Från liten ö till livligt trafikerad flygplats

Från Vakna!:s korrespondent i Hongkong

”VI SLÅR nog av TV-antennerna!” skrek den förskräckta passageraren, när hon tittade ut genom fönstret på flygplanet som gick ner för landning på Hongkongs internationella flygplats, Kai Tak. På ett hustak nere i det närbelägna Kowloon stod en kvinna och hängde tvätt, och ännu en gång utsattes hennes trumhinnor för ett angrepp, när planet dånande flög över hennes huvud.

”Problemet är bergen”, säger John, en pilot som har gjort denna förrädiska landning många gånger. ”Om vi kommer från nordväst och gör en landning, måste vi göra en otäck sväng precis innan vi når landningsbanan. Dessutom kommer det farliga byiga fallvindar från bergen.”

För de nervösa passagerarna, för piloterna och särskilt för invånarna i Kowloon kunde inte den dag då Kai Tak tog emot sin sista flygning komma fort nog. Den dagen kom faktiskt — i juli 1998 togs nämligen Hongkongs nya flygplats i bruk.

Flygplats på en ö

På 1980-talet utnyttjade man flygplatsen Kai Taks kapacitet helt och hållet. Eftersom det inte fanns några möjligheter till ytterligare utvidgning, sökte man efter en plats för en ny flygplats. Men i Hongkong fanns ingen plan landyta som var tillräckligt stor för en sådan. Och folk ville inte ha en bullrig flygplats som granne. Vad blev då lösningen? Chek Lap Kok — en liten ö norr om Lantau, som är en stor men nästan helt oexploaterad ö. Ingenjörernas önskedröm hade blivit verklighet.

För att bygga denna flygplats krävdes att man jämnade ut den lilla ön och en mindre angränsande ö och att man skapade cirka nio och en halv kvadratkilometer land i havet. För att få en förbindelse mellan flygplatsen och Hongkong byggde man en 34 kilometer lång järnväg och en motorväg. Båda dessa går över öar och kanaler och dessutom genom Kowloon och under Victoria Harbour. Detta betydde att broar, tunnlar och viadukter måste byggas. Allt detta innebar ett av de största byggnadsprojekten någonsin.

Unika broar för att ”hoppa” mellan öarna

Tusentals människor beger sig till området New Territories i Hongkong för att titta på vad som har blivit ett världsberömt landmärke, nämligen förbindelsen mellan ön Lantau och fastlandet. Denna förbindelse består av en snedkabelbro som förbinder Lantau med den lilla ön Ma Wan, en viadukt över Ma Wan samt en hängbro med ett huvudspann på 1.377 meter som förbinder Ma Wan med en tredje ö, Tsing Yi. Dessa dubbeldäckade broar är bland de längsta i världen i sitt slag. På övre planet går vägtrafiken, och på det inbyggda nedre planet finns en järnväg och två körfält.

De kablar som håller upp hängbron ser ganska klena ut på avstånd. Man kan undra om konstruktörerna verkligen har räknat rätt och om inte bron kommer att ramla ner i vattnet. En närmare titt visar dock att kablarna absolut inte är klena. De är 1,1 meter tjocka och innehåller 160.000 kilometer ståltråd, vilket är så mycket att det skulle räcka runt jorden fyra gånger. Kablarna måste vara så tjocka, eftersom de skall hålla uppe de 95 prefabricerade brodelarna, vilka väger 500 ton vardera. När kablarna var färdiga, transporterades de förtillverkade brodelarna med pråm till byggplatsen och vinschades upp.

Folk som bodde i närheten var fascinerade när de såg de torn som bär upp kablarna komma på plats. Tornen reste sig mot himlen utan några byggnadsställningar, som man vanligtvis ser på byggen. Den metod byggarna använde kallas glidformsgjutning. Det innebär att de rörliga formar, eller formbord, i vilka betongen hälls, sakta förs uppåt utan att man vid varje plan behöver montera ner och sätta upp dem igen för varje etapp. Med denna nya metod byggde man ett 190 meter högt brotorn på bara tre månader.

Hongkong ligger i ett tyfonbälte. Hur kommer de starka vindarna att påverka förbindelsen? Den ursprungliga Tacoma Narrows Bridge i Washington förstördes 1940, när en ihållande vind med en hastighet av 19 meter i sekunden vred den som om den var av bambu. Brokonstruktionerna har förbättrats avsevärt sedan dess. De nya broarna är utformade och testade så att de skall tåla vindstyrkor på 80 meter i sekunden.

Från flygplatsen till centrum på 23 minuter!

Det går snabbare att ta sig till själva Hongkongön från den nya flygplatsen än från Kai Tak, trots att den nya flygplatsen ligger mer än fyra gånger så avlägset. Hur kommer det sig? Det går tåg med en hastighet av 135 kilometer i timmen till Hongkongs affärscentrum och Central District. Först får man en fin utsikt över de karga bergen på Lantau. När tåget har passerat ytterligare två öar, når det till slut fastlandet, där det susar förbi världens största containerterminal i Kwai Chung. Efter ytterligare fem kilometer kommer tåget till Mong Kok, ett område med 170.000 invånare. Färden fortsätter till Tsim Sha Tsui, som är ett turistcentrum, och vidare genom en tunnel under Victoria Harbour tills tåget slutligen stannar vid ändstationen — bara 23 minuter efter avgången från flygplatsen!

En flygplats för framtiden

I december 1992 var Chek Lap Kok bara en 302 hektar stor klippö. I juni 1995 hade ön växt till en 1.248 hektar stor plattform för den nya flygplatsen, och Hongkongs landyta hade ökat med nästan 1 procent. Samtidigt som den ursprungliga ön jämnades ut med hjälp av 44.000 ton kraftiga sprängämnen, försåg en stor flotta mudderpråmar platsen med sand som tagits upp från havsbottnen. Under byggtidens mest intensiva skede skapade man mer än två hektar mark om dagen. I genomsnitt transporterades tio ton fyllnadsmaterial i sekunden under den 31 månader långa byggtiden. Så snart de som arbetat med marken började ge sig av, satte andra i gång med att bygga själva flygplatsen.

Steve, som varit mycket engagerad i det här projektet, berättar några intressanta detaljer: ”Moderna jumbojetplan kan förstöra en dåligt gjord landningsbana. Man använde därför enorma vältar för att pressa samman sanden innan man lade på asfalten. När man var klar med den första landningsbanan och uppställningsplatserna för flygplanen, hade man, enligt beräkningar, tillryggalagt en sträcka på 192.000 kilometer med vältarna, vilket motsvarar fem varv runt jorden.

Vårt företag hade kontrakt på att bygga flygterminalen; vi tillverkade takstolarna och reste dem. De är av stål och väger upp till 150 ton vardera. Vi använde en mycket stor kran för att lyfta upp dem på släpvagnar som var försedda med många hjul, och med en hastighet av 2 kilometer i timmen transporterades sedan takstolarna till terminalen.”

Den här flygterminalen är inte byggd som en betonglåda. I stället har tonvikten lagts på att skapa en ljus och luftig miljö — behaglig för både flygplatsanställda och passagerare. Dessutom är flygplatsen utformad så att passagerarna skall kunna komma i väg med minimala förseningar. De skall kunna ta plats på planet 30 minuter efter incheckningen. För att göra det lättare finns det ett förarlöst tåg som transporterar passagerarna från den ena änden av flygterminalen till den andra. Dessutom finns det 2,8 kilometer rullande trottoarer som gör livet mycket enklare för dem som har trötta ben.

Steve fortsätter: ”Vilken skillnad mot Kai Tak, som hade över 27 miljoner flygresenärer 1995! Den nya flygplatsen kan ta emot 35 miljoner resenärer och tre miljoner ton last om året. Så småningom skall den kunna ta hand om 87 miljoner passagerare och nio miljoner ton last!”

Hongkong har investerat stora summor i det här projektet — cirka 20 miljarder dollar, eller cirka 3.300 dollar för var och en av Hongkongs 6,3 miljoner invånare. Man hoppas att Chek Lap Kok-flygplatsen skall hjälpa Hongkong att bevara sitt nuvarande välstånd. Detta återstår att se, men en sak är säker: att landa i Hongkong kommer även i fortsättningen att vara en oförglömlig upplevelse.

[Karta på sidan 12]

(För formaterad text, se publikationen)

Flygplatsen Kai Tak

Lantau

Norra Lantaus motorväg

Förbindelsen till Lantau

Kap Shui Mun-bron

Tsing Ma-bron

Västra Kowloons motorväg

Kowloon

Flygplatsen Chek Lap Kok

Hongkongön

[Bild på sidan 13]

Tsing Ma-bron byggs

[Bildkälla på sidan 11]

New Airport Projects Co-ordination Office

[Bildkälla på sidan 13]

New Airport Projects Co-ordination Office