Endräkt som slår världen med häpnad
KOMMUNISMENS plötsliga sammanbrott kom som en chock för världen, och det gjorde också de ständigt växande etniska konflikter som blossat upp på senare tid. Men samtidigt har miljoner människor i Östeuropa häpnat över den endräkt och glädje som de lagt märke till hos en grupp som höjt sig över alla rasmässiga och nationella motsättningar — Jehovas vittnen.
Jehovas vittnen har lyckats hålla fast vid endräktig tillbedjan, trots att krig har rasat runt omkring dem. År 1991, när 14.684 vittnen från många olika länder var församlade i Zagreb i Kroatien, sade en polis: ”Det vore bra att visa massmedierna vad som pågår på det här stadion, just här, där vi ser serber, kroater, slovener, montenegriner och andra fredligt sitta sida vid sida.”
Vid en sammankomst i Sibirien samma år fick en journalist se några ryssar omfamna en nydöpt person som tillhörde burjaterna. Eftersom han visste att verklig vänskap mellan dessa olika folkgrupper är något mycket sällsynt, frågade han: ”Hur har ni kunnat överbrygga dessa nationella barriärer?”
I somras anordnade Jehovas vittnen 45 sammankomster i Östeuropa och Asien, däribland två internationella sammankomster i Moskva och Kiev. Sammanlagt hade de 45 sammankomsterna över 368.000 besökare — därav drygt 112.000 i det tidigare Sovjetunionen och närmare 11.000 i fyra städer i det tidigare Jugoslavien.
Från de krigshärjade områdena lyckades 215 vittnen ta sig till sammankomsten i Belgrad i Serbien, som hölls den 19—22 augusti. Den hade sammanlagt 3.241 besökare. En av de närvarande rapporterar: ”Till och med en del grupper från trakten kring Sarajevo lyckades besöka sammankomsten. De hyrde en buss, och 56 vittnen deltog i resan. De kom från Lukavica, Pale, Ilidz̆a och Vogos̆ća. Fem personer kom också från Benkovac. En annan sak som är intressant att lägga märke till är att 23 av de 174 som blev döpta vid den här sammankomsten kom från dessa krisdrabbade områden.”
Sammankomsterna i Moskva och Kiev
Den 28 juli 1993 hade The New York Times på första sidan en stor bild av Jehovas vittnens sammankomst i Moskva med bildtexten: ”Den nyvunna religionsfriheten i Ryssland lockade stora skaror av proselyter till Lokomotivstadion i Moskva för att döpas som Jehovas vittnen.”
Tidningen fortsatte: ”Medlemmar med tårdränkta ansikten omfamnade de våta nykomlingarna. I motsats till hur folk vanligtvis uppför sig på Lokomotivstadion är det ingen som röker, ingen som svär, ingen som är berusad.” I fyra dagar var som mest 23.743 vittnen från Ryssland och över 30 andra länder församlade i den rymliga stadionanläggningen.
En ännu större internationell sammankomst hölls i Kiev, Ukrainas huvudstad. Som mest var 64.714 församlade på ”Republikstadion”, ett av de största i Östeuropa. På förstasidan i en tidning i Kiev kunde man läsa: ”Jehovas vittnen ... förenas inte bara genom de blå märkena med texten ’Lärda av Gud’, utan genom sann tro.”
Hur endräkten uppnås
Vad som möjliggör denna endräkt illustrerades på ett träffande sätt av ett äldre ukrainskt vittne vid sammankomsten i Kiev. Hon pekade upp mot himlen och sade: ”Jehova.” Därefter sträckte hon fram armarna, så att de bildade en stor cirkel och höll sedan upp ett enda finger. Hennes budskap gick inte att ta miste på: ”Vi är alla ett, förenade genom den lära som kommer från Jehova Gud.”
The Encyclopædia Britannica gör ett intressant uttalande om Jehovas vittnen i det tidigare Sovjetunionen, som visar varför det råder sådan endräkt bland vittnena: ”De är insatta i sina [bibliska] läror, är ivriga proselytvärvare och inrättar hela sitt liv efter sin religiösa övertygelse.” Hur lämpligt var det därför inte att temat för sommarens sammankomster var ”Lärda av Gud”!
Jesus Kristus, som var en ivrig förespråkare för Guds sanna läror, pekade på en viktig enande princip, när han i bön till Gud sade om sina efterföljare: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” Ja, Jehovas vittnens neutrala hållning i världsliga angelägenheter förenar dem, precis som Jesus vidare sade i sin bön: ”För att de alla må vara ett, alldeles som du, Fader, är i gemenskap med mig och jag är i gemenskap med dig, att de också må vara i gemenskap med oss.” — Johannes 17:16—21.
En erfarenhet som en delegat från Spanien hade visar att avskildheten från världen verkligen förenar Guds folk. På väg till sammankomsten i Moskva kom han att sitta bredvid en man från Afghanistan, som förklarade att till och med människor av samma religion dödade varandra i det inbördeskrig som pågick i det landet. ”Vilket politiskt parti stöder er religion?” frågade mannen. ”Inget”, svarade vittnet. Eftersom Jehovas vittnen är politiskt neutrala, engagerar de sig inte i etniska konflikter som får människor att strida mot varandra.
Delegater från en tidigare sovjetrepublik fick personligen uppleva hur skrämmande kriget kan vara. Deras tåg hamnade mitt i skottlinjen mellan två stridande fraktioner. Hur glada var de inte när de lyckligt och väl kom fram till Kiev och fick åtnjuta den kärlek och endräkt som rådde bland sammankomstdelegaterna, trots att de hade olika etniskt ursprung och kom från många olika nationer!
Ett antal tyska och ryska delegater var särskilt glada och tacksamma över att de hade blivit lärda av Gud. Som unga män hade de för en mansålder sedan försökt döda varandra i andra världskriget. Men under sammankomsten i Kiev var de förenade i sann tillbedjan, som framgår av bilden på sidan 7.
Utomstående häpnade
Moskva, en stad med omkring nio miljoner invånare, hade tidigare haft små möjligheter att lära känna Jehovas vittnen. Många hade visserligen hört talas om att vittnena blev förföljda och fängslade under kommunistregimen, och den senaste tiden hade 18 församlingar bildats i Moskva och 13 i Kiev för att ta hand om de allt större skaror som besökte vittnenas möten. Men nu kunde lokalbefolkningen i dessa städer se tiotusentals konventmärkesförsedda delegater på sammankomstplatsen och ute på stan. Många blev mycket häpna.
Brandchefen i Moskva sade: ”Den här sammankomsten är mycket imponerande. Det är underbart att så många människor av olika nationaliteter kan finna ett gemensamt språk. Jag är förbluffad över den renlighet och ordning som råder bland ert folk. Jag har arbetat här på stadion i 20 år och har aldrig sett något liknande.”
En turistguide sade: ”När jag guidar en grupp, märks vanligtvis oenighet så snart vi lämnar flygplatsen. Så har det inte varit med Jehovas vittnen.” En person som besökte sammankomsten i Kiev utropade: ”Ni har verkligen stark sammanhållning. Vilken skillnad mot hur det är utanför stadionmurarna!”
När sammankomsten i Moskva började, torsdagen den 22 juli, kunde man se hur några hantverkare som stod högst uppe på en stor byggnad som var under uppförande plötsligt slutade upp att arbeta. De blev tydligen imponerade när de hörde ljudet av mer än 23.000 röster som förenades i en sång. De skulle ha blivit ännu mer förvånade om de hade vetat att sångerna sjöngs på minst ett dussin olika språk. Till och med döva vittnen, som inte kunde sjunga på vanligt sätt, ”sjöng” med händerna med hjälp av teckenspråket.
En populär samlingsplats på kvällarna var det jättelika Röda torget i Moskva, alldeles utanför Kremls murar. Kvällen före sammankomsten (det började inte mörkna förrän efter klockan tio) hade hundratals vittnen av olika raser och nationaliteter samlats där och omfamnade lyckligt varandra. En reporter från en tidning i Moskva råkade gå förbi och blev nyfiken. ”Vilka representerar ni?” undrade han. När han fick veta det, sade han: ”Jag har aldrig sett en så lycklig skara av olika nationaliteter på Röda torget. När en så stor grupp samlas här, är det vanligtvis för att demonstrera eller protestera mot något.”
Både i Moskva och i Kiev blev invånarna mycket imponerade över att få se tusentals delegater som entusiastiskt hälsade på varandra, omfamnade varandra och försökte kommunicera med varandra. En affärsman från Iran som var på besök i Kiev kom fram till ett vittne från Förenta staterna och sade: ”Ni är beundransvärda. Jag har iakttagit er de senaste dagarna. Jag skulle vilja ha en del av er litteratur på engelska att läsa.” Han förklarade att om han inte hade varit tvungen att resa till Iran följande morgon, skulle han ha kommit till sammankomsten.
Överallt i Moskva och Kiev — i synnerhet på gator och torg och i tunnelbanevagnarna — gick sammankomstdelegater fram till människor och erbjöd dem bibliska traktater och broschyrer. Varje kväll kunde man få se vittnen stå i närheten av Lenins mausoleum vid Röda torget och samtala lugnt och stilla och erbjuda traktater. Erbjudandet accepterades vanligtvis villigt, ofta med ett varmt leende. Om traktaten erbjöds i en tunnelbanevagn, började personen i fråga i regel genast att läsa den. Det var inte ovanligt att få se fem eller sex personer i en och samma tunnelbanevagn sitta och läsa bibliska traktater.
När de hade läst budskapet, gav de ofta uttryck åt uppskattning. ”Vi har aldrig haft möjlighet att lära oss sådana saker”, sade en medelålders man på bruten engelska. ”Tack så mycket!” Vid ett annat tillfälle blev en ung man och hans mor så gripna av budskapet att de klev av vid samma tunnelbanestation som sammankomstdelegaten för att fortsätta samtalet.
Staden Kiev dominerades av mer än 50.000 vittnen från över 30 länder, som alla behövde husrum. De flesta bodde på hotell, i privata hem och i skolor, men omkring 1.800 inkvarterades i sex båtar. En städerska på en av båtarna lämnade ett meddelande till ett av vittnena: ”Det verkar som om ni kom från en annan planet. Det är något så vackert och harmoniskt över er att andra blir glada. Det kan hända att ni är Guds barn. Jag tänker på det hela tiden.”
Hur glädjande var det inte att Jehovas vittnen kunde hålla alla dessa stora sammankomster och att både myndigheterna och lokalbefolkningen fick möjlighet att se sådana fina kristna egenskaper och gärningar som ger ära åt Gud! De befattningshavare som hade med vittnena att göra kunde inte nog berömma deras effektivitet, artighet och fina samarbete med stadionledningen och andra lokala myndigheter.
”Stadion har inte blivit så här ordentligt rengjort på 13 år”, sade en representant för myndigheterna i Kiev. En polis utropade: ”Vilka människor! Det är som att vara i en ny värld. Jag fattar inte varför ni blev förföljda.”
Sammankomstens höjdpunkter
Det vittnena i Moskva och Kiev kanske allra mest gladde sig åt var de tusentals tillresande delegaterna från många andra länder, däribland flera medlemmar av Jehovas vittnens styrande krets. Bara att få vara tillsammans, förenade i endräktig tillbedjan med så många olika nationaliteter, var en glädje som trotsade all beskrivning. När de bröder som hade de avslutande talen i Moskva och Kiev sade att vårt tack i första hand går till Jehova Gud, som gjorde det möjligt att hålla sammankomsten, reste sig åhörarna upp och applåderade i flera minuter, innan talaren kunde fortsätta.
Andra höjdpunkter var de tal som medlemmar av den styrande kretsen dagligen höll på engelska och de korta rapporter som delegater från olika länder framförde. Dessa framställningar på engelska simultantolkades till många olika språk — i Kiev, till exempel, till hela 16! Genom att sätta sig på de sektioner som var avsedda för en viss språkgrupp kunde delegaterna således höra den delen av programmet på sitt eget språk.
En annan av sammankomstens höjdpunkter var utgivningen av den nya broschyren ”Vad är meningen med livet?” på ryska och ukrainska. Något som särskilt uppskattades var den ryska utgåvan av Handbok för skolan i teokratisk tjänst, som används för att göra Jehovas vittnen bättre rustade att sprida Bibelns sanningar. En annan ny publikation på ryska var Min bok med bibliska berättelser, en koncis, kronologisk presentation av Bibelns historia, utarbetad särskilt för barn och ungdomar. Över 36 miljoner exemplar av denna bok har redan tryckts på mer än 80 språk.
Dopet av en stor skara nya lärjungar var verkligen en av sammankomstens höjdpunkter. Att många av dessa nydöpta var ungdomar lade även utomstående märke till. Vid en presskonferens i Kiev sade en korrespondent från tidningen Osvita: ”Något som är mycket påfallande vid er sammankomst är det stora antalet unga människor. De är vänliga, prydliga och väluppfostrade. Hur bär ni er åt? Har ni något speciellt program för unga människor? Jag arbetar med ungdomar, och jag skulle vara mycket intresserad av att få veta det.”
Även om en persons överlämnande åt Gud måste vara baserat på kunskap och inte på känslor, är själva dopet ändå en tilldragelse som sätter känslosträngarna i rörelse. I Moskva stod de närvarande upp och applåderade från det att de 1.489 dopkandidaterna började gå mot de tre dopbassängerna och ända tills alla hade blivit döpta, mer än en timme senare.
I Kiev, där över 64.000 var närvarande, hade man ställt upp sex dopbassänger i ena änden av stadion. Eftersom det var minst sex dopförrättare i varje bassäng, kunde ett antal som motsvarar en stor församling döpas på omkring två minuter. Ändå pågick dopet i över två timmar! Vid den internationella sammankomsten ”Guds vilja”, som hölls i New York år 1958, blev 7.136 döpta. Men i Kiev döptes 7.402 nya Jehovas vittnen från Ukraina och andra delar av det tidigare Sovjetunionen — det största kristna dopet genom tiderna. De döpta var rysktalande personer som kom från områden där Jehovas vittnens verksamhet varit förbjuden i årtionden och först helt nyligen blivit tillåten!
Ett glädjande inslag vid konventet i Belgrad var närvaron av delegater från krigshärjade och belägrade områden. ”Dessa delegater uttryckte vid många tillfällen sitt varma tack för att de fått privilegiet att komma till sammankomsten”, säger en medverkande vid sammankomsten och fortsätter: ”Men vi tycker att de som verkligen blev uppmuntrade var vi övriga, som fick möjlighet att träffa dem och se deras kärlek och nitälskan för Bibelns sanning.”
Vid många av sammankomsterna ”Lärda av Gud” läste man upp ett rörande brev från Sarajevo, som skrevs förra vintern. ”Det är omkring 15 grader kallt”, skriver brodern. ”Jag är här tillsammans med min hustru och mina två söner, och vi har ingen elektricitet och inte heller tillräckligt med ved. ... Vi kan höra kulsprutorna och explosionerna utanför. Men i hjärtat är vi lugna och varma därför att vi har sanningen och ett gott förhållande till Jehova. ... Vi ber er innerligt att ni skall fortsätta att be till Jehova om att han skall hjälpa oss att stå emot och uthärda all denna terror, fasta i tron. Vi ber för er!”
Gör det någon skillnad?
Mot bakgrund av den oenighet som råder bland världens religioner framstår således Jehovas vittnen som mycket annorlunda. Men gör det egentligen någon skillnad i det stora hela? I samband med den sammankomst som vittnena höll för en del år sedan skrev en tidning i en ledare: ”Det är tillräckligt att säga att om hela världen levde i överensstämmelse med Jehovas vittnens tro, skulle det bli slut på blodsutgjutelsen och hatet, och kärleken skulle härska som kung.”
Men det stora flertalet människor har aldrig velat bli lärda av Gud. I det första århundradet vägrade de till och med att lyssna på Guds Son, Jesus Kristus. Är det då alltför optimistiskt att tro att vi en dag skall få uppleva en enad värld? Är något sådant verkligen möjligt?
[Ruta på sidan 12]
SAMMANKOMSTER I ÖSTEUROPA OCH ASIEN
Land Högsta antalet närvarande Döpta
Albanien (1 sammankomst) 598 39
Bulgarien (1 sammankomst) 704 45
Det tidigare Jugoslavien
Kroatien (1 sammankomst) 5.003 157
Makedonien (1 sammankomst) 642 27
Serbien (1 sammankomst) 3.241 174
Slovenien (1 sammankomst) 1.961 69
Det tidigare Sovjetunionen
Estland (2 sammankomster) 4.732 383
Kirgisistan (1 sammankomst) 5.678 604
Ryssland (3 sammankomster) 32.582 2.454
Ukraina (2 sammankomster) 69.333 7.797
Polen (13 sammankomster) 152.371 4.352
Rumänien (9 sammankomster) 36.615 2.375
Slovakien (2 sammankomster) 13.215 473
Tjeckien (2 sammankomster) 20.025 620
Ungern (5 sammankomster) 22.191 798
SAMMANLAGT: 368.891 20.367
[Bild på sidan 7]
Mer än 64.000 var församlade på ”Republikstadion” i Kiev
[Bild på sidan 7]
Dessa vittnen från Tyskland och Ukraina var fiender under andra världskriget men har nu förenats av Bibelns sanning
[Bilder på sidorna 8, 9]
Över 23.000 endräktiga tillbedjare på Lokomotivstadion i Moskva
7.402 nya vittnen döptes i Kiev och 1.489 i Moskva
De utländska delegaterna hade med sig tonvis med mat till behövande vittnen
Högst upp och i mitten: Många olika etniska grupper samlades i frid och endräkt. Nedre bilden: Vittnande på Röda torget
[Bild på sidan 10]
Sammankomstdeltagarna var mycket glada över att få boken ”Bibliska berättelser”, ”Skolhandboken” och den nya broschyren på sitt eget språk