Sök friden och trakta efter den
”Må Jehovas storhet prisas, hans som finner behag i sin tjänares frid.” — PSALM 35:27, NW.
1. Vilken frid åtnjuter vi i våra dagar?
VILKEN glädje är det inte att äga frid i denna splittrade värld! Vilken glädje är det inte att få tillbe Jehova, ”fridens Gud”, och att få del av hans ”fridsförbunds” välsignelser! Hur vederkvickande är det inte att mitt under livets påfrestningar få känna ”Guds frid, som övergår allt förstånd” och att få uppleva det fridens band som förenar Guds folks medlemmar oavsett deras nationalitet, språk, ras eller sociala bakgrund! — 1 Tessalonikerna 5:23; Hesekiel 37:26; Filipperna 4:7; Efesierna 4:3.
2, 3. a) Vad kan hända med enskilda kristna, trots att Guds folk som helhet betraktat kommer att hålla ut? b) Vad uppmanar bibeln oss att göra?
2 Som Jehovas vittnen sätter vi värde på den friden. Men den är inte något som vi kan ta för givet. Frid är inte något som bevaras automatiskt bara därför att vi är förbundna med en kristen församling eller råkar tillhöra en kristen familj. Den smorda kvarlevan och dess följeslagare av de ”andra fåren” kommer som en enda hjord att hålla ut till slutet, men enskilda individer kan komma att förlora sin frid och falla ifrån. — Johannes 10:16; Matteus 24:13; Romarna 11:22; 1 Korintierna 10:12.
3 Aposteln Paulus gav smorda kristna på den tiden följande varning: ”Se till, bröder, att det aldrig hos någon av er utvecklar sig ett ont hjärta utan tro, genom att någon drar sig undan från den levande Guden.” (Hebréerna 3:12) Denna varning gäller också den stora skaran. Bibeln uppmanar därför de kristna: Sök ”friden och trakta efter den. Ty Jehovas ögon vilar på de rättfärdiga, och hans öron är vända till deras ödmjuka bön; men Jehovas ansikte är emot dem som gör onda ting.” — 1 Petrus 3:10—12; Psalm 34:15, 16.
Att med sinnet hålla fast vid köttet
4. Vad skulle kunna störa vår frid med Gud?
4 Vad kan hindra oss från att trakta efter frid? Paulus nämner en sak, när han skriver: ”Att man med sinnet håller fast vid köttet betyder ... död, men att man med sinnet håller fast vid anden betyder liv och frid, eftersom det förhållandet att man med sinnet håller fast vid köttet betyder fiendskap med Gud.” (Romarna 8:6, 7) Med ordet ”kött” åsyftar Paulus vårt fallna tillstånd som ofullkomliga människor med våra nedärvda syndiga böjelser. Att vi ger efter för det fallna köttets böjelser fördärvar vår frid. Om en kristen utan att ångra sig begår omoraliskhet, ljuger, stjäl, använder narkotika eller på annat sätt bryter mot Guds lag, stör han den frid som han en gång hade med Jehova. (Ordspråksboken 15:8, 29; 1 Korintierna 6:9, 10; Uppenbarelseboken 21:8) Och om han låter materiella ting bli viktigare för honom än andliga ting, är hans frid med Gud allvarligt hotad. — Matteus 6:24; 1 Johannes 2:15—17.
5. Vad är inbegripet i traktandet efter frid?
5 Men Paulus skriver också att det ”betyder liv och frid” ”att man med sinnet håller fast vid anden”. Frid är en del av andens frukt, och om vi övar vårt hjärta till att uppskatta andliga ting och ber om Guds andes hjälp att göra detta, kommer vi att undvika att ”med sinnet” hålla ”fast vid köttet”. (Galaterna 5:22—24) I Första Petrus 3:10—12 är frid förknippad med rättfärdighet. (Romarna 5:1) Petrus skriver att traktandet efter frid inbegriper att ”vända sig bort från det som är ont” och att ”göra det som är gott”. Guds ande kan hjälpa oss att ”trakta efter rättfärdighet”, och därigenom kan vi bevara vår frid med Gud. — 1 Timoteus 6:11, 12.
6. Vad är en av de äldstes förpliktelser med avseende på församlingens frid?
6 Det är mycket viktigt för de äldste i församlingen att trakta efter frid. Om någon skulle försöka införa fördärvliga sedvänjor, är de äldste skyldiga att skydda församlingen genom att försöka tillrättavisa syndaren. Om han tar emot tillrättavisningen, kommer han att återvinna friden. (Hebréerna 12:11) Och om han inte gör det, kan man bli tvungen att driva ut honom ur församlingen, så att dess fridfulla förhållande till Jehova kan bevaras. — 1 Korintierna 5:1—5.
Frid med våra bröder
7. Vilken yttring av att med sinnet hålla fast vid köttet varnar Paulus de kristna för?
7 Att vi med sinnet håller fast vid köttet kan förstöra inte bara vår frid med Gud, utan också vårt goda förhållande till andra kristna. Så här skrev Paulus till korintierna: ”Ni är ännu köttsliga. Ty när det nu finns svartsjuka och osämja ibland er, är ni då inte köttsliga, och vandrar ni då inte enligt människors sätt?” (1 Korintierna 3:3) Svartsjuka och osämja är raka motsatsen till frid.
8. a) Vad kan hända med någon som vållar svartsjuka och osämja i församlingen? b) Vad är en förutsättning för vår frid med Gud?
8 Det är mycket allvarligt att störa friden i församlingen genom att vålla svartsjuka och osämja. Aposteln Johannes ger följande varning, när han skriver om en egenskap som är nära besläktad med frid som en av andens frukter: ”Om någon skulle påstå: ’Jag älskar Gud’, och ändå hatar sin broder, då är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, han kan inte älska Gud, som han inte har sett.” (1 Johannes 4:20) Likaså: om en person vållar svartsjuka och osämja bland bröder, kan han då verkligen äga frid med Gud? Förvisso inte! Vi uppmanas: ”Fortsätt att glädja er, att bli förda till rätta igen, att bli tröstade, att ha samstämmiga tankar, att leva i frid; och kärlekens och fridens Gud skall vara med er.” (2 Korintierna 13:11) Ja, om vi fortsätter att leva i frid med varandra, då kommer kärlekens och fridens Gud att vara med oss.
9. Hur vet vi att det ibland kommer att uppstå missförstånd och meningsskiljaktigheter bland de kristna?
9 Därmed inte sagt att det aldrig kommer att uppstå några missförstånd mellan kristna. Veckorna efter pingsten hade man i den unga kristna församlingen delade meningar om den dagliga matutdelningen. (Apostlagärningarna 6:1) Och vid ett tillfälle ledde meningsskiljaktigheter mellan Paulus och Barnabas till ”ett häftigt utbrott av förbittring”. (Apostlagärningarna 15:39) Och Paulus måste ge Evodia och Syntyke, vilka säkert var fina och nitiska systrar, rådet ”att vara likasinnade i Herren”. (Filipperna 4:2) Inte underligt att Jesus gav detaljerade råd om hur man skulle lösa de problem som kunde störa friden mellan kristna och att han betonade vikten av att man behandlade sådana problem omgående! (Matteus 5:23—25; 18:15—17) Han skulle inte ha gett dessa råd, om han inte förutsåg att det kunde uppstå problem bland hans efterföljare.
10. Vilka situationer kan ibland uppstå i en församling, och vilket ansvar lägger detta på alla inbegripna?
10 Det är därför inte alls omöjligt att en medkristen i våra dagar kan komma att förolämpa oss eller såra oss med ett taktlöst ord. Och ett karaktärsdrag hos någon kan irritera någon annan oerhört. Personligheter kan kollidera. Någon kanske inte alls instämmer i ett beslut som de äldste har fattat. Och i själva äldstekretsen kan någon äldste vara mycket viljestark och försöka sätta sig över de andra äldste. Och trots att sådant händer måste vi ändå söka friden och trakta efter den. Utmaningen är att hantera sådana problem på ett kristet sätt, så att man bevarar ”fridens sammanhållande band”. — Efesierna 4:3.
11. Vad har Jehova tillhandahållit för att hjälpa oss att trakta efter frid med varandra?
11 Det heter i bibeln: ”Må Jehovas storhet prisas, hans som finner behag i sin tjänares frid.” (Psalm 35:27, NW) Ja, Jehova vill att vi skall äga frid. För att hjälpa oss att bevara friden inbördes och med honom har han därför tillhandahållit två enastående ting. Det ena är helig ande, av vilken frid och med den besläktade fridsamma egenskaper är en frukt, till exempel långmodighet, omtänksamhet, mildhet och självbehärskning. (Galaterna 5:22, 23) Det andra är gudomlig vishet, om vilken vi läser: ”Visheten från ovan är först och främst kysk, därefter fridsam, resonlig, redo att lyda, full av barmhärtighet och goda frukter.” — Jakob 3:17, 18.
12. Vad bör vi göra om vår frid med våra bröder har störts?
12 När vår frid med andra störs, bör vi därför be om vishet från ovan, så att vi kan se hur vi skall handla, och vi bör också be om att helig ande skall styrka oss att göra det som är rätt. (Lukas 11:13; Jakob 1:5; 1 Johannes 3:22) I enlighet med vår bön kan vi sedan undersöka bibeln, källan till gudomlig vishet, för att få vägledning och också undersöka den bibliska litteratur vi har tillgång till för att få råd om hur vi skall tillämpa skriftställena. (2 Timoteus 3:16) Vi kanske också vill söka råd hos församlingens äldste. Sista steget blir att följa den vägledning vi fått. I Jesaja 54:13 (NW) läser vi: ”Alla dina söner kommer att vara personer som är lärda av Jehova, och dina söners frid kommer att vara överflödande.” Detta innebär att vår frid är beroende av att vi tillämpar det som Jehova lär oss.
”Lyckliga är de fredstiftande”
13, 14. a) Vad ligger det i Jesu uttryck ”fredstiftande”? b) Hur kan vi bli fredstiftare?
13 I sin bergspredikan sade Jesus: ”Lyckliga är de fredstiftande, eftersom de skall kallas ’Guds söner’.” (Matteus 5:9) Det grekiska ord som översatts med ”fredstiftande” betyder ordagrant ”de som gör fred (frid)”. Det avser alltså inte någon som bara är lugn och fridsam till sin natur. En fredstiftare eller en som gör fred är en som är skicklig i att återställa friden, när den har störts. Men vad som är ännu viktigare är att en fredstiftare först och främst vinnlägger sig om att undvika att störa friden. Friden råder i hans hjärta. (Kolosserna 3:15) Om Guds tjänare vinnlägger sig om att vara fredstiftare, kommer problemen bland dem att begränsas till ett minimum.
14 För att bli fredstiftare måste man inse sina egna svagheter. En kristen kan ha ett häftigt humör eller vara känslig och lättstött. När han är under press, kan hans känslor få honom att glömma bibelns principer. Detta är inte något ovanligt hos oss ofullkomliga människor. (Romarna 7:21—23) Men fientligheter, osämja och yttringar av förbittring räknas likväl upp bland köttets gärningar. (Galaterna 5:19—21) Om vi finner sådana böjelser hos oss själva — eller om andra riktar vår uppmärksamhet på dem — bör vi uppriktigt och ständigt be Jehova om att hans ande skall hjälpa oss att utveckla självbehärskning och mildhet. Vi bör verkligen alla vinnlägga oss om att uppodla sådana egenskaper som en del av vår nya personlighet. — Efesierna 4:23, 24; Kolosserna 3:10, 15.
15. Hur är visheten från ovan motsatsen till oresonlig envishet?
15 Ibland kan en församling eller äldstekrets störas av att någon är envis och alltid prompt vill få sin vilja fram. Det är sant att när det gäller Guds lag bör en kristen vara viljestark och till och med orubblig. Och om vi tycker att vi har en bra idé, som skulle kunna gagna andra, är det inget fel i att vi uttrycker oss rättframt, så länge som vi förklarar våra skäl. Men vi vill inte bli lika dem i världen som är ”ovilliga till någon som helst överenskommelse”. (2 Timoteus 3:1—4) Visheten från ovan är fridsam och resonlig. De vars handlingssätt formar ett mönster av envis omedgörlighet bör lyssna till Paulus’ råd till filipperna att inte göra något av ”självupptagenhet”. — Filipperna 2:3.
16. Hur hjälper Paulus’ råd i Filipperna oss att övervinna självupptagenhet?
16 I samma brev uppmanar Paulus oss att vi ”med anspråkslöshet i sinnet” uppriktigt bör hålla före att de andra är oss ”överlägsna”. Detta är raka motsatsen till självupptagenhet. En mogen kristen är inte först och främst intresserad av att driva igenom sina egna idéer, rädda ansiktet eller skydda sin egen ställning eller myndighet. Detta skulle vara tvärtemot Paulus’ uppmaning att vi ”inte med personligt intresse” skall hålla ”ett öga bara på” våra ”egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”. — Filipperna 2:4; 1 Petrus 5:2, 3, 6.
Fridsamma ord
17. Vilket felaktigt bruk av tungan kan störa friden i församlingen?
17 Den som traktar efter friden är särskilt försiktig med sitt bruk av tungan. Jakob varnar: ”Tungan [är] en liten lem och skryter ändå stort. Se, hur liten eld det behövs för att antända en så stor skog!” (Jakob 3:5) Elakt skvaller, kritik av andra bakom ryggen på dem, ovänliga och hårda ord, knot och klagan såväl som oärligt smicker för att få personliga fördelar — allt detta är köttets gärningar, som kan störa Guds folks frid. — 1 Korintierna 10:10; 2 Korintierna 12:20; 1 Timoteus 5:13; Judas, vers 16.
18. a) Hur bör alla berörda handla, när det rör sig om ett oavsiktligt felaktigt bruk av tungan? b) Hur reagerar en mogen kristen, när vrede får någon att yttra sårande ord?
18 Det är sant att Jakob skriver: ”Tungan förmår ingen människa tämja.” (Jakob 3:8) Även mogna kristna säger ibland sådant som de efteråt uppriktigt ångrar, och vi hoppas alla att andra skall förlåta oss för sådana misstag, precis som vi förlåter dem. (Matteus 6:12) Ibland kan ett häftigt vredesutbrott frambringa sårande ord. Vid sådana tillfällen kommer en fredstiftare ihåg att ”när ett svar är milt, avvänder det raseri, men ett ord som vållar smärta får vrede att stiga upp”. (Ordspråksboken 15:1, NW) Många gånger behöver man bara ta ett djupt andetag och vägra att besvara de vredgade orden med fler vredgade ord. När humöret sedan har lagt sig, så vet en storsint fredstiftare hur han skall överse med sådant som har sagts i stundens hetta. Och en ödmjuk kristen vet hur han skall be om ursäkt och hur han skall försöka hela eventuella sår, som han kan ha förorsakat. Det är ett tecken på moralisk styrka att uppriktigt kunna säga: ”Förlåt.”
19. Vad lär vi av Paulus och Jesus i fråga om att ge råd?
19 Tungan kan behöva användas till att ge andra råd. Paulus tillrättavisade Petrus offentligt, när denne hade handlat felaktigt i Antiokia. Och Jesus gav kraftfulla råd i sina budskap till de sju församlingarna. (Galaterna 2:11—14; Uppenbarelseboken, kapitel 2, 3) Om vi studerar dessa exempel, lär vi att råd inte bör vara så milda att poängen i dem går förlorad. Men Jesus och Paulus var ändå inte hårda eller grymma. Deras råd var inte något utlopp för deras egna besvikelser. De försökte uppriktigt hjälpa sina bröder. Om den som ger råd märker att han inte helt och fullt behärskar sin tunga, kan han välja att göra en paus och lugna ner sig lite innan han säger något. Annars kan han komma att tala hårda ord och vålla ett större problem än det som han försöker lösa. — Ordspråksboken 12:18.
20. Vad bör vägleda allt vi säger till eller om våra bröder och systrar?
20 Som vi redan har nämnt är frid och kärlek nära besläktade som andens frukter. Om det vi säger till våra bröder — eller om dem — alltid återspeglar vår kärlek till dem, då kommer detta att bidra till församlingens frid. (Johannes 15:12, 13) Vårt tal måste vara ”fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt”. (Kolosserna 4:6) Det måste så att säga vara smakligt och vädja till hjärtat. Jesus gav rådet: ”Ha salt i er, och håll frid med varandra.” — Markus 9:50.
”Gör ert yttersta”
21. Vad är uppenbart om Guds folk vid deras möten varje vecka och vid deras olika sammankomster?
21 Psalmisten skriver: ”Se! Hur gott och hur ljuvligt det är när bröder bor tillsammans i endräkt!” (Psalm 133:1, NW) Vi tycker verkligen om att vara tillsammans med våra bröder — i synnerhet vid våra möten varje vecka och under våra olika sammankomster. Vid sådana tillfällen blir vår frid uppenbar också för utomstående.
22. a) Vilken falsk fred tror nationerna snart att de håller på att uppnå, och vad kommer detta att leda till? b) Vilken verklig frid kommer Guds fridsförbund att leda till?
22 Snart kommer nationerna att tro att de håller på att uppnå fred utan Jehova. Men medan de säger ”Fred och säkerhet!”, kommer plötslig undergång över alla som inte har frid med Gud. (1 Tessalonikerna 5:3) Därefter kommer den store Fridsfursten att fullfölja läkandet av mänskligheten från de olyckliga följderna av att människan förlorade sin frid med Gud. (Jesaja 9:6, 7; Uppenbarelseboken 22:1, 2) Då kommer Guds fridsförbund att leda till världsomfattande ro. Till och med djuren på marken kommer att få uppleva vila från fiendskap. — Psalm 37:10, 11; 72:3—7; Jesaja 11:1—9; Uppenbarelseboken 21:3, 4.
23. Vad bör vi nu göra, om vi hyser hoppet om att få leva i en fridfull ny värld?
23 Vilken underbar tid kommer inte detta att bli! Ser du ivrigt fram emot den tiden? Trakta i så fall ”efter frid med alla”. Sök nu frid med dina bröder och i synnerhet med Jehova. Ja, ”då ni nu väntar på dessa ting, så gör ert yttersta för att slutligen av honom bli funna fläckfria och oklanderliga och i frid”. — Hebréerna 12:14; 2 Petrus 3:14.
Kommer du ihåg?
◻ Vad kan fördärva vår frid med Jehova?
◻ Vilka slags missförstånd kan behöva klaras upp i församlingen?
◻ Vad har Jehova tillhandahållit för att hjälpa oss att söka friden och trakta efter den?
◻ Vilka köttsliga attityder kan störa friden i församlingen, och hur kan vi bekämpa dem?
[Bild på sidan 22]
Friden överflödar bland dem som har blivit lärda av Jehova
[Bild på sidan 24]
Hur ljuvlig är inte friden hos bröder som tjänar i endräkt!