Hur allvarligt är aidshotet i Afrika?

Från Vakna!:s korrespondent i Afrika

DU HAR förmodligen hört prognoserna. De var skrämmande. Miljoner skulle drabbas av aids på den afrikanska kontinenten. Människors immunsystem skulle bryta samman och lämna kroppens naturliga försvarssystem öppna för invasion av fruktansvärda sjukdomar. Och liksom fallet var med den böldpestepidemi som hemsökte Europa på 1300-talet, skulle resultatet bli död och förintelse i en omfattning som saknar motstycke i historien.

Men efter en tid blev det stiltje i aidsrapporteringen. Nyhetsmarknaden var mättad, och allmänheten hade tröttnat på de sensationella domedagsprofetiorna. Skulle det verkligen gå så illa? Hur omfattande är egentligen aidsepidemin i Afrika?

”Ingen vet hur stora siffrorna kommer att bli i framtiden”, förklarar aidsforskaren dr Andre Spier. Men han är inte optimistisk. ”Antalet kommer att bli betydande och mycket förödande för hela samhället”, tillägger han. Vid den internationella aidskonferensen i Stockholm år 1988 förutsade likaså dr Lars Kallings att det ”om bara ett par år . . . kommer att bli en fruktansvärd manspillan”.

Mer än ”ett par år” har förflutit sedan den förutsägelsen gjordes. I dag går många av de tidigare förutsägelserna på ett olycksbådande sätt i uppfyllelse. Statistiska uppgifter förvandlas till döda kroppar. Och värre kommer det att bli.

De döda och de döende

Ett band av död och förintelse breder nu ut sig över stora delar av Afrika söder om Sahara. ”I vissa städer och tätorter”, sades det för en tid sedan i den vetenskapliga tidskriften Nature, ”är aids nu den främsta dödsorsaken bland vuxna och en av de faktorer som är mest avgörande för spädbarnsdödligheten.” I en afrikansk stad har prästerna faktiskt svårt att hinna med alla de aidsrelaterade begravningar som de måste förrätta.

I oktober 1991 fick samtliga statsöverhuvuden i det brittiska samväldet, som var samlade till en konferens i Harare i Zimbabwe, ta del av ett illavarslande memorandum angående aidssituationen i Afrika. Det avslöjade att mellan 50 och 80 procent av alla sjukhusplatser i vissa afrikanska länder för närvarande upptas av aidspatienter. Beträffande situationen i det hårt drabbade Uganda rapporterade aidsspecialisten dr Stan Houston att aids redan har dödat fler människor i Uganda än det inbördeskrig som under de 15 senaste åren rasat i landet.

Lika oroväckande är de rapporter som influtit från läkare och vetenskapsmän i Abidjan i Côte d’Ivoire (Elfenbenskusten). Under en period av flera månader undersöktes alla lik i stadens två största bårhus. Vad fann man? En rapport i tidskriften Science avslöjade att aids var ”den främsta dödsorsaken” bland vuxna män i Abidjan. Tidskriften tillade att de siffror som angavs i rapporten ”förmodligen är en alltför låg beräkning av det totala antalet dödsfall till följd av HIV-smitta”.

Till och med WHO (Världshälsoorganisationen), som övervakar den globala spridningen av sjukdomen, medger att detta bara är toppen av isberget. Enligt tidskriften New Scientist är man inom WHO ”övertygad om att många länder i Öst- och Centralafrika har rapporterat endast omkring en tiondel av det faktiska antalet aidsfall. . . . Rapporteringen är ofullständig och otillförlitlig, eftersom övervakningen är bristfällig.”

Ett latent hot

En sak som är så skrämmande med HIV-smitta är den långa period som föregår de fysiska symptom som kännetecknar fullt utvecklad aids. I ända upp till tio år kan smittbäraren ha det dödsbringande aidsviruset i sin kropp. Han kan se frisk ut och känna sig frisk. Om han inte genomgår ett HIV-test, kommer han aldrig att veta att han har en dödlig sjukdom — förrän symptomen slår till! Det är denna till synes friska men ändå smittade del av befolkningen som oavsiktligt sprider sjukdomen.

HIV-tester avslöjar med vilken fart denna livshotande farsot nu sprider sig i Afrika. Tidskriften African Affairs visar till exempel att ”den tättbefolkade regionen runt Victoriasjön . . . rapporterar en hög förekomst [av HIV] . . ., som varierar från mellan 10 och 18 procent för vuxna personer som bedöms vara ringa eller genomsnittligt riskbelastade till 67 procent för personer med ett stort antal sexualpartner”. Tidskriften Nature konstaterar också: ”Bland den vuxna befolkningen i allmänhet har infektionen spritt sig stadigt sedan år 1984 och har nu nått 20—30% i de värst drabbade tätortsområdena.” Tänk dig det — nästan en tredjedel av den vuxna befolkningen är dömd att dö inom tio år!

Regeringstjänstemän och politiska ledare, som förr var ovilliga att avslöja den verkliga omfattningen av sjukdomen, börjar nu bli medvetna om vidden av den fruktansvärda aidsepidemin. En före detta afrikansk president gav sitt medgivande till en kampanj mot aids — sedan hans egen son dött av sjukdomen. En annan högt uppsatt person förklarade för en tid sedan att det fanns 500.000 HIV-smittade personer i hans hemland. De flesta av dessa visste inte att de bar på en dödlig sjukdom och spred smittan genom sitt promiskuösa leverne.

”Tala om för dem vad som har hänt här”

Allteftersom antalet HIV-smittade stadigt ökar, kommer också antalet personer som så småningom blir svårt sjuka och dör också att öka dramatiskt, vilket i sin tur kommer att medföra outsäglig sorg och stora lidanden. Detta har till exempel hänt 59-årige Khamlua, som bor vid den av aids hemsökta gränsen mellan Uganda och Tanzania. Sedan år 1987 har han begravt 11 av sina barn och barnbarn — alla på grund av aids. ”För min klagan ut i världen”, säger han med en röst som är bruten av sorg. ”Tala om för dem vad som har hänt här.”

Med tanke på det sätt på vilket aids sprids, kan det som har hänt Khamlua i Afrika mycket väl inträffa också i andra delar av världen. ”Men varför är Afrika så hårt drabbat?” kanske du undrar.

[Infälld text på sidan 3]

”År 1993 kommer aids att vara den största enskilda dödsorsaken” i somliga u-länder. — The World Today, England