Skapelsen vittnar — Gud har ett uppsåt
ALLA vi människor konfronteras med många frågor — särskilt frågorna hur och varför — i universum omkring oss, om livet i allmänhet och om vårt eget liv och vår framtid. Hur och varför är två stora frågor.
Frågan hur kan ibland besvaras av förnuftsbegåvade människor. På vetenskapens och medicinens områden har man dragit många slutsatser om hur saker och ting fungerar. Men människan har så gott som inte alls besvarat frågan varför.
Men för vårt mentala och andliga välbefinnande är vi i ännu större behov av att få svar på frågan varför än på frågan hur. Varför är jorden så väl rustad för att uppehålla liv? Varför är växterna och djuren så beroende av varandra att varje levande organism är nödvändig för de övrigas välbefinnande? Vetenskapen erkänner dessa fakta, men varför har den inte gett oss svar på frågan: Finns det något uppsåt med alltsammans, och varför är vi här?
Det måste finnas ett uppsåt med att vi befinner oss här på jorden. Bara några korta glimtar av det vi har omkring oss kan övertyga tänkande människor om att vi inte har kommit till genom en slump och att vår situation inte styrs av blinda krafter, utan att det finns en mening med att vi befinner oss här.
TRÄDENS TILLVÄXT VITTNAR OM ETT UPPSÅT
Låt oss ta träden som ett exempel. Träden består liksom allt annat levande av celler. För att ett träd skall växa måste cellerna dela sig, och detta börjar i de första cellerna i det befruktade fröet. I ett växande träd finns ett enkelt lager av celler alldeles innanför barken, vilket kallas ”kambium”. Det består av ”moderceller”. Dessa celler är allesammans exakt lika och deltar i den celldelning som gör att trädet växer. En viss andel av de ”dotterceller” som frambringas vid ”modercellernas” delning måste bilda trädets ved, medan en mycket mindre andel av dottercellerna bildar barken. Det finns en klar och tydlig skillnad mellan dessa båda typer av celler, ved och bark. Under delningsprocessen frambringar kambiecellerna många fler vedceller än barkceller, vilket är ganska lätt att förstå, eftersom det finns mera ved än bark. På så sätt vidmakthålls de rätta proportionerna, och trädet växer som det skall. Var och en av millioner ”moderceller” frambringar alltid bark- och vedceller i exakt den proportion som krävs.
Nu vet vi att varken trädet eller dess celler är förnuftsbegåvade. Trädet vet inte att det behöver mera ved än bark och inte heller att det finns andra likadana träd. Det förstår inte att det fyller en viss funktion i skogens ekologi tillsammans med alla de andra träden och att det därför måste växa just på det rätta sättet. Vilka faktorer får trädet att frambringa exakt de celler det behöver i de rätta proportionerna?
I detta fall vet man inte hur. Men frågan varför kan besvaras, under förutsättning att vi erkänner att det finns ett uppsåt med livet på jorden och att det finns en mästerlig intelligens bakom alltsammans. Vi kan inse ändamålet med träd som ger skugga, timmer, frukt, nötter osv. Vi vet också att träd har många funktioner som är absolut nödvändiga för djurens och människans liv. Men om vi tror att allt har kommit till genom blinda krafters verksamhet, så finns det i själva verket inget varför.
Även om man skulle kunna gå med på att trädens celler genom en slump kommit att frambringa de rätta proportionerna av ved och bark (fastän sannolikheten för att detta skulle inträffa är så minimal att det blir praktiskt taget omöjligt), hur kan då träden också ”veta” att de inte bara skall åstadkomma ett enda slag av vedceller, utan de många olika celler som behövs för att det spirande skottet skall bli ett träd? Många av dessa vedceller, som bildas av ”modercellerna”, är nämligen utformade för att kunna leda vatten, men några av dem formas till långa fibrer för att ge trädet stöd och stadga, och åter andra är till för att lagra upp näring. Och allt detta fortsätter oupphörligt i exakt de rätta proportionerna, inte bara en eller två gånger, vilket skulle ha varit fallet, om det bara skett av en slump. Denna process fortsätter felfritt i hundratals, ja rentav tusentals år, i samma träd och dessutom i alla dess grannar.
Och om det inte finns någon Skapare och inget bestämt, förnuftigt uppsåt bakom trädets tillväxt, varför fortsätter det då att leva och växa under vitt skilda, ja rentav ogynnsamma omständigheter? Ett djur kan bege sig till en annan plats eller ett annat område, men ett träd måste stanna där det spirar upp. Det måste i förväg vara så utformat att det kan möta vilken situation som än uppstår. Om ett trädfrö gror på en bergssluttning eller om trädet hela tiden av vinden böjs åt ett och samma håll, så att det inte växer lodrätt, faller det då helt enkelt omkull? Så skulle det förhålla sig, om det inte fanns något uppsåt eller någon intelligens bakom dess utformning. Men trädet faller inte. Det frambringar i stället ett slags ved som avviker från den normala veden och som försöker tvinga trädstammen att växa lodrätt, så att den inte blir obalanserad.
Somliga träd använder en viss metod och andra en annan för att åstadkomma denna stabilitet. Barrträden frambringar ”tjurved” (även kallad ”tryckved”) på undersidan av det lutande trädet. Denna ved har genom sin speciella uppbyggnad större tryckhållfasthet, varigenom den kommer att ”trycka” på undersidan av trädet för att resa upp det. Men när det gäller lövträd bildas det i stället ”dragved” på ovansidan. Den har en annan uppbyggnad och har större draghållfasthet, så att den ”drar” trädet tillbaka i upprätt läge. I båda fallen är det så att när trädet åter växer lodrätt, eller så gott som lodrätt, upphör ”modercellerna” att producera avvikande ved och producerar nu enbart normal ved. Hur skulle något annat än en intelligent Danare kunna veta att båda dessa metoder skulle fungera och sedan av någon orsak, som utan tvivel måste vara välgrundad och betydelsefull, använda olika metoder för barrträd och lövträd?
Om vi vill bli betraktade som förnuftiga, tänkande människor, kan vi helt enkelt inte avfärda det hela genom att säga att det är någon process som måste ha kommit till ”helt naturligt”, helt och hållet av sig själv. Detta skulle endast vara att undvika problemet, inte att lösa det. Vi vet i stället att dessa träd regelbundet och ständigt tjänar ett verkligt och nyttigt uppsåt, och bakom ett uppsåt måste det finnas ett tänkande väsen. Bakom detta uppsåt måste det finnas ett sinne som samordnar tingens verksamhet, i detta fall trädens tillväxt som en oumbärlig del av ekologin.
DEN SOM FÅR STÖRSTA GAGNET ÄR MÄNNISKAN
Låt oss gå lite längre i denna undersökning, som visar att det i växtvärlden finns ett uppsåt till gagn för människan, och låt oss ta bambu som exempel. Denna härliga och sega växt räknas till gräsen och har en hård, glansig yta. Den har faktiskt hundratals användningsområden. Bambuskott är ett smakligt födoämne och innehåller enzymer. Bamburör används vid husbygge och till byggnadsställningar och båtar och även som stolpar för klädstreck. Möbler och husgerådssaker, till exempel bägare och till och med knivar, tillverkas av bambu. De flesta av oss har stiftat bekantskap med metspön av bambu. Bamburörets märg och fibrer är värdefulla för framställning av papper men också vissa läkemedel och en kemisk katalysator.
Eller tänk på kokospalmen. Av kokosnötens skal tillverkas rep, mattor, korgar, borstar och kvastar. Kopra, kokosnötens kött, tjänar som föda åt människor och djur men också som gödselmedel och till utvinning av kokosolja, som används vid tillverkning av tvål, schampo, tvättmedel, margarin, vegetabiliska fetter, syntetiskt gummi, glycerol, vätska för hydrauliska bromsar och mjukningsmedel för säkerhetsglas. Varför skulle en växt ha sådana egenskaper, om det inte fanns något uppsåt bakom detta?
Förefaller det dig rimligt att sådana värdefulla växter kommit till av en slump — att växten fått alla dessa egenskaper utan något annat uppsåt än kanske möjligen för att växten själv skall kunna leva? Eller har en Skapare frambragt den för att dess utsökta produkter skall bli människan till gagn och glädje?
VI MÅSTE GÅ LÄNGRE ÄN TILL ATT STUDERA ”NATUREN”
Ett studium av träd eller andra ting i naturen uppenbarar visserligen inte varför Skaparen gjort dessa ting, men det gör oss uppmärksamma på att han äger överlägsen intelligens och verkligen är Gud över hela sin skapelse. Bibeln uttrycker det så här: ”[Guds] osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomlighet.” — Rom. 1:20.
Genom en mycket kort undersökning av bara några få växter kan en tänkande människa inse att en ofantlig makt och en ojämförlig vishet varit i verksamhet. Men ännu viktigare är att en annan egenskap, nämligen kärlek, är i högsta grad uppenbar. Och denna kärlek är i första hand riktad mot människorna. Träd och djur utan förnuftsgåvor har också gagn av den, men de kan inte inse vilken kärleksfull omvårdnad som är uppenbar i hur allt skapat samverkar till allas bästa. Men människorna kan förstå detta, och det är något som de bör uppskatta. De bör inse att Gud skapade allt till att fungera så att människan skulle kunna leva och njuta av livet på jorden.
Som ett exempel på uppsåt nämner Gud vattnets kretslopp. Han säger: ”Regnet och snön faller ifrån himmelen och ... vänder [icke] tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så att den giver säd till att så och bröd till att äta.” (Jes. 55:10) Vetenskapsmännen kan inte riktigt svara på frågan hur, när det gäller regnet, men varför regnet finns är sannerligen uppenbart, eftersom det fyller ett mycket viktigt uppsåt till gagn för mänskligheten.
Ett studium av sådana ting som vi nu undersökt är visserligen värdefullt och kan föra en människa närmare Gud, men det uppenbarar endast ”utkanterna av hans verk” och är bara en ”viskning” om Guds egenskaper. (Job 26:14) När vi betraktar det skapade, så bör detta förmå oss att gå längre för att lära känna honom och uppnå ett gott förhållande till honom. Det finns mycket mer spännande, mycket mer tillfredsställande och gagneliga upplysningar i Guds eget budskap till oss — bibeln. Mycket av bibeln är skrivet i klara, rättframma ordalag, som vem som helst kan förstå.
Om vi erkänner Gud, så kommer han att erkänna oss. Han kommer att undervisa oss om sina vägar och ge oss det som det från början varit hans uppsåt att ge oss. Vad är detta uppsåt? Inte bara att vi skall finna glädje i livet nu och ha ett uppsåt i livet, utan att män och kvinnor skall leva för evigt på en förskönad jord i full samklang med Honom och med allt skapat. — Upp. 21:3, 4; 1 Mos. 1:28.
Vi uppmanar dig att undersöka bibeln på ett fördomsfritt sätt för att få reda på fakta. Den kommer att göra dig förvånad och mycket uppmuntrad. Du kommer att förstå varför förhållandena är som de är i denna tid och hur Gud skall rätta till dem. Jehovas vittnen vill gärna hjälpa varje sanningssökare att vinna insikt i bibeln. Denna hjälp ges helt kostnadsfritt och vid någon tid som lämpar sig för dig.
[Diagram på sidan 52]
(För formaterad text, se publikationen)
TVÄRSNITT AV TRÄDSTAM
YTTERBARK skyddar trädet
INNERBARK leder näring som producerats av bladen
VITVED leder vatten från rötterna till bladen
KÄRNVED medverkar till att stödja trädet
[Bild på sidan 53]
Ett träd som skjuter upp på en bergssluttning stabiliserar sig genom att frambringa dragved eller tryckved, som får trädet att växa upprätt