även efter ankomsten blev delegaterna omhändertagna på många sätt av sina omtänksamma värdar. I Prag, till exempel, satte man in 40 bussar på en linje som normalt betjänas av bara en buss. Dessutom behövde delegaterna, tack vare förhandsbetalning, bara visa upp sina konventmärken, så fick de åka gratis på allmänna transportmedel till sammankomsten på morgonen och hem på kvällen. I Sovjetunionen blev 11 bussar som var på väg till sammankomsten i UsoljeSibirskoje från det närbelägna Angarsk vänligen eskorterade av två polisbilar, en framför och en bakom.
Ansträngningar att närvara
Särskilt delegater vid vissa av sammankomsterna i Sovjetunionen fick resa långa sträckor till stor kostnad för sig själva. Somliga hade sparat ett helt år för att kunna betala sin resa. En delegation vid sammankomsten i Usolje-Sibirskoje hade kommit hela vägen från hamnstaden Vladivostok vid Stilla havet, en sträcka på över 3.200 kilometer. Tolv andra delegater var från ön Sachalin i Stilla havet norr om Japan. En av dem var en 20-årig yngling som hade med sig tre andra ungdomar med vilka han ledde bibelstudier.
En busschaufför från Sajanogorsk, som tänkte låta döpa sig i Usolje, frågade gång på gång sin arbetsgivare om han kunde få ledigt några dagar för att vara med vid sammankomsten, men hans chef ville inte låta honom åka. Mannen körde då till staden Abakan och skaffade sig en kopia av Sovjetdokumentet av den 27 mars i år i vilket Jehovas vittnen officiellt erkänns som en religiös organisation. Trots att chefen tittade på dokumentet ville han ändå inte ge honom ledigt. Tidigt på morgonen den dag då avresan skulle ske vädjade mannen igen, efter innerlig bön till Jehova, och till slut fick han tillåtelse att åka.
Dop och nya publikationer
Dopet var ett gripande inslag vid alla de östeuropeiska sammankomsterna. Genom vattendop dokumenterade 18.293 personer som var närvarande vid dessa sammankomster att de oförbehållsamt hade överlämnat sitt liv åt att tjäna Jehova Gud. En ung dopkandidat i Prag, som kort tid dessförinnan hade blivit erbjuden ett attraktivt arbete, påpekade: ”Jag kände det som om jag hade att välja mellan å ena sidan en treenig gud bestående av USA-dollarn, den tyska marken och den österrikiska shillingen och å andra sidan Jehova. Jag bestämde mig för Jehova och avböjde erbjudandet.”
Dopet i Tallinn förrättades i en utomhusbassäng i närheten av Finska viken på en plats där man i bakgrunden kunde se en gammal befästning som tidigare använts som fängelse. Här hölls många estniska vittnen fångna, innan de sändes till arbetsläger i Ryssland i början av 1950-talet. Det var gripande, speciellt för dessa äldre, att se 447 nya troende symbolisera sitt överlämnande åt Jehova i en offentlig ceremoni.
Ett annat spännande inslag vid sammankomsterna var utgivningen av nya publikationer. De litauiska vännerna i Tallinn formligen hoppade upp från sina platser och ropade, när de fick höra att broschyren ”Se, jag gör allting nytt!” nu fanns att få på deras språk. En höjdpunkt vid sammankomsterna i Rumänien var utgivningen av boken Uppenbarelsens storslagna höjdpunkt är nära! på rumänska, och för tjeckerna och slovakerna i Prag var det presentationen av New World Translation of the Holy Scriptures på deras båda språk.
Men vid de flesta sammankomsterna var det utgivningen av den nya boken Den största människa som någonsin levat som medförde översvallande glädje. Tio miljoner exemplar har redan tryckts på 59 språk.
Rätt använd frihet
I dag välkomnas biblisk litteratur till Östeuropa och även Sovjetunionen. Lastbilar fyllda med Vakttornet och Vakna! lämnar det stora tryckeriet i Selters/Taunus i Tyskland och strömmar över gränserna in i de östeuropeiska länderna. Vilken skillnad mot den tid då vittnena med risk för fängelsestraff var tvungna att smuggla in litteratur i dessa länder!
För att illustrera den fantastiska förändringen vill vi här återge ett samtal som ägde rum mellan en tulltjänsteman och ett Jehovas vittne vid tiden för sammankomsten i Tallinn:
”Vad har du i den där lilla kartongen?”
”Tidskrifter.”
”Vad då för tidskrifter? Är det Guds tidskrifter?”
”Ja, just det. Det är det.”
”Jehova Guds tidskrifter?”
”Ja!”
”Jaa’a, det är bra. Du kan fortsätta.”
Efter sammankomsten i Budapest inbjöd Arpad Goncz, Ungerns president, ett vittne som hade varit cellkamrat med honom under det kommunistiska förtrycket till ett besök hos sig. Goncz samtalade med sin tidigare cellkamrat i en timme och bad honom efteråt överbringa sina hjärtliga hälsningar till Jehovas vittnen. Alla som tillhör detta frihetsälskande folk är verkligt tacksamma över att de som nu styr, sådana som Arpad Goncz, tillåter religionsfrihet i Östeuropa.
Något som visar att Jehovas folk använder sin frihet på rätt sätt är den scen från S:t Petersburg (före detta Leningrad) som utmålades i en artikel i The New York Times i september. Det hette där: ”De mjuka tonerna från Gershwins ’Summertime’ strömmar över floden Neva. ... Tonerna flödar förbi mulliga solbadare, småbarn som jagar hundar, gatuförsäljare som bjuder ut kartor över gamla S:t Petersburg och Jehovas vittnen som söker efter proselyter.”
Ja, vittnena använder nitiskt sin frihet till att predika de goda nyheterna. Skulle du vilja veta mer om deras budskap? Den sovjetiska tidningen Vostokno-Sibirskaja Pravda förklarade: ”Detaljerad information om Jehovas vittnens verksamhet kan erhållas vid deras platser för biblisk undervisning i varje stad.” Tveka inte att höra dig för, var du än bor på jorden.
[Tabell på sidan 13]
SAMMANKOMSTER I ÖSTEUROPA OCH SOVJETUNIONEN
Land Högsta antal närvarande Döpta
Tjeckoslovakien (Prag) 74.587 2.337
Ungern (Budapest) 40.601 1.134
Polen (12 städer) 131.554 4.250
Rumänien (8 städer) 34.808 2.260
Sovjetunionen (7 städer) 74.252 7.820
Jugoslavien (Zagreb) 14.684 492
Totalt 30 sammankomster: 370.486 18.293
[Bilder på sidorna 8, 9]
Till höger: Tolkning för olika språkgrupper i Prag
Nedan: Strahovstadion i Prag fyllt med över 74.000 delegater
[Bilder på sidan 10]
Ovan: Sammankomst i Tallinn i Estland
Sammankomsten i Budapest, där delegaterna tog till sig av programmet vare sig det regnade eller var solsken
[Bilder på sidan 15]
Ovan: Några av de toaletter som byggdes för sammankomsten i Usolje-Sibirskoje
Man målar stadion och gör i ordning bänkar för extra sittplatser i Prag
[Bilder på sidan 16]
Bibliskt drama och dop i Zagreb
[Bilder på sidan 17]
Övre bilden: Överlämnandet i juni 1991 av den första Rikets sal som byggts av Jehovas vittnen i Ungern
Bilden i mitten: Mer än 20.000 sov i skolor och sporthallar i Ungern och Prag
Nedan: Utlämning av boken ”Den största människa som någonsin levat” i Usolje-Sibirskoje i Sibirien