Rapport från förkunnare av Riket

Gud får det att växa i Alaska

UNDER ett täcke av snö och is väntar ett litet frö på att få börja gro. Under de tre korta sommarmånaderna i Alaska kan ett kålfrö som mäter 3 millimeter i diameter gro och växa till ett kålhuvud som väger nästan 40 kilo! Ja, det här landet, som många en gång i tiden trodde var en karg, iskall ödemark, kan frambringa frukt i överflöd.

Detta gäller särskilt det andliga fältet i Alaska. I det här landet, där vintrarna är så långa, fortsätter Jehovas vittnen att så ut Rikets säd. Precis som i andra delar av jorden får Gud det att växa i hjärtan med god jordmån. — 1 Korinthierna 3:6, 7.

● En dag när Vanessa, som är ett ungt Jehovas vittne, åkte skolbuss, lade hon märke till att hennes skolkamrat Ann, som alltid brukade sitta för sig själv, verkade så ledsen. Vanessa uppmanade henne därför att sätta sig bredvid henne. Inte undra på att Ann var ledsen! Hennes mor hade dött i hjärtinfarkt, och kort därefter hade hennes far dött i cancer. Därför bodde Ann nu hos sina släktingar i Alaska.

När Vanessa var ute i förkunnartjänsten en lördag, tittade hon in till sin nya kamrat och lämnade henne broschyren Bryr Gud sig verkligen om oss? Måndagen därpå sökte Ann upp det unga vittnet i skolan. Ann hade många bibliska frågor som Vanessa kunde besvara. ”Var har ni era möten?” frågade Ann. Den kvällen följde hon för första gången med till ett möte i Rikets sal.

Det dröjde inte länge förrän denna föräldralösa 17-åring hade funnit många ”fäder” och ”mödrar”, alldeles som Jesus lovade. (Matteus 19:29) Och glädjen var sannerligen stor när Ann, lycklig och leende, symboliserade sitt överlämnande åt Jehova genom vattendop vid områdessammankomsten ”Budbärare om fred från Gud”.

● I de avlägsna delarna av Alaskas vidsträckta arktiska region — där tiotals mil av ödemark isolerar byarna från varandra — har Sällskapet Vakttornet sått Rikets säd i över 150 samhällen med hjälp av ett tvåmotorigt flygplan. Men grunden till den andliga tillväxten är regelbundna bibelstudier som leds per brev. Eftersom många tycker att det är svårt att skriva brev, måste de som undervisar i Bibeln vara kreativa för att intresset hos dem som de studerar med skall hållas vid liv. Hur kan man göra det?

Kathy ledde ett bibelstudium med Edna, trots att de bodde drygt 60 mil från varandra, och Edna gjorde fina framsteg. Men i stället för att bara skriva ner studiehandbokens frågor i brevet, skrev Kathy ner dem på ett särskilt ark, och efter varje fråga lämnade hon plats för svaret som Edna skulle fylla i. Sedan Kathy fått Ednas svarsbrev, besvarade hon det genom att bifoga ytterligare kommentarer och förklaringar till olika punkter om så behövdes. Kathy säger: ”Jag anslog onsdagskvällarna till vårt ’studium’, och jag försökte hålla fast vid det på samma sätt som jag skulle göra med ett vanligt bibelstudium. Jag skickade också ett frankerat svarskuvert till Edna. Eftersom postgången tog två veckor, tycktes ett bibelstudium per brev gå ganska långsamt.”

Föreställ dig den glädje Kathy och Edna kände när de möttes öga mot öga vid en områdessammankomst i Anchorage, efter tio månaders brevstudier! De andra vittnena gladde sig också över att det bland dem fanns personer från flera isolerade byar i Alaska, vilka studerade eller visade intresse för Bibeln.

Även om tillväxten ibland tycks ske långsamt, växer en del späda plantor snabbt när de exponeras för sanningens ljus. I medeltal blir över ett hundra nya lovprisare av Jehova döpta varje år i Alaska! Vi tackar Jehova för att han får det att växa!