Varför många arter är i farozonen
VÄXTER och djur utrotas, och många olika orsaker till detta kan anföras. Vi skall här ta upp tre framträdande orsaker. Människan bär indirekt ansvaret för två av dem och är direkt ansvarig för den tredje.
Förstöringen av den naturliga miljön
Något som i hög grad bidrar till att en art minskar i antal är förstöringen av dess naturliga miljö. Boken The Atlas of Endangered Species betecknar detta som ”det största hotet” men också ”det som är svårast att förhindra”. Den snabba befolkningsökningen i många delar av världen tvingar människor att lägga beslag på större och större landområden, som tidigare var hemvist för vilda djur och växter. Ett slående exempel är världens regnskogar.
”Inom 40 år kommer det inte att finnas några regnskogar kvar”, är den dystra framtidsutsikt som utmålas i en publikation som riktar uppmärksamheten på den i mångas tycke beklagliga förlusten av värdefulla naturtillgångar. Faktum är att nästan en fjärdedel av alla mediciner som används i västvärlden ursprungligen kommer från växter som förekommer i den tropiska regnskogen. Trots att endast cirka 7 procent av vår planets landyta är täckt av regnskog, är den hemvist för fyra femtedelar av jordens landlevande växtarter.
Skogsavverkning och förändrade jordbruksmetoder har utarmat de västafrikanska regnskogarna. På den indiska subkontinenten har skogsskövlingen till och med påverkat vädret och lett till minskad nederbörd i somliga områden och översvämningar i andra.
När människan fäller träd för att röja ny mark för jordbruksändamål, dör de växter, däggdjur, fåglar, kräldjur och insekter som finns i området så småningom ut. Harvardprofessorn Edward Wilson beräknar att beståndet av tropisk regnskog minskar med 1 procent varje år, och det innebär att tusentals växt- och djurarter är dömda till undergång. Man fruktar att många arter kommer att försvinna innan de ens hinner klassificeras.
Situationen är likartad för världens våtmarker, en annan hotad miljö. Exploatörer dikar ut många av dessa områden för att kunna bebygga dem, och i andra fall omvandlas de till odlingsbar mark. De 100 senaste åren har så mycket som 90 procent av Europas gräsmarker förvandlats till åkermark. I Storbritannien har förlusten av naturlig betesmark lett till en 64-procentig minskning av antalet taltrastar de 20 senaste åren.
Även om ön Madagaskar är ”en geologisk Noas ark”, som tidskriften Time uttrycker det, är dess rika mångfald av vilda djur och växter nu i farozonen. Allteftersom befolkningen växer och utlandsskulderna ökar, tvingas invånarna i allt högre grad att förvandla öns skogar till risfält. Detta har resulterat i att tre fjärdedelar av gyllenhalvmakins naturliga hemvist har försvunnit de tjugo senaste åren, och nu återstår bara 400 exemplar av dessa djur.
De radikala förändringar som människan åstadkommit har verkligen rubbat balansen i naturen på många platser. Ett annat exempel är det som hände på Hawaiiöarna, när polynesier bosatte sig där för 1.600 år sedan. Deras sätt att leva resulterade i att 35 fågelarter utrotades.
Vissa av de nybyggare som slog sig ner i Australien och på Nya Zeeland hade med sig vanliga tamkatter, och en del av dessa blev förvildade. Enligt tidskriften New Scientist utgör dessa vilda katter nu en fara för 64 inhemska däggdjursarter. Tillsammans med den från Europa importerade rödräven jagar de nu de kvarvarande bestånden av utrotningshotade djur.
Jakt
Jakt är ingen ny företeelse. Bibeln berättar i Första Moseboken om upprorsmakaren Nimrod, en jägare som levde för mer än 4.000 år sedan. Även om det inte sägs att han utplånade hela djurarter, omtalas han som en ”väldig jägare”. — 1 Moseboken 10:9.
Under århundradenas lopp har jägare utrotat hela stammen av lejon i Grekland och Mesopotamien, flodhästar i Nubien, elefanter i Nordafrika, björnar och bävrar i Storbritannien och uroxar i Östeuropa. ”Under 1870- och 1880-talen dödade jägare en kvarts miljon elefanter enbart i Östafrika”, skriver BBC:s radio- och TV-tidning, Radio Times, och tillägger: ”I över ett halvt sekel genljöd Afrika av skottsalvor avfyrade av människor med rikedom, berömmelse och rang, som sköt vilt mot elefanter, noshörningar, giraffer, stora kattdjur och allt annat som råkade komma i deras väg. ... Det som verkar så chockerande i dag var helt accepterat på den tiden.”
Låt oss återvända till den majestätiska tigern. Enligt uppgifter som offentliggjordes på 1980-talet verkade det som om de naturvårdande åtgärder som vidtagits hade haft en viss framgång. ”Men det var bara en illusion”, konstaterar 1995 Britannica Book of the Year. ”Noggrannare beräkningar avslöjade att de tidigare siffrorna hade friserats av tjänstemän som antingen var i maskopi med tjuvskyttar eller helt enkelt var angelägna om att imponera på sina överordnade. ... Den svarta handeln med tigerdelar blomstrade, allteftersom den minskade tillgången fick priserna att skjuta i höjden.” År 1995 var en sibirisk amurtiger enligt uppgift värd mellan 9.400 och 24.000 dollar på den svarta marknaden — inte bara för det åtråvärda skinnet, utan också för dess ben, ögon, morrhår, tänder, inre organ och könsdelar, som är mycket eftertraktade inom den österländska folkmedicinen.
Den svarta handeln med elfenben, noshörningshorn, tigerskinn och andra djurdelar är nu en mångmiljonindustri, som bara överträffas av narkotikasmugglingen, skriver tidskriften Time. Och den är inte begränsad till stora däggdjur. Inom den kinesiska folkmedicinen gjorde man år 1994 av med ett häpnadsväckande antal av 20 miljoner sjöhästar, vilket har lett till att fångsterna under de två senaste åren lär ha minskat med 60 procent i vissa delar av Sydostasien.
Det är inte svårt att inse att jägarna bär skulden när en art utrotas. Men hur är det då med samlarna? Ett exemplar av den så kallade goldparakiten, en utrotningshotad araart, kan inbringa en svartabörshaj i Brasilien cirka 500 dollar. Men om han säljer fågeln utomlands, kan han tjäna mer än tre och en halv gånger så mycket.
Krig och dess sidoeffekter, växande flyktingströmmar, stigande födelsetal, tilltagande miljöförstöring och till och med turism hotar utsatta arter. Sightseeinggrupper i motorbåtar skadar de delfiner som de kommit för att titta på, och ljudet från motorerna kan störa delfinernas ömtåliga ekolokaliseringssystem.
Efter denna dystra lista över människans härjningar kanske du undrar: Vad gör naturvårdarna för att bevara utrotningshotade arter, och hur framgångsrika är deras åtgärder?
[Bild på sidan 6]
Växter, däggdjur, fåglar, kräldjur och insekter dör ut när människor skövlar skogarna