Från våra läsare

Flirtande Tack för artikeln ”Ungdomar frågar: Hur kan jag undvika att bli skadad av flirtande?” (8 december 1991) Jag drabbades nyligen av de känslor av smärta och svek som blir följden av flirtande, när den unge man som jag var förlovad med gjorde slut på vårt förhållande plötsligt och utan orsak. Senare fick jag veta att han hade rykte om sig att vara en flirtare och hade sårat andra före mig. Nu inser jag att jag delvis är skuld till denna smärtsamma situation, eftersom jag är en av dem som låter sig alltför tidigt bli alltför känslomässigt engagerade. Jag önskar bara att denna information hade funnits tillgänglig för flera månader sedan.

G. T., Förenta staterna

En ung man sade till mig att han helt enkelt önskade ha mig som en vän, och jag samtyckte till det. Men han fortsatte att ringa och bjuda ut mig på träff. När han senare frågade mig om jag kunde tänka mig honom som äkta man, blev jag förtjust! Men ett år senare säger han mig att han aldrig verkligen velat bli gift. Han säger att jag inte skulle ha tagit så känslomässigt på saken, eftersom han hade sagt mig i början att han inte var redo för äktenskap. För att försöka ”gardera” sig säger han att han fortfarande vill gifta sig med mig — men i den nya världen. Jag känner mig fortfarande sårad, men artikeln hjälper mig att ta itu med situationen.

S. Y., Förenta staterna

Stärk familjebanden Jag är en av de fäder som aldrig har intresserat sig för sina barn. Jag insåg aldrig vilka långvariga verkningar detta kunde få. När jag läste era artiklar om ”Stärk familjebanden innan det är för sent!” (22 september 1991), skar det i hjärtat! Jag lovar att ändra mig och att göra mitt bästa för att ägna mina barn större tillgivenhet.

J. B. M., Gabon

I artikeln talades det om att ge gensvar på ett barns gråt och skrik. Betyder det att man skall reagera på varje skrik? Skulle det inte i så fall tillåta barnet att styra föräldrarna — till dess egen slutliga skada?

S. H., Förenta staterna

Vi fastställde ingen oeftergivlig regel, utan gav allmän uppmuntran åt mödrar att vara lyhörda för sina spädbarn. Och även om det kan finnas berättigad oro för att skämma bort äldre barn, anser de flesta läkare att det är svårt att skämma bort mycket små barn genom att ge gensvar på deras skrik. — Se artikeln ”Snälla Johnny, var tyst!” i ”Vakna!” för 22 januari 1983. — RED.

Bedrägerier inom vetenskapen Jag var särskilt intresserad av artikeln ”Fiffel på forskningsanstalterna”. (22 november 1991) Jag är knuten till en av de institutioner som nämns i artikeln, och det är förfärande att få veta att ett sådant scenario kunde komma till synes inom den godtagna vetenskapen. När konkurrens och trycket att vara främst väger mer än ärligheten händer sådant. Jag beundrar dr O’Tooles mod och ärlighet — som kostade henne hennes arbete! Inställningen tycks vara: ”Vem var dr O’Toole att hon skulle tillrättavisa dr Imanishi-Kari?” Öppenhet antas känneteckna vetenskapsmän, men ibland är motsatsen sann.

O. O., Förenta staterna

Ull Jag önskar tacka er för artikeln ”Den förunderliga ullen”. (22 september 1991) Jag håller nu på att lära mig att bli sömmerska, och vi har just läst om ull. Jag har lagt den här artikeln till grund för mitt skolprojekt. Jag var en aning orolig för att göra det, eftersom mina skolkamrater gjorde narr av mig för att jag var ett av Jehovas vittnen. Vår rektor höll till och med ett tal för att varna eleverna för Jehovas vittnen! Men min lärare läste artikeln med intresse och bad om ett personligt exemplar av Vakna!

P. A., Tjeckoslovakien