Världens våtmarker — en hotad ekologisk tillgång
INDIANERNA kallade den ”Vattnens fader”. Geografer kallar den Mississippi. Men vad den än kallas, utkrävde den hämnd på dem som hade pressat in den i en tvångströja av vallar och fördämningar och berövat den dess våtmarker. Brusande och svallande efter veckor av häftiga regn raserade den de cirka 75 miljoner sandsäckar som staplats upp för att kväsa den och bröt igenom 800 av de 1.400 skyddsvallar som förgäves försökt hålla den i schack. De forsande vattenmassorna svepte med sig hus, vägar, broar och järnvägsspår och ställde många städer under vatten. ”Sannolikt den värsta översvämning som någonsin drabbat Förenta staterna”, skrev The New York Times för 10 augusti 1993.
Tidningen beskriver sammanfattningsvis en del av skadorna: ”Under sin två månader långa framfart drog ... [flodvågen] år 1993 fram över Mellanvästern och lämnade ett brett stråk av förödelse efter sig. Den krävde 50 liv, gjorde närmare 70.000 människor hemlösa, översvämmade ett område som är dubbelt så stort som New Jersey, vållade skador på egendom och jordbruksnäringen för cirka 12 miljarder dollar och blåste nytt liv i debatten om nationens vattenregleringssystem.”
Om det naturliga vattenregleringssystem av våtmarker som omger Mississippifloden hade bevarats intakt, skulle det ha räddat 50 människoliv och sparat 12 miljarder dollar. När skall människor lära sig att det är bättre att samarbeta med naturen än att försöka underkuva den? De våtmarker som omger en flod tjänar som dräneringsområden som avleder och magasinerar det överflödiga vattnet när floden stiger i samband med ihållande och häftiga regn.
Men att tjänstgöra som ett naturligt vattenregleringssystem är bara en av de många fantastiska funktioner som jordens över 8,5 miljoner kvadratkilometer våtmarker fyller — områden som nu utsätts för förödande angrepp överallt i världen.
Naturens barnkammare
Från de vidsträckta saltängarna vid kusten till de små sötvattensträsken, kärren, mossarna och myrarna i inlandet och präriernas våtmarker i Förenta staterna och Canada — alla har de skapats av vatten. Med våtmarker avses områden som är täckta av vatten året runt eller bara under vissa tider. En annan typ är saltträsk eller tidvattensträsk. Eftersom de flesta våtmarker kännetecknas av mycket rik vegetation — olika typer av gräs, starr, säv, buskar och träd — utgör de en nödvändig livsmiljö för en stor mängd växter, fiskar, fåglar och andra djur runt om på jorden.
Ett stort antal vadare och sjöfåglar har sitt hemvist i våtmarkerna. Över hundra sådana arter är beroende av dessa grunda oaser under vårflyttningen. Många våtmarker är häckningsplatser för enorma populationer av vildgäss och änder — till exempel gräsänder, krickor och canvasbackar. De ger också föda och skydd åt sådana djur som alligatorn, bävern, bisamråttan, flodillern och älgen. Andra djur som har nytta av våtmarkerna är exempelvis björnar, hjortdjur och tvättbjörnar. Våtmarkerna tjänstgör även som lekplatser för större delen av den fisk som bär upp den amerikanska fiskerinäringen — en industri som omsätter tre miljarder dollar. Man beräknar att 200 fiskarter och stora mängder skaldjur är beroende av våtmarkerna under hela sin livscykel eller delar av den.
Förutom att våtmarkerna tjänar som naturens speciella barnkammare, har de många andra ekologiska förtjänster. De tjänstgör som naturliga filter som silar bort skräp och föroreningar från floder och åar och renar grundvattnet. De magasinerar vatten under regn- och översvämningsperioder och släpper sedan sakta ut det i åar, floder och grundvattenreservoarer. Tidvattensträsken skyddar kustlinjen mot erosion från vågorna.
På grund av sitt speciella och ofta mycket rika växtliv fyller våtmarkerna en rad viktiga, ja rentav livsnödvändiga funktioner. När det gäller fotosyntesen, till exempel, upptar ju alla gröna växter koldioxid från luften och avger i sin tur syre. Denna process är nödvändig för allt liv. Våtmarkernas växter är emellertid unika så till vida att de är särskilt effektiva i det avseendet.
I många länder har man i hundratals år insett våtmarkernas oskattbara värde för livsmedelsproduktionen. Kina och Indien, till exempel, är världens största risproducenter, och en del andra asiatiska länder ligger inte långt efter. Ris odlas i sumpmarker som kallas ”paddyfält”, och det är en av världens viktigaste grödor. Omkring hälften av världens befolkning har ris som sin huvudsakliga föda. Förenta staterna och Canada har med tiden börjat inse hur viktiga sumpmarker och mossar är för deras produktion av ris och tranbär.
Djurlivet har också nytta av våtmarkernas välfyllda skafferi. Där finns inte bara frön och insekter i överflöd för fåglarna att kalasa på, utan det finns också föda åt alla de fiskar och kräftdjur som kläcks och utvecklas där. Olika typer av änder, gäss och andra sjöfåglar livnär sig i sin tur på de vattendjur som dessa livets oaser kryllar av. Den allmänna ekologiska balansen upprätthålls i viss mån genom att många av dessa fåglar blir mat åt de fyrfotadjur som strövar omkring i våtmarkerna på jakt efter föda. I våtmarkerna finns det något för allt och alla. De är verkligen naturens barnkammare.
Hetsjakten på världens våtmarker
Den man som blev Förenta staternas förste president inledde hetsjakten på Amerikas våtmarker, när han år 1763 bildade ett bolag för att dika ut 16.000 hektar av Dismal Swamp — en vild träskmark med mycket rikt djurliv — på gränsen mellan Virginia och North Carolina. Alltsedan dess har Amerikas våtmarker betraktats som en olägenhet, ett hinder för utvecklingen, en källa till sjukdom och ohälsa, en osund miljö som till varje pris skall erövras och utplånas. Jordbrukare uppmuntrades att dika ut sina våtmarker och använda dem till åkermark och fick ekonomisk ersättning för att de gjorde detta. Stora vägar drogs fram i områden där det tidigare fanns våtmarker som vimlade av exotiska livsformer. Många fick lämna plats för bostadsområden och affärscentra eller användes som bekväma soptippar.
Under de senaste decennierna har Förenta staterna skövlat sina våtmarker i en takt av omkring 200.000 hektar om året. I dag finns bara cirka 40 miljoner hektar kvar. Tänk till exempel på den så kallade ”pothole region” i Nordamerika — ett 800.000 kvadratkilometer stort landområde som sträcker sig från Alberta i Canada till Iowa i Förenta staterna — där det fanns tusentals kärr och myrar som tjänade som häckningsplatser för miljoner och åter miljoner änder. Det sägs att dessa ibland fördunklade himlen som tjocka moln. I dag har antalet minskat betänkligt.
Det största problemet på längre sikt är emellertid att när våtmarkerna försvinner, försvinner också tillgången på föda. När änderna inte har tillräckligt att äta, lägger de färre ägg, och av de ägg som läggs blir det allt färre som kläcks. När deras naturliga hemvist skövlas, strömmar fler fåglar till de få lokaler som återstår och blir därför ett lättare byte för rävar, prärievargar, skunkar, tvättbjörnar och andra djur som har dem till föda.
I Förenta staterna har 50 procent av dessa våtmarker försvunnit. Canada ligger något efter med drygt 40 procent, men där fortsätter de att skövlas i allt snabbare takt. I vissa delar av North Dakota i Förenta staterna är de torrlagda till 90 procent, rapporterar tidskriften Sports Illustrated. Många bönder betraktar våtmarker som improduktiva områden som är till förfång för jordbruket, ovetande om deras ekologiska värde.
Oroliga privatpersoner och naturskyddsorganisationer har emellertid nu höjt ett ramaskri mot skövlingen och har gått till aktion för att rädda våtmarkerna och deras växt- och djurliv. ”Präriernas våtmarker är absolut nödvändiga”, sade en bekymrad tjänsteman. ”Om vi skall kunna ha något hopp om änderna på längre sikt, måste vi bevara våtmarkerna.” ”Sjöfågelsbeståndet är en mätare på kontinentens ekologiska hälsa”, sade en representant för naturvårdsorganisationen Ducks Unlimited. Tidskriften U.S.News & World Report tillägger: ”[Ändernas] krympande antal återspeglar angrepp mot miljön på många olika fronter: Surt regn, bekämpningsmedel, men framför allt skövlingen av miljontals hektar ovärderliga våtmarker.”
”Nittio procent av Kaliforniens saltängar har skövlats”, rapporterar tidskriften California, ”och varje år försvinner ytterligare 7.000 hektar. Vapitin finns nu bara på några få spridda platser. Änderna och gässen återvänder varje år i allt mindre antal till sina ständigt krympande övervintringsplatser. Många våtmarksarter är nära utrotning.” Alla de som för sin överlevnad är beroende av världens våtmarker ropar i tysthet på hjälp.
Vattenkrisen
Att människan har förstört jordens våtmarker har fått katastrofala följder på ett annat sätt; det har påverkat hennes mest värdefulla och oumbärliga naturtillgång — vatten. Vatten är nödvändigt för allt liv. Många av världens vetenskapsmän har förutspått en tid då rent vatten kommer att bli jordens största bristvara. ”Antingen måste vi se till att begränsa slöseriet med vatten, eller också kommer vi att dö av törst före år 2000”, deklarerade FN:s världskonferens rörande vattenfrågor år 1977.
Med tanke på dessa olycksbådande varningar om en hotande brist på denna värdefulla naturresurs, borde vanligt sunt förnuft få människan att börja hushålla med jordens vattentillgångar. I sina ansträngningar att utplåna våtmarkerna har hon emellertid i hög grad äventyrat denna livsnödvändiga resurs. Våtmarkerna hjälper till att rena ytliga vattensystem, såsom floder och åar. En del grundvattenådror fylls inte längre på med rent vatten, utan är förorenade av avfallsprodukter och miljögifter, till förfång för människan. Enorma mängder vatten har också gått förlorade genom torrläggningen av våtmarkerna, vilket ytterligare bidrar till vattenbristen.
Kommer ansvarskännande människor att höra de våtmarksberoende livsformernas desperata rop på hjälp? Kommer man att vidta åtgärder för att rädda dessa livsformer innan det är för sent? Eller kommer människan att slå dövörat till för dessa rop och bara lyssna till de girigas högljudda klagande?
Ett globalt problem
Vid invigningen av ett internationellt projekt som Förenta nationerna satt i gång för att rädda världens våtmarker talade man om det hotade ekosystemet i Pantanal i Brasilien. Det är en av världens största våtmarker. Tidskriften BioScience skrev: ”Pantanal, med dess fantastiska mångfald av och rikedom på vilda djur, är en hotad miljö. Skogsavverkning, expanderande jordbruksdrift, olaga jakt och fiske samt förorening av vattnet med herbicider, pesticider och biprodukter från tillverkningen av motoralkohol har lett till en tilltagande försämring av den naturliga miljön och gjort att ett av Brasiliens viktigaste ekosystem nu är i fara.”
The New York Times pekade också på det hot som våtmarkerna utmed Medelhavskusten utsätts för: ”Skövlingen av våtmarkerna har accelererat under de tre senaste decennierna, allteftersom Medelhavskusten har blivit mer åtråvärd än någonsin, och långa sträckor av kusten har täckts med betong, i soldyrkans, bekvämlighetens och profitens namn. Undersökningar som utförts av Förenta nationerna visar att stora områden gått förlorade i Italien, Egypten, Turkiet och Grekland.”
Våtmarkerna i Spaniens fantastiska nationalpark Doñana, som omfattar 50.000 hektar, förvandlas varje vår till en veritabel storflygplats, när hundratusentals fåglar på väg från Afrika till Europa stannar till i dess träskmarker och skogar för att bygga bo, häcka och äta upp sig. Men det stora antalet hotell, golfbanor och åkrar som omger nationalparken tappar parken på så mycket vatten att dess överlevnad är hotad. Under de 15 senaste åren har sådana projekt redan pumpat bort så mycket vatten att grundvattennivån har sjunkit med mellan 2 och 9 meter och flera laguner har torkat ut. ”Fortsatt exploatering skulle betyda dödsstöten för Doñana”, förklarar parkens forskningschef.
Publikationen Tillståndet i världen 1992 skriver: ”Mangroveträsken, som tillhör de värdefullaste och samtidigt svårast hotade våtmarkerna, har drabbats hårt i Asien, Latinamerika och Västafrika. I Ecuador har nära hälften av landets skyddande träskskogar avverkats, i de flesta fall för att ersättas av dammar för räkodling, och enligt planerna ska en lika stor andel av de områden som återstår omvandlas på samma sätt. Indien, Pakistan och Thailand har alla förlorat minst tre fjärdedelar av sina mangroveträsk. Indonesien tycks ha beslutat att gå samma väg. I landets största provins Kalimantan, ska 95 procent av mangroveträsken tas bort för att ge plats för odling av massaved.”
Mangroveträskens värde framhålls också i den thailändska tidningen Bangkok Post för 25 augusti 1992: ”Mangroveskogarna består av många olika trädarter som trivs i de högre liggande tidvattenszonerna utmed flacka och skyddade tropiska kuster. Träden har anpassat sig till den ogästvänliga miljön med bräckt vatten och ständiga växlingar mellan ebb och flod. Deras speciella anpassbara luftrötter och saltfiltrerande pålrötter har bildat rika och komplicerade ekosystem. Förutom att de skyddar stora delar av kusten mot erosion, är de oerhört viktiga för insjöfisket, träindustrin och djurlivet.
I mangroveskogarna myllrar det av liv. Där finns vadarfåglar, krabbätande apor, fiskande katter och slamkrypare som kravlar omkring i dyn vid lågvatten för att komma fram till vattenhålen.
Hur kommer det att sluta?
Hotet mot våtmarkerna är globalt. Tidskriften International Wildlife skriver: ”De mossar, myrar, sumputlopp, mangroveträsk, saltängar, präriegölar och laguner som en gång täckte mer än 6 procent av jordens landyta befinner sig nu i en allvarlig kris. Så många av dem har blivit utdikade för odling, förstörda av föroreningar eller igenfyllda av exploatörer att omkring hälften av vår planets våtmarksarealer har försvunnit.”
Kommer människor att sluta fred med jorden? Det vi hittills har sett i den vägen är inte uppmuntrande. Somliga kämpar emellertid tappert och menar att de kommer att lyckas. Jehova, jordens Skapare, säger att de kommer att misslyckas. Han har lovat att ingripa och sätta stopp för det övervåld som hans underbara jordiska skapelse utsätts för. Han kommer att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden” och i stället låta dem bo där som är villiga att ”ta vård om den”. Han kommer att ge den som en gåva till dem som verkligen uppskattar den. Han säger själv: ”Ni är de som är välsignade av Jehova, Honom som har gjort himmel och jord. Vad himlarna angår, tillhör himlarna Jehova, men jorden har han gett åt människosönerna.” — Uppenbarelseboken 11:18; 1 Moseboken 2:15; Psalm 115:15, 16.
[Bild på sidan 15]
Våtmarker i Schweiz
[Bilder på sidorna 16, 17]
Längst till vänster och ovan: Våtmarker i Förenta staterna
[Bildkälla]
H. Armstrong Roberts
Vänster: Mangroveskogar i Thailand
[Bildkälla]
Med benäget tillstånd av Thailands nationella forskningsråd
Några av våtmarkernas inbyggare: krokodil, oxgroda, trollslända, dossköldpadda som gräver ett hål för att lägga sina ägg