Nutida vetande hävdar bibeln

BIBELN utger sig för att vara den sanne Gudens, Jehovas, ord. ”All Skrift är inspirerad av Gud.” (2 Tim. 3:16, NW) Det är tydligt att detta påstående förutsätter tillvaron av bibelns författare. Hävdar nutida vetande tron på att Gud existerar? Ja, det gör det.

Som förnuftiga varelser vet vi att varje verkan har en tillräcklig orsak. När vi därför lägger märke till stjärnhimlens oändlighet, ordning och mönster, såsom den ter sig genom ”ögat” på Mount Palomars lins, när vi lägger märke till de naturens under och den skönhet, som vi kan se med blotta ögat, och när vi tar i betraktande den värld som gjorts synlig för oss genom elektronmikroskopet, kan vi inte undgå att komma till den slutsatsen, att all denna verkan i sanning måste ha en orsak i vilken bor oändlig makt och visdom.

När människan lär känna mer och mer om sin egen kropp, hur dess olika organ verkar och samarbetar med varandra, hur den frambringar enzymer och hormoner, hur dess hjärna verkar osv., har hon ännu större anledning att komma till den slutsatsen, att denna den underbaraste av alla maskiner helt enkelt inte kan vara en produkt av slumpen eller av en blind kraft, som saknar intelligens, sådan som t. ex. ”naturen”.

Och när vi tar i betraktande de många samverkande faktorer som är absolut nödvändiga för att människan skall kunna existera på jorden, jordens avstånd från solen, den hastighet varmed jorden rör sig kring solen och roterar kring sin axel, sammansättningen hos jordens atmosfär, avståndet från månen till jorden, det sätt varpå växter och djur kompletterar varandra i att producera och använda syre och kolsyra, frågar vi: Hur kan alla dessa faktorer och många andra av en slump ha kommit att bli rådande på en och samma planet? Det kan de inte, och därför ger de rikligt belägg för att, som A. Cressy Morrison, förutvarande president för vetenskapsakademien i New York, sade: ”Människan står inte ensam.” Att i ljuset av alla dessa vittnesbörd säga att det inte finns någon Gud gör en i sanning till en dåre. — Ps. 14:1.

Hävdar nutida vetande tron på bibelns äkthet lika fullständigt som det hävdar tron på det högsta väsendets, Gud Jehovas, existens? Ja, det gör det.

Guds ord, bibeln, anger inte universums ålder. Nutida vetande fördubblade endast helt nyligen sitt antagande från 1,8 milliarder år till 3,5 milliarder år. I fråga om jordens beredande för människan har nutida vetande bestyrkt den ordningsföljd som bibeln anger, att det började med ljusets framträdande, så torra landet, sedan växtligheten och därefter varelserna i havet, fåglarna och landdjuren samt slutligen människan. Geologiens vittnesbörd bestyrker inte evolutionsteorien, utan — för att citera den framlidne franske vetenskapsmannen Lecomte du Noiiy — har ”alla de otillfredsställande drag som utvisar en direkt skapelse”. (Human Destiny, sid. 72, 75, 79) Paleontologien stöder bibelns uttalande att Gud kom jorden att frambringa de olika djuren vart och ett efter dess art. (1 Mos. 1:21, 24, 25) Framlidne Lucien Cuenot, en av Frankrikes framstående biologer, skrev att ”evolutionens sav cirkulerar inte längre” och medgav därmed att det för närvarande inte finns några vittnesbörd om någon evolution; och kort före sin död uppgav han helt och hållet evolutionsteorien, till stor bestörtning för sina kolleger inom den vetenskapliga världen. Eftersom, enligt Sir Arthur Keith och professor D. M. S. Watson, enda alternativet till evolutionsteorien är en ”direkt skapelse”, såsom bibeln skildrar det, lade Lucien Cuenot därigenom sitt tungt vägande ord i vågskålen till förmån för bibeln.

Bibeln säger att hos Jehova Gud är livets källa. (Ps. 36:10) Människan trodde en gång att livet började genom ”spontan självalstring”, men nu vet hon att allt liv kommer av föregående liv.

Gångna tiders vetenskapsmän hade den uppfattningen, att floden på Noas tid hade endast lokal omfattning, men nutida vetande, särskilt det som representeras av geologien och arkeologien, framlägger bevis för att mammuternas och andra sådana monsters värld fick ett våldsamt slut, och vetenskapsmännen har i Italien, Schweiz, England och Förenta staterna funnit, ”till och med på höga bergstoppar, försteningar av hela träd nedsjunkna i marken, liksom även av tänder och ben av djur, av hela fiskar, havssnäckor, sädesax osv.”, och detta kunde inte ha kommit dit, om det inte hade varit en världsomfattande översvämning. — Encyclopedia of Religious Knowledge.

Nutida vetande hävdar också visdomen i många av dragen i Mose lag. Bland de djur som det var förbjudet att använda till föda var svinet, som lätt drabbas av trikinos; haren, som lätt drabbas av tularemi; vissa fiskar, som är behäftade med binnikemask, osv. Kött granskades, och det fick inte ätas om det var över två dagar gammalt. Inget självdött djur fick ätas; de som led av vissa sjukdomar placerades i karantän; sanitära anordningar var obligatoriska.

På 1700- och 1800-talen trädde många bibelkritiker upp och angrep många av bibelns historiska detaljer, men nutida vetande har förvirrat bibelkritikerna och hävdat bibeln. J. G. Duncan säger i Accuracy of Old Testament in Light of Recent Palestinian Archaeology: ”Jag tror inte, att det länge kommer att vara möjligt — även om det nu är möjligt — för oss att förneka den anmärkningsvärda exakthet i detaljer, som utmärker Gamla testamentets berättelser. Händelser som hittills betraktats som legendariska har genom nyligen gjorda upptäckter bevisats vara historiska. ... Det ligger verklig historia bakom alla berättelserna.” Och framlidne Sir Frederic Kenyon säger i sin bok The Bible and Archaeology: ”Arkeologien har ännu inte sagt sitt sista ord, men de redan uppnådda resultaten fastslår, vad tron bör låta oss förmoda, nämligen att bibeln bara kan vinna på att kunskapen tillväxer.”

Eftersom de ursprungliga bibelhandskrifterna inte finns bevarade, har många ifrågasatt äktheten hos de exemplar som vi har tillgång till. Men på senare år har man hittat papyrushandskrifter av de kristna grekiska skrifterna, som sträcker sig tillbaka så nära tiden för originalen, att som Sir Frederic Kenyon uttrycker det ”äktheten och det i stort sett oförändrade tillståndet hos Nya testamentets böcker kan betraktas som slutgiltigt fastställda”. Slående bevis för ”Gamla testamentets” äkthet fann man år 1947 genom Jesajarullen från Döda havet, vilken med undantag av några mindre avvikelser befanns vara identisk med den bästa massoretiska texten, fastän den var skriven ett tusen år tidigare. Ett tusen års avskrivning utan någon som helst förändring av betydelse i texten!

I sanning, nutida vetande hävdar bibeln.