”Staden som var rik på folk”
TOKYO, São Paulo, Lagos, Mexico City och Söul passar in på den här beskrivningen, även om det inte var någon av de städerna som den bibliske profeten Jeremia avsåg. Han syftade på Jerusalem strax efter det att staden hade förstörts av babylonierna år 607 f.v.t. — Klagovisorna 1:1.
Nu när världens folkmängd är uppe i fem och en halv miljard är det inte svårt att hitta städer som är rika på folk. Den entydiga trenden det senaste halvseklet har varit mot allt större storlek. År 1950 fanns det bara 7 storstäder i världen som hade fem miljoner invånare, men man beräknar att vid sekelskiftet kommer minst 21 städer att ha mer än tio miljoner invånare, däribland de 5 städer som nämns här ovan.
Hur blev de så stora?
Megastäder bildas när landsbygdsbor flyttar till staden för att söka arbete och när stadsbor flyttar ut från innerstaden för att få mer svängrum och komma till trevligare omgivningar. Därifrån pendlar de sedan till arbetet med bil, buss eller tåg. Dessa förorter växer så småningom ihop med stadskärnan och bildar ett storstadsområde.
En del städer blir megastäder redan som ”tonåringar”. Tenochtitlán — som vi i dag kallar Mexico City — grundades omkring år 1325. När spanjorerna kom år 1519 hade denna huvudstad i aztekernas rike redan en folkmängd på kanhända uppemot 300.000.
Andra städer har, liksom människor som drabbas av övervikt i medelåldern, inte börjat växa förrän de kommit upp i åren. Söul, där sommarolympiaden hölls år 1988, har rötter som går tillbaka till förkristen tid, men för 50 år sedan var staden ännu inte mer än en tiondel så folkrik som den är i dag. Nu hyser den närmare en fjärdedel av landets 43 miljoner invånare.
Namnet Tokyo betyder, precis som Söul, ”huvudstad”. Fast Tokyo betyder egentligen ”den östra huvudstaden”. Från början hette Tokyo Edo, men namnet ändrades år 1868, när Edo skulle bli huvudstad i stället för den mer västligt belägna staden Kyoto. Trakten kring Edo var bebodd redan på förkristen tid, men grunden till vår tids megastad lades inte förrän år 1457, då en mäktig krigare byggde en borg där. Under 1600-talet grundades staden, och i mitten av 1800-talet var den redan uppe i över en miljon invånare. Tokyo är en mycket modern stad och skröt en gång i tiden med att den hade fler neonskyltar än någon annan stad i världen.
En annan lika modern megastad som utstrålar ungdomlig charm är São Paulo i Brasilien. Med sina breda avenyer och modernistiska skyskrapor ser den synnerligen ung ut för sin ålder, med tanke på att den grundades av portugisiska jesuitmissionärer år 1554. Nu under januari firar invånarna — som kallas paulistanos — stadens 440-årsjubileum. São Paulo förblev ganska litet fram till 1880-talet, men ungefär då började pengarna från Brasiliens nyfödda kaffeindustri fungera som en magnet för att dra till sig emigranter från Europa och längre fram från Asien.
Portugiserna hade också del i att utveckla en megastad i Nigeria. Men givetvis var Lagosområdet befolkat långt innan européerna kom i slutet av 1400-talet. Då bodde där ett av de mest folkrika och mest urbaniserade tropiska folkslagen i Afrika under perioden före koloniseringen, nämligen jorubafolket. Staden var en känd handelsmarknad för slavar fram till mitten av 1800-talet. År 1861 annekterades den av Storbritannien, och år 1914 blev den huvudstad i det som då var en brittisk koloni.
”Stor är inte längre bättre”
En stor stad kan ha sina fördelar. Allmänt sett är det så att ju större den är, desto större är chansen att invånarna kan leva ett socialt och kulturellt rikt liv. Ekonomiska faktorer talar också för stora städer, eftersom en större befolkning utgör en större marknad och ger fler arbetstillfällen. Städernas ekonomiska fördelar fungerar som en kraftig magnet och drar till sig människor som söker efter det utlovade landet. Men när de inte får tag i några arbeten och till slut hamnar i slummen och kanske blir tvungna att tigga för att överleva eller när de på grund av brist på lämpliga bostäder blir hemlösa, då förbyts drömmen plötsligt i desillusionering och bitterhet.
Tidskriften National Geographic framhåller att alltför stort helt enkelt är alltför stort. Den skriver: ”För inte så många år sedan ståtade städer stolt med sin befolkningstillväxt. Stort var bra, och de största städerna skröt med sin placering på världslistan. Men stor är inte längre bättre. Att vara en av konkurrenterna till titeln ’världens största stad’ i dag är som att berätta för en frisk ung person att han har en allvarlig sjukdom. Den kan botas, men den får inte ignoreras.”
Att hindra människor från att i okontrollerat antal strömma in i städerna är en nästan omöjlig uppgift. Megastäderna försöker därför möta utmaningen på andra sätt, kanske genom att bygga den ena raden efter den andra med trista, stereotypa hyreshus, genom att bygga skyskrapor som sträcker sig allt högre upp mot himlen eller genom att tillgripa helt nya koncept. Japanska byggfirmor, till exempel, leker nu med tanken att bygga stora underjordiska komplex, där miljontals människor kan arbeta, handla och till och med bo. ”En underjordisk stad är inte längre någon dröm”, säger en byggentreprenör. ”Vi väntar oss att detta skall förverkligas tidigt under nästa århundrade.”
Även fysiskt sett är stor inte alltid bättre. Katastrofer kan inträffa överallt — och gör det. Men när en stad drabbas, blir förstörelsen av liv och egendom potentiellt större. Vi kan illustrera det med Tokyo, som drabbats av både rena naturkatastrofer och sådana som åstadkommits av människor. År 1657 dog omkring 100.000 människor i en stor eldsvåda, år 1923 ungefär lika många i en fruktansvärd jordbävning och eldsvåda och kanske så många som en kvarts miljon under de svåra bombraiderna i slutet av andra världskriget.
Världsproblemen avspeglar sig i städerna — i deras förorenade miljö och trafikstockningar. Båda dessa problem illustreras väldigt träffande av Mexico City, som en gång beskrevs som en ”fallstudie i storstadskaos”. Mer än tre miljoner bilar korkar igen gatorna. Tillsammans med fabriker som representerar mer än hälften av Mexicos totala industri avger de varje dag en så stor mängd föroreningar att det i en rapport år 1984 sades: ”Bara att andas beräknas vara likvärdigt med att röka två paket cigarretter om dagen.”
Mexico City är naturligtvis inget unikt fall. Vilken modern industristad har inte sina egna problem med förorening och trafikstockningar? I Lagos kallas rusningstrafiken mycket träffande ”go-slow” (gå sakta). Staden sträcker sig över fyra stora öar, och broarna från fastlandet har inte längre kapacitet att klara det växande antalet bilar som korkar igen gatorna så att trafiken närapå står helt stilla. I boken 5000 Days to Save the Planet heter det: ”Tiden har nästan kommit då det går fortare att gå.” Bara nästan?
Allvarligare problem
Megastäder plågas också av problem av ännu allvarligare slag. Förutom bostadsbrist, överfyllda skolor och underbemannade sjukhus finns också psykologiska aspekter. Doktor Paul Leyhausen, en framstående tysk etnolog, hävdar att ”ett stort antal neuroser och sociala anpassningssvårigheter är, helt eller delvis, direkt eller indirekt, orsakade av överbefolkning”.
Megastäder berövar invånarna deras känsla av samhörighet och förvandlar staden till en konturlös grå massa av nummer. Mitt bland hundratals grannar kan stadsbon känna sig ensam och längta efter vänner och kamrater som inte står att finna någonstans. Den känsla av främlingskap som denna situation kan ge upphov åt blir farlig, när den får en stadsbefolkning som består av flera nationaliteter att splittra upp sig i etniska grupper. Ekonomisk ojämlikhet eller diskriminerande handlingar — vare sig de är verkliga eller inbillade — kan leda till katastrof. Det fick man erfara i Los Angeles år 1992, när de raskravaller som bröt ut ledde till att mer än 50 människor dog och 2.000 skadades.
Den största faran med storstadslivet är risken att andligheten trängs ut. Storstadslivet är dyrt, så de som bor i en storstad kan lätt distraheras av livets bekymmer. Ingen annanstans finns det heller så många saker lätt tillgängliga som kan distrahera människor, så att de försummar de ting som är av verkligt och bestående värde. Ingen annanstans finns ett så stort utbud av underhållning — både god, dålig och oanständig. Det var just en sådan brist på andlighet som ledde till domen över Jerusalem, den stad rik på folk som Jeremia talade om.
Vad för framtiden med sig?
Med tanke på dessa överväldigande problem drar boken 5000 Days to Save the Planet slutsatsen att ”uppgiften att ge dagens storstadsbor, för att inte tala om kommande generationer, en hygglig levnadsstandard innebär till synes oöverstigliga problem”. Att bara fylla de nuvarande behoven ”lägger en outhärdlig börda på miljön och samhället”. Och med blicken riktad mot framtiden påpekar man: ”Att förvänta sig att de skall tillgodoses när städerna har svällt ut till tre gånger deras nuvarande folkmängd är rent önsketänkande.”
Det råder inget tvivel om det: storstäderna befinner sig i ett svårt dilemma. Och megastäderna i ännu högre grad, på grund av deras storlek! Deras sjukdomstillstånd har bidragit till att hela världen befinner sig på dödsbädden. Finns det någon bot i sikte?
Megastäder påverkar oss. Även mindre städer kan utöva inflytande på oss, somliga på ett sätt som inte alls står i proportion till deras storlek. Som exempel på detta uppmanar vi dig att läsa om de städer som kommer att behandlas i nästa nummer.
[Bild på sidan 25]
Lagos, rikt på folk