Hur man bär fram de goda nyheterna — Till dem som det är svårt att träffa
1 Vad kan man göra för att få personlig kontakt med dem som man inte träffat hemma ens efter flera besök? Det är bra att besöka hemmet vid olika tider under veckan, på kvällarna och under veckosluten. Men om de ändå inte är hemma, vad kan man då göra för att personligen komma i kontakt med dessa människor?
2 En del förkunnare skriver upp den söktes namn, om det finns vid dörrklockan eller på brevlådan, slår upp hans telefonnummer och försöker komma i kontakt med honom personligen genom att ringa vid någon lämplig tid. Man kan vid detta telefonsamtal taktfullt förklara att man gjort flera försök att träffa dem hemma, men utan framgång, och på grund av vikten och betydelsen av vad bibeln har att säga om dessa kritiska tider, verkade det på sin plats att kontakta dem på detta sätt. Det är viktigt att man visar urskillning och är kortfattad när man framför sitt ärende.
3 Om man lämnat en tidskrift eller ett vikblad om bibelstudium, kan man föra in samtalet på detta. En kort men tankeväckande framställning per telefon kan ge utmärkta resultat och göra det möjligt att avtala en bestämd tid då de kan vara hemma. Detta förslag har tillämpats med goda resultat, inte bara vid ej-hemma-besök, utan också där man kunnat få tag i namnen på dem som bor i lägenheterna, då portvakten inte velat släppa in förkunnaren för att vittna för dem.
4 Hur många av oss har inte gjort åtskilliga återbesök utan att finna någon hemma? Också här kan telefonen med stor fördel användas för att göra avtal om återbesök. En syster skriver: ”En eftermiddag samlade jag ihop alla mina återbesöksanteckningar. Jag gjorde en lista över namnen och telefonnumren på dem som jag en gång studerat med och också på dem som jag tecknat prenumerationer hos. Jag ringde till dem och avtalade om att få besöka dem.” De flesta av dem höll sina avtal. Detta gjorde det möjligt för henne att uträtta mycket under den tid hon hade till sitt förfogande för tjänst på fältet. Bland annat tecknade hon ett antal prenumerationer.
5 Om den man söker inte har telefon eller om man föredrar det, kan man skicka ett prydligt skrivet brev till dem man inte personligen kunnat komma i kontakt med. Vissa förkunnare, vars hälsotillstånd inte tillåter dem att ta del i tjänsten från hus till hus, är värda beröm därför att de skriver brev till ej-hemma-adresser som de får av andra förkunnare. Somliga förkunnare skriver också sådana brev, när omständigheterna för tillfället binder dem vid hemmet.
6 Ett annat effektivt sätt att nå människor som är svåra att träffa i hemmet är gatutjänst. En pionjär och församlingstjänare skriver: ”Under de senaste månaderna har jag haft underbara erfarenheter av att ta del i gatutjänst med tidskrifterna. Mitt vittnande för människor som jag träffat på gatan har resulterat i att jag placerat många lösnummer, tecknat prenumerationer och fått sätta i gång tre bibelstudier.” Han gav också detta fina förslag: ”När jag gör gatutjänst, har jag funnit att det är bättre att stå i ett gathörn eller på en plats där det inte är så mycket folk. När man står ensam, upptäcker folk en, och man kan gå fram till dem med ett leende och hälsa vänligt. De blir då också vänligare, och många stannar och talar med en.”
7 Om vi gör bruk av dessa förslag i den utsträckning det är möjligt, kommer vi att kunna avge ett vittnesbörd för många som är svåra att få tag i.