Kan du göra mer för att ära Jehova?

¹ Det är en viktig fråga för oss alla att begrunda. Som vår Herres, Jesu Kristi, trogna efterliknare ärar vi i våra dagar vår Gud genom att offentligen bekänna hans namn. Detta är ett ansvar som vi måste axla om vi skall vinna Guds ynnest. (Mark. 13:10; Luk. 4:18; Apg. 4:20; Hebr. 13:15) Vilket obeskrivligt privilegium, ja, vilken ära att få föra ut dessa goda nyheter till de återstående förskingrade ”får” som ännu kan komma att bli en del av Jehovas universella fålla! — Joh. 10:16.

² Kan du och dina barn göra mer för att ära Jehova genom att öka er verksamhet i tjänsten? I ständigt växande antal världen runt träder dina bröder och systrar in i pionjärtjänsten. Under april månad 1992 var i Sverige ett högsta antal om 4.551 verksamma i pionjärtjänsten som pmsu, reguljära pionjärer eller hjälppionjärer. Har du personligen allvarligt övervägt att bli pionjär? Uppmuntrar du dina barn att sträva efter en levnadsbana i heltidstjänsten?

³ Varför inte analysera dina personliga känslor till pionjärtjänsten? Drar du, när ämnet nämns, snabbt slutsatsen att dina förhållanden helt enkelt inte tillåter dig att tjäna som pionjärförkunnare? Det är sant att inte alla kan vara pionjärer. Skriftenliga förpliktelser och andra begränsningar hindrar många från att vara i heltidstjänsten. (1 Tim. 5:8) Men har du nyligen under bön grundligt tänkt igenom saken? Har ni dryftat ämnet som familj för att se om åtminstone en familjemedlem kan vara pionjär? I Vakttornet för 1 mars 1983 görs följande tankeväckande uttalande på sidan 15: ”Varje kristen bör verkligen under bön begrunda om han kan vara pionjär eller inte. Ett sydafrikanskt par som tjänat som pionjärer i femton år sade: ’Varför vi är pionjärer? Skulle vi någonsin kunna försvara vårt handlingssätt inför Jehova, om vi inte var det?’ Många som inte är pionjärer skulle göra väl i att ställa sig den närbesläktade frågan: ’Kan jag verkligen inför Jehova försvara det förhållandet att jag inte är pionjär?’”

⁴ I en annan artikel i ämnet i Vakttornet gjordes följande träffande kommentar: ”Var och en av oss bör vara ärlig mot sig själv. Säger du: ’Anden är villig, men köttet är svagt’? Men är anden verkligen villig? Låt oss undvika att använda köttets svaghet som en ursäkt för ovillighetens ande.” — w79 1/4 sid. 8.

⁵ Föräldrar som önskar att deras barn skall lyckas: I Ordspråken 15:20 försäkras vi: ”En vis son, han får sin far att glädja sig.” Gudaktiga föräldrar gläder sig utan tvivel, när deras söner och döttrar söker ett liv av överlämnad tjänst åt Jehova. Dina barn kommer emellertid inte att automatiskt välja det förståndiga handlingssättet. Denna världens lockelse är mycket stark. Föräldrar, era barns värderingar är till stor del formade efter era egna. Om ni alltid talar positivt om heltidstjänstens nytta, om ni uppmuntrar era ungdomar att söka hängivna pionjärers sällskap, om ni är verkligt övertygade om att heltidstjänsten är den ärorikaste livskurs era barn någonsin skulle kunna slå in på, kommer denna positiva inställning utan tvivel att ha stor inverkan på era barn. Hjälp dem att uppskatta värdet av att skaffa sig ett gott namn hos Jehova snarare än hos människor.

⁶ Ungdomar, i Ordspråken 22:1 framhålls det val ni har att göra: ”Ett namn är att föredra framför överflödande rikedom; ynnest är bättre än till och med silver och guld.” Vad slags namn kommer du att skaffa dig? Tänk på de män och kvinnor vi läser om i Bibeln som skaffade sig ett namn hos Gud genom tjänst som åt honom överlämnade. Vi har Lukas, den älskade läkaren, och Enok, som vandrade med den sanne Guden. Samuel fick den finaste utbildning som var möjlig och började sin tjänst i Jehovas tempel vid späd ålder. Tror du att dessa trogna tjänare någonsin beklagade de val de gjorde? Varför skulle de ha gjort det? Alla levde de ett lyckligt, produktivt och spännande liv. Och de vann Jehovas varaktiga välbehag! — Ps. 110:3; 148:12, 13; Ords. 20:29a; 1 Tim. 4:8b.

⁷ När barnen lyckas i livet, känner sig deras föräldrar stolta över dem. Deras investering i fostran, tuktan och utbildning av denna ”arvedel från Jehova” betalar sig många gånger om. (Ps. 127:3) Vad skulle kunna göra en förälder stoltare än en son eller en dotter som gör allt de kan för att ära Jehova? Många unga människor i nutiden följer i Lukas’, Enoks och Samuels fotspår, som det visas i ett brev: ”Jag är 16 år. Jag började som reguljär pionjär . . . nio månader efter det att jag blivit döpt, och jag har fått välsignelser från Jehova hela tiden sedan dess. . . . Pionjärtjänsten hjälper en också i skolan. Tidigare retades mina skolkamrater med mig för att jag var ett vittne. Nu, sedan jag måst ägna mig åt mycket mer personligt studium, kan jag ’ge den svar som smädar mig’.”

⁸ Utbildning som gör en rustad för tjänsten: Här kan vi begrunda frågan om världslig utbildning. Det är ett område där det är särskilt behövligt med en balanserad syn på saken. Vakttornet för 1 november 1992 innehöll artikeln ”Utbildning med ett syfte”. Under underrubriken ”Lämplig utbildning” framhölls följande: ”Kristna bör kunna försörja sig själva, också om de är heltidsförkunnare eller pionjärer. (2 Thessalonikerna 3:10—12) . . . Hur mycket utbildning behöver en ung kristen för att respektera dessa bibliska principer och fullgöra sina kristna skyldigheter? . . . Vad kan . . . anses vara ’tillräcklig’ lön för dem som önskar vara pionjärförkunnare av de goda nyheterna? De behöver vanligtvis ett deltidsarbete för att undvika att bli ’en kostsam börda’ för någon av sina bröder eller sin familj. — 1 Thessalonikerna 2:9.”

⁹ Om det skulle anses tillrådligt med kompletterande utbildning för den blivande pionjären som en hjälp för honom att sträva efter heltidstjänst, rekommenderar Vakttornet för 1 november 1992 att ett ungt vittne skulle göra väl i att, ”om så alls är möjligt, skaffa sig denna medan man bor hemma och på så sätt kan upprätthålla normala kristna studievanor och normal kristen mötesnärvaro och predikoverksamhet”.

¹⁰ Från Afrika kommer erfarenheten med en 22-årig ung man som måste bege sig till en yrkesskola, fastän hans håg stod till pionjärtjänsten. Medan han var vid yrkesskolan, blev han hjälppionjär. Hans kamrater gjorde narr av honom och sade att han säkert skulle misslyckas med sin examen. Hans svar till dem löd alltid: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet.” I det han visade självdisciplin, steg han upp mycket tidigt varje morgon och ägnade två timmar åt skolförberedelse och tog sedan del i tjänsten på fältet på eftermiddagarna, när skolan var över. Hela skolan blev förvånad när den här unge mannen kom trea i en särskild uttagning av de tre bästa eleverna för ett särskilt stipendium. Den elev som kom tvåa var en intresserad person som pionjärbrodern ledde ett bibelstudium med vid skolan. Den elev som kom först var ett annat ungt, nitiskt vittne i skolan.

¹¹ De äldste gör sin del: Äldstebröder i församlingen, som är stolta över den verksamhet pionjärerna utför, skänker stor uppmuntran åt dessa nitiska förkunnare. De äldste finner behag i att göra detta därför att de vet att strängt arbetande, produktiva pionjärer är en välsignelse för en vilken som helst församling. Sedan dessa varit reguljära pionjärer i ett år eller så, kan de komma i fråga för extra utbildning i Skolan i pionjärtjänst. Kursen har visat sig vara ett utomordentligt medel till att förbättra pionjärernas effektivitet. Även om pionjärerna befinner sig i främsta ledet i verksamheten, behöver de också kärleksfull uppmuntran, och de äldste bör vara påpassliga att fylla detta behov. — 1 Petr. 5:1—3.

¹² Hur kan de äldste stimulera pionjärverksamheten? En god utgångspunkt skulle vara att tid efter annan bedöma vilka som skulle kunna komma i fråga för detta privilegium. Äldstebröder skulle kunna tala med enskilda som tycks vara i en gynnsam ställning för att vara pionjärer, däribland många som är kontinuerliga hjälppionjärer, pensionärer, hemmafruar och studerande. Ingen bör fås att känna sig tvungen att anmäla sig, men de som har önskan men som har tvekat kan, med lite praktisk uppmuntran, inse att pionjärtjänsten ligger inom räckhåll för dem.

¹³ När äldste ger uppmuntran åt dem som önskar ansöka, bör de komma ihåg att det inte är nödvändigt att den sökande har tagit del i hjälppionjärverksamheten i flera månader innan han kan bli förordnad som reguljär pionjär. (km 8/86 bilagan, par. 24—26) Men de äldste önskar förstås vara rimligt säkra på att sökanden är i stånd att fylla kravet i fråga om timmar.

¹⁴ Sedan församlingens tjänstekommitté har granskat ansökan och sekreteraren noggrant har kontrollerat att alla frågorna är besvarade, bör den omgående postas till Sällskapet.

¹⁵ Sekreteraren bör hålla de äldste underrättade om eventuella problem pionjären kan ha. Detta är särskilt viktigt i församlingar där det finns många pionjärer. Förutom granskning av pionjärens verksamhet vid tjänsteårets slut, såsom det begärs på Rapport med analys av församlingens verksamhet (S-10), bör sekreteraren inbjuda tillsyningsmannen för tjänsten att sammanträffa med honom i början av mars för att se vem som kanske ligger under timkvoten och kan vara i behov av personlig uppmärksamhet. (Se Meddelanden i Tjänsten för Guds rike för februari 1993.) Om hjälp ges utan dröjsmål, kanske pionjären kan fullborda tjänsteåret framgångsrikt.

¹⁶ Ett stort antal nya pionjärer är unga till åren och relativt nya i sanningen. Deras villiga anda får oss i sanning att glädjas! Men dessa nya behöver fortfarande övning för att utveckla färdighet i arbetet från hus till hus, i att göra verkningsfulla återbesök och i att undervisa vid bibelstudier. Om den nye inte får denna övning, kan han bli missmodig efter ett år eller så och till sist upphöra med pionjärtjänsten därför att han inte når goda resultat i tjänsten. Vakna äldste kanske kan upptäcka mindre problem eller en nedgång i verksamheten. Om omedelbar uppmärksamhet ges åt pionjären och han får hjälp med sitt problem, kan han få glädja sig åt många år av produktiv tjänst.

¹⁷ Kan du fiska i avlägsna vatten? Några av Jesu lärjungar var fiskare. Efter en hel natts fiske var deras nät ibland fortfarande tomma. (Joh. 21:3) På sina håll här i vårt land, där ”människofisket” har pågått i åratal, kan en del pionjärer dra den slutsatsen att det inte finns mycket ”fisk” kvar i församlingens ”vatten”. (Matt. 4:19) Blir vi inte i motsats därtill hänförda över att läsa rapporter som kommer från andra länder, där församlingsförkunnare och pionjärer leder många bibelstudier? Den glädje pionjärer och missionärer känner i dessa länder är tydligt uppenbar. (w92 1/9 sid. 20 par. 15) Om följaktligen några strängt arbetande pionjärer skulle kunna flytta till ett land där det råder ett större behov, bör de dryfta detta med avdelningskontoret innan de gör en sådan förändring.

¹⁸ Ursprungligen har en del kanske börjat som pionjärer därför att de visste att det var det rätta att göra men undrat om de skulle klara av det. De ansökte kanske med vissa tvivel och reservationer. Till att börja med har deras resultat på fältet kanske varit minimala. Med tiden ökade dock deras skicklighet, och det fanns vittnesbörd om att Jehova välsignade deras verksamhet. Deras glädje och tillförsikt växte följaktligen. För en del har pionjärtjänsten t.o.m. visat sig vara ett trappsteg till Beteltjänst, Gileadutbildning och missionärsverksamhet, Skolan för förordnade tjänare och rentav kretstjänst.

¹⁹ Det kanske inte är möjligt för dig att flytta till ett annat land eller dra fördel av Gileadutbildning, men det finns fortfarande möjligheter att fiska i andra vatten här i landet, om ditt nuvarande distrikt inte är särskilt produktivt. En sådan flyttning kanske kan kräva en förändring av ditt levnadssätt, men den andliga lönen kommer verkligen att bli mycket stor. — Matt. 6:19—21.

²⁰ Eller kanske du kan hjälpa en närbelägen församling i din egen krets, om dina förhållanden så medger. Om du kan komma i fråga, ger kretstillsyningsmannen gärna förslag om församlingar i kretsen som skulle få nytta av en pionjär till.

²¹ En del pionjärer och församlingsförkunnare har kunnat tillgodose behoven i sitt eget område medan de bott kvar i sitt hem. De kanske kan ett annat språk. Finner du på ditt distrikt att en stor del av befolkningen talar ett annat språk? Finns det personer där som behöver få Rikets budskap från någon som använder teckenspråket? De som kan ett annat språk kan vara en stor hjälp i att nå alla slags människor med Rikets budskap. Även om detta kan vara en verklig uppfordran, kan det också visa sig ge stor lön. — 1 Tim. 2:4; Tit. 2:11.

²² Om du för närvarande gör allt du kan för att ära Jehova, gläds då i dina nuvarande tjänsteprivilegier. Om du känner att du skulle kunna göra mer, lägg då fram saken för Jehova i bön. Analysera realistiskt vilka förändringar dina förhållanden skulle tillåta dig att göra. Dryfta dina planer med en äldste som har pionjärandan eller med kretstillsyningsmannen. När du under bön har fattat ett praktiskt beslut, genomför det då omgående, i det du litar på Jehovas löfte att ära dem som ärar honom. — Hebr. 13:5, 6; 1 Sam. 2:30.