Glas — De första tillverkarna levde för länge, länge sedan

DIATOMÉER eller kiselalger är mikroskopiska encelliga organismer som flyter omkring nära vattenytan i haven. De utgör sex tiondelar av allt planktiskt liv i oceanerna. Ordet ”plankton” betyder ”kringirrande”, och plankton sägs vara ”för små och svaga för att göra annat än driva dit strömmen för dem”.

Visst är dessa organismer små, men de är knappast svaga. När stormar rör upp näringsämnen från havets djup, börjar de här encelliga algerna äta så mycket de förmår, och på ett par dagar kan de fördubblas i antal. Och när de fördubblas, fördubblar de också sin glastillverkning. I boken Liv — ett resultat av evolution eller skapelse? beskrivs detta närmare:

”Kiselalger, små encelliga organismer, hämtar kisel och syre ur havsvattnet och tillverkar glas med vilket de bygger små ’pillerburkar’ som innehåller deras gröna klorofyll. De lovprisas av en forskare både för sin betydelse och för sin skönhet: ’Dessa gröna blad inneslutna i smyckeskrin utgör betesmarker och svarar för nio tiondelar av havsdjurens föda.’ En stor del av kiselalgernas värde som föda ligger i den olja som de tillverkar och som hjälper dem att hålla sig flytande nära ytan där deras klorofyll kan gassa sig i solen.

Deras vackra glashöljen finns enligt samme forskare i en ’förbluffande mångfald former — cirklar, kvadrater, sköldar, trianglar, ovaler, rektanglar — och de är alltid utsökt smyckade med geometriska etsningar. Dessa är utförda som filigransarbete i rent glas och är så fint gjorda att ett hårstrå från en människa skulle behöva skäras på längden i fyra hundra skivor för att passa in däremellan.’” — Sidorna 143 och 144.a

En annan grupp små konstverk som frodas bland havsplankton är radiolarierna. De här små protozoerna — 20 eller fler kan sitta på ett knappnålshuvud utan att vidröra varandra — tillverkar också glas av kiseln och syret i havet. Den spetsliknande skönheten och de häpnadsväckande mönstren som formats av de här skapelserna trotsar all beskrivning — de överträffar till och med kiselalgerna. Titta noga på bilden här ovan, som visar en av radiolarierna med tre klot inuti varandra alldeles som ryska dockor och med protoplasmataggar som sticker ut genom hålen i glasskelettet för att fånga och smälta ett byte. En vetenskapsman gav följande kommentar: ”En geodetisk kupol räcker inte för denne superarkitekt; han måste göra tre spetsmönstrade glaskupoler i varandra.”

Det finns svampdjur som tillverkar glasskelett, och bland de mest förbluffande är venuskannan. När den kom till Europa i början av 1800-talet, ansågs dess formgivning vara så spektakulär att de här svampdjuren betraktades som värdefulla skatter som placerades i zoologiska samlingar — tills man upptäckte att de inte alls var ovanliga, utan ”bildade en matta på havsbottnen i närheten av Cebu i Filippinerna och längs den japanska kusten på ett djup av 200—300 meter”.

En vetenskapsman var så imponerad och förbluffad av den att han sade: ”Ser man på ett komplicerat byggt svampskelett av kiselspikler hos till exempel en art som kallas venuskannan häpnar man. Hur är det möjligt för de endast delvis oberoende mikroskopiska cellerna att samarbeta om att tillverka en miljon glasstavar för att bygga ett sådant både komplicerat och vackert byggnadsverk? Det vet vi inte mycket om.”

Svampdjuret vet det inte heller. Det har ingen hjärna. Det gör detta bara därför att det är programmerat att göra det. Vem har programmerat det? Inte människan. Hon fanns inte till då.

Människans roll i glasets historia

Men nu finns människan till, och uppenbarligen är det hon som dominerar glastillverkningen och användandet av glas. Det finns överallt; det omger oss. Du finner det i fönster, glasögon, datorskärmar, serviser och tusentals andra saker.

Glasets stora användningsområde och skönhet har hjälpt till att bevara populariteten. Även om glas kan gå sönder ganska lätt, har det många starka sidor. Det föredras fortfarande till förvaring av mat. Till skillnad från metall ger det inte bismak åt maten. Vissa glaskärl kan man laga mat i. Och du skulle knappast kunna föreställa dig att din favoritrestaurang serverade ett fint årgångsvin i plastmuggar.

Job jämförde glas med guld när det gäller värde. (Job 28:17) Glas var uppenbarligen inte så vanligt på hans tid som det är nu, men det hade troligen redan använts i långt mer än tusen år.

Konsten att tillverka glas nådde så småningom Egypten. Egyptierna använde en metod där man först gjorde en kärna av lera och dynga och sedan lindade upphettad glasmassa kring den. Därpå formade man glaset genom att rulla det mot en slät yta. Glastrådar i avvikande färger lades på ytan för att få fram olika mönster. Så fort glaset hade svalnat tog man ut lerkärnan med hjälp av ett vasst verktyg. Metoden var visserligen primitiv, men man framställde ändå många förvånansvärt vackra glasföremål.

Det var långt senare som en ny metod, glasblåsning, kom att revolutionera glastillverkningen. Den här konsten uppfanns troligen vid östra Medelhavskusten, och den är fortfarande det främsta tillvägagångssättet då man tillverkar glas för hand i våra dagar. Genom att blåsa i ett rör kallat pipa kan den erfarne glasblåsaren snabbt framställa invecklade och symmetriska former av en sats smält glas vid pipans ände. Alternativt kan han blåsa det smälta glaset i en form. När Jesus vandrade på jorden var glasblåsningen i sin linda.

Den här nya tekniken, glasblåsningen, och det stöd den fick av det mäktiga romerska imperiet gjorde glasprodukterna mer åtkomliga för gemene man, och glasföremål ägdes inte längre enbart av aristokratin och de rika. Allteftersom Roms inflytande ökade, spreds konsten att tillverka glas till många länder.

Under 1400-talet blev Venedig, som var ett betydande europeiskt handelscentrum, den främsta tillverkaren av glasvaror i Europa. Den venetianska glasindustrin centraliserades till ön Murano. Venetianska glastillverkare värderades högt men förbjöds att lämna Murano för att inte deras värdefulla hantverksskicklighet skulle vidarebefordras till andra.

Vackra venetianska glasvaror bidrog mycket till att öka glasets popularitet, men glasframställningen var inte på något sätt en lätt uppgift. I boken A Short History of Glass hänvisas det till en publikation från år 1713 som beskriver hur det var. ”Männen står ständigt halvnakna i det kalla vintervädret, nära mycket varma ugnar. ... De blir rynkiga därför att de påverkas starkt av ... den kraftiga hettan.” På senare år slipade och polerade glasslipare glaset genom att använda en roterande skiva och slippulver.

Senare metoder

England har fått ett särskilt omnämnande i glasets historia. En engelsk glastillverkare experimenterade fram en formel för framställning av blyglas år 1676. Tillsatsen av blyoxid åstadkom ett tungt glas som var starkt, klart och gnistrande.

Det brittiska imperiet hade sin storhetstid under den viktorianska eran, och under den här tiden var Storbritannien också en framträdande glastillverkare. Särskilt värd att nämnas är den stora utställningen i Kristallpalatset år 1851, den första världsutställningen, som drog till sig utställare inom konstindustri och hantverk från närmare 90 länder. Även om glas hade en framträdande plats på utställningen, var det själva Kristallpalatset, med sin 8,2 meter höga glasfontän i mitten, som fångade allas uppmärksamhet. Omkring 400 ton glas användes till den väldiga byggnaden, som bestod av 300.000 munblåsta glasrutor.

Men det var i Förenta staterna som nästa stora förändring i glastillverkningen ägde rum. Under 1820-talet lyckades man fullända en mekanisk pressmaskin. I boken A Short History of Glass sägs det om detta: ”Vid en pressmaskin kunde två män med begränsad erfarenhet tillverka fyra gånger så mycket glas som en grupp på tre eller fyra erfarna glasblåsare.”

I början av 1900-talet framställdes en automatisk flaskblåsningsmaskin i Förenta staterna. År 1926 kunde man vid en fabrik i Pennsylvania tillverka 2.000 glödlampskolvar i minuten med hjälp av en automatisk bandmaskin.

Många konstnärer och formgivare har tilltalats av glasets konstnärliga möjligheter. Det har inneburit en hel del nyskapande av glasprodukter, inte minst av konstnärligt tillverkat och bearbetat glas.

Glas är verkligen ett underverk. Utöver all användning i hemmet utnyttjas det inom många andra områden — i rymdteleskopet Hubble, kameraobjektiv, fiberoptiska kommunikationssystem och kemilaboratorier. Glas är visserligen ömtåligt, men mycket användbart och vackert.

[Fotnot]

[Bildkälla på sidan 25]

Högst upp och längst ner: The Corning Museum of Glass

[Bildkälla på sidan 26]

The Corning Museum of Glass