Förödande torka i södra Afrika
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I AFRIKA
MÅNGA har sagt att det var den värsta torkan under hela 1900-talet. Några har till och med sagt att det var den värsta någonsin i södra Afrika. Den två år långa torka som drabbade södra Afrika har lämnat ett band av förödelse efter sig. ”Det är värre, mycket, mycket värre, än vad vi kunde förutse”, konstaterade ledaren för ”Operation Hunger”, som är en sydafrikansk frivillig hjälporganisation. ”Fältmässiga undersökningar är upptäcktsfärder till hittills oregistrerade bottenrekord i elände, mänskligt lidande och total brist.”
”Ingenting kan odlas. Jorden är död”, säger en lantbrukare uppgivet. På vissa platser åt de hungriga byborna jord och rötter av vilda växter. Organisationer som ordnade med hjälpsändningar av livsmedel blev förfärade över behovets omfattning. Enligt The Guardian Weekly ”har södra Afrika förlorat en större andel av skördarna än Etiopien och Sudan gjorde under den fruktansvärda torkan år 1985”.
Torkan ledde till att omkring 18 miljoner människor svalt. I Angola var krisen den värsta i landets historia. Man har beräknat att en miljon boskapsdjur dog, och under ett år gick omkring 60 procent av skörden förlorad. De svårast utsatta kunde man inte nå för att ge hjälp. I augusti 1992 hade två tredjedelar av skördarna i Zambia gått förlorade, och man räknade med att importbehovet av majs var en miljon ton. Omkring 1,7 miljoner människor svalt.
I Zimbabwe, som har brukat kallas södra Afrikas kornbod, behövde fyra miljoner få bistånd i form av mat — nästan halva befolkningen. En skollärare sade om det område där han bodde: ”Det finns nästan inget vatten och knappast några livsmedelsförråd. Det finns inte ett enda grässtrå ute i markerna.”
I vissa byar klättrade folk upp i träden och plockade löv som de kokade och åt. Regeringen måste minska matransonerna från 15 kilo per person och månad till 5 kilo. Den stora konstgjorda Karibasjön hade sitt lägsta vattenstånd någonsin, och vattenransonering infördes i Bulawayo.
Tusentals djur i Zimbabwes jaktreservat måste skjutas, eftersom det inte fanns tillräckligt med vatten för dem. En tidning skrev: ”Döda fåglar har fallit ner från förtorkade träd. Sköldpaddor, ormar, gnagare och insekter har försvunnit.”
Moçambique hörde till de länder som drabbades värst av torkan. Landet fick 80 procent av livsmedlen genom internationella hjälpaktioner, och enligt en beräkning fanns det 3,2 miljoner svältande människor. Flyktingströmmen vällde in i Malawi, Swaziland, Sydafrika och Zimbabwe. Verkningarna av torkan har dock lindrats på senare tid, och många flyktingar har återvänt.
Befolkningen i städerna känner ofta inte till hur hårt torkan slår mot landsbygdens folk. En tjänsteman som administrerade livsmedelshjälpen konstaterade: ”Den förödelse som torkan för med sig känns avlägsen för de flesta av dem som bor i storstadsområden som inte har upplevt de svåra påfrestningar som brist på livsmedel och vatten innebär.”
Regnskurar gav en viss lindring i många områden, men delar av Moçambique, Swaziland och Sydafrika behöver fortfarande mer regn. Verkningarna av den här torkan kommer helt visst att vara kännbara under många år framöver.
En av orsakerna till torkan är naturligtvis regnbristen. Men effekterna har accentuerats av andra problem som förtjänar att belysas.
Andra komplikationer
I Afrika förvärras verkningarna av torkan genom de instabila politiska förhållandena. De länder där man lidit svårast av livsmedelsbrist är länder som har känt av politisk instabilitet. Exempel på sådana länder är Angola, Etiopien, Moçambique och Somalia. Krigen har omintetgjort åkerbruket och tvingat många bönder att fly och lämna gård och grund utan tillsyn.
En kontroversiell faktor när det gäller torkan är människans förorening av atmosfären och vad somliga menar vara en därav orsakad global temperaturhöjning. En annan faktor är befolkningsökningen. Den årliga befolkningstillväxten i Afrika är i genomsnitt 3 procent — bland det högsta i världen. För att kunna mätta fler munnar odlar bönderna på jordar som inte är lämpliga för odling och låter inte åkermark ligga i träda, så att den kan återhämta sig.
Dessutom förstörs skogarna, och det beror i huvudsak på att man röjer mer mark för odling. Enligt tidskriften African Insight täcktes för 20 år sedan 20 procent av Etiopiens yta av skog. Nu är det bara 2 procent. Av alla de miljöproblem som hotar jorden anser vissa auktoriteter att total avverkning av skogarna är det allvarligaste hotet. Den påverkar klimatförhållandena och bidrar till jorderosionen. Den medför också att ökenområden breder ut sig.
Några regeringar i afrikanska länder har hållit nere priserna på mat och boskap för att gynna konsumenter i tätorterna. Bönderna blir emellertid missnöjda, eftersom de inte kan driva sitt jordbruk lönsamt. Regeringen i Zimbabwe reagerade genom att öka priset på majs med 64 procent för att stimulera bönderna att odla mera.
Vad är lösningen?
Experterna kommer med många förslag. Men tid efter annan har man tillrått de afrikanska staterna att tillämpa västerländska odlingsmetoder, vilka dock har visat sig vara olämpliga för den afrikanska miljön.
Man behöver snabbt komma fram till fungerande lösningar. En högre afrikansk tjänsteman i FN:s ekonomiska kommission för Afrika (ECA) konstaterade: ”Om man stöder sig på alla de ekonomiska prognoser som hittills har tagits fram, kommer Afrika år 2000 inte längre att befinna sig i det dike där det är i dag. Det kommer att vara längst ner i ett djupt svart hål.”
Det behövs uppenbarligen politisk stabilitet och ett slut på våld och krig. Samarbete grannländer emellan är också betydelsefullt.
Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation har Afrika möjlighet att försörja en befolkning tre gånger så stor som den nuvarande. Men produktionen har minskat under flera årtionden, och med nuvarande tillväxttakt kommer befolkningen att ha fördubblats inom 30 år.
Livsmedelshjälp från främmande länder har utan tvivel räddat många från att svälta. Men sådan regelbunden hjälp är inte den rätta lösningen, utan får en negativ effekt därför att den inte stimulerar bönderna att själva odla. De kan kanske inte sälja sina produkter till skäliga priser, och folk får ofta smak på importerade livsmedel och vill inte längre ha den inhemska säden.
Vad gör man åt situationen?
De outtröttliga ansträngningarna från många som uppriktigt önskar hjälpa de afrikanska folken är verkligen lovvärda. Inom vissa områden har ansträngningarna gett goda resultat. I Zimbabwe har ett internationellt forskarlag satt i gång ett trädplanteringsprojekt. Man planterar träd som växer bra och förhållandevis snabbt på torra jordar. Avsikten är att man genom att plantera mängder av sådana träd skall råda bot på bränslekrisen, eftersom 80 procent av befolkningen eldar med ved när de lagar sin mat.
I byn Charinge i Masvingo, ett torkdrabbat område iZimbabwe, har bönderna uppmanats att använda stenar runt grönsaker och fruktträd, som då kräver mycket mindre vatten. Skördarna har blivit mycket goda, och bönderna har till och med kunnat sälja mat till andra behövande.
I Sydafrika förändrade ett stort företag sin anläggning som omvandlar kol till olja, så att praktiskt taget allt vatten i processen kan återanvändas efter en genomgripande behandling. Rening av industrivatten är kostsamt, men i Sydafrika har man som målsättning att rena 70 procent av det industriellt använda vattnet.
I staden Luanshya i Zambia började man odla sojabönor som ett alternativt näringsrikt födoämne. En hjälparbetare säger: ”De flesta dödsfallen på grund av undernäring inträffar i mars och juni när det råder brist på traditionella basvaror. Sojabönor skördas emellertid i april och klarar lagringen bättre än sådana basvaror som majs och durra.”
Dessa ansträngningar att övervinna problemen med torkan och bristen på livsmedel är beundransvärda, men människan har inte med all sin teknik och alla sina framsteg lyckats råda bot på torkan i Afrika. Det finns bara en som förstår alla faktorer, och han har för länge sedan förutsagt lösningen. Under det styre som Jehova Gud utövar i sitt rike genom sin förordnade kung, Jesus Kristus, kommer profeten Jesajas ord snart att bli en bokstavlig verklighet över hela jorden: ”I vildmarken kommer vatten att ha brutit fram och strömmar på ökenslätten. Och den av hetta förbrända marken kommer att ha blivit som en vassrik göl och den törstiga marken som vattenkällor. På schakalers uppehållsort, en viloplats för dem, kommer det att vara grönt gräs med vassrör och papyrusplantor.” — Jesaja 35:6,7.
[Bild på sidan 12]
Bybor konkurrerade med boskap om den lilla mängd vatten som fanns kvar i vattenhålen
[Bildkälla]
The Star, Johannesburg. S.A.