Del 4

Vetenskapen — människans fortsatta sökande efter sanning

Vetenskapen återupplivas genom revolution

UNDER andra hälften av 1700-talet drabbades världen av stora omvälvningar, när revolutioner förändrade den politiska situationen, först i Amerika, sedan i Frankrike. Samtidigt började ett annat slags revolution i England — den industriella revolutionen. Den hade nära samband med ytterligare ett slag av revolution, en vetenskaplig sådan.

Somliga daterar vetenskapens återfödelse till 1540-talet, då den polske astronomen Nikolaus Copernicus och den belgiske anatomen Andreas Vesalius publicerade böcker som djupt påverkade det vetenskapliga tänkandet. Andra anser att förändringen skedde tidigare, år 1452, då Leonardo da Vinci föddes. Leonardo var en som ständigt experimenterade och gav många vetenskapliga bidrag. Han utvecklade idéer som i vissa fall utgjorde fröet till uppfinningar som fulländades flera hundra år senare, till exempel flygplanet, den moderna stridsvagnen och fallskärmen.

Men vetenskapen som vi nu känner den, säger Ernest Nagel, professor emeritus vid Columbia University, ”blev inte fast etablerad som en bestående institution i västvärldens samhälle förrän på 1600- och 1700-talet”. När den väl blivit det, hade en betydelsefull vändpunkt i människans historia nåtts. I boken The Scientist (Forskaren) heter det: ”Mellan ungefär 1590 och 1690 fick en hop genier ... forskningen att blomma upp på ett sätt som knappast har någon motsvarighet under någon annan 100-årsperiod.”

Skurkar förmörkar stigen

Pseudovetenskaper blomstrade också som skurkar vars felaktiga teorier stod i vägen för sanna vetenskapliga framsteg. En av dessa var flogistonteorin. ”Flogiston” kommer från grekiskan och betyder ”förbränd”. Teorin grundades år 1702 av George Ernst Stahl, som menade att flogiston frigjordes när brännbara ämnen förbrändes. Han tänkte sig flogiston som en princip snarare än ett verkligt ämne, men tron att det var ett verkligt ämne ökade under årens lopp. Det var inte förrän mellan 1770 och 1790 som Antoine-Laurent Lavoisier kunde motbevisa denna teori.

The Book of Popular Science (Boken om populärvetenskap) medger att även om flogistonteorin ”var fullständigt felaktig, utgjorde den under en tid en arbetshypotes som av allt att döma förklarade många naturfenomen. Den var helt enkelt en bland många vetenskapliga hypoteser som har vägts i vågskålen och under årens lopp befunnits vara för lätta.”

Alkemi var en annan skurk. Harrap’s Illustrated Dictionary of Science definierar den som ”en blandning av filosofi, mysticism och kemisk teknologi som uppstod före den kristna eran, genom vilken man på olika sätt sökte omvandla oädla metaller till guld, förlänga livet och finna odödlighetens hemlighet”. Innan alkemin förkastades bidrog den till att lägga grunden för modern kemi, en förvandling som var fullbordad vid slutet av 1600-talet.

Även om flogistonteorin och alkemin var skurkar, var de således inte helt utan värde. Annorlunda var det däremot med de mänskliga skurkar som på grund av religiös övertygelse uppammade antivetenskapliga attityder. Rivaliteten mellan vetenskap och teologi — vilka båda påstår sig vara den enda auktoriteten i frågor om universum — har ofta lett till ren konfrontation.

På 100-talet v.t., till exempel, tänkte den kände astronomen Ptolemaios ut den geocentriska teorin. Han menade att samtidigt som varje planet kretsar i en cirkelformad bana, rör sig mittpunkten i en sådan cirkel, som kallas epicykel, också i periferin på en annan cirkelformad bana. Det var matematiskt skarpsinne när det är som bäst och var en förklaring till solens, månens, planeternas och stjärnornas skenbara rörelser på himlen vilken allmänt godtogs ända till 1500-talet.

Copernicus (1473—1543) utvecklade en alternativ teori. Han trodde att planeterna, däribland jorden, visserligen kretsar kring solen, men att solen står stilla. Om denna uppfattning var sann — att jorden rörde sig och inte var universums medelpunkt — skulle det få långtgående konsekvenser. Mindre än hundra år senare gjorde den italienske astronomen Galileo Galilei observationer genom teleskop som övertygade honom om att Copernicus’ hypotes att jorden kretsar kring solen verkligen stämmer. Men katolska kyrkan förkastade Galileis uppfattningar som kätterska och tvingade honom att ta tillbaka det han sagt.

Religiösa villfarelser hade fått kyrkans teologer att förneka vetenskaplig sanning. Inte förrän nästan 360 år senare rentvådde kyrkan Galilei. L’Osservatore Romano erkände i sin veckobilaga för 4 november 1992 att man gjort sig skyldig till ”subjektiv felbedömning” i rättegången mot Galilei.

Skurkar existerar fortfarande

Även nu på 1900-talet visar kristenhetens religioner en liknande brist på respekt för sanning. Det gör de genom att föredra obevisade vetenskapliga teorier i motsats till sanning, både vetenskaplig och religiös. Det tydligaste exemplet är den obevisbara evolutionsteorin, som i grund och botten är en oäkta avkomma till mycket bristfällig vetenskaplig ”kunskap” och falska religiösa läror.a

Charles Darwin publicerade sin bok Om arternas uppkomst den 24 november 1859. Men tanken på evolution härrör egentligen från förkristen tid. Den grekiske filosofen Aristoteles, till exempel, utmålade människan som att hon var högst upp i en kedja som utvecklades från lägre stående djurliv. Till att börja med avvisade prästerna Darwins teori, men The Book of Popular Science påpekar: ”Evolution blev [sedermera] något mer än en vetenskaplig teori. ... Det blev ett stridsrop och till och med en filosofi.” Tanken att de bäst rustade överlever tilltalade människor som strävade efter att komma högst upp på samhällsstegen.

Prästernas motstånd mattades snart av. I The Encyclopedia of Religion heter det att ”Darwins evolutionsteori blev inte enbart accepterad, utan hälsades med bifall”, och att ”vid tiden för hans död år 1883 hade de flesta tänkande och talföra prästerna kommit fram till slutsatsen att evolutionen var fullständigt förenlig med en upplyst förståelse av Skriften”.

Detta skedde trots det medgivande som görs i The Book of Popular Science: ”Även de mest orubbliga förespråkarna för läran om organisk evolution var tvungna att erkänna att det fanns uppenbara felaktigheter och luckor i Darwins ursprungliga teori.” Boken tillägger att ”mycket av Darwins ursprungliga teori har reviderats eller förkastats”, men säger vidare att evolutionens ”inflytande på nästan varje mänskligt verksamhetsområde likväl har varit mycket stort. Historia, arkeologi och etnologi har genomgått djupgående förändringar på grund av teorin.”

I dag blir evolutionsteorin allvarligt ifrågasatt av många tänkande forskare. Sir Fred Hoyle, grundare av Cambridge Institute of Theoretical Astronomy och associerad medlem av Amerikas nationella vetenskapsakademi, skrev för omkring tio år sedan: ”Själv tvivlar jag knappast på att vetenskapliga historiker i framtiden kommer att tycka att det är mystiskt att en teori som man kunde se inte höll kunde bli så allmänt trodd.”

Eftersom denna teori angriper själva grundvalen för människans existens, berövar den Skaparen det som tillkommer honom. Den lever inte heller upp till sitt påstående att vara vetenskaplig och bidrar inte till människans fortsatta sökande efter vetenskaplig sanning. Karl Marx omfattade med glädje evolutionen och tanken att ”den bäst rustade överlever” för att ge stöd åt kommunismens uppkomst. Men evolutionen är en skurk av värsta slag.

Vilka är offren?

Alla som vilseleds till att tro på pseudovetenskapliga teorier blir offer. Men det kan också vara farligt att tro på vetenskapliga sanningar. De uppseendeväckande vetenskapliga framsteg som den vetenskapliga revolutionen gav upphov åt förledde många till att tro att ingenting nu längre var ouppnåeligt.

Denna tro växte sig starkare, när vetenskapliga framsteg fortsatte att undergräva den antivetenskapliga attityd som den falska religionen en gång hade uppammat. Affärsmän och politiker började betrakta vetenskap som ett kraftfullt redskap som de kunde använda för att uppnå sina mål, vare sig det gällde vinst i pengar eller att befästa politisk makt.

Vetenskapen började rent ut sagt utveckla sig till en gud, vilket gett upphov åt det engelska begreppet ”scientism”. Webster’s Ninth New Collegiate Dictionary definierar det som ”en överdriven tilltro till effektiviteten hos de naturvetenskapliga metoder som tillämpas på alla forskningsområden”.

När 1800-talet närmade sig sitt slut undrade människor vad 1900-talet skulle föra med sig. Skulle vetenskapen kunna upprätta det ”himmelrike på jorden” som många trodde att den kunde? Eller skulle dess skurkar fortsätta att översålla revolutionens slagfält med ytterligare ett vimmel av kroppar från offer? Artikeln ”Hur 1900-talets ’under’ uppnåtts” i vårt nästa nummer kommer att besvara dessa frågor.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 14]

När kontakten dras ur

SÅ PASS nyligen som i början på 1800-talet ansåg man elektriciteten vara ett intressant fenomen men utan större praktisk nytta. Män från olika länder och med olika bakgrund, sådana som H. C. Ørsted (1777—1851), M. Faraday (1791—1867), A. Ampère (1775—1836) och B. Franklin (1706—1790), gjorde emellertid viktiga upptäckter som bevisade motsatsen och lade därmed grunden till dagens elförsörjda värld — en värld som när kontakten dras ur stannar som död på fläcken.

[Bilder på sidan 15]

Nikolaus Copernicus

Galileo Galilei

[Bildkälla]

Foton hämtade från boken Giordano Bruno und Galilei