Januari

Vi närmar oss nu slutet på de sista dagarna, och vi ser att de onda skjuter upp som ogräs. (Ps. 92:7) Därför är det inte förvånande att Guds moralnormer har hamnat i skymundan. Så hur kan vi i en sådan miljö vara som ”spädbarn i fråga om ondska” men ”fullvuxna till förståndet”? (1 Kor. 14:20) Vi hittar svaret i dagens bibelvers. I den står det att ”de som söker Jehova förstår allt”, dvs. allt de behöver förstå för att få hans godkännande. En liknande tanke finns i Ordspråksboken 2:7, 9. Där står det att Jehova ”förvarar ... praktisk vishet som en skatt [åt de rättrådiga]”. Det gör att de kan ”förstå rättfärdighet, rätt och rättrådighet, det godas alla vägar”. Noa, Daniel och Job hade sådan vishet. (Hes. 14:14) Och det gäller Guds folk i vår tid också. Men hur är det med dig och mig personligen? Förstår vi allt som behövs för att få Guds godkännande? Nyckeln är att vi skaffar oss ingående kunskap om honom. w18.02 8 § 1–3

Naturligtvis ska varken föräldrar eller andra i församlingen pressa någon att bli döpt. Det är inte så Jehova vill ha det. Han tvingar ingen. (1 Joh. 4:8) När vi undervisar andra måste vi i stället betona hur viktigt det är att de utvecklar ett personligt förhållande till Jehova. Då kommer det att vara deras egen tacksamhet för sanningen och deras egen önskan att leva som kristna som motiverar dem att bli döpta. (2 Kor. 5:14, 15) Det finns ingen rätt ålder för att bli döpt. Alla är olika, och en del växer och mognar snabbare än andra. Dopdagen är verkligen en speciell dag med mycket glädje, men den innehåller också allvar. Att leva upp till sitt överlämnande och vara en efterföljare till Jesus inbegriper hårt arbete. Det var därför Jesus liknade det vid ett ok. Hans lärjungar skulle ”inte längre ... leva för sig själva, utan för honom som dog för dem och blev uppväckt”. (2 Kor. 5:15; Matt. 16:24) w18.03 6, 7 § 14–17

Har du ibland dragit dig för att visa gästfrihet? I så fall kanske du har gått miste om en trevlig upplevelse och missat chansen att få nya vänner, ja vänner för livet. Att vara gästfri är en av de bästa kurerna mot ensamhet som finns. Men varför kan vissa dra sig för att visa gästfrihet? Det kan finnas flera skäl till det. Ett skäl är att vi ofta har fullt upp och måste räcka till på många olika områden. En del kan känna att de helt enkelt inte har tillräckligt med tid och ork för sociala engagemang. Om du är i den situationen kanske du behöver se över ditt nuvarande schema. Skulle du kunna göra en del justeringar för att få tid och energi till att visa eller ta emot gästfrihet? Bibeln uppmanar de kristna att vara gästfria. Det är inte fel att ta sig tid till det. Tvärtom, det är helt i sin ordning. Men naturligtvis kan vi då behöva dra ner på sådant som inte är lika viktigt. w18.03 16 § 13, 14

Vilken människa är det bästa exemplet i fråga om att visa andlighet? Ingen annan än Jesus. Under hela sitt liv och sin tjänst visade han att han ville efterlikna sin Far, Jehova. Jesus tänkte, kände och handlade som Jehova. Han gjorde Jehovas vilja och följde hans normer. (Joh. 8:29; 14:9; 15:10) Lägg märke till Jesajas beskrivning av Jehovas känslor för sitt folk och jämför det med Markus beskrivning av Jesus känslor för folkskarorna. (Jes. 63:9; Mark. 6:34) Följer vi Jesus exempel och är beredda att visa medkänsla med dem som behöver hjälp? Vi kan också tänka på att Jesus alltid var inriktad på att predika de goda nyheterna. Allt det här är sådant som utmärker en andlig människa. w18.02 21 § 12

Barnuppfostran är verkligen ingen lätt uppgift i dagens värld. (2 Tim. 3:1–5) Barn har naturligtvis ingen medfödd kunskap om vad som är rätt och fel. De har visserligen ett samvete, men de behöver hjälp att öva upp det. (Rom. 2:14, 15) I ett bibliskt uppslagsverk sägs det att det grekiska ord som ibland översätts med tuktan eller tillrättavisning också kan återges med ”barnutveckling”, dvs. den övning barn behöver för att bli ansvarskännande vuxna. (To the Hebrews: Translation, Comment and Conclusions, George Wesley Buchanan) Barn som får kärleksfull fostran känner sig ofta trygga. De lär sig att frihet har sina gränser och att allt man gör får konsekvenser, antingen bra eller dåliga. Så föräldrar behöver vända sig till Jehova och lita på hans vägledning. Synen på barnuppfostran kan ju skilja sig från kultur till kultur och från generation till generation. Men föräldrar som lyssnar på Jehova behöver inte gissa sig till hur de ska göra, och de behöver inte heller förlita sig på den här världens vishet. w18.03 30 § 8, 9

Alla har ett personligt ansvar för sin räddning. Och det gäller även om man är en döpt ung förkunnare som än så länge bor under samma tak som sina föräldrar. Varför är det viktigt att komma ihåg det? Därför att man som tonåring kan möta nya känslor och nya utmaningar. En 18-årig tjej sa: ”När man är yngre kanske det inte spelar någon roll om man inte får någon födelsedagstårta i skolan. Men efter några år när sexdriften blir starkare behöver man verkligen vara övertygad om att det aldrig finns något bättre val än att följa Jehovas lagar.” Även de som blir döpta som vuxna ställs inför många oväntade trosprov, till exempel i äktenskapet eller när det gäller hälsan eller jobbet. Ja, oavsett ålder hamnar vi alla i olika situationer där vi måste vara trogna mot Jehova. (Jak. 1:12–14) w17.12 24 § 4, 5

Det är inte många som har blivit så illa behandlade som David. Ändå lät han inte sin irritation äta upp honom inifrån. I stället skrev han: ”Avstå från vrede och överge raseri, bli inte upptänd av vrede, det leder bara till ont.” (Ps. 37:8) Det viktigaste skälet till att ”avstå från vrede” är att vi då efterliknar Jehova, som inte behandlar oss som vi förtjänar, utan förlåter våra synder. (Ps. 103:10) Men det finns också fler skäl. Att gå omkring och vara irriterad kan orsaka högt blodtryck, andningsproblem och matsmältningsproblem, och det kan dessutom påverka levern och bukspottkörteln. När vi är upprörda kan vi inte tänka klart, och bittra känslor kan utlösa depression. I kontrast säger Bibeln att ”ett lugnt hjärta är kroppens liv”. (Ords. 14:30) Hur kan vi ta itu med sårade känslor och behålla vänskapen med våra bröder och systrar? Genom att tillämpa råden i Bibeln. w18.01 10 § 14, 15

David menade inte att han aldrig skulle dö och hamna i graven. Som Bibeln tydligt visar blev han gammal och dog. Ja, han ”gick ... till vila hos sina förfäder och blev begravd i Davidsstaden”. (1 Kung. 2:1, 10) Så vem syftar Psalm 16:10 på? Bara några veckor efter Jesus död och uppståndelse talade Petrus till tusentals judar och proselyter om vad den här versen betydde. (Apg. 2:29–32) Han sa att David hade dött och blivit begravd, något som hans åhörare mycket väl kände till. Och det sägs inget i skildringen om att någon sa emot Petrus när han sa att David ”på förhand [såg] och talade om Messias uppståndelse”. Petrus bestyrkte den tanken genom att citera Davids ord i Psalm 110:1. (Apg. 2:33–36) Hans resonemang hjälpte den stora folkskaran att inse att Jesus var ”både Herre och Kristus”. De förstod att Psalm 16:10 uppfylldes när Jesus blev uppväckt från de döda. w17.12 10 § 10–12

Den styrande kretsen gör sitt bästa för att vara både trogen och förståndig när det gäller hur bidragen ska användas. (Matt. 24:45) Dess medlemmar ber om Jehovas vägledning för att kunna fatta bra beslut och gör sedan upp en budget och håller sig till den. Aposteln Paulus samlade in pengar för att kunna ge nödhjälp åt sina medtroende i Judeen. Han såg till att de som förmedlade pengarna skötte allt på ett ärligt sätt, ”inte bara inför Jehova, utan också inför människor”. (2 Kor. 8:18–21) Vår organisation i dag efterliknar sådana exempel som Paulus och Esra och har noggranna anvisningar för hur bidrag ska hanteras och användas. (Esr. 8:24–33) På senare år har det sjösatts många spännande projekt. Organisationen har sett över kostnaderna och förenklat arbetet så att våra bidrag kan räcka till så mycket som möjligt. w18.01 20 § 12, 13

Kärlek och omtänksamhet kan hjälpa oss att förlåta andra. Om någon sårar oss kan vi tänka på de gånger vi själva sagt eller gjort något dumt och blivit förlåtna. Vid de tillfällena uppskattade vi att våra bröder och systrar var kärleksfulla och omtänksamma mot oss, eller hur? (Pred. 7:21, 22) Vi är också tacksamma för den omtanke Jesus visar genom att förena alla sanna tillbedjare. Vi älskar alla samme Gud, predikar samma budskap och ställs ofta inför samma slags problem. När vi är kärleksfulla, omtänksamma och förlåtande mot varandra svetsas vi samman och kan hålla blicken fäst vid vår lön, det eviga livet. Flera varnande exempel i Bibeln visar att avundsjuka kan komma emellan oss och vårt segerpris. Kain blev avundsjuk på sin bror Abel och dödade honom. Kora, Datan och Abiram blev avundsjuka på Mose och gjorde uppror mot honom. Och kung Saul blev avundsjuk på David när det gick bra för honom och försökte döda honom. w17.11 27 § 9, 10

Äldstebröder som behandlar ett kommittéärende måste vara mycket noggranna när de försöker komma fram till om någon som syndat allvarligt är ångerfull. Ånger, eller brist på ånger, är inte alltid lätt att läsa av. Det inbegriper en persons inställning till det han har gjort och vad som finns i hans hjärta. (Upp. 3:3) Den som har syndat måste vara ångerfull för att kunna få barmhärtighet. Jehova och Jesus kan läsa hjärtan, men det kan ju inte de äldste. Så hur kan du som är äldste avgöra om någon verkligen har ångrat sig? För det första: Be Jehova om vishet och urskillning. (1 Kung. 3:9) För det andra: Studera Bibeln och publikationer från den trogne slaven. Det kan hjälpa dig att skilja ”världens bedrövelse” från ”bedrövelse på ett sätt som Gud vill”, dvs. uppriktig ånger. (2 Kor. 7:10, 11) Lägg märke till hur Bibeln beskriver sådana som var ångerfulla och sådana som inte var det. Analysera hur de kände och tänkte och vad de sa och gjorde. w17.11 17 § 16, 17

I många böcker, filmer och tv-program framställs det som normalt och till och med positivt att barn och ungdomar vägrar rätta sig efter föräldrarnas regler. Men det är känt sedan länge att sådana attityder underminerar samhällets mest grundläggande enhet – familjen. I det forntida Grekland förlorade man alla sina medborgerliga rättigheter om man slog sina föräldrar. Och enligt romersk lag räknades det som lika allvarligt att slå sin far som att mörda. I både de hebreiska och de grekiska skrifterna i Bibeln uppmanas barn att respektera och ära sina föräldrar. (2 Mos. 20:12; Ef. 6:1–3) Vad kan hjälpa barn att följa sina föräldrars regler även om andra i deras omgivning inte gör det? De kan ta sig tid att tänka på allt som föräldrarna har gjort för dem. Då växer tacksamheten, och viljan att lyda kommer mer naturligt. Dessutom förväntar Gud, som är allas vår Far, att barn ska lyda sina föräldrar. När ungdomar pratar positivt om sina föräldrar kan det hjälpa andra unga att få större respekt för sina föräldrar. w18.01 29 § 8, 9

I vår tid behöver en kristen som begår en allvarlig synd ta hjälp av de äldste i församlingen för att få ett gott förhållande till Jehova igen. Varför är det så viktigt? För det första är det Jehova som har gett de äldste ansvaret att hantera fall av allvarlig synd. (Jak. 5:14–16) För det andra kan de äldste hjälpa ångerfulla syndare att återfå sin goda ställning inför Jehova och att inte upprepa sin synd. (Gal. 6:1; Hebr. 12:11) För det tredje är de äldste förordnade och övade att stötta ångerfulla syndare och att lindra den smärta och skuld de känner. Jehova kallar de äldste en tillflykt, eller ett gömsle, undan det piskande regnet. (Jes. 32:2, noten) Visst är det här ett tydligt bevis på Jehovas barmhärtighet? Många av Jehovas tjänare har upplevt den lättnad man känner när man har sökt hjälp hos de äldste. w17.11 9, 10 § 8, 9

Även om hjärtat protesterar måste vi undvika all onödig kontakt med en utesluten familjemedlem via telefon, sms, brev, mejl eller sociala medier. Men ge inte upp hoppet. Kärleken ”hoppas allting”, så vi fortsätter att hoppas på att den som är utesluten ska komma tillbaka till Jehova. (1 Kor. 13:7) Om du märker att hjärtat hos en nära familjemedlem har mjuknat kan du be om att han eller hon ska få kraft från Bibeln och ta till sig av Jehovas vädjan: ”Vänd om till mig.” (Jes. 44:22) Jesus sa att vi måste älska honom mer än vi älskar någon människa. Och han var helt säker på att hans lärjungar skulle våga stå upp för honom och vara lojala trots motstånd från familjen. Lita på att Jehova kommer att hjälpa dig igenom alla svårigheter och familjeproblem. (Jes. 41:10, 13) Hämta styrka i tanken på att Jehova och Jesus är stolta och glada över dig och kommer att belöna dig för din trogna tjänst. w17.10 16 § 19–21

Vi känner med dem som lider av sjukdom och åldrande. Vi längtar verkligen efter att de här problemen ska tas bort, så vi ber om att Guds rike snart ska komma. Men fram till dess gör vi vad vi kan för att bistå dem som behöver hjälp. En författare berättade om något som hände hans gamla mamma, som hade alzheimer. En dag hann hon inte till toaletten i tid, och när hon försökte städa upp efter sig ringde det på dörren. Där stod två Jehovas vittnen som brukade besöka henne. De frågade om hon behövde hjälp med något. Hon svarade: ”Ja, pinsamt nog gör jag det.” De två systrarna hjälpte kvinnan att städa upp, gjorde en kopp te åt henne och satte sig ner och pratade med henne en stund. Sonen var så tacksam. Han skrev: ”Hatten av för de här vittnena. De lever verkligen som de lär.” Har du medkänsla med sjuka och äldre? Får den dig att göra allt du kan för att hjälpa dem? (Fil. 2:3, 4) w17.09 9 § 5; 12 § 14

Vi bör vara villiga att göra gott mot andra i det tysta, eller utanför strålkastarljuset, när så är möjligt. (Matt. 6:1–4) Vi bör också ta initiativet till att visa andra ära. (Rom. 12:10) Jesus satte ribban för hur vi ska vara mot varandra när han ödmjukt tvättade fötterna på sina apostlar. (Joh. 13:3–5, 12–15) Vi kan behöva anstränga oss för att sätta andra högre än oss själva; det kanske inte alltid faller sig naturligt. Inte ens apostlarna förstod fullt ut vad Jesus ville lära dem där och då. Det gjorde de först när de fick helig ande. (Joh. 13:7) Vi visar andra ära genom att inte tänka för högt om oss själva på grund av vår utbildning, vår inkomst eller vår uppgift inom organisationen. (Rom. 12:3) Och när andra får beröm blir vi glada för deras skull, inte avundsjuka. Det gäller även om vi kanske känner att vi också borde ha fått en del av äran. w17.10 9 § 9, 10

Guds ord har verkligen stor kraft och kan påverka dem vi träffar i tjänsten. Här är ett exempel: En broder gjorde återbesök hos en äldre herre som läst våra tidskrifter i många år. Men i stället för att bara lämna det senaste Vakttornet bestämde sig brodern för att läsa ett bibelställe som fanns i tidskriften. Han läste 2 Korinthierna 1:3, 4, där det står: ”Den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud ... tröstar oss i all vår vedermöda.” Mannen blev så rörd att han bad brodern läsa det igen, och sedan berättade han att han och hans hustru verkligen behövde få tröst. De här verserna väckte hans intresse för Bibeln. Det är tydligt att Guds ord har stor kraft när vi använder det i tjänsten. (Apg. 19:20) w17.09 26 § 9, 10

De lojala änglarna blev säkert chockade, arga och ledsna när de såg hur Satan gjorde uppror mot Jehova. Men Jehova handlade inte överilat, utan reagerade väldigt balanserat. Han hanterade hela situationen på ett behärskat och rättvist sätt och har låtit tiden gå. (2 Mos. 34:6; Job 2:2–6) Varför det? För att han inte vill att någon ska ”drabbas av förintelse utan att alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petr. 3:9) När vi begrundar Jehovas exempel inser vi att vi behöver tänka oss noga för innan vi säger eller gör något. Vi måste ta oss tid att tänka igenom saker ordentligt så att vi kan fatta bra beslut. Be Jehova om vishet att säga och göra det som är rätt. (Ps. 141:3) När känslorna svallar är det lätt att man överreagerar. Och vi har nog alla fått ångra sådant vi sagt eller gjort utan att tänka! (Ords. 14:29; 15:28; 19:2) w17.09 4 § 6, 7

Innebar det här att översteprästen Josua blev kung? Nej, han var inte född i Davids släktlinje och hade därför inte rätt att bli kung. Den här kröningen var profetisk. Den pekade fram mot någon som i framtiden skulle vara kung och präst för evigt. Översteprästen som skulle göras till kung omtalas som Telningen. Och Bibeln visar tydligt att Telningen är Jesus Kristus. (Jes. 11:1; Matt. 2:23, noten) Som både kung och överstepräst leder Jesus Jehovas himmelska armé. Han arbetar hårt för att Guds folk som helhet ska kunna känna sig trygga trots att de lever mitt i den här onda världen. (Jer. 23:5, 6) Och som den främste förkämpen för Jehovas styre kommer han mycket snart att besegra nationerna och försvara Guds folk. (Upp. 17:12–14; 19:11, 14, 15) Men innan dess har Telningen ett stort arbete att slutföra. w17.10 28, 29 § 12–14

Vad gör du om du märker att de kläder du har på dig har blivit smutsiga och rentav luktar illa? Naturligtvis tar du av dig dem så fort du kan. Och det är lika viktigt att så fort som möjligt sluta göra sådant som Jehova inte tycker om. Paulus råd till de kristna var tydligt: ”Ni [skall] verkligen lägga bort allt detta.” En av de saker Paulus räknade upp var otukt. Det ord i Bibelns grundtext som översatts med ”otukt” inbegriper sex mellan personer som inte är gifta med varandra och homosexuella handlingar. Paulus uppmanade sina medkristna att ”döda ... [sina] lemmar” när det gäller orätta sexuella begär. Hans ordval visar att man kan behöva ta till drastiska åtgärder för att utplåna sådana begär. Och det går att vinna kampen! (Kol. 3:5–9) w17.08 18 § 5, 6

Situationen i vår tid påminner mycket om hur det var på profeten Mikas tid, när den onde Ahas var kung. Moralen i samhället hade förfallit totalt, och folket gick in för att göra det som var ont och att ”utföra det grundligt”. (Mik. 7:1–3) Mika förstod att han inte kunde förändra situationen. Om vi har lika stark tro som Mika kommer vi att vara villiga att vänta på Jehova. Vi är inte som en dödsdömd fånge som hjälplöst sitter och väntar i sin cell. Han har inget val, och han ser inte fram emot det som ska hända. Så är det verkligen inte för oss! Vi har inget emot att vänta på Jehova, för vi vet att han kommer att ge oss allt han har lovat i exakt rätt tid. Därför kan vi ”hålla ut och vara tålmodiga med glädje”. (Kol. 1:11, 12) Men om vi skulle ha en dålig inställning medan vi väntar och klaga på att Jehova dröjer skulle det såra honom. (Kol. 3:12) w17.08 4 § 6, 7

Hur kan vi få Jehovas hjälp? Vi måste ha ett bra förhållande till honom. Och en förutsättning för att ha det är att vi är ödmjuka. (Sef. 2:3) Jehova berörs när han ser att vi ödmjukt väntar på att han ska ingripa och ta bort allt som orsakar vårt lidande. I Bibeln står det att Jehova ”kastar [de onda] ... till marken”. (Ps. 147:6b) Det är verkligen ord och inga visor! Om vi vill få Jehovas kärlek och beskydd måste vi hata sådant som han hatar. (Ps. 97:10) En sådan sak är sexuell omoral. Vi måste undvika allt som skulle kunna leda fram till det, till exempel pornografi. (Ps. 119:37; Matt. 5:28) Det kan vara en hård kamp, men att få Jehovas välsignelse är värt alla ansträngningar. Vi kan inte vinna den kampen på egen hand, utan vi måste lita på Jehova. Därför är det viktigt att vi vänder oss till Jehova och ber honom hjälpa oss med våra svagheter. w17.07 19, 20 § 11–13

Hur kan vi använda våra ekonomiska tillgångar till att understödja rikets intressen? Vi kanske inte själva kan vara i heltidstjänsten eller flytta till en plats där behovet är stort, men våra ekonomiska bidrag kan bli till nytta för vänner på andra platser. Frivilliga bidrag täcker kostnaderna för predikoarbetet och litteraturen i mycket fattiga områden där många är intresserade av sanningen. I sådana länder som Kongo-Kinshasa, Madagaskar och Rwanda kan en bibel ibland kosta så mycket som en veckolön eller månadslön. Där har vännerna under många år behövt välja mellan att sätta mat på bordet och att skaffa en bibel. Men tack vare andras bidrag har det blivit ”en utjämning” ekonomiskt sett, och Jehovas organisation har finansierat översättning och distribution av biblar till alla vittnen och andra som studerar Bibeln. (2 Kor. 8:13–15) w17.07 9 § 11

Hur kan vi få tröst och uppmuntran av att tänka på Job? Det han fick gå igenom visar att våra prövningar inte beror på att Jehova är missnöjd med oss. Prövningar ger oss en möjlighet att visa var vi står i stridsfrågan. Vår kamp är alltså inte meningslös. När vi troget håller ut gläder vi Jehova, och vi får ett starkare framtidshopp. (Rom. 5:3–5) Skildringen om Job visar att ”Jehova är mycket ömsint och barmhärtig”. (Jak. 5:11) Så vi kan lita på att Jehova kommer att belöna oss och alla andra som står på hans sida. Den här insikten hjälper oss att ”fullständigt ... hålla ut och vara tålmodiga med glädje”. (Kol. 1:11) Det är inte alltid så lätt att hålla stridsfrågan i fokus. Därför behöver vi ofta påminna oss om hur viktigt det är att vi stöder Jehova i stridsfrågan, vilka svårigheter vi än kan ställas inför. w17.06 25, 26 § 15, 16

I dag är det många som är besatta av det senaste, vare sig det gäller mode, telefoner eller något annat. Därför kan det vara bra för oss att granska hur vi känner innerst inne. Fråga dig själv: ”Har det materiella blivit så viktigt för mig att jag lägger mer tid på att kolla upp de senaste bilarna eller trenderna än på att förbereda mötena? Har jag fastnat i ekorrhjulet och börjat lägga allt mindre tid på att be och läsa Bibeln?” Vad ska vi göra om vi märker att vi faktiskt älskar saker mer än vi älskar Jesus? Då behöver vi fundera över Jesus råd i dagens vers. Han konstaterade att ”ingen kan vara slav åt två herrar”. Sedan tillade han: ”Ni kan inte vara slavar åt Gud och åt Rikedomen.” (Matt. 6:24) Vi kan omöjligen ge Jehova vårt bästa och samtidigt vara fokuserade på det materiella. Vi är ofullkomliga, och därför måste vi fortsätta att kämpa emot ”begären hos vårt kött”, inbegripet materialism. (Ef. 2:3) w17.05 25, 26 § 15, 16

Vi är ofullkomliga och liknar bräckliga lerkärl, men vårt budskap är en dyrbar skatt som kan innebära evigt liv både för oss och för dem som lyssnar till det. Aposteln Paulus älskade tjänsten och gick in för att göra lärjungar. (Rom. 1:14, 15; 2 Tim. 4:2) Det hjälpte honom att fortsätta predika trots hård förföljelse. (1 Thess. 2:2) Hur kan vi känna lika starkt för tjänsten som Paulus? Han visade hur mycket han brann för tjänsten genom att ta vara på alla tillfällen att vittna. Och precis som apostlarna och de första kristna vittnar vi informellt, offentligt och från hus till hus. (Apg. 5:42; 20:20) Vi försöker se möjligheter att göra mer i tjänsten. Kan vi till exempel vara hjälppionjärer eller bli reguljära pionjärer? Eller kan vi lära oss ett annat språk, flytta till en annan församling eller till och med flytta utomlands? (Apg. 16:9, 10) w17.06 10, 11 § 8, 9

Mycket av det onda som händer i världen beror inte på enskilda individer, utan på olika organisationer. Tänk till exempel på de religiösa organisationer som vilseleder miljontals människor. De lär ut lögner om Gud, om Bibelns tillförlitlighet och om jordens och människornas framtid, bara för att nämna några exempel. Eller vad ska man säga om regeringar som underblåser väpnade konflikter och etniskt våld, förtrycker fattiga och försvarslösa eller gör stora vinster på grund av svågerpolitik och mutor? Och tänk på giriga bolag som förorenar miljön, utarmar jordens resurser och utnyttjar konsumenter för att roffa åt sig storvinster medan miljoner lider av fattigdom. Bibeln har förutsagt att den här världens regeringar och alla organisationer som tillsammans med dem motarbetar Guds rike ska skakas i sina grundvalar och tillintetgöras. (Jer. 25:31–33) w17.04 11 § 7, 8

Jehova, som kan läsa hjärtan, var barmhärtig mot Ahab. (Ords. 17:3) Hur påverkades de som kände till Ahabs fruktansvärda brott av att Jehova ändrade sin dom? Det kan ha prövat tron hos Nabots släkt och vänner. Men ödmjukhet skulle skydda deras tro och hjälpa dem att fortsätta vara trogna mot Jehova och lita på att han aldrig är orättvis. (5 Mos. 32:3, 4) Nabot och hans familj kommer att få fullständig upprättelse i den nya världen när Jehova uppväcker dem. (Job 14:14, 15; Joh. 5:28, 29) Dessutom vet de som är ödmjuka att ”den sanne Guden skall föra fram varje slags gärning till domen, varje dold gärning, för att se om den är god eller ond”. (Pred. 12:14) När Jehova dömer människor väger han alltså in faktorer som ingen av oss känner till. Så om vi är ödmjuka kan det skydda oss från att tappa vår tro på Jehova. w17.04 24 § 8, 9

I dag har många av våra bröder och systrar tvingats bli flyktingar. Att lära sig leva i ett nytt land kan vara väldigt svårt. Tänk dig att du ska försöka lära dig ett nytt språk och en ny kultur, som oskrivna regler för uppförande och punktlighet och lagar kring skatter, räkningar, skolgång och till och med barnuppfostran – och allt det här på en och samma gång! Kan du tålmodigt och respektfullt hjälpa bröder och systrar som ställs inför sådana utmaningar? (Fil. 2:3, 4) Ibland har myndigheter gjort det svårt för de här vännerna att kontakta den lokala församlingen. I vissa fall har man hotat dem och sagt att de inte får uppehållstillstånd eller någon ekonomisk hjälp om de vägrar att ta jobb som hindrar dem från att vara med på mötena. Några som har känt sig rädda och utsatta har gett efter för pressen och tagit sådana jobb. Därför är det viktigt att vi tar kontakt med våra nyanlända bröder och systrar så snabbt som möjligt. De behöver känna att vi bryr oss om dem. När vi visar omtanke och hjälper dem rent praktiskt kan det stärka deras tro. (Ords. 12:25) w17.05 5 § 9, 10

Jesus förklarade för sina lärjungar hur man skulle känna igen ”avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 24:3) Han sa bland annat att ”kärleken hos flertalet [skulle] svalna”. De här orden stämde till att börja med in på judarna under det första århundradet. De menade att de var Guds folk, men de hade låtit kärleken till Gud svalna. De flesta kristna på den tiden hade en helt annan inställning. De gick in för att ”förkunna de goda nyheterna om Messias” och visade att de älskade Gud och sina medmänniskor, både i och utanför församlingen. (Apg. 2:44–47; 5:42) Men några kristna hade tyvärr inte lika stark kärlek som tidigare. Den uppståndne Jesus riktade sig till de första kristna i Efesos och sa: ”Jag [har] detta emot dig, att du har övergett den kärlek du först hade.” (Upp. 2:4) Vad hade hänt? De kristna i Efesos kan ha påverkats av sin självcentrerade omgivning. w17.05 17 § 1–3

Han var en mäktig ledare; hon var en anspråkslös kvinna. Han var en tapper krigare; hon tog hand om sin man och sitt hem. Båda två tillbad Jehova, men finns det något mer som domaren Jefta och Elkanas hustru Hanna hade gemensamt? Ja, de avgav båda ett löfte till Gud, och de var mycket noga med att infria det. De är fina exempel för män och kvinnor i dag som väljer att ge löften till Jehova. Bibeln visar att man kan lova Gud att till exempel ge en gåva, utföra någon form av tjänst eller någon annan handling eller avstå från olika saker. Sådana här löften är helt frivilliga, men de är bindande i Guds ögon. Ett sådant högtidligt löfte väger lika tungt som en svuren ed, som ju är en juridisk garanti för att löftet ska infrias. (1 Mos. 14:22, 23; Hebr. 6:16, 17) w17.04 3 § 1, 2