Invandrare — Hur kan de klara av sin situation?

”HÖR nu”, replikerade 17-årige Jaroslav, som hade tröttnat på att bli retad därför att han kommer från Ukraina, ”mina föräldrar kom hit som flyktingar.” Han förklarade att de hade förlorat sitt eget hemland och att de inte kunde åka tillbaka nu, även om de skulle vilja. Denna erfarenhet, som författaren John Brown beskriver i sin bok The Un-melting Pot, är ett typiskt exempel på hur många invandrare och flyktingar måste kämpa för att bli accepterade. Denne 17-åring hade genom egen bitter erfarenhet fått lära sig att det inte hjälpte att komma med ursäkter för sitt utländska ursprung. Han beslöt sig till sist för att använda taktiken ”ni får ta mig som jag är” — och det fungerade!

Fördomar, misstänksamhet och intolerans är realiteter som invandrare måste leva med. Men om du själv är invandrare, finns det vissa positiva åtgärder som du kan vidta för att underlätta anpassningen.

Motiv och attityder

När du vet att du kommer att stöta på fördomar och kanske också avoghet i ditt nya liv, kan du anpassa dina reaktioner därefter. Rosemary, en engelsk kvinna som numera är bosatt i Japan, talar av egen erfarenhet, när hon ger rådet: ”Bli inte upprörd när den inhemska befolkningen kommer med sarkastiska kommentarer om ditt hemland.” Hon tillägger: ”Stå emot den starka impulsen att försvara dig själv, ditt land och din bakgrund. Med tiden kommer folk att döma dig efter ditt sätt att tänka och handla i det dagliga livet och ändra sin fördomsfulla inställning. Men det kan ta många år.”

Tänk på att den lokala befolkningen är mycket känslig när det gäller ditt motiv till att vilja bo i deras land. En av Vakna! :s korrespondenter i Tyskland, där det nu finns ett stort antal invandrare från Östeuropa, säger: ”Om man skall kunna anpassa sig till det nya landets förhållanden eller inte beror på ens motiv för att utvandra. De som gör detta av goda skäl och önskar göra det nya landet till sitt hem känner sig i regel motiverade att lära sig språket och gör sitt bästa för att passa in. De som betraktar flyttningen som tillfällig eller som endast tänker på de ekonomiska fördelarna blir emellertid snart besvikna. De gör därför inte någon större ansträngning att anpassa sig, vilket leder till missräkning både för dem själva och för andra som har med dem att göra.” Detta innebär naturligtvis inte att invandrare aldrig bör återvända till sitt hemland om de önskar göra detta.

Invandrarens inställning och motiv är emellertid avgörande för assimilationsprocessen. Om du är invandrare, tänk då på att det bland den inhemska befolkningen kan finnas en stark övertygelse att ”utlänningar upplöser de etniska band som håller samman nationen”, som U.S.News & World Report uttrycker det. Men när du visar vad du går för och bidrar till det allmännas bästa, kommer människor i ditt värdland att ha mycket lättare att acceptera dig och visa dig vänlighet. Rosemary, som nämndes tidigare i artikeln, förklarar: ”De vill att man skall uppföra sig som en utlänning, men de vill också att man skall gilla det som de gillar.”

En del av de problem som du kommer att möta som invandrare kan du förutse, om inte rentav undvika, genom att lära dig så mycket som möjligt om det land som du skall flytta till. Att du läser, studerar och talar med andra om landets seder och kultur kan i hög grad hjälpa dig att klara av den kulturchock som du oundvikligen kommer att få uppleva.

Att se till att flyttningen sker under legala former är givetvis en viktig faktor när det gäller att vinna den inhemska befolkningens respekt. Personer som invandrat illegalt är i mångas ögon ett irritationsmoment och ett hot. I bästa fall betraktas de som billig arbetskraft som bara väntar på att bli utnyttjad. Invandrare som lyckats väl med sin anpassning säger att det lönar sig att göra sitt bästa för att få alla papper i ordning. När du intervjuas av immigrationsmyndigheterna bör du också tänka på att ett välvårdat yttre är nödvändigt för att göra ett gott intryck. Var samarbetsvillig. Svara inte undvikande.

Men det finns mycket mer som du som utlänning kan göra för att underlätta anpassningen till de nya förhållandena.

Vidga dig

Den naturliga tendensen för de flesta nykomlingar är att hålla ihop med andra av samma nationalitet. I New York, till exempel, finns det hela stadsdelar som nästan uteslutande bebos av ett enda folkslag — de italienska kvarteren, Chinatown och den judiska sektorn, för att bara nämna några få av dem. Sådana kolonier utgör ett socialt kontaktnät som får invandraren att känna sig hemma — en plattform varifrån han kan utforska nya horisonter.

Men tyvärr börjar somliga redan på ett tidigt stadium isolera sig och utestänga sig själva från möjligheter och förmåner som verkligen skulle kunna bli till nytta för dem. Som tidskriften Psychology of Women Quarterly uttrycker det: ”Om avståndstagande och reservation mot värdlandets kultur blir det självvalda sättet att se på den nya . . . livsstilen, kanske anpassningsprocessen aldrig kan genomföras på ett framgångsrikt sätt.”

De flesta av de invandrare som varit vidsynta nog att göra sitt bästa för att smälta in i sin nya miljö framhåller emellertid att deras liv i hög grad har blivit berikat av detta. En grupp amerikanska studenter som ägnade några veckor åt jämförande etnografiska studier på den mikronesiska ön Guam förklarade samstämmigt att resan gett dem en mer fördomsfri syn på andra kulturer. ”Jag betraktar olikheterna med intresse och nyfikenhet och inte som ett hot”, erkänner en student. En annan säger: ”Jag börjar se min egen kultur i ett vidare perspektiv. . . . Jag ifrågasätter värderingar och saker som jag tidigare har betraktat som självklara. . . . Jag har mycket att lära av dem.”

För att man skall kunna öppna möjligheternas dörr måste emellertid vissa grundläggande förutsättningar uppfyllas.

En nyckel till framgångsrik anpassning

”Att invandraren lär sig värdlandets språk gör att anpassningen går snabbare och lättare . . ., eftersom det gör det möjligt att få intimare kontakt med samhället i stort”, konstaterar tidskriften Psychology of Women Quarterly. Men pass på — att lära sig ett nytt språk är inte det lättaste. ”I början var det en verklig pärs”, berättar George, som numera är bosatt i Japan. ”Alla skrattade när jag gjorde fel, men ingen hjälpte mig till rätta.” George lät sig emellertid inte avskräckas, utan tog med sig en bärbar radio vart han gick och lyssnade på japanska program. Han tillägger: ”Jag läste också mycket, och det hjälpte mig att lära mig språket.”

Ett lands språk är inkörsporten till dess kultur. Även om man så småningom kanske lyckas lära sig språket, är det mycket svårare att anamma en ny kultur. Detta innebär i viss mån en balansgång för invandraren. Om han vill smälta in i samhället måste han försöka sätta sig in i den nya kulturen, samtidigt som han bevarar sin egen personlighet och självaktning intakt. Som den jugoslaviske författaren Milovan Djilas uttrycker det: ”En människa kan överge allting — sitt hem, sin jord, sitt hemland — men hon kan inte överge sig själv.” Det är en verklig uppfordran att klara av denna balansgång.

Sammanhållningen inom familjen

Alla människor reagerar på sitt sätt när de konfronteras med en ny miljö. Äldre personer finner av naturliga skäl att deras hemlands kultur och språk är djupt rotade i dem. Barn tillgodogör sig det nya landets språk och kultur mycket snabbare. Det dröjer inte länge förrän de kanske måste tjäna som tolkar åt sina föräldrar, och föräldrarna befinner sig plötsligt i den situationen att de måste rådfråga sina barn. Dessa ombytta roller leder ofta till konflikter inom familjen. Föräldrarna kanske tycker att de förlorar barnens respekt, och barnen blir indignerade när deras föräldrar försöker påtvinga dem sin ”gammalmodiga” kultur. Vad kan då invandrarfamiljer göra för att klara av dessa ökade påfrestningar?

För det första bör föräldrarna ta hänsyn till den verkan som den nya miljön har på deras barn. Detta innebär att de skall försöka växa in i den nya miljön tillsammans med sina barn — inte förvänta att barnen skall leva i en kultur och samtidigt vara lojala mot en annan. Denna eftergift kräver urskillning och förståelse från föräldrarnas sida men betyder mycket när det gäller att minska spänningarna i hemmet. I Bibeln finns en princip som lyder: ”Genom vishet kommer ett hushåll att bli uppbyggt, och genom urskillning kommer det att visa sig vara fast grundat.” — Ordspråksboken 24:3, NW.

Barnen bör också inse att även om deras föräldrar kommer från en annan kultur, har de ändå gått igenom ”livets skola” och har därför långt större erfarenhet än de. Att barnen visar dem tillbörlig respekt bidrar i hög grad till ett fridfullt familjeliv.

Även om assimileringen i det nya samhället är en komplicerad process, finns det således mycket som du som invandrare kan göra för att dra nytta av denna erfarenhet. Tony, en ung portugisisk invandrare, sammanfattar det på det här sättet: ”Även om jag har stött på många problem, har det varit en berikande upplevelse i det långa loppet. Att förstå två språk och två kulturer har gett mig en mer vidsynt livsinställning.”

[Ruta på sidan 10]

Vad invandrare kan göra för att underlätta anpassningen

Man bör:

▸ Lära sig landets språk

▸ Försöka acceptera och förstå den nya kulturen

▸ Anpassa sig efter lokala sedvänjor

▸ Studera sin nya miljö och ställa frågor om den

▸ Försöka växa in i den nya miljön som familj

▸ Samarbeta med myndigheterna; göra vad man kan för att legalisera sin status

Man bör akta sig för att:

▸ Isolera sig från den inhemska befolkningen

▸ Betrakta sin egen kultur som överlägsen

▸ Låta pengar och materiella ting få första platsen i livet

▸ Förvänta att ens barn skall hålla fast vid föräldrarnas gamla kultur

▸ Se ner på sina föräldrar därför att de har en annan bakgrund

▸ Flytta utan sin familj, om man kan undvika det

[Bild på sidan 9]

Om du lär dig landets språk, kommer du att öka dina kontaktmöjligheter