Invandrare — ett globalt problem

”VI ÅKER till Johannesburg för att tjäna pengar, eftersom det inte finns något jobb här”, sade en man från den sydafrikanska landsbygden. Han sade konstaterande: ”Om det fanns jobb här, skulle vi inte bry oss om att flytta till Johannesburg.” Hans gripande förklaring skildrar i ett nötskal det dilemma som många invandrare och gästarbetare ställs inför.

Den enorma omfattning som in- och utvandringen fått under de senaste decennierna skrämmer emellertid somliga människor. (Se rutan, sidan 5.) Den spanska dagstidningen El País rapporterar till exempel: ”Rasism och xenofobi [fruktan för främlingar] har plötsligt dykt upp igen i det nya Tyskland.” Våldsamma pöbelhopar, som i pressen beskrivs som ”nynazistiska skinheads”, har gått till angrepp mot invandrare.

Representanter för immigrationsmyndigheterna i somliga länder erkänner att de bedriver en regelrätt utestängningspolitik. En företrädare för immigrationsmyndigheterna i ett asiatiskt land förklarade att hans uppgift var att ”hålla utlänningar borta”. Tidskriften Time citerar också en högt uppsatt tjänsteman som säger beträffande den senaste tidens flyktingvåg från ett visst östeuropeiskt land: ”Vi vill inte att de skall trivas alltför bra, eftersom vi vill att de skall åka hem igen.”

Ännu mer kritisk var en journalist i Frankrike, som hävdade att invandrarna där i landet utgjorde ”ett hot”. Varför det? Därför att de tillhör en ”annan ras, [talar] andra språk [och har] andra värderingar”. Vilken slutsats drog han av detta? ”Vi bör utvisa så många vi kan och isolera resten.”

Med tanke på sådana utlänningsfientliga åsikter är det inte så underligt att invandrare ofta möts av en mur av fördomar från ortsbefolkningen, som känner sig hotad av den plötsliga tillströmningen av främlingar. En upprörd israel beklagade sig till exempel över att ”hyresvärdarna föredrar sovjetiska immigranter”, eftersom regeringen ger dessa ett visst penningbidrag när de bosätter sig i Israel. Följden har blivit att hyrorna har trissats upp, så att den inhemska befolkningen ibland har tvingats flytta från sina bostäder.

Det är ingen hemlighet att invandrare ofta tilldelas enkla arbetsuppgifter, som landets egna invånare ser ner på. Många av dem måste följaktligen arbeta under hårda förhållanden och för undermåliga löner — i synnerhet om de har tagit sig in i landet illegalt. Dessutom blir invandrare ofta utsatta för diskriminerande behandling på arbetsplatsen på grund av sin utländska härkomst.

Oavsett vilka de är eller vart de flyttar måste de flesta invandrare genomgå den plågsamma processen att läka sina avhuggna rötter och bygga upp ett nytt liv. Tidskriften U.S.News & World Report rapporterar att många invandrare till en början känner sig ”isolerade och apatiska”. För somliga är omställningsprocessen alltför svår. Som det vidare sägs i rapporten: ”Den tragedi som det innebär att förlora sitt gamla hem förvärras när man misslyckas med att finna ett nytt.” För många är denna känsla av desorientering intimt förbunden med den ofantliga uppgiften att lära sig ett nytt språk.

Hur säger man . . . ?

Har du någon gång varit tvungen att lära dig ett nytt språk och anpassa dig till en ny kultur? Hur upplevde du det? Förmodligen kände du det på samma sätt som den polske författaren Stanislaw Baranczak, numera bosatt i Förenta staterna, som konstaterar: ”Slutresultatet av ens möda är en gnagande känsla av bristfällighet.” Ja, att kunna landets språk är nödvändigt om man skall fylla en funktion i samhället. Att lära sig ett nytt språk kan vara en mycket påfrestande del av integreringen, i synnerhet för den äldre generationen.

För dessa invandrare är språkinlärningen ofta en ond cirkel. Tidskriften Aging förklarar att när en person inte klarar av den språkliga och kulturella förlusten, ger detta ofta upphov till depression, vilket i sin tur gör att han har svårt att koncentrera sig på den utmaning som det innebär att lära sig ett nytt språk. Så småningom blir han mer och mer ovillig att ta sig an den svåra och ibland förödmjukande uppgiften att lära sig det nya språket. Problemet förvärras ytterligare då barnen tillägnar sig värdlandets språk och kultur mycket snabbare än sina föräldrar. Detta leder ofta till slitningar och en generationsklyfta hos invandrarfamiljer med barn.

Splittrade familjer

En av de minst dokumenterade och mest tragiska följderna av den omfattande migrationen är dess förödande verkan på familjesammanhållningen. Mycket ofta splittras familjen när den ena eller båda föräldrarna lämnar barnen hos släktingar för att försöka finna bättre ekonomiska framtidsutsikter någon annanstans. En undersökningsrapport betitlad Second Carnegie Inquiry Into Poverty and Development in Southern Africa konstaterar att denna typ av migration ”bryter ner . . . familjestrukturen”. Rapporten ger en omfattande dokumentation av hur familjer har splittrats när de enskilda familjemedlemmarna har flyttat var för sig.

Detta är bara några av de svårigheter som invandrare möter runt om i världen. Därtill kommer naturligtvis sådana problem som reskostnaderna, pappersexercisen och beslut som har med hälsa, bostad, utbildning och andra familjemedlemmar att göra.

Varför lämnar då så många människor sitt hemland, trots alla dessa svårigheter?

[Ruta på sidan 4]

Ömsesidiga fördelar

ÄVEN om en okontrollerad tillströmning av utländska medborgare är förenad med vissa problem, finns det också mycket som pekar på att invandrare i många fall är en tillgång för sitt nya hemland.

”Västtyskland och dess utländska arbetskraft har haft påtaglig nytta av varandra”, konstaterar tidskriften Time och tillägger: ”Stålverken i Ruhrområdet och monteringsbanden i Mercedesfabriken i Stuttgart drivs av gästarbetare.” Tidskriften National Geographic hävdar också att ”New Yorks konfektionsindustri skulle ha kollapsat”, om man inte haft tillgång till utländsk arbetskraft.

Ekonomer erkänner att invandrarna utgör en verklig tillgång för sina värdländer. Trots alla fördomar har turkar, pakistanier och algerier i Europa lärt sig att anpassa sig. ”De lyckas hanka sig fram”, förklarar U.S.News & World Report, och kommer att fortsätta att göra det ”tills Europa . . . upptäcker, av rent ekonomiska skäl, att det behöver dem”.

Invandrare är i regel oerhört angelägna om att lyckas bra i sitt nya hemland och är därför mer benägna att klara sig själva och mindre benägna att utnyttja det sociala servicenätet än landets egna invånare. ”Ingenting är så obefogat som att påstå att invandrare lever på socialbidrag”, sade en amerikansk invandrarkonsulent som har haft kontakt med över 3.000 invandrare.

På många platser har hela bostadsområden rustats upp av utländska medborgare som försökt förbättra sin närmiljö. När Sydafrika upplevde en plötslig tillströmning av portugisiska flyktingar sedan krig brutit ut i Angola och Moçambique, övertog den portugisiska kolonin hela förorter i Johannesburg och snyggade upp dessa.

[Ruta på sidan 5]

Några axplock ur migrationsstatistiken:

▸ 4,5 miljoner invandrare, däribland 1,5 miljoner nordafrikaner, utgör tillsammans 8 procent av Frankrikes befolkning

▸ Utmed en viss sträcka av gränsen mellan USA och Mexico arresterar 800 gränsvakter varje natt i genomsnitt 1.500 personer som försöker ta sig över gränsen illegalt

▸ Cirka 20 procent av Australiens befolkning är född utanför landet

▸ Antalet polacker som arbetar illegalt i Västeuropa uppgår förmodligen till en miljon

▸ Under ett av de senaste åren flyttade sammanlagt 350.000 kontraktsanställda män till Sydafrika under legala former. Den illegala invandringen uppgick till omkring 1,2 miljoner

▸ Minst 185.000 sovjetiska judar utvandrade till Israel år 1990

▸ Över 900.000 sydöstasiater har emigrerat till Förenta staterna sedan år 1975

▸ Minst 1.000 emigranter lämnar Hongkong varje vecka