Fjäderprydda underverk vid Bogoriasjön

Från Vakna! :s korrespondent i Kenya

BOGORIASJÖN ligger inbäddad i en smal sänka och domineras av de omgivande höga bergväggarna. Några säger att det är den vackraste sjön i hela Kenya, och när vi tre åker ner till den i vår pickup är det inte svårt att förstå varför. Den har en skimrande ärtgrön färg som kommer av ett rikt bestånd av alger. Dessa små växter trivs på grund av det överflödande solljuset och värmen från de många heta källor som väller upp i sjön. Bogoriasjön är därför en populär foderplats för de många rosa algätande flamingoerna som smyckar sjön.

Men flamingon är bara ett av de många fjäderprydda underverk som Paul, hans hustru Paula och jag observerar under vår campingfärd. Vi kör långsamt längs den klippiga, ofruktbara västra stranden. Strålar av ånga skjuter upp som vita plymer mot skyn. Strax bortom, på en klippa som sticker upp ur vattnet nära stranden, sitter en annan befjädrad matgäst som drar nytta av det rika algförrådet: den afrikanska skrikhavsörnen.

”Det finns ingen fisk i den här alkaliska sjön”, förklarar Paul. ”Så varför tror du att örnarna är här?” frågar han. Svaret kommer flygande över oss — en annan skrikhavsörn som bär en flamingo i sina vassa klor! Nu förstår jag varför de rosa skönheterna håller sig långt borta från de stillasittande rovfåglarna!

krikhavsörnen är lätt att känna igen på långt håll. Dess helvita huvud, rygg, bröst och stjärt står i skarp kontrast till dess kastanjebruna kropp och svarta vingar. När man finner örnen vid alkaliska sjöar där det inte finns någon fisk, lever den nästan uteslutande på flamingoer. Ett örnpar dödar en flamingo varannan eller var tredje dag. I färskvattensjöar är skrikhavsörnen dock fiskätare. Kan du föreställa dig att vandra längs stranden till en afrikansk färskvattensjö och se en fiskmiddag ramla ner från himlen framför dig? Omöjligt? Inte alls. Den här vithövdade fiskaren har hala klor och är känd för att tappa sin fiskfångst — till glädje för lokalbefolkningen!

Skrikhavsörnen är dock en fullfjädrad flygare och kan utföra häpnadsväckande uppvisningar i flygakrobatik. Ett par örnar kan stiga till 60 meter och sedan gripa tag i klorna på varandra. Med vingarna stelt utsträckta kan de gå i spinn och falla så långt ner som till knappt tio meter ovanför vattenytan! De tar sig ur spinnet och stiger igen med hjälp av de uppåtgående termikvindarna.

Bevingade dansörer

Den dammiga och steniga vägen längs sjöns södra strand blir allt brantare och svårare att ta sig fram på. När vi kör upp den sista sträckan passerar vi ett par krontranor som i lugn och ro plockar insekter från långa grässtrån. Det är nu sent på eftermiddagen, och det är med en suck av lättnad som vi når vårt mål — Fikonträdslägret. Det ligger i sjöns sydostligaste spets och är en välkommen oas för trötta resenärer.

Efter en natts vila sitter vi runt en morgoneld och smuttar på vårt heta kaffe. Då är den plötsligt där! Bara någon meter över våra huvuden svävar en paradisflugsnappare. Det är en hane, fullt upptagen med att bygga sitt bo i ett träd knappt en meter från vår lägerplats. ”Vilken vacker, lång vit stjärt!” utropar Paula. Den är verkligen lång. Hanens längd utan stjärtfjädrar är bara 18 till 19 centimeter. Men dess två stjärtfjädrar kan bli hela 40 centimeter långa. Trots att paradisflugsnapparen är relativt liten är han en riktig slagskämpe. Inte ens när rovfåglar, som är mycket större än han, vågar sig för nära familjens bo tvekar han att gå till attack!

”Det blir svårt att få ett bra kort på den här”, säger Paul när han gör i ordning sin kamera. Den flitige bobyggaren sitter inte stilla länge på samma plats, utan gör ofta utfärder till ett övergivet spindelnät som är fullt av löv högt uppe i ett träd. Varför det? För att samla ihop resterna av det klibbiga nätet — han använder det för att bygga sitt bo. Han söker ivrigt efter de bästa bitarna av spindelnätet och svävar först hit, sedan dit, med snabba sidorörelser med kroppen, vilka får den fantastiska stjärten att fladdra fram och tillbaka med vansinnig fart. Vi njuter av hans dansuppvisning. När han hittar de bitar han vill ha, återvänder han till boet med sin behagfulla stjärt böljande bakom sig.

Senare den förmiddagen ser vi ett par krontranor. De har beslutat sig för att äta på den gräsbevuxna ängen framför vårt läger, mellan sjön och skogen med fikonträd. Krontranan är en av de längsta av de östafrikanska fåglarna, där den står nästan metern lång på sina styltliknande svarta ben. Fjäderdräkten är en vacker blandning av vitt, rödbrunt, svart och grått. Men de märkvärdiga dragen finns ovanför halsen. Den sammetssvarta pannan omges av vita och scharlakansröda skägglappar — stora, köttiga skinnlappar. Och kronan? Ett kungligt knippe höfärgade, borstliknande fjädrar. Det är inte konstigt att den valdes till nationalfågel i grannlandet Uganda!

”Har du någonsin sett en krontrana dansa?” ropar Paul till mig från långt håll. Jag går genast mot honom. ”Vad tycker du om det?” viskar han när vi kommer närmare dem. Tranorna är vända mot varandra, och de knycker och bugar elegant med huvudet som om de deltar i någon underlig hovceremoni. Med båda vingarna lyfta högt över ryggen med ett vingspann på över en meter dansar och piruetterar de på ett högtidligt sätt i flera minuter.

”Är det här parningsdansen?” viskar jag.

”Nej, det här gör de när som helst”, svarar han. ”I västra Kenya såg jag en flock på kanske mer än hundra tranor som dansade.”

Under parningstiden genomför hanen en verklig föreställning. (Hur skulle han kunna imponera på honan med sin vanliga vardagsdans?) Han står hopkrupen och framåtlutad, med bara en vinge lyft, och kastar huvudet bakåt, och med näbben pekande mot skyn avger han sitt dånande djupa parningsläte. Verkligen imponerande!

Ett sista under

Motvilligt gör vi oss i ordning för att åka därifrån, men vi vet inte att ytterligare ett befjädrat underverk väntar på oss. Plötsligt susar en bevingad skapelse med mycket underligt utseende över himlen. Det är paradisänkan. Hanen visar upp sin 28 centimeter långa stjärt som han bär speciellt för parningssäsongen. Stjärten har en stor lodrät utbuktning som får den att se ut som en kjol med turnyr. Det är inte konstigt att en fågel med en sådan tung vertikal stabilisator rör sig i vågor fast den flyger rakt fram. Den ser ut som ett flygplan som hela tiden överstegras! Ändå gör fågeln på något sätt en precisionslandning, bokstavligen fallen från skyn.

Vår färd har varit alldeles för kort för att vi skulle kunna se allt som finns i det här området. Men den har stimulerat vår uppskattning av Skaparen och gör att vi ivrigt ser fram emot den tid då jordens alla skapelser kommer att leva tillsammans i frid i fullkomlig ekologisk balans jorden runt. — Hosea 2:18.

[Karta på sidan 23]

(För formaterad text, se publikationen)

KENYA

Bogoriasjön

Nairobi

[Bilder på sidan 24]

Krontrana

Flamingoer

Paradisänka

Skrikhavsörnar