December

På Bibelns tid visade man ofta gästfrihet genom att bjuda på mat i sitt hem. (1 Mos. 18:1–8; Dom. 13:15; Luk. 24:28–30) Att äta en måltid tillsammans var ett sätt att visa att man ville ha en vänskaplig och fredlig relation. Vilka vill vi i första hand ha som gäster? De som är viktiga i vårt liv, våra bröder och systrar i församlingen. Ju värre förhållandena i världen blir, desto mer kommer vi att behöva varandra. Så vi måste stärka banden till våra bröder och systrar och vara deras lojala vänner. Kretstillsyningsmännen behöver ofta någonstans att bo när de besöker församlingarna. Det kan också gälla byggvolontärer och vänner som går olika teokratiska skolor. Bröder och systrar som blir hemlösa efter en naturkatastrof kan behöva husrum tills de har fått sina hem återuppbyggda. Och vi kan inte utgå från att det bara är vänner som bor lite större som kan öppna sina hem. De kanske redan har gjort det flera gånger. Skulle du kunna hjälpa till även om du bor ganska enkelt? w18.03 15 § 6, 9

Vad kan hjälpa någon som fallit att komma på fötter igen? Det krävs mer än enbart viljestyrka; man behöver få hjälp av Guds ande. (Fil. 4:13) Och i Guds andes frukt ingår som vi vet självbehärskning, en egenskap som är nära besläktad med självdisciplin. Det är också viktigt att man ber innerligt, studerar Bibeln och tänker igenom det man läser. Men vad kan du göra om du tycker att det tar emot att studera? Du kanske inte ser dig själv som någon studiemänniska. Kom ihåg att Jehova kan hjälpa dig – om du låter honom göra det. Han kan hjälpa dig att utveckla en längtan efter hans ord. (1 Petr. 2:2) Så be Jehova om att ska du ska få den självdisciplin du behöver för att studera. Sedan kanske du kan börja med att studera korta stunder, kanske bara några minuter. Så småningom kommer det att bli både lättare och roligare. Ja, du kommer att älska de där mysiga stunderna när du får fördjupa dig i Jehovas dyrbara tankar. (1 Tim. 4:15) w18.03 29 § 5, 6

Innan man kan bli döpt måste man bygga upp en tro som grundar sig på ingående kunskap om Gud, om hans vilja med jorden och människan och om allt han har gjort för att rädda mänskligheten. (1 Tim. 2:3–6) En sådan tro gör att man blir motiverad att följa Jehovas upphöjda normer och att hålla sig borta från allt som han hatar. (Apg. 3:19) Det här är viktigt, för ett överlämnandelöfte betyder inget för Jehova om man samtidigt fortsätter att göra sådant som han hatar. (1 Kor. 6:9, 10) Men det räcker inte med att bara följa Jehovas moralnormer. Den som vill överlämna sitt liv åt Jehova behöver också vara med på församlingens möten och regelbundet predika de goda nyheterna och undervisa andra. (Apg. 1:8) Det är inte förrän man har tagit alla de här stegen som man kan överlämna sitt liv åt Jehova i en personlig bön och sedan visa detta offentligt genom att bli döpt. w18.03 6 § 12

Varför utvalde Jehova Maria till att bli Jesus mamma? Utan tvivel för att hon var andlig. Hennes andlighet lyser igenom i det hon sa när hon besökte sina släktingar Sakarja och Elisabet. (Luk. 1:46–55) Hennes ord visar tydligt att hon älskade Guds ord och var väl insatt i de hebreiska skrifterna. (1 Mos. 30:13; 1 Sam. 2:1–10; Mal. 3:12) Och när Josef och Maria var nygifta väntade de med att ha sex tills Jesus hade fötts. Det visar att Jehovas vilja var viktigare för dem än att tillfredsställa sina egna begär. (Matt. 1:25) Under Jesus uppväxt lade Maria märke till vad som hände i hans liv och allt det visa och förståndiga han sa. Hon var intresserad av Guds löften om Messias. Maria är verkligen ett föredöme när det gäller att sätta Guds vilja på första plats i livet! w18.02 21 § 11

Hur kan vi efterlikna Job? Oavsett hur våra omständigheter ser ut vill vi alltid att Jehova ska vara den viktigaste personen i vårt liv. Vi vill lita helt på honom och lyda honom helhjärtat. Och vi har faktiskt ännu starkare skäl att göra det än vad Job hade! Tänk efter: Vi vet en hel del om Satan och hur han jobbar. (2 Kor. 2:11) Mycket tack vare Jobs bibelbok vet vi varför Gud tillåter lidandet. Och tack vare Daniels profetia förstår vi att Guds rike är en världsregering som styrs av Jesus Kristus. (Dan. 7:13, 14) Dessutom vet vi att den regeringen snart kommer att göra slut på alla orättvisor. Det som Job fick gå igenom lär oss också att vi behöver visa medkänsla när våra bröder och systrar har det svårt. De kanske säger tanklösa saker ibland, precis som Job gjorde. (Pred. 7:7) Men i stället för att tänka det värsta om dem försöker vi vara förstående. Då efterliknar vi vår kärleksfulle och medkännande Far, Jehova. (Ps. 103:8) w18.02 6 § 16; 7 § 19, 20

En del blir stolta för att de ser bra ut, är omtyckta, är duktiga på musik, är fysiskt starka eller för att andra ser upp till dem. Allt det här stämde in på David, men han var ändå ödmjuk hela livet. När han hade dödat Goljat och blev erbjuden att få gifta sig med kung Sauls dotter svarade han: ”Vem är jag ... eftersom jag skulle bli svärson till kungen?” (1 Sam. 18:18) Precis som David försöker Jehovas folk i dag visa ödmjukhet. Vi inser storheten i att Jehova, den högste i hela universum, är ödmjuk. Vi försöker tillämpa det bibliska rådet: ”Klä er i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod.” (Kol. 3:12) Vi vet också att kärleken inte skryter och inte blir stolt. (1 Kor. 13:4) När andra märker att vi är ödmjuka kan det få dem att vilja lära känna Jehova. w18.01 28 § 6, 7

Ibland uppstår det särskilda behov av bidrag, till exempel om vår församling planerar att bygga en ny Rikets sal. (Apg. 4:34, 35; 1 Kor. 16:2) Vi kanske också blir uppmuntrade att bidra ekonomiskt för att finansiera en sammankomst eller för att hjälpa våra bröder och systrar som drabbats av en naturkatastrof. Dessutom används våra bidrag till att understödja dem som tjänar vid huvudkontoret och avdelningskontoren världen över, såväl som våra missionärer, specialpionjärer och vänner i kretstjänsten. Vi kan alla vara med och understödja det arbete som utförs i Jehovas organisation nu i de sista dagarna. De flesta bidrag ges anonymt. Vi lägger diskret pengar i bidragsbössan på Rikets sal, eller så kanske vi ger ett bidrag via jw.org. Det kan vara lätt att tänka att våra små bidrag inte gör någon skillnad. Men uttrycket ”många bäckar små gör en stor å” stämmer verkligen in på de bidrag som organisationen får in. w18.01 19 § 10, 11

Dopet är ett krav för att vi ska kunna bli räddade och få evigt liv. (Matt. 28:19, 20) Vid sitt dop visar man att man har lovat att älska Jehova och sätta hans vilja framför allt annat i livet. Att låta Jehova vägleda dig i livet kan aldrig bli fel. Tänk på alternativet. Den som inte tjänar Jehova är under Satans styre. Och Satan är inte det minsta intresserad av att det ska gå bra för dig. Helst av allt vill han att du ska förlora det eviga livet genom att ställa dig på hans sida och vända Jehova ryggen. Hur har Jehova välsignat dig för att du överlämnat dig åt honom och blivit döpt? Du har gett ditt liv åt honom, så nu kan du känna dig tryggare än någonsin och säga: ”Jehova är på min sida, jag har ingenting att frukta. Vad kan en jordemänniska göra mig?” (Ps. 118:6) Det finns verkligen inget bättre än att få vara på Guds sida och veta att man har hans godkännande. w17.12 23, 24 § 1–3

Vi kan räkna med att vi då och då kan bli irriterade på våra bröder och systrar, på vad de säger eller gör. Och de kommer att bli irriterade på oss. Det här kan vara en riktig prövning. Precis som med alla prövningar ger Jehova oss möjligheten att visa att vi är lojala mot honom. Hur kan vi vara det i en sådan här situation? Vi kan utveckla vår förmåga att samarbeta med våra bröder och systrar, som Jehova älskar trots att de är ofullkomliga. Jehova hindrar inte att vi råkar ut för prövningar. Josefs liv är ett tydligt exempel på det. När han var ung blev hans bröder så avundsjuka på honom att de sålde honom som slav, och han fördes till Egypten. (1 Mos. 37:28) Jehova såg vad som hände, och utan tvekan blev han upprörd när hans lojale vän Josef blev så orättvist behandlad. Ändå grep han inte in. Josef anklagades dessutom för våldtäktsförsök mot Potifars hustru och kastades i fängelse. Jehova hindrade inte det heller. Men betydde det att han struntade i Josef? Nej, för Bibeln säger: ”Jehova lät det han [Josef] gjorde ha framgång.” (1 Mos. 39:21–23) w18.01 9, 10 § 12–14

Vilka är de viktigaste lärorna i din tro? Du skulle säkert säga att du tror att Jehova är den som har skapat oss och gett oss livet och att Jesus gav sitt liv som en lösen för vår skull. Och du skulle nog gärna berätta att vi ska få leva för evigt i ett paradis här på jorden. Men skulle du nämna uppståndelsen bland de läror du uppskattar allra mest? Vi har all anledning att säga att uppståndelsen är en av våra grundläror, även om vi personligen hoppas på att få överleva slutet för den här världen och leva vidare på jorden för evigt. Uppståndelsen är väldigt viktig för vår tro. Om inte Kristus hade blivit uppväckt skulle han inte styra som kung i Guds rike, och då skulle vårt predikoarbete vara meningslöst. (1 Kor. 15:12–19) Men vi vet ju att Jesus blev uppväckt, och vi håller fast vid vår tro på uppståndelsen även om vi blir hånade för det. (Mark. 12:18; Apg. 4:2, 3; 17:32; 23:6–8) w17.12 8 § 1, 2

Fariséerna fokuserade bara på det en person hade gjort och inte på hur han var innerst inne. När de såg att Jesus var med på en fest hemma hos Matteus, frågade de lärjungarna: ”Hur kommer det sig att er lärare äter med tullindrivare och syndare?” Jesus hörde frågan och svarade: ”De friska och starka behöver inte läkare, men det gör de sjuka och svaga. Så gå och lär er vad det här betyder: ’Barmhärtighet vill jag ha och inte slaktoffer.’ Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” (Matt. 9:9–13) Var det så att Jesus såg mellan fingrarna med allvarlig synd? Nej, inte alls. Uppriktig ånger var en viktig del av hans budskap. (Matt. 4:17) Och Jesus kunde se att åtminstone några av tullindrivarna och syndarna ville göra förändringar i sitt liv. De hade inte kommit hem till Matteus bara för att få ett mål mat. De var där eftersom ”många av dem ... följde [Jesus]”. (Mark. 2:15) Men tyvärr såg de flesta av fariséerna helt annorlunda på saken. w17.11 13 § 2; 16 § 15

Vi håller alla med om att det är underbart att få tillhöra den kristna församlingen. Vid våra möten studerar vi Bibeln och hjälper och stöttar varandra, och det hjälper oss att hålla blicken riktad på priset. Men ibland kan vi missförstå varandra, och det kan skapa en del problem. Om vi inte reder ut sådana problem kan det lätt leda till bitterhet. (1 Petr. 3:8, 9) Hur kan vi förhindra att känslor av bitterhet gör att vi går miste om vårt segerpris? Paulus uppmanade kolosserna: ”Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Så som Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” (Kol. 3:12, 13) w17.11 27 § 7, 8

Om en israelit oavsiktligt hade dödat någon var han tvungen att fly till tillflyktsstaden och framföra sin sak i närvaro av de äldste vid stadsporten. Där skulle de ta emot honom gästfritt. En tid senare skickades han tillbaka till de äldste i staden där dödsfallet hade ägt rum, så att de fick döma i fallet. (4 Mos. 35:24, 25) Först när de hade konstaterat att det hela var en olyckshändelse kunde han återvända till tillflyktsstaden. Varför blev de äldste inblandade? Deras uppgift var att hålla Israels församling ren och att hjälpa den som oavsiktligt dödat någon att få del av Jehovas barmhärtighet. I ett bibliskt uppslagsverk står det att om dråparen inte sökte upp de äldste, kunde det ”kosta honom livet”. Det sägs vidare: ”Hans blod kom över hans eget huvud, eftersom han inte drog nytta av det skydd Gud hade gjort tillgängligt för honom.” (The Comprehensive Commentary of the Holy Bible—Genesis to Judges) Om han inte sökte sig till någon av de tillflyktsstäder Jehova hade valt ut, var det fritt fram för offrets närmaste släkting att döda honom. w17.11 9 § 6, 7

Jehova använder fortfarande sina änglar för att beskydda och stärka sitt folk. (Mal. 3:6; Hebr. 1:7) Det andliga Israel blev befriat från den bildliga fångenskapen under det stora Babylon 1919, och sedan dess har fiendens alla försök att sätta stopp för den sanna tillbedjan misslyckats. (Upp. 18:4) Änglarna beskyddar Jehovas organisation, och därför behöver vi inte oroa oss för att hamna i andlig fångenskap igen. (Ps. 34:7) Tvärtom kan vi vara helt säkra på att Guds tjänare över hela jorden kommer att kunna fortsätta att blomstra andligen. Vi har Jehovas armé på vår sida. När det hettar till under den stora vedermödan kommer Jehovas änglar att samlas för att beskydda Guds folk och undanröja alla som sätter sig upp mot Jehovas styre. (2 Thess. 1:7, 8) Vilken dag det kommer att bli! w17.10 28 § 10, 11

När någon i familjen blir utesluten eller väljer att inte vara ett Jehovas vittne längre kan det kännas som ett riktigt svärdshugg. Hur kan man uthärda smärtan? Det är viktigt att ta hand om sin andlighet. Bygg upp dig genom att läsa Bibeln regelbundet, genom att förbereda och vara med vid mötena och genom att gå i tjänsten och be Jehova om styrka och hjälp. (Jud. 21) Men tänk om man gör allt det här och ändå känner sig helt bedövad av sorgen. Vad gör man då? Ge inte upp! En bra andlig rutin kan göra att du med tiden får bukt med jobbiga tankar och känslor. Och det kan vara till tröst att tänka på den som skrev Psalm 73. Han kom i en svacka i livet och började tänka i fel banor. Men genom att fokusera på sin tillbedjan av Jehova fick han hjälp att styra in tankarna på rätt spår igen. (Ps. 73:16, 17) Så kan det bli för dig också. w17.10 16 § 17, 18

När Satan pratade med Eva i Edens trädgård gav han sken av att han ville hennes bästa, men det han gjorde bevisade motsatsen. (1 Mos. 3:4, 5) Davids vän Ahitofel valde att gå över på motståndarsidan när han trodde att han själv skulle tjäna på det. Det här visade tydligt att hans kärlek var falsk. (2 Sam. 15:31) I dag finns det avfällingar och andra som skapar splittring i församlingen genom att vara inställsamma och beräknande. Det kan verka som att de vill andras bästa, men egentligen är de bara själviska. (Rom. 16:17, 18) Det som är särskilt motbjudande med hycklande kärlek är att den ger en förvrängd bild av äkta kärlek. Hycklare kanske kan lura människor, men de kan inte lura Jehova. Jesus sa faktiskt att sådana människor kommer att straffas ”med den största stränghet”. (Matt. 24:51) Det är bra att vi frågar oss själva: ”Är min kärlek alltid äkta, eller har den spår av själviskhet eller oärlighet?” w17.10 8 § 6–8

När vi läser direkt från Bibeln i tjänsten är det som att vi låter Jehova prata med den vi besöker. Ett väl valt bibelställe är mycket mer effektfullt än något vi själva skulle kunna säga. (1 Thess. 2:13) Fråga dig: ”Tar jag vara på alla chanser att läsa ur Bibeln i tjänsten?” Naturligtvis räcker det inte med att läsa ett bibelställe rakt upp och ner för dem vi träffar. Varför inte det? Därför att många vet så lite om Bibeln. Så var det på de första kristnas tid, och så är det även i dag. Vi kan inte utgå från att de vi besöker förstår vad en vers betyder bara för att vi har läst den för dem. Det är viktigt att vi trycker lite extra på huvudtanken, kanske läser vissa bärande ord igen och förklarar innebörden. Det kan göra att de vi besöker förstår och faktiskt påverkas av budskapet i Guds ord. (Lukas 24:32) w17.09 25 § 7, 8

Jehova förväntar att vi som vill efterlikna Jesus ska ha medkänsla med våra medmänniskor och med våra bröder och systrar. (Joh. 13:34, 35) Medkänsla har ibland definierats som ”det att man lider med andra”. Så den som har medkänsla motiveras att göra något för att hjälpa dem som har det svårt. Vi behöver vara vakna för möjligheter att göra det. Många känner sig motiverade att hjälpa till när andra drabbas av katastrofer. Och Jehovas folk är kända för att ställa upp och hjälpa till vid sådana tillfällen. (1 Petr. 2:17) En japansk syster bodde i ett område som drabbades svårt av en jordbävning och tsunami 2011. Hon säger att hon fick ”väldigt mycket tröst och uppmuntran” av att så många frivilliga kom för att hjälpa till med reparationsarbetet, både från olika delar av Japan och från andra länder. Hon skriver: ”Det blev så tydligt för mig att Jehova bryr sig om oss och att vi vittnen bryr oss om varandra. Många bröder och systrar över hela världen ber för oss.” w17.09 11 § 12, 13

Varför behöver vi självbehärskning? Det finns två bra anledningar till det. För det första har människor som kan styra sina impulser ofta färre problem i livet. Och jämfört med impulsiva människor är de ofta mer känslomässigt stabila, har lättare att skapa hållbara relationer och har inte lika lätt att tappa humöret eller drabbas av ångest och depression. För det andra måste vi stå emot frestelser och dåliga impulser för att kunna bli godkända av Jehova. Det förstår vi när vi tänker på hur det gick för Adam och Eva. (1 Mos. 3:6) Många andra har också råkat illa ut på grund av att de inte har kunnat behärska sig. Det finns ingen ofullkomlig människa som har fullkomlig självkontroll. Jehova vet det, och han vill hjälpa oss att ta kontroll över våra felaktiga begär. (1 Kung. 8:46–50) w17.09 4 § 3, 4

Längre tillbaka kunde inte vittnen i Sydafrika med olika hudfärg umgås fritt. Men söndagen den 18 december 2011 fylldes den största arenan i Johannesburg av 78 000 vittnen med olika bakgrund. De kom från Sydafrika och omkringliggande länder för att lyssna till ett andligt program. En av de ansvariga för arenan sa: ”Vi har aldrig haft besökare som sköter sig så här bra. Alla är rena och snygga. Och ni har städat och gjort så fint. Men det som är mest anmärkningsvärt är att ni tillhör så många olika folkgrupper.” När personer som inte är vittnen uttalar sig på det sättet förstår vi att vår världsvida familj är helt unik. (1 Petr. 5:9) Men vad är det som gör att vi skiljer oss från andra organisationer? Det är att vi hela tiden anstränger oss för att förbättra våra egenskaper. Med hjälp av Bibeln och den heliga anden klär vi av oss ”den gamla personligheten” och klär på oss den nya. (Kol. 3:9) w17.08 17 § 2, 3

Enligt Bibeln är tålamod en produkt av helig ande; det är alltså bara med Guds hjälp man kan visa tålamod fullt ut. Tålamod är en gåva från Gud. Så när vi anstränger oss för att visa den egenskapen är det ett bevis på att vi älskar honom och våra medmänniskor. Tålamod stärker våra relationer till andra, medan otålighet tär på dem. (1 Kor. 13:4; Gal. 5:22) Det finns andra egenskaper som påminner om tålamod. Uthållighet, till exempel, hjälper oss att vara positiva även om vi kämpar med en svår situation. (Kol. 1:11; Jak. 1:3, 4) Om vi har tålamod kommer vi att vara trogna mot Jehova oavsett vilka problem som dyker upp, och vi kommer aldrig att hämnas. Bibeln säger dessutom att vi måste ha rätt inställning till att vänta. Det förstår vi av Jakob 5:7, 8. w17.08 4 § 4

Du håller säkert med om att det är bäst att bestämma sig för vart man ska innan man påbörjar en resa. Livet är som en resa, och den bästa tiden att bestämma sig för vart man ska är när man är ung. Det här är såklart inte alltid så lätt, men du behöver inte vara orolig. Tänk på vad Jehova säger i dagens vers. Jehova vill att du ska planera för framtiden. (Pred. 12:1; Matt. 6:20) Han vill att du ska ha det bra. Det är helt uppenbart när vi ser, hör och smakar på sådant som han har skapat. Dessutom tar han hand om oss och visar hur vi kan få ett så bra liv som möjligt. Så här säger Jehova till dem som inte följer hans vägledning: ”Det som jag inte fann behag i, det valde ni. ... Se! Mina tjänare skall glädjas, men ni skall stå med skam. Se! Mina tjänare skall ropa högt av fröjd på grund av hjärtats goda tillstånd.” (Jes. 65:12–14) När vi gör bra val i livet så ärar det Jehova. (Ords. 27:11) w17.07 22 § 1, 2

Jehova, som vet allt om stjärnorna, känner också dig utan och innan. Han vet alltid var du befinner dig, hur du mår och precis vad du behöver. Han känner med dig och är intresserad av dig som individ, och han har kraft att hjälpa dig med dina problem. (Ps. 147:5) Du kanske känner att du inte orkar med din situation och att dina problem är för tunga att bära. Men Jehova har förståelse för våra begränsningar och ”kommer ihåg att vi är stoft”. (Ps. 103:14) Vi är ofullkomliga, så vi gör samma misstag om och om igen. Vi säger dumma saker, blir avundsjuka på andra eller får kämpa med orätta begär, och det kan göra att vi mår väldigt dåligt. Jehova har naturligtvis inga sådana brister, men han förstår ändå exakt hur vi känner det. (Jes. 40:28) Du har säkert varit med om att Jehovas mäktiga hand har hjälpt dig att klara av någon prövning. (Jes. 41:10, 13) w17.07 18, 19 § 6–8

En broder från Sri Lanka, som nu bor utomlands, låter vännerna använda hans fastighet i hemlandet för att ha möten och sammankomster. Han låter också heltidstjänare bo där. Det kostar naturligtvis något för brodern, men det underlättar oerhört mycket för vännerna där, som inte har så mycket pengar. I ett land där vår verksamhet är begränsad använder en del bröder sina hem som Rikets salar. Det gör att pionjärer och andra med begränsade resurser kan ha en möteslokal utan att det kostar dem så mycket. En syster som regelbundet ger bidrag till organisationens verksamhet berättar vilka välsignelser hon har fått av det: ”Under årens lopp har jag upplevt en oväntad effekt av att vara generös. Ju mer generös jag har varit med mina tillgångar, desto mer generös har min inställning till andra blivit. Det har blivit lättare för mig att vara förlåtande och tålmodig, men jag har också fått lättare för att tackla besvikelser och ta emot råd.” w17.07 9 § 9, 10

Med tiden fick Job kanske en tydligare bild av varför han hade fått lida, men ibland kanske han funderade på varför han hade fått lida så mycket. Vad som än rörde sig i Jobs tankar så kunde han tänka på råden Jehova hade gett honom. Det hjälpte honom att få perspektiv på det han gått igenom och gav honom tröst. (Ps. 94:19) När vi läser om det som hände Job kan vi få tröst och perspektiv på tillvaron. Jehova har ju bevarat Jobs bok ”till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna skall ha hopp”. (Rom. 15:4) Vad kan vi då lära oss av Jobs situation? Vi får inte gå upp så mycket i våra egna problem att vi tappar fokus på den viktiga stridsfrågan om Jehovas ställning som universums härskare. Precis som Job kan vi vara trogna mot Jehova och visa var vi står i stridsfrågan, även när livet är svårt. w17.06 24 § 9; 25 § 13, 14

Jesus visste att det var viktigt att få tid för vila. Efter en mycket intensiv dag i tjänsten sa han till sina lärjungar det som står i dagens vers. Det är viktigt för oss att få ha roligt och koppla av. Men det finns en risk att hela livet börjar kretsa kring att ha kul. Under det första århundradet var det många som hade filosofin: ”Låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö.” (1 Kor. 15:32) Och många i vår tid tänker likadant. Men hur vet vi om vi lägger lagom mycket tid på nöjen och avkoppling? Vi skulle till exempel kunna skriva ner hur många timmar vi lägger på olika andliga aktiviteter. Sedan skulle vi kunna jämföra det med antalet timmar vi lagt på idrott, tv-tittande, dataspel eller andra fritidsintressen. Kan det vara läge att dra ner på det sistnämnda? (Ef. 5:15, 16) w17.05 24, 25 § 11–13

Jesus berättade en liknelse om en köpman som hittade drömpärlan. Han hade aldrig sett något liknande och ville så gärna ha den att han sålde allt han ägde och köpte den. Kan du föreställa dig hur mycket den här pärlan betydde för honom? Sanningen om Guds rike är som den värdefulla pärlan. Om vi älskar riket lika mycket som mannen älskade pärlan, så kommer vi att vara beredda att offra allt för att kunna leva under Guds rike både nu och i framtiden. (Mark. 10:28–30) Sackeus är ett exempel på det. Han hade blivit rik genom utpressning. (Luk. 19:1–9) Men en dag hörde han Jesus predika om Guds rike. Sackeus insåg direkt hur värdefullt riket var och sa: ”Se! Hälften av mina tillhörigheter, Herre, ger jag nu åt de fattiga, och vadhelst som jag har utpressat av någon genom falska anklagelser ger jag nu tillbaka fyrdubbelt.” Han lämnade ifrån sig de rikedomar han hade roffat åt sig och lade sin giriga inställning bakom sig. w17.06 10 § 3–5

Föräldrar kan ibland behöva be andra om hjälp med sina barn. De som blir ombedda att hjälpa till bör naturligtvis alltid uppmuntra barnen att visa sina föräldrar respekt. De här vännerna kan göra det genom att tala positivt om föräldrarna och inte ta över deras ansvar. De bör också tänka på hur de uppför sig, så att inga moraliska frågetecken uppstår, vare sig i eller utanför församlingen. (1 Petr. 2:12) Tanken är inte att föräldrar ska lämna ifrån sig ansvaret att öva barnen, utan att de ska ha inblick i den hjälp barnen får samtidigt som de själva fortsätter att undervisa dem. Ni föräldrar, be Jehova om hjälp och gör ert bästa. (2 Krön. 15:7) Prioritera barnens vänskap med Jehova framför era egna intressen. Gör allt ni kan för att hjälpa dem att älska Guds ord. Ge aldrig upp hoppet om att era barn kommer att tjäna Jehova troget. w17.05 12 § 19, 20

Tänk dig in i den här situationen. En man står anklagad för ett mycket allvarligt brott som han inte begått. Några samvetslösa män lämnar falska vittnesmål, och mannen döms till döden. Mannens familj och vänner är helt chockade och förtvivlade. Senare avrättas den här oskyldige mannen och hans söner. Föreställ dig hur fruktansvärt det måste vara för alla med minsta lilla rättskänsla att behöva bevittna det här. Tyvärr är det här ingen uppdiktad historia. Det drabbade Jehovas trogne tjänare Nabot, som levde i Israel när kung Ahab regerade. (1 Kung. 21:11–13; 2 Kung. 9:26) Kung Ahab ville gärna köpa Nabots vingård eller ge honom en bättre vingård i utbyte, men Nabot vägrade. Varför det? För att han ville följa Jehovas lag till israeliterna. Lagen förbjöd att man permanent överlät sin arvsbesittning till någon annan. (3 Mos. 25:23; 4 Mos. 36:7) Det var tydligt att Nabot hade samma syn på saken som Jehova. w17.04 23 § 1; 24 § 4

Vilka kommer att finnas kvar när de onda är borta? Jehova lovar: ”De ödmjuka skall ta jorden i besittning och få njuta av stor frid.” Senare i samma psalm står det: ”De rättfärdiga skall ta jorden i besittning, de skall bo för evigt på den.” (Ps. 37:11, 29) Vilka är ”de ödmjuka” och ”de rättfärdiga”? De ödmjuka är de som är mottagliga för Jehovas undervisning och vägledning, och de rättfärdiga är de som älskar att göra det som är rätt i Jehovas ögon. I dagens värld är sådana människor helt klart i minoritet jämfört med de onda. Men i den nya världen kommer de ödmjuka och rättfärdiga varken att vara i minoritet eller i majoritet; de kommer att vara de enda på jorden. När jorden befolkas av sådana människor kommer det verkligen att vara ett paradis! w17.04 10, 11 § 5, 6

”Kärleken till Gud” motiverar oss att visa varandra kärlek, särskilt i svåra situationer. (1 Joh. 3:17, 18) I det första århundradet drabbades de kristna i Judeen av hungersnöd, och då skickade medtroende nödhjälp till dem. (Apg. 11:28, 29) Apostlarna Paulus och Petrus uppmanade också de kristna att vara gästfria mot varandra. (Rom. 12:13; 1 Petr. 4:9) Så om vi ska vara gästfria mot medtroende som kommer på besök, hur mycket mer ska vi då inte visa omtanke om dem som har flytt för sina liv eller blivit förföljda på grund av sin tro! För en tid sedan tvingades tusentals Jehovas vittnen att fly undan väpnade konflikter och förföljelse i östra Ukraina. Tragiskt nog blev några av dem dödade. Men bröder och systrar i andra delar av landet och i Ryssland tog emot de flesta av de flyende vännerna i sina hem. I båda de här länderna visar vittnena att de ”inte är någon del av världen” genom att hålla sig politiskt neutrala. (Joh. 15:19) De fortsätter också troget att förkunna ”ordets goda nyheter”. (Apg. 8:4) w17.05 4 § 6, 7