En härlig frukt — populär över hela världen

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I MEXICO

CHRISTOFER COLUMBUS och hans besättning var sannolikt de första européer som smakade den, medan de höll på att utforska Västindien år 1493. Den sändes till kungen av Spanien, som också blev förtjust över smaken. Sjöfarande gjorde den populär överallt i Nord- och Sydamerika, och år 1548 förde de den till Filippinerna för att odla den där.

Längre fram, omkring år 1555, kom denna härliga frukt till Frankrike. Redan på 1700-talet serverades den flott upplagd på vissa kungliga bord i Europa som en exklusiv frukträtt. Den blev så populär att den sedan spred sig till det övriga Europa och till Asien och Afrika. För närvarande skördar man den huvudsakligen i Brasilien, på Hawaii, i Mexico, i Filippinerna, i Thailand och i några länder till som har lämpligt klimat och lämplig jordmån.

Efter att alltså ha brett ut sig i ungefär fem hundra år har den nu nått platser som ligger långt från ursprungskontinenten, Amerika. Känner du till frukten vi talar om? Det är den härliga ananasen.

I Mexico var den känd under namnet matzatli, i den karibiska övärlden kallades den ananá och i Central- och Sydamerika nana. Det tycks vara spanjorerna som kallade den för piña (tall), eftersom den liknar en tallkotte. I våra dagar är den på spanska språket känd som antingen piña eller ananás, under det att den på engelska kallas pineapple. Vad man nu än kallar den, så är de som har smakat den i alla fall ense om en sak: den är en fröjd för gommen.

Frukten och växten

Hur ser ananasfrukten ut? Den är oval till formen och bildas i mitten av växten. Frukten täcks av ett hårt skal, och i dess topp sitter en rosett bildad av otaliga små, styva gröna blad. Själva ananasväxten har långa, svärdsliknande blad som växer ut från jordstammen i alla riktningar. Plantan växer upp till en höjd av 60 till 90 centimeter, och frukten kan väga mellan två och fyra kilo.

Så länge frukten är liten liknar den en tallkotte, och skalet behåller sin blåröda färg. Efter hand blir den grön, och när den har mognat övergår färgen vanligen i gulgrönt, grönorange eller rött. Det sockerrika fruktköttet har då fått en utsökt arom och är mycket saftigt.

Hur odlar man den?

Hur går det till att odla ananas? Först och främst är det viktigt att man väljer en jordmån som är vanlig i tropiska områden — den skall vara sandig och mullrik samt inte ha för högt pH-värde eller för hög halt av mineralsalter. Däremot skall fuktighetsgraden vara hög. När allt är berett tar man ett av de små sidoskotten som utvecklas kring jordstammen och som blir kvar sedan man skördat frukten och planterar det. Man kan också skära av topprosetten på själva ananasen och plantera den. Man måste emellertid beväpna sig med tålamod för att få njuta av frukten, eftersom det tar över ett år innan den mognar och man kan skörda den.

Antonio, som har hållit på att odla ananas i över 25 år, sätter oss in i en speciell teknik som används: ”Det är viktigt att man lägger en gnutta kalciumkarbid inne i plantan innan frukten börjar bildas. Det görs för att man skall kunna skörda alla frukterna samtidigt. Utan det här ingreppet kommer somliga nämligen att växa fortare än andra, och skörden kommer då att försvåras.”

När ananasen är fullt utvecklad, fast ännu inte riktigt mogen, måste den täckas över så att den inte blir bränd av solen. Det gör man med papper eller med plantans egna blad. Efter ytterligare någon tid är stunden inne för skörden. Skär av skalet, skiva frukten och njut! Men var försiktig med en sak. Tungan kan irriteras, om man äter det innersta av frukten. Det är därför somliga kastar bort detta och bara äter fruktköttet.

Om du vill pröva på en riktigt söt och saftig ananas, låt dig då inte förledas av hur den ser ut utanpå. Antonio visar oss en och förklarar: ”Somliga väljer ananas efter färgen på skalet, om det är grönt eller gult. Men frukten kan vara mogen, även om skalet är grönt. Man skall knacka på den med fingrarna. Om det då låter ihåligt, är fruktköttet vitt och smakar ingenting. Men om det uppstår ett kompakt ljud, som om den vore full med vatten, då är den färdig att äta. Den är söt och saftig.” Det finns flera sorter av frukten, men den som är populärast heter slät Cayenne.

En verklig njutning

Förutom att man kan avnjuta den härliga aromen i skivad ananas eller i den avpressade saften (juice) kan man också dricka den i form av vanlig saft (sockrad), som finns att köpa i vissa länder. Ananasen är rik på fibrer och innehåller också vissa näringsämnen, till exempel kolhydrater och vitaminer, huvudsakligen A och C.

I Mexico kan man få en uppfriskande dryck som är gjord på ananasskal. Man kan göra den själv genom att lägga skal i ett glaskärl, hälla över vatten och tillsätta socker. Sedan låter man det hela stå i två eller tre dagar. När det väl har börjat jäsa, kan man servera den som en kall dryck med ett par isbitar. Den kallas tepache, har en sötsur arom och är mycket uppfriskande. Skulle du vilja ha ett glas? I Filippinerna odlar man ananas för att utvinna fibrer ur bladen. De används till att framställa ett mattvitt, genomskinligt och mycket fint tyg. Av detta tillverkar man näsdukar, handdukar, skärp, skjortor samt flick- och damklänningar.

Under de senaste århundradena har ananasen exporterats till många länder som själva inte kan odla den. Alla som njuter av smaken hoppas att den skall fortsätta sin resa runt världen till glädje för många fler människor.

[Bildkälla på sidan 20]

Ovan: Ananas. Century Dictionary