Vår strävan efter ett längre liv

”Människan, av kvinna född, är kortlivad och mättad av oro och upphetsning. Lik ett blomster har hon kommit fram och blir avskuren, och hon flyr bort som skuggan och blir inte bestående.” — Job 14:1, 2.

INTE ens i dag skulle väl någon på allvar invända mot denna betraktelse över livets förgänglighet, trots att den skrevs för ungefär 3.500 år sedan. Människor har i alla tider känt sig otillfredsställda med utsikten att bara helt flyktigt kunna njuta av livet och sedan tvingas bli gamla och dö. Strävan att uppnå ett längre liv har därför tagit sig otaliga uttryck under historiens lopp.

På Jobs tid fanns det egyptier som åt djurtestiklar i ett fåfängt försök att återvinna sin ungdom. Ett av den medeltida alkemins främsta mål var att få fram ett elixir som kunde förlänga livet. Många alkemister trodde att guld framställt på konstgjord väg kunde ge evigt liv, och man trodde att livslängden ökade om man åt på guldtallrikar. Forntida kinesiska taoister ansåg att man genom meditation, andningsövningar och särskild kosthållning kunde förändra kroppens kemi och på så sätt uppnå odödlighet.

Den spanske upptäcktsresanden Juan Ponce de León är känd för sitt outtröttliga sökande efter en ”livets källa”. En doktor, som levde på 1700-talet, rekommenderade i sin bok Hermippus Redivivus att man höll unga jungfrur i en liten kammare om våren och samlade upp deras utandningsluft i flaskor och sedan använde detta som ett livsförlängande elixir. Självfallet hade ingen av dessa metoder någon större framgång.

I dag har det gått 3.500 år sedan Mose skrev ner Jobs betraktelse. Människan har gått på månen, uppfunnit bilar och datorer och utforskat atomen och cellen. Men trots alla tekniska landvinningar är hon fortfarande ”kortlivad och mättad av oro och upphetsning”. Det är sant att livslängden i industrivärlden, främst till följd av bättre hälsovård, ökad hygien och mer näringsrik kost, har ökat väsentligt under det senaste århundradet. Som exempel kan nämnas att från mitten av 1800-talet till början av 1990-talet ökade medellivslängden i Sverige från 40 till 75 år för män och från 44 till 80 år för kvinnor. Men betyder det att människans längtan efter ett längre liv har blivit tillfredsställd?

Nej, därför att även om fler människor i vissa länder uppnår hög ålder, så gäller fortfarande de ord som Mose skrev för länge sedan: ”Våra års dagar är i sig själva sjuttio år; och om de på grund av särskild kraft är åttio år, ... kommer [de] helt visst att snabbt gå förbi, och bort flyger vi.” (Psalm 90:10) Kommer vi i en nära framtid att få uppleva en förändring? Kommer människor en dag att kunna leva avsevärt mycket längre? Nästa artikel behandlar dessa frågor.