Ätstörningar — Finns det någon hjälp?

OM DIN dotter har en ätstörning, behöver hon hjälp. Skjut inte upp saken i tron att problemet kommer att gå över av sig självt. En ätstörning är en komplicerad sjukdom med både fysiska och känslomässiga inslag.

Experter har föreslagit många olika behandlingsmetoder. Somliga rekommenderar medicinering, andra psykoterapi. Många hävdar att en kombination av dessa båda metoder är effektivast. En annan vanlig behandlingsform är familjerådgivning, något som enligt mångas uppfattning är särskilt viktigt om patienten fortfarande bor hemma hos sina föräldrar.a

Även om experter kan ha olika uppfattningar när det gäller behandlingsinsatser, är de flesta överens om en sak: ätstörningar handlar inte bara om mat. Låt oss se på några av de mera djupgående problem som man ofta måste ta itu med när man hjälper någon att tillfriskna från anorexi eller bulimi.

En balanserad syn på den egna kroppen

”Jag slutade upp att köpa modetidningar när jag var 24 eller så”, säger en kvinna. ”När jag jämförde mig själv med fotomodellerna, hade det en mycket stark och negativ inverkan på mig.” Som redan nämnts kan medierna förvränga en flickas syn på vad som är vackert. En mamma till en flicka med ätstörningar talar om ”det ständiga budskapet i våra tidningar och tidskrifter och i TV-reklamen att vara smal, smal, smal”. Hon förklarar: ”Både min dotter och jag vill gärna vara slanka, men detta ständiga bombardemang gör att det blir det viktigaste i livet, mer betydelsefullt än någonting annat.” Att tillfriskna från en ätstörning kan därför innebära att man måste få en ny syn på vad som menas med verklig skönhet.

Här kan Bibeln vara till stor hjälp. Den kristne aposteln Petrus skrev: ”Låt inte er prydnad vara den utvändiga, att fläta hår och att hänga på guldsmycken eller att bära ytterklädnader, utan låt den vara hjärtats fördolda människa i den oförgängliga klädnaden från den stilla och milda anden, som är av stort värde i Guds ögon.” — 1 Petrus 3:3, 4.

Petrus menar att vi bör vara mer intresserade av våra inre egenskaper än av vårt utseende. Bibeln försäkrar oss: ”Gud ser nämligen inte som människan ser, ty människan, hon ser det som är synligt för ögonen, men Jehova, han ser hur hjärtat är.” (1 Samuelsboken 16:7) Det är verkligen en tröst för oss, för även om vi inte kan förändra vissa drag i vårt yttre, kan vi alltid förbättra vår inre människa. — Efesierna 4:22–24.

Eftersom ätstörningar kan bottna i dåligt självförtroende, kanske du behöver omvärdera din uppfattning om dig själv. Det är sant att Bibeln uppmanar oss att inte tänka för högt om oss själva. (Romarna 12:3) Men den förklarar också att till och med en liten sparv är dyrbar i Guds ögon och tillägger: ”Ni är värda mer än många sparvar.” (Lukas 12:6, 7) Bibeln kan hjälpa dig att utveckla en sund självaktning. Om du är nöjd med din kropp, kommer du att vara rädd om den. — Jämför Efesierna 5:29.

Men hur är det om du verkligen behöver gå ner i vikt? Då kanske du kan göra det med hjälp av ett träningsprogram och lämplig kost. Bibeln medger att ”den kroppsliga övningen är ... nyttig” i viss utsträckning. (1 Timoteus 4:8) Men du bör aldrig bli fixerad vid din vikt. Som en källa uttrycker det: ”Det bästa du kan göra är nog att se till att du får tillräckligt med motion — och att acceptera dig själv som du är i stället för att försöka forma dig efter ett snävt och godtyckligt ideal.” En 33-årig amerikansk kvinna fann att ett sådant synsätt är till stor hjälp. ”Jag har haft en enda enkel regel”, förklarar hon. ”Inrikta dig på att förbättra det du rimligtvis kan, och bry dig inte om att oroa dig över resten.”

Om du har en positiv syn på livet, äter förståndigt och har ett lämpligt träningsprogram, kommer förmodligen de kilon som eventuellt behöver försvinna också att göra det.

Behovet av ”en sann kamrat”

Efter att ha intervjuat ett antal bulimiker konstaterade professor James Pennebaker att dessa kvinnors ätbeteende i hög grad tvingade dem att leva ett dubbelliv. Han förklarar: ”Praktiskt taget alla framhöll spontant hur orimligt mycket tid och kraft de lade ner på att dölja sitt ätbeteende för sina nära vänner och familjemedlemmar. De levde en lögn och avskydde att göra det.”

Ett viktigt steg på vägen mot tillfrisknande är därför att bryta tystnaden. Både anorektiker och bulimiker behöver få tala om sina problem. Men med vem? Ett bibliskt ordspråk lyder: ”En sann kamrat älskar alltid och är en broder som föds för tider av trångmål.” (Ordspråken 17:17) En sådan ”sann kamrat” kan vara en förälder eller någon annan mogen vuxen. Somliga har också funnit det nödvändigt att anförtro sig åt någon som har erfarenhet av att behandla ätstörningar.

Jehovas vittnen har ytterligare en tillgång — församlingens äldste. Dessa män kan vara ”som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret, som vattenströmmar i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land”. (Jesaja 32:2) De äldste är naturligtvis inga läkare, så förutom deras goda råd kanske du också behöver medicinsk behandling. Dessa andligt kvalificerade män kan emellertid vara till stor hjälp i ditt tillfrisknande.b — Jakob 5:14, 15.

Det bästa stödet är dock din Skapare. Psalmisten skrev: ”Kasta din börda på Jehova, och han för sin del kommer att stödja dig. Aldrig kommer han att tillåta att den rättfärdige vacklar.” (Psalm 55:22) Ja, Jehova Gud intresserar sig verkligen för sina jordiska barn. Glöm därför aldrig bort att be till honom angående dina innersta känslor och bekymmer. Aposteln Petrus uppmanar oss: ”Kasta allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er.” — 1 Petrus 5:7.

När sjukhusvård är nödvändig

En sjukhusvistelse är naturligtvis inget botemedel i sig själv, men om en anorektiker är svårt undernärd, kan det bli nödvändigt med specialistvård. Det är naturligtvis inte lätt för en förälder att ta ett sådant steg. Emily, till exempel, berättar att hennes dotter måste läggas in på sjukhus, eftersom livet blev ”outhärdligt både för henne och för oss”, som Emily uttrycker det. Hon tillägger: ”Att lämna henne gråtande på sjukhuset var det svåraste jag någonsin har varit med om, den värsta dagen i mitt liv.” Elaine, vars dotter också måste få sjukhusvård, kände det på samma sätt. Hon förklarar: ”Jag tror att det värsta ögonblicket i mitt liv var när hon hade lagts in på sjukhus och vägrade att äta och de var tvungna att sondmata henne. Jag tyckte att de hade knäckt hennes självkänsla.”

Sjukhusvård kanske inte är ett så trevligt alternativ, men i vissa fall kan det vara nödvändigt. För många med ätstörningar blir det en vändpunkt. Emily säger om sin dotter: ”Hon behövde verkligen bli inlagd. Det var sjukhusvistelsen som hjälpte henne att börja tillfriskna.”

Att lära sig att leva utan ätstörningar

Som ett led i tillfrisknandet måste en anorektiker eller bulimiker lära sig att leva utan sin ätstörning. Detta är inte lätt. Kim, till exempel, berättar att hon under sin anorektiska fas gick ner omkring 18 kilo på 10 månader. Men att få tillbaka 16 av dessa kilo tog henne 9 år! Hon säger: ”Det var med stor svårighet som jag så småningom lärde mig att äta normalt igen, utan att räkna varenda kalori, väga allt jag åt, äta enbart ’riskfri’ mat, bli skräckslagen om jag inte visste vilka ingredienser som fanns i en gryta eller en efterrätt och endast gå på restauranger med salladsbar.”

Men för Kim innebar tillfrisknandet också något mer. ”Jag lärde mig att erkänna och uttrycka mina känslor med ord i stället för med handlingar och ätbeteenden”, förklarar hon. ”Jag upptäckte nya sätt att ta itu med och lösa konflikter med andra människor, och det banade väg för varmare relationer till vänner och familjemedlemmar.”

Att komma över en ätstörning är verkligen inte lätt, men i längden är det värt ansträngningen. Det är vad Jean, som citerades i den första artikeln, upptäckte. ”Att återgå till ett stört ätbeteende”, säger hon, ”skulle vara som att återvända till en madrasserad cell efter att ha levt i frihet en tid.”

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 11]

Hur man kan lägga grunden till tillfrisknande

VAD bör du göra, om du misstänker att din dotter har en ätstörning? Du kan naturligtvis inte bara ignorera problemet. Men hur skall du ta upp ämnet med henne? ”Att gå rakt på sak fungerar ibland men slutar lika ofta med att det känns som om man talar till en vägg”, säger författaren Michael Riera.

Det är därför vanligtvis bättre att gå lite försiktigare till väga. Riera ger rådet: ”När du talar med din dotter, måste du få henne att känna och förstå att du inte anklagar henne för något orätt. Om man kan skapa en sådan atmosfär, kommer de flesta ungdomar att vara ganska uppriktiga, kanske till och med lättade. En del föräldrar har nått bra resultat genom att skriva brev till sin tonåring och uttrycka sin oro och erbjuda sig att hjälpa till. När de sedan samtalar, är grunden redan lagd.”

[Ruta på sidan 12]

En utmaning för föräldrar

ATT ha ett barn med en ätstörning är en verklig utmaning för föräldrar. ”Man måste vara gjord av järn eller sten”, säger en pappa. ”Man ser sitt eget barn tyna bort inför sina ögon.”

Om du har en dotter som lider av en ätstörning, är det helt naturligt att du ibland känner dig frustrerad över hennes halsstarriga beteende. Men ha tålamod. Sluta aldrig upp att visa henne kärlek. Emily, vars dotter var anorektiker, erkänner att detta inte alltid var så lätt. Trots detta säger hon: ”Jag försökte alltid ha en kroppsnära kontakt; jag försökte krama henne, jag försökte kyssa henne. ... Jag tänkte att om jag slutade upp att visa henne ömhet och kärlek, skulle vi aldrig komma varandra nära igen.”

Ett av de bästa sätten att hjälpa din dotter att komma över en ätstörning är att hålla kommunikationslinjerna öppna. När du gör det, kanske du måste lyssna mer än du talar. Motstå också frestelsen att avbryta henne med sådana kommentarer som ”Det är inte sant” eller ”Du skall inte känna det så”. Tillstoppa inte ditt ”öra för den ringes klagoskri”, som Bibeln uttrycker det. (Ordspråken 21:13) Om det finns ett öppet tankeutbyte i familjen, vet de unga vart de skall vända sig när de får problem, och de är då mindre benägna att ta sin tillflykt till osunda ätbeteenden.

[Bilder på sidan 10]

Det krävs tålamod, förståelse och massvis med kärlek för att hjälpa personer med ätstörningar