Du kan vinna kampen!

När man första gången träffar Lee, en talför, utåtriktad och något överviktig ung kvinna, är det svårt att tro att hon för fem år sedan var nära att dö av anorexia. Men när man börjar tala med henne, blir man djupt imponerad över de mentala förändringar som hon varit tvungen att göra — en del av dem mycket svåra — för att övervinna sin dödliga sjukdom. ”Det var inte bara mat som kampen gällde”, förklarar hon.

Eftersom ätandestörningar är ett resultat av bakomliggande emotionella problem, är det i sinnet som kampen måste utkämpas. Ett av de första stegen mot tillfrisknande är att försöka utveckla nya värderingar. Vi har alla vissa värderingar, vissa ting som vi tycker är viktiga. Dessa värderingar påverkar vår syn på oss själva och styr vårt sätt att reagera i stressfyllda situationer. Personer som lider av ätandestörningar måste ändra sina värderingar, vilket innebär att de måste förändra sin sinnesinställning.

”Förvandla er genom att göra om ert sinne”, uppmanar bibeln, ”så att ni kan pröva er fram till vad Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja är.” (Romarna 12:2) Ja, man måste låta sin inställning formas av Guds syn på vad som är välbehagligt. Vår Skapare känner oss mycket väl. Han vet vad som kommer att skänka oss bestående lycka. Vad anser han då vara viktigt?

Sann skönhet viktigast

Det som betyder något i Guds ögon är hur vi är inombords. ”Hjärtats fördolda människa”, smyckad med en stilla och mild ande, ”är av stort värde i Guds ögon”, sägs det i bibeln. (1 Petrus 3:4) Vi lever emellertid i en värld där kvinnor i stor utsträckning värderas efter sitt utseende. Men hur oförståndigt är det inte att lägga sig till med ett sådant synsätt — för vad skulle hända om våra dagars slankhetsideal ändras? För hundra år sedan var det fint att vara tjock. I en amerikansk annons från år 1890 kunde man läsa: ”Underrätta vördsamt damerna om att de kan bli fylliga med ... ’Fat-Ten-U’-kostpreparat, som GARANTERAT gör de magra fylliga och vackra.”

”Jag hade alltid bedömt andra människor efter deras utseende”, erkände Lee, som senare började göra förändringar i sin inställning. ”Men nu har jag lärt mig att sätta värde på kristna egenskaper hos andra och hos mig själv. Jag försöker nu utveckla positiva egenskaper. Jag inser hur ytligt det är att döma mig själv och andra efter utseendet.”

Att bevara en rätt syn på utseendet är inte lätt. Vi kanske måste undvika alltför nära umgänge med personer som är helt fixerade vid sin vikt eller alltid talar om utseendet. ”Det är en ständig kamp att stå emot trycket från omgivningen och bevara en rätt inställning”, medger Lynn, som nu är helt återställd från sin bulimi. ”Jag fick inte automatiskt en rätt inställning, utan måste tvinga mig själv att tänka på rätt sätt.” Detta förändrade tänkesätt påverkar också själva grundvalen för vårt självförtroende.

Sträva inte efter ”tom ära”

Många personer med ätandestörningar bygger upp sin självkänsla genom att vara perfektionister eller genom att fullständigt undertrycka sin hunger. Den självcentrerade ”ära” som detta skänker dem är i själva verket värdelös eller tom. Guds ord uppmanar oss att inte göra någonting ”av självupptagenhet, utan med anspråkslöshet i sinnet ... [hålla] före att de andra är ... [oss] överlägsna”. (Filipperna 2:3) Det grekiska ord som översatts med ”självupptagenhet” betyder ordagrant ”tom ära”, dvs. en berömmelse som är ihålig eller falsk. De som gör saker och ting av självupptagenhet försöker således tilldra sig uppmärksamhet av motiv som saknar äkta och bestående värde. De berömmer sig av sådant som är tomt och meningslöst.

Lee sade: ”Jag kände mig speciell, eftersom ingen kunde få mig att äta.” Men hon erkänner: ”Jag trodde att om jag bara blev smalare, så skulle jag känna mig mer nöjd med mig själv. Men fastän jag gick ner ännu mer i vikt, kände jag mig fortfarande eländig.”

Lee avslöjar sedan vad som blev en vändpunkt i hennes tillfrisknande: ”Jag insåg att jag i Guds ögon var som en liten droppe i ämbaret, så varför behövde jag försöka vara duktigast? Man behöver inte vara bäst. Det är helt naturligt att andra är bättre än man själv i vissa avseenden.”

Ja, Lee lärde sig att betrakta andra som ”överlägsna”. Andra har ju faktiskt vissa förmågor och tillgångar som är överlägsna våra, även om vi kanske utmärker oss inom vissa områden. Det betyder emellertid inte att de i sig själva är mer värda än vi eller att vi är mer värda än de.

Eftersom personer med ätandestörningar har en intensiv önskan att känna sig tillfreds med sig själva, måste de koncentrera sig på sådant som verkligen bygger upp självaktningen. Melissa, som nu tillfrisknat från sin bulimi, förklarar: ”I stället för att försöka bli beundrad för mitt utseende har jag nu funnit att jag genom att godta Guds värderingar och respektera hans uppfattningar har fått en starkare känsla av egenvärde.” Ja, det är precis som det sägs i bibeln: ”Behagfullhet kan vara falsk, och skönhet kan vara tom; men den kvinna som fruktar Jehova skaffar sig [äkta, inte falsk] lovprisning.” — Ordspråksboken 31:30, NW.

Vänskap med Gud

Tillbörlig fruktan för Jehova är inte en sjuklig fruktan för gudomligt straff, utan en sund fruktan för att misshaga Gud eftersom han är vår vän. ”Lycklig är den man som fruktar Jehova och som har funnit stort behag i hans bud”, sägs det i Psalm 112:1 (NW). Som Guds vän kan man finna glädje i att lyda hans lagar. Detta är en stark drivkraft för oss. Vad är då Guds syn på ätandestörningar?

Guds ord uppmanar oss att respektera vår kropp, eftersom den är en dyrbar gåva från Gud. (Romarna 12:1) Aposteln Paulus räknade upp ”orenhet av varje slag” och ”girighet” bland det som misshagar Gud och framhöll att det finns vissa ”ting som försiggår i hemlighet” och utförs av icke troende och som det är ”skamligt till och med att tala om”. Till dessa ting hörde förmodligen en del romerska bankettdeltagares sedvänja att gå ut och kräkas upp maten och sedan gå tillbaka till bordet och fortsätta sitt glupska ätande. (Efesierna 5:3, 5, 12) Aposteln skrev: ”Jag vill inte låta mig behärskas av något.” (1 Korintierna 6:12) Om vi vill ha Guds godkännande, kan vi således inte låta mat och bantning dominera vårt liv.

Eftersom ätandestörningar skiljer sig åt till arten och graden, kan Gud naturligtvis se olika allvarligt på det vi gör. Men vår önskan att vara Guds vän kommer att driva oss att försöka övervinna sådana störningar. ”Det mest avgörande för mitt tillfrisknande”, sade Ann, ”var att jag insåg att jag inte kunde fortsätta med denna vana och samtidigt behaga Gud.” Men vad skall man då göra, om man drabbas av vissa bakslag i sin kamp?

”De skuldkänslor som följer med bulimi är obeskrivliga”, erkände Melissa. ”Jag grät och grät både natt och dag när ingen var i närheten, och jag bad Gud om hjälp och förlåtelse.” Vilken tröst är det inte att veta att Gud ”kommer att förlåta i rikt mått” och kommer att visa ”barmhärtighet mot dem som fruktar honom”. (Jesaja 55:7; Psalm 103:13; NW) Även om vi känner oss domfällda i våra egna hjärtan, kan vi trösta oss med att ”Gud är större än våra hjärtan och vet allting”. (1 Johannes 3:20) Han ser inte bara våra svagheter, utan också våra uppriktiga ansträngningar att bryta oss fria och de framsteg som vi gör.

Förtröttas aldrig i att nalkas Gud i innerlig bön och be om hans förlåtelse, oavsett hur ofta du måste vända dig till honom angående samma svaghet. Om du är uppriktig, kommer han att ge dig ett rent samvete på grund av sin oförtjänta omtanke. (Romarna 7:21—25) ”Under hela denna tid”, bekräftar Melissa, ”var Gud en sann och pålitlig vän som hörde mina böner.” Att inte ge upp är nyckeln till att vinna kampen!

Att klara av plågsamma känslor

För att kunna vinna kampen måste man lära sig att klara av negativa känslor i stället för att använda mat som ett lugnande medel. Ofta är det till stor hjälp att tala med någon om dessa känslor. Marys bulimi, till exempel, bottnade i att hennes far brukade reta henne för hennes vikt. ”Det var egentligen mitt eget fel, eftersom jag inte talade om för någon hur ledsen jag blev för att han retade mig”, förklarar Mary. ”Jag brukade bara gå in i mitt rum och gråta.”

Att ge uttryck åt sådana känslor är emellertid inte lätt för en person som är besatt av en önskan att behaga andra. Men som det sägs i boken Bulimia: A Systems Approach to Treatment, som handlar om behandling av bulimi: ”Att en bulimisk patient blir medveten om sina upprörda känslor och lär sig att uttrycka dem på ett balanserat och tillbörligt sätt är ett viktigt led i tillfrisknandet.” Hur lämpligt är inte bibelns råd: ”Vredgas, men synda ändå inte; låt inte solen gå ner medan ni är i ett uppretat tillstånd.” (Efesierna 4:26) Om du blir arg eller känner dig pressad att säga ja när du egentligen vill säga nej, fråga då dig själv: Hur kan jag vara ärlig och uppriktig utan att vara sårande?

Tänk också på att bibeln i sin beskrivning av kvinnans roll inte säger att hon alltid måste vara andra till lags. Även om trogna kvinnor på bibelns tid underordnade sig sina män, visade de ibland med rätta öppet sina känslor. De var initiativrika och inlät sig på företag som inte alltid var så lätta eller riskfria. (Ordspråksboken 31:16—18, 29) Det finns naturligtvis en viss risk att man misslyckas när man gör sådant som man inte är van vid. De som lider av ätandestörningar är ofta livrädda för att begå misstag och verka löjliga i andras ögon. Men alla människor begår misstag! ”Den rättfärdige må falla rentav sju gånger, och han kommer sannerligen att stiga upp”, sägs det i Ordspråksboken 24:16 (NW). Att lära sig att dra nytta av sina misstag och misslyckanden är mycket viktigt när det gäller att tillfriskna från och förebygga sådana störningar.

Ibland kan plågsamma känslor vara förknippade med händelser i det förflutna. Även om minnet av dessa upplevelser kanske fortfarande plågar dig, bör du sträva efter att visa dig ”uppmärksam i fråga om Jehovas handlingar av kärleksfull omtanke”. (Psalm 107:43, NW) Du har säkert upplevt en del trevliga stunder, då du kunnat se bevis på Guds godhet och kärlek. Försök att koncentrera dig på dessa. Även om du har blivit fruktansvärt illa behandlad, betyder inte det att du har förtjänat en sådan behandling, och inte heller är det avgörande för ditt värde som människa.

Be om hjälp!

En person som försöker övervinna en ätandestörning behöver anförtro sig åt någon som han eller hon kan lita på. Försök inte klara av det på egen hand. Lynn förklarar vad som blev en vändpunkt i hennes tillfrisknande: ”En kväll bad jag min mamma komma in i mitt rum. När jag hade gråtit i tio minuter, slapp det till slut ur mig att jag var bulimisk.” Hon tillägger: ”Mina föräldrar var så förstående. Mamma hjälpte mig att ha tålamod och inte vänta mig att bli bra över en natt. Pappa gav mig praktiska råd och bad tillsammans med mig. Om jag inte hade anförtrott mig åt dem, skulle jag ha gått miste om all denna hjälp.”a

Att känna att man har andras stöd är ofta nödvändigt för ett fullständigt tillfrisknande. Undvik att ”isolera” dig, i synnerhet när du känner dig svag och sårbar. (Ordspråksboken 18:1, NW) När Lynn känner sig upprörd, blir hon inte längre inåtvänd och tillbakadragen. Hon säger själv om sitt tillfrisknande: ”Mamma och jag brukade gå ut och gå och tala om de problem som oroade mig. För att inte återvända till mitt bulimiska beteende brukade jag hitta på något att göra, till exempel gå och hälsa på en vän, i stället för att isolera mig.”

I Jehovas vittnens församlingar finns det personer som har kunnat hjälpa sådana som försökt bryta sig loss från ätandestörningar. ”Jag kunde inte längre klara av min situation”, förklarar Ann, som hade nått botten i sin kamp mot bulimin. ”Jag lättade därför mitt hjärta och avslöjade det problem som jag hade hållit hemligt i tio år.” Hennes kristna vänner var till stort stöd för henne. ”Jag hade varit för stolt för att söka hjälp, och det kostade mig nästan livet. Den lättnad jag nu kände går inte att beskriva. Med mina vänners hjälp blev jag fullständigt återställd.”

I vissa fall kan det vara nödvändigt att söka hjälp hos en specialist på ätandestörningar. Det första steget är i regel en noggrann läkarundersökning. Den hjälp som finns att tillgå kan inbegripa olika former av samtalsterapi, kostråd och kanske medicinsk behandling. I extrema fall kan patienten behöva läggas in på sjukhus. På närmaste vårdcentral eller sjukhus känner man säkert till om det finns några sådana specialister på den plats där du bor.

Resonlighet och hopp

”Läkaren försäkrade mig att om jag bara åt en balanserad kost, så skulle min ämnesomsättning bli normal igen och jag skulle inte bli tjock”, förklarade Lynn. ”Och det är precis vad som hände.” Ja, hur vist är inte bibelns råd: ”Låt er resonlighet bli känd för alla människor.” — Filipperna 4:5.

Den som behöver gå ner i vikt kan göra detta genom att konsekvent dra in på fett och raffinerade födoämnen, till exempel socker och vitt mjöl, och öka konsumtionen av frukt, grönsaker och fullkornsprodukter. Det är också viktigt att man motionerar regelbundet.b Men på grund av genetiska, åldersmässiga och andra faktorer kan vissa personer vara kraftigare än vad som är modernt.

Lisa, som till slut gick segrande ur sin långa kamp med bantning och bulimi, kom fram till en sund slutsats: ”Jag tycker inte att segern ligger i att gå ner i vikt. Jag tycker att det är en seger att få en sund syn på saker och ting, även om det innebär att man väger mer än vad den här världen anser är snyggt.” Medan man utvecklar en balanserad syn på det fysiska utseendet kan det emellertid hända att man bestämmer sig för att gå ner i vikt, inte bara för utseendets skull, utan för att undvika de hälsorisker som är förbundna med överdriven fetma.

I stället för att ständigt försöka banta för att passa i mindre storlekar kan man bära plagg som är klädsamma och som också sitter bekvämt. Försök att engagera dig i sunda aktiviteter i stället för att dagligen hålla på med att väga dig och ta mått. Om du kämpar med att övervinna bulimi, se då till att du gör dig av med all extra mat som du kan ha gömt undan och be någon följa med dig när du går och handlar. Försök att äta tillsammans med andra. Gör upp ett vettigt schema som du kan följa, och avsätt också tid för fritidsaktiviteter.

Framför allt bör du sträva efter att ha ett uppsåt i livet. Koncentrera din uppmärksamhet på bibelns hopp om en rättfärdig ny värld. Gud kommer snart att befria jorden från alla de besvikelser som leder till ätandestörningar och för all framtid göra slut på denna nutida farsot. — 2 Petrus 3:13.

Men vad kan en förälder eller en äktenskapspartner göra för att hjälpa en familjemedlem som har drabbats av en ätandestörning? Vakna! kommer att ta upp den frågan längre fram.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 10]

Lär dig att stå emot den världsliga propaganda som vill få dig att tro att ditt människovärde är beroende av ditt utseende