Seglare — snabba i lufthavet

FRÅN ”VAKNA!”:S KORRESPONDENT I KENYA

I RASANDE FART, på bågformiga vingar, flyger en av de snabbaste levande varelserna på jorden. Det är en liten fågel som inte väger mer än några tiotals gram, men ändå kan den förflytta sig genom luften med hög hastighet. ”Seglare har tillskrivits hastigheter i luften på över 160 kilometer i timmen”, uppger The Encyclopedia Americana.

Seglarnas flykt tycks inte kräva någon ansträngning, där de svävar högt över marken, vänder och kastar sig runt i halsbrytande fart i sitt sökande efter insekter. Av alla fåglar är seglarna de som tillbringar mest tid i luften. I flykten fångar de föda, äter, dricker och samlar material för boet, ja, de till och med parar sig i flykten. De tillbringar så mycket tid i flygande tillstånd att man förr trodde att de satt och sov i luften, någonstans i molnen, där man inte kunde se dem. En del seglare kan vara uppe i luften ända till nio månader per år. Dessa märkliga små fåglar sover tydligen också under glidflykt!

Skapade för att flyga

Seglarna är små aerodynamiska underverk. De har effektiva halvmånformiga, bakåtböjda vingar, vilket eliminerar mycket av det luftmotstånd som saktar ner flykten hos de flesta fåglar. När de är högt upp i luften ökar de farten genom snabba, grunda vingslag som omväxlas med korta glidflykter.

Seglarnas ovanliga styrförmåga beror delvis på att de kan slå med ena vingen snabbare än med den andra när de flyger. Att de slår med vingarna i något olika takt gör det möjligt för dem att göra tvära kast utan att förlora fart. Det ger dem stor snabbhet när de kretsar runt för att hinna upp flygande insekter och håva in dem i sin gapande mun. Seglarna måste konsumera stora mängder insekter för att fylla det kolossala energibehov som deras fartfyllda liv kräver. Och dessa livliga flygare kan färdas hundratals kilometer på en dag i sin jakt på insekter.

Seglarnas anspråkslösa utseende tycks inte stämma med deras enastående flygskicklighet. Både hanen och honan är oansenliga; de flesta är obestämt grå eller bruna till färgen. De många arterna av tornseglare finns över hela världen, och man ser dem huvudsakligen i tropiska eller subtropiska länder. De som lever på norra halvklotet flyttar på vintern tusentals kilometer till varmare klimat.

Bon av klister

Seglarna använder ett högst ovanligt byggnadsmaterial till sina bon — sin egen saliv! Med sina speciella salivkörtlar kan de framställa stora mängder saliv som fungerar som bindemedel för bomaterialet.

Seglare landar sällan på slät mark, och de kan inte sitta på grenar som andra fåglar gör. Deras ben har små krokliknande fötter och är så korta att de inte kan lyfta fågeln tillräckligt högt för att den skall kunna slå ett fullständigt vingslag. Men deras fötter är idealiska att klamra sig fast med på lodräta ytor — på klippor, i grottor och på väggar på byggnader. När det är dags att bygga ett bo, kan inte seglaren samla löv, stickor eller lera från marken som andra fåglar. Den måste finna ett annat sätt.

Skorstensseglaren samlar små kvistar genom att snabbt flyga genom grenarna på ett träd, nappa åt sig en kvist och bryta av den i farten. Sedan klistrar den ihop kvistarna och fäster dem vid en lodrät yta med sin klibbiga saliv. Den amerikanska palmseglaren rör sig kvickt genom luften och snappar åt sig hår, fjädrar och bitar av bomull och annat lätt och löst material som den använder tillsammans med sin saliv för att bygga ett bo.

En annan seglare har träffande kallats soppbosalanganen. Dess bo består nästan uteslutande av dess egen förhårdnade saliv. Under århundraden har saliven som dessa bon består av varit huvudingrediensen i den delikata svalbosoppan som uppskattas mycket i Orienten. Det uppges att miljoner bon används varje år för denna gastronomiska njutning.

Ett av de intressantaste bona görs av den klisterliknande saliven hos den afrikanska palmseglaren. Denna lilla fågel klistrar fast en liten flat dyna av fjädrar på undersidan av ett palmblad. Eftersom boet hänger upp och ner, svänger det ofta våldsamt i vinden. Hur kan det lilla ägget bli kvar i boet? David Attenborough förklarar i sin bok Kampen för livet: ”Det förefaller nästan omöjligt att det enda ägget skulle bli kvar i den lilla boskålen. Det skulle naturligtvis också falla ut om inte fågeln förutom att klistra fast boet på bladet också har klistrat fast ägget i boet.” Med både bo och ägg fastklistrade på palmbladet håller föräldrarna ett fast grepp om boskålens sidor med sina klor och turas om att ruva ägget. När ägget kläckts, klamrar ungen sig fast i sitt vindblåsta hem tills fjädrarna vuxit ut och den kan flyga i väg.

Det är ett storslaget skådespel att se tusentals seglare virvla runt i svindlande fart medan de kvittrar högt som av upphetsning. När man ser dem nerifrån, får man en känsla av vördnad inför deras frihet i flykten, och man uppskattar det sköna i deras geniala formgivning. Ja, dessa flygande akrobater med all sin rörlighet och snabbhet förtjänar sannerligen att kallas luftens snabbseglare.

[Bilder på sidan 17]

Alpseglare

Vanlig europeisk tornseglare (tornsvala)

[Bildkälla på sidan 17]

Animals/Jim Harter/Dover Publications, Inc.

[Bild på sidan 17]

Skorstensseglare

[Bildkälla på sidan 17]

© Robert C. Simpson/ Visuals Unlimited

[Bildkälla på sidan 16]

© D. & M. Zimmerman/VIREO