Mars

När vi läser de två första kapitlen i Första Moseboken ser vi att Adam och Eva hade en frihet som människor i dag bara kan drömma om. De hade allt de behövde och var inte rädda eller oroliga för någonting. Det fanns inga orättvisor och inget förtryck. I deras värld fanns inte ens tanken på oro för vare sig mat, arbete, sjukdom eller död. (1 Mos. 1:27–29; 2:8, 9, 15) Men det är värt att nämna att det bara är Jehova Gud som har absolut och obegränsad frihet. Varför är det så? Därför att han är Skaparen och den Högste i universum. (1 Tim. 1:17; Upp. 4:11) Alla skapelser i himlen och på jorden har därför frihet i relativ bemärkelse. De måste erkänna att det är Jehova som ytterst har rätten att bestämma vilka gränser som är rättvisa, nödvändiga och rimliga. Och Jehova drog upp sådana gränser för människorna redan i början av deras historia. w18.04 4 § 4, 6

Jehova hjälper oss att klara av livet i den här hårda världen. (2 Kor. 4:7, 8) Men tänk på alla som får kämpa med sina problem utan att ha Jehova som vän. Precis som Jesus känner vi starkt för dem, och det får oss att vilja ge dem ”goda nyheter om något bättre”. Men visa tålamod. Kom ihåg att de vi undervisar kanske aldrig har tänkt på några av de bibliska tankar som är självklara för oss. Och många kan ha väldigt starka känslomässiga band till sina trosuppfattningar. De kanske ser sin religion som något som förenar dem med deras familj, kultur och samhälle. Därför kan vi först behöva lära dem att uppskatta ”nya” sanningar, sådant de inte kände till när vi började studera med dem. Det är först då de är redo att överge de ”gamla” trosuppfattningarna som legat dem varmt om hjärtat. Det är en process som kan ta tid. (Rom. 12:2) w19.03 22 § 10; 23 § 12, 13

Jehova uttryckte att han älskade och godkände Jesus, och hans exempel påminner oss om att vi behöver leta efter möjligheter att uppmuntra andra. (Joh. 5:20) Visst känns det bra när någon som bryr sig om oss visar kärlek och berömmer oss för något bra vi gör? Det är likadant för våra bröder och systrar i församlingen och våra familjemedlemmar. De behöver vår kärlek och uppmuntran. Beröm kan stärka deras tro och hjälpa dem att vara lojala mot Jehova. Det är extra viktigt att föräldrar uppmuntrar sina barn. Föräldrarnas uppriktiga beröm och tillgivenhet gör mycket för att barnen ska känna sig trygga och må bra. Orden ”jag har godkänt dig” visar att Jehova var övertygad om att Jesus troget skulle utföra hans vilja. Eftersom Jehova har så stort förtroende för sin son, kan även vi vara övertygade om att Jesus troget kommer att se till att alla Jehovas löften uppfylls. (2 Kor. 1:20) När vi tänker på Jesus exempel blir vi ännu mer beslutna att lära av honom och följa i hans fotspår. (1 Petr. 2:21) w19.03 8 § 3; 9 § 5, 6

När vi får en värdefull gåva känner vi tacksamhet mot den som gav den. Men israeliterna var inte tacksamma för den frihet de hade fått av Jehova. Bara några månader efter att de hade blivit befriade från slaveriet i Egypten började de längta efter det de hade kunnat äta och dricka där. De klagade på mannat Jehova gav dem och ville till och med återvända till Egypten! Tänk bara, de tyckte att ”fisken ..., gurkorna och vattenmelonerna och purjolöken och rödlöken och vitlöken” var viktigare än friheten att få tillbe den sanne Guden, Jehova. Inte undra på att Jehova blev arg. (4 Mos. 11:5, 6, 10; 14:3, 4) Vilken tankeställare för oss! Paulus vädjade till oss alla att verkligen uppskatta den frihet Jehova har gett oss genom sin son, Jesus Kristus. (2 Kor. 6:1) w18.04 9, 10 § 6, 7

Alla vill bli älskade. Och alla vill bli rättvist behandlade. Om man gång på gång nekas kärlek och rättvisa kan det sluta med att man känner sig värdelös och förtvivlad. Jehova vet att vi behöver kärlek och att vi längtar efter rättvisa. (Ps. 33:5) Vi kan vara övertygade om att vår Gud älskar oss innerligt och vill att vi ska behandlas rättvist. Det blir tydligt när vi ser närmare på den lag som Jehova gav till nationen Israel genom Mose. I den kan man knappast undgå att se vilka varma känslor vår kärleksfulle Gud, Jehova, har. (Rom. 13:8–10) Varför kan man säga att lagen var grundad på kärlek? Därför att allt Jehova gör motiveras av kärlek. (1 Joh. 4:8) Jehova byggde hela lagen på två grundläggande bud – att man ska älska Gud och älska sin medmänniska. (3 Mos. 19:18; 5 Mos. 6:5; Matt. 22:36–40) Vart och ett av de mer än 600 bud som utgör lagen framhäver en fasett av Jehovas kärlek. w19.02 20, 21 § 1–4

Job var noga med hur han uppträdde mot kvinnor. (Job 31:1) Han visste att det var fel att som gift visa romantiskt intresse för någon annan än sin hustru. I dag lever vi i en värld som bombarderar oss med sexuella frestelser. Gör vi som Job och vägrar ge opassande uppmärksamhet åt någon som vi inte är gift med? Och vägrar vi titta på oanständiga eller pornografiska bilder i någon som helst form? (Matt. 5:28) Om vi visar självbehärskning i vardagen hjälper det oss att vara lojala. Job var också lydig mot Jehova när det gällde materiella saker. Han insåg att om han förlitade sig på sina ägodelar, skulle det vara en synd som förtjänade straff. (Job 31:24, 25, 28) I dag lever vi i en väldigt materialistisk värld. Om vi utvecklar en balanserad syn på pengar och ägodelar, som Bibeln uppmanar oss att göra, så kommer det att stärka vår beslutsamhet att förbli lojala. (Ords. 30:8, 9; Matt. 6:19, 20) w19.02 6, 7 § 13, 14

Jesus återspeglade Jehovas innerliga kärlek till oss i allt han gjorde. (1 Joh. 4:8–10) Det största uttrycket för Jesus kärlek var att han gav sitt liv för vår skull. Och den kärlek Jehova och Jesus har visat genom lösenoffret har vi nytta av oavsett om vi tillhör de smorda eller de andra fåren. (Joh. 10:16; 1 Joh. 2:2) Tänk också på kvällsmåltidens utformning; även där ser vi Jesus kärlek och omtanke om sina lärjungar. Hur då? Jesus visade att han älskade sina efterföljare genom att införa en högtid som var enkel att fira, inte en komplicerad ritual. Hans smorda efterföljare skulle sedan fira den här högtiden år efter år och göra det under olika omständigheter, till och med i fängelse. (Upp. 2:10) Kunde de lyda hans befallning? Ja, det kunde de! Ända fram i modern tid har sanna kristna varit noga med att hedra minnet av Jesus död. w19.01 24 § 13–15

Vi är fria från falsk religion, okunnighet och vidskepelse. Och i framtiden kan vi dessutom få ”Guds barns härliga frihet”. (Rom. 8:21) Du kan få en försmak av den friheten redan nu om du håller dig till Jesus läror. (Joh. 8:31) Lev efter dem, för då kommer du att förstå sanningen på riktigt. Även om man har ett bra liv i den här världen, så är det kort och oförutsägbart. Vi vet inte vad som händer i morgon. (Jak. 4:13, 14) Det bästa är att göra kloka val och stanna kvar på den väg som leder till ”det verkliga livet”, det eviga livet. (1 Tim. 6:19) Jehova tvingar ingen att tjäna honom. Valet är ditt. Så välj att göra Jehova till din ”andel” och ta vara på allt fint du fått från honom. (Ps. 16:5; 103:5) Och lita på att han kan göra dig lycklig för alltid. (Ps. 16:11) w18.12 28 § 19, 21

Alla kristna ska försöka se äktenskapet som något fint och värdefullt, precis som Jehova och Jesus gör. Men vi är ju alla ofullkomliga, så en del misslyckas med det. (Rom. 7:18–23) Därför borde det inte komma som någon överraskning att en del av de kristna under det första århundradet hade äktenskapsproblem. Paulus skrev: ”En hustru ska inte lämna sin man.” Men ibland hände det ändå. (1 Kor. 7:10) Paulus gick inte in på varför olika par separerade. Men vi vet åtminstone att det inte handlade om sexuell omoral, för då skulle ju den oskyldiga partnern ha skäl att skilja sig och gifta om sig. Paulus skrev att en kvinna som hade lämnat sin man skulle ”fortsätta vara ensam eller också försonas med sin man”. I Jehovas ögon var de fortfarande gifta. Paulus råd är tydligt: Så länge det inte har förekommit sexuell omoral ska målet vara att försonas, oavsett vad som har hänt. Paret kanske kan be de äldste om hjälp och råd från Bibeln. w18.12 13 § 14, 15

Guds vilja för oss i vår tid är att vi ska bli nära vänner med honom och göra så mycket vi kan i predikoarbetet. (Matt. 28:19, 20; Jak. 4:8) Men ibland kan välmenande personer i vår närhet försöka hindra oss. Tänk till exempel om din arbetsgivare erbjöd dig ett bättre jobb som skulle ge dig en betydligt högre lön men samtidigt göra det svårare för dig att gå på mötena eller komma ut i tjänsten. Eller om du går i skolan, tänk om du erbjöds möjligheten att flytta hemifrån och plugga vidare någon annanstans. Skulle du i det läget behöva göra efterforskningar i litteraturen, be och prata med din familj och de äldste innan du fattade ett beslut? Varför inte redan nu ta reda på hur Jehova ser på de här sakerna och göra hans tankar till dina? Om du sedan ställs inför en sådan situation kanske det knappt kommer att kännas som en frestelse. Du kommer att veta precis vad du ska göra, för du har redan ställt in ditt hjärta och sinne på att ingenting ska få hindra dig från att tjäna Jehova. w18.11 27 § 18

Salomo var ung när han blev kung i Israel. Tidigt under hans regeringstid visade sig Jehova för honom i en dröm och sa: ”Berätta vad du vill att jag ska ge dig.” Salomo svarade: ”Jag är ung och oerfaren. ... Ge mig ett lydigt hjärta, så att jag kan döma ditt folk.” (1 Kung. 3:5–10) Tänk att han bad om ett lydigt hjärta – vilken blygsam begäran! Det är inte konstigt att Jehova älskade Salomo. (2 Sam. 12:24) Jehova blev verkligen glad över den unge kungens svar och gav honom ”ett vist och förståndigt hjärta”. (1 Kung. 3:12) Så länge Salomo var trogen fick han många välsignelser. Han fick till exempel den stora förmånen att bygga ett tempel ”till ära för Jehovas, Israels Guds, namn”. (1 Kung. 8:20) Han blev till och med känd för sin gudagivna vishet. Dessutom inspirerade Jehova honom att skriva ner sådant som vi kan läsa i tre av Bibelns böcker. En av dem är Ordspråksboken. w19.01 14 § 1, 2

En del motsätter sig helt tanken på att någon annan ska få forma deras tänkesätt. ”Jag kan tänka själv”, säger de. Det de förmodligen menar är att de vill fatta sina egna beslut och att de har all rätt att göra det. De vill inte bli styrda av någon och inte heller ge upp sin individualitet. Men att vi tar till oss Jehovas tänkesätt betyder verkligen inte att vi förlorar vår individualitet. I Andra Korinthierna 3:17 står det: ”Där Jehovas ande är, där är det frihet.” Vi är fria att utveckla vår egen unika personlighet. Vi kan ha vår egen smak och våra egna intressen. Det är så Jehova har skapat oss. Men det betyder inte att vår frihet är obegränsad. (1 Petr. 2:16) När det handlar om att avgöra vad som är rätt och fel vill Jehova att vi låter hans tänkesätt, som uppenbaras i hans ord, vägleda oss. w18.11 19 § 5, 6

När vi kom med i sanningen offrade vi gärna materiella saker för att kunna sätta sanningen på första plats i livet. Men åren går, och vi kanske ser andra som kan köpa de senaste prylarna eller har en hög levnadsstandard. Och plötsligt kan vi känna att vi har gått miste om något. Då kanske man inte längre är nöjd med att ha det man behöver, utan man lägger andliga mål på is för att börja jobba lite mer. Sådana beslut får oss att tänka på Demas. ”Han älskade den här världsordningen”, och därför lämnade han uppdraget han var på tillsammans med Paulus. Demas kanske älskade det materiella mer än han älskade andliga aktiviteter, eller så hade han inte längre lust att offra saker för att kunna samarbeta med Paulus. Vad kan vi lära oss av det här? Vi kanske också har älskat materiella saker. Om vi inte är försiktiga kan de känslorna komma tillbaka och bli så starka att de kväver vår kärlek till sanningen. w18.11 10 § 9

Satan hade verkligen inga goda avsikter. Han visste mycket väl att Eva skulle dö om hon trodde på honom och åt av frukten. Och det var precis vad som hände. Både Eva och Adam gjorde uppror mot Gud och dog så småningom. (1 Mos. 3:6; 5:5) Men deras synd fick ännu större konsekvenser: ”Döden spred sig till alla människor.” Ja, ”döden [härskade] som kung ... över dem som inte hade syndat på samma sätt som Adam”. (Rom. 5:12, 14) Gud hade ju tänkt att vi skulle leva under perfekta förhållanden och aldrig behöva dö. Men nu lever vi kanske ”70 år, eller 80 om krafterna räcker till”, och dessutom fylls ”åren ... av sorger och bekymmer”. (Ps. 90:10) Vilka fruktansvärda konsekvenser Satans lögn har fått! Jesus sa om djävulen: ”Han höll inte fast vid sanningen därför att det inte finns någon sanning i honom.” (Joh. 8:44) Och han har inte förändrats. Han ljuger fortfarande och ”vilseleder hela jorden”. (Upp. 12:9) Vi vill såklart inte bli lurade av djävulen. w18.10 6, 7 § 1–4

De som tar initiativet till att skapa frid kan verkligen vara lyckliga. Jakob skrev: ”Rättfärdighetens frukt blir sådd under fredliga förhållanden för dem som skapar frid.” (Jak. 3:18) Så om vi har svårt att komma överens med någon i församlingen eller i familjen, kan vi be om Jehovas hjälp att skapa frid. Då kommer Jehova att ge oss av sin heliga ande, som hjälper oss att visa goda egenskaper och bli lyckliga. Jesus visade hur viktigt det är att vi tar initiativet till att bli sams igen. Han sa: ”Om du kommer till altaret för att offra och kommer på att din broder har något emot dig, måste du lämna offergåvan framför altaret och genast gå i väg och försonas med honom. Sedan kan du gå tillbaka och bära fram din offergåva.” (Matt. 5:23, 24) w18.09 21 § 17

Under den sista kvällen Jesus hade tillsammans med sina lärjungar nämnde han kärlek gång på gång. Han sa bland annat att de skulle älska varandra. (Joh. 15:12, 17) Andra skulle lägga märke till den här kärleken och förstå att de var Jesus efterföljare. (Joh. 13:35) Den kärleken skulle inte bara vara en känsla hos efterföljarna, utan de skulle visa en stark och osjälvisk kärlek. Han sa: ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er.” (Joh. 15:13, 14) Osjälvisk kärlek och stark sammanhållning är ett kännetecken på dem som tjänar Jehova. (1 Joh. 3:10, 11) Jehovas tjänare älskar varandra, och sådant som bakgrund, språk och nationalitet spelar ingen roll. w18.09 12 § 1, 2

Jehova förväntar att vi ska ta hand om vår familj. Du arbetar säkert för att försörja din familj. Många mammor är hemma och tar hand om barnen när de är små. Och andra har gamla och sjuka föräldrar som behöver hjälp. Det här är sådant vi måste göra. Om du har sådana skyldigheter kanske du känner att du inte får så mycket tid till Jehova som du egentligen skulle vilja. Men var inte ledsen för det. Jehova tycker om att du tar hand om din familj. (1 Kor. 10:31) Om du inte har så många familjeförpliktelser kanske du kan hjälpa vänner i församlingen som är sjuka eller äldre. På det här sättet kan vi samarbeta med Jehova. Han kan använda oss för att besvara någon annans böner. w18.08 24 § 3, 5

Josef var i 17-årsåldern när hans egna bröder sålde honom som slav. De var avundsjuka på honom därför att han var Jakobs favoritson. (1 Mos. 37:2–4, 23–28) I ungefär 13 år fick han uthärda både slaveri och fångenskap i Egypten, långt borta från sin älskade pappa. Vad hjälpte honom att inte ge upp och bli bitter? När Josef satt i fängelse inriktade han utan tvivel tankarna på hur Jehova hjälpte honom. (1 Mos. 39:21; Ps. 105:17–19) Han kanske också tänkte på de drömmar han hade haft när han var yngre och påminde sig att Jehova var med honom. (1 Mos. 37:5–11) Han bad säkert ofta och berättade för Jehova precis hur han kände det. (Ps. 145:18) Och Jehova besvarade hans böner genom att ge honom en inre övertygelse om att han skulle vara med honom vad som än hände. w18.10 28 § 3, 4

Det finns en risk att vår syn på andra påverkas av hur mycket pengar de har. Varför skulle det här kunna bli ett problem? I dagens vers kan vi läsa en sorglig sanning som Gud fick Salomo att skriva ner. Det skulle kunna bli så att vi föredrar att umgås med vänner som har det gott ställt och undviker vänner som har det sämre ställt. Varför är det ett allvarligt misstag att döma andra efter hur mycket pengar de har? Det kan skapa klassklyftor i församlingen. Det här problemet fanns i en del församlingar i det första århundradet, och Jakob skrev om det i sitt brev. (Jak. 2:1–4) Vi får inte döma andra efter det yttre, utan måste vara försiktiga så att ett sådant tänkesätt inte smyger sig in i våra församlingar. w18.08 10 § 8–10

Vi kan visa att vi uppskattar Jehovas vänskap genom vårt sätt att behandla våra bröder och systrar. De tillhör ju också Jehova. Om vi alltid tänker på det, så kommer vi att vara snälla och omtänksamma mot vännerna i församlingen. (1 Thess. 5:15) Jesus sa: ”Om ni har kärlek till varandra kommer alla att förstå att ni är mina lärjungar.” (Joh. 13:35) Malaki skrev att ”Jehova lyssnade uppmärksamt” på sitt folk när de pratade med varandra. (Mal. 3:16) Ja, ”Jehova känner dem som tillhör honom”. (2 Tim. 2:19) Han är medveten om precis allt vi säger och gör. (Hebr. 4:13) Så om vi skulle vara otrevliga mot vännerna i församlingen, ser Jehova förstås det. Men vi kan också vara säkra på att han lägger märke till när vi är gästfria, generösa, förlåtande och snälla mot våra bröder och systrar. (Hebr. 13:16) w18.07 26 § 15, 17

Det enda rätta är att hålla fast vid Jehova. Han är mäktig, vis och kärleksfull, och ingen kan mäta sig med honom. Självklart vill vi stå på hans sida! (Ps. 96:4–6) Men när det väl gäller är det ändå en del av Jehovas tjänare som tvekar. Tänk på Kain. Han tyckte nog att han tillbad Jehova, men Jehova godkände inte honom. Varför inte? Jehova såg hur Kain var innerst inne, och det var illa. (1 Joh. 3:12) Han försökte hjälpa Kain och sa: ”Är det inte så att om du ändrar dig och gör det som är rätt, så kommer jag att godkänna dig? Men om du inte ändrar dig och inte gör det som är rätt, ligger synden på lur vid dörren. Den vill ta makten över dig, men kommer du att få övertaget över den?” (1 Mos. 4:6, 7) Jehova sa i själva verket till Kain: ”Om du ändrar dig och väljer min sida, så kommer jag att stå på din sida.” Men Kain lyssnade inte på Jehova. w18.07 17 § 1, 3; 18 § 4

Vi lyser som ljusspridare när vi predikar de goda nyheterna och gör lärjungar. (Matt. 28:19, 20) Men vi kan också ära Jehova genom vårt sätt att vara. Andra lägger märke till oss när vi går i tjänsten. Om vi ler och hälsar vänligt på dem får de en positiv bild av oss och av vår Gud. Jesus sa till sina lärjungar: ”När ni kommer in i ett hus, så önska hushållet frid.” (Matt. 10:12) I området där Jesus predikade var det vanligt att man bjöd in främlingar. Men det är ganska sällsynt i dag. Många kanske blir oroliga eller lite irriterade när det står en främling utanför dörren. Men om vi är vänliga och ler kan vi kanske få dem att slappna av. Det är något som många vänner har upplevt även i vagntjänsten. Ett leende och ett vänligt ”hej” kan bryta isen. w18.06 22 § 4, 5

Aposteln Petrus hade tidigare bara umgåtts med judar. Men efter att Gud tydligt hade visat att de kristna inte ska vara partiska vittnade Petrus för Cornelius, en romersk soldat. (Apg. 10:28, 35) Efter det umgicks Petrus gärna med icke-judar och åt tillsammans med dem. Men när han många år senare var i staden Antiokia slutade han med det. (Gal. 2:11–14) Paulus tillrättavisade honom, och han tog uppenbarligen till sig av kritiken. Hur vet vi det? När Petrus skrev sitt första brev till judar och icke-judar i Mindre Asien betonade han hur viktigt det var att älska alla medtroende. (1 Petr. 1:1; 2:17) Det är tydligt att apostlarna tog intryck av Jesus exempel och lärde sig att älska ”alla slags människor”. (Joh. 12:32; 1 Tim. 4:10) Även om det tog lite tid så ändrade de till slut sitt sätt att tänka. De tog på sig den ”nya personligheten” och lärde sig att se alla människor på samma sätt som Gud ser dem, som jämlika varandra. (Kol. 3:10, 11) w18.06 11 § 15, 16

Romerska soldater under det första århundradet brukade använda ett bröstpansar som bestod av långsmala, tunna järnplattor som överlappade varandra. Soldaten behövde hålla koll på att metallremsorna inte gled isär för att pansaret verkligen skulle skydda de inre organen mot svärdstötar och vassa pilar. Jehovas rättfärdiga normer är som ett sådant pansar och skyddar vårt hjärta på allra bästa sätt. (Ords. 4:23) En soldat skulle aldrig få för sig att byta ut ett bröstpansar av järn till ett annat av en mjukare metall. Och vi skulle aldrig vilja byta ut Jehovas normer för rätt och fel mot våra egna. Vårt eget omdöme håller inte den kvalitet som behövs för att skydda oss. (Ords. 3:5, 6) Och därför ser vi till att de ”järnplattor” Jehova har gett oss alltid sitter där de ska – över hjärtat. Ju starkare vi känner för sanningarna från Gud, desto lättare blir det att bära ”rättfärdighetens pansar över bröstet”, det vill säga att leva efter Guds rättfärdiga normer. (Ps. 111:7, 8; 1 Joh. 5:3) w18.05 28 § 3, 4, 6, 7

Trots att Mose under så lång tid hade gett prov på osjälviskt ledarskap, klagade folket. Och de klagade inte bara på att de saknade vatten, utan också på Mose själv, som om det var hans fel att de var törstiga. (4 Mos. 20:1–5, 9–11) I samma stund som vreden bubblade upp i Mose var mildheten som bortblåst. I stället för att tala i tro till klippan, som Jehova hade befallt, talade han i vredesmod till folket och riktade uppmärksamheten på sig själv. Sedan slog han två gånger på klippan, och då vällde det fram vatten. Stolthet och vrede fick honom att begå ett allvarligt misstag. (Ps. 106:32, 33) Till följd av Moses tillfälliga brist på ödmjukhet fick han inte gå in i det utlovade landet. (4 Mos. 20:12) Vi kan dra viktiga lärdomar av den här händelsen. För det första: Vi måste hela tiden arbeta på att vara ödmjuka. Om vi så bara för ett ögonblick slutar med det, kan stoltheten få grepp om oss och få oss att säga eller göra något dumt. För det andra: Stress kan försvaga oss, så vi måste tänka på att vara ödmjuka även när vi är pressade. w19.02 12, 13 § 19–21

Är det en börda att gå i tjänsten? Tvärtom! När Jesus hade berättat liknelsen om vinstocken sa han att de som predikade skulle bli glada. (Joh. 15:11) Vad var det som skulle ge glädje? I Jesus liknelse jämförde han ju sig själv med vinstocken och sina lärjungar med rankorna. (Joh. 15:5) För att rankorna ska få vatten och näring måste de sitta fast på vinstocken. På liknande sätt måste vi hålla oss nära Jesus och följa hans exempel. Han fick glädje av att göra sin Fars vilja, och vi kan också få känna den glädjen. (Joh. 4:34; 17:13; 1 Petr. 2:21) En syster som heter Hanne har varit pionjär i 40 år, och hon säger: ”Jag är alltid glad efter att jag gått i tjänsten, och det gör att jag vill fortsätta tjäna Jehova.” Den här glädjen kan hjälpa oss att hålla ut även om människor inte vill lyssna. (Matt. 5:10–12) w18.05 17 § 2; 20 § 14

Av alla apostlar kan Paulus ha varit den som gjorde mest för att uppmuntra sina bröder och systrar. Han skickades genom den heliga anden i väg för att predika för greker, romare och andra som tillbad många gudar. (Gal. 2:7–9) Paulus reste kors och tvärs i nuvarande Turkiet och även i Grekland och Italien. Han predikade för icke-judarna som bodde där och bildade kristna församlingar. De nyomvända kristna blev illa behandlade av sina landsmän och behövde uppmuntran. (1 Thess. 2:14) Omkring år 50 v.t. skrev Paulus till den nybildade församlingen i Thessalonike: ”Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner, eftersom vi ständigt har i minnet ert trogna arbete och er kärleksfulla möda och er uthållighet.” (1 Thess. 1:2, 3) Han uppmanade dem också att uppmuntra varandra och sa: ”Fortsätt därför med att trösta varandra och bygga upp varandra.” (1 Thess. 5:11) w18.04 18, 19 § 16, 17

Hur kan du som är ung sätta Jehova på första plats i livet? Svaret är: satsa på tjänsten. Tjänsten är verkligen viktig och måste komma högt upp på prioriteringslistan. Fundera på om du skulle kunna gå i tjänsten lite oftare, eller till och med bli pionjär. Men hur är det om du inte gillar att gå i tjänsten? Finns det något du kan göra för att tjänsten ska bli roligare? Och hur gör man för att bli bättre på att vittna? Det finns två saker du kan göra: Förbered dig väl, och ge inte upp. Om du följer de råden kommer du kanske bli förvånad över hur rolig tjänsten kan vara. Du skulle kunna börja med att förbereda dig för en fråga som kan dyka upp i skolan, till exempel: ”Varför tror du på Gud?” På jw.org finns det material som kan hjälpa dig att bemöta sådana frågor. Arbetsbladet ”Varför tror jag på Gud?” kan hjälpa dig att förbereda ett svar. w18.04 27 § 10, 11

Adam och Eva hade stor frihet på många sätt, men den var inte obegränsad. En del gränser var helt naturliga, men det var trots allt gränser. De visste till exempel att de behövde andas, äta och sova för att hålla sig vid liv. Kände de att de förlorade sin frihet på grund av det? Nej, för Jehova hade sett till att de kunde känna glädje och njutning även i sådana saker. (Ps. 104:14, 15; Pred. 3:12, 13) Jehova gav Adam och Eva ett specifikt uppdrag. De skulle skaffa barn, befolka hela jorden och ta hand om den. Var det något som berövade dem deras frihet? Inte alls! Den här befallningen gav dem möjlighet att samarbeta med Gud för att förverkliga hans avsikt: att göra hela jorden till ett paradis där fullkomliga människor skulle leva för evigt. (Ps. 127:3; Jes. 45:18) Adam och Eva kunde ha fått njuta av sitt äktenskap och sin familj för all framtid. w18.04 4, 5 § 7, 8

Vi behöver ha tålamod med människor. Vi kan inte förvänta att de ska förstå eller godta Bibelns sanningar redan första gången de får höra talas om dem. Tänk till exempel på hur vi kan resonera med någon om hoppet om att leva för evigt i ett paradis på jorden. En del tror att döden är slutet på allt medan andra tror att alla goda människor kommer till himlen. En broder har hittat ett sätt som han tycker fungerar. Först läser han 1 Moseboken 1:28. Sedan frågar han den besökte var Gud ville att människorna skulle bo och under vilka förhållanden. De flesta svarar: ”På jorden, och de skulle ha det bra.” Efter det läser han Jesaja 55:11 och frågar om Guds vilja har ändrats. Ofta svarar den besökte nej. Till sist läser brodern Psalm 37:10, 11 och frågar hur människors framtid ser ut. När han har använt Bibeln på det här sättet har han kunnat hjälpa många att förstå att Gud fortfarande vill att goda människor ska få leva för evigt i ett paradis på jorden. w19.03 24 § 14, 15; 25 § 19

Jehova vill att vi ska lyssna på hans sons ord och följa dem. Kärleksfullt lärde Jesus sina efterföljare hur de skulle predika de goda nyheterna, och gång på gång påminde han dem om att vara vaksamma. (Matt. 24:42; 28:19, 20) Han uppmanade dem också att kämpa hårt och att inte ge upp. (Luk. 13:24) Han betonade att de behövde älska varandra, vara enade och hålla hans bud. (Joh. 15:10, 12, 13) Jesus råd är lika aktuella i dag som de var då. Han sa: ”Den som är på sanningens sida lyssnar till min röst.” (Joh. 18:37) Vi visar att vi lyssnar till hans röst genom att ”ha överseende med varandra” och ”villigt förlåta varandra”. (Kol. 3:13; Luk. 17:3, 4) Vi visar också att vi lyssnar på honom genom att ivrigt predika de goda nyheterna ”både i goda tider och i svåra tider”. (2 Tim. 4:2) w19.03 10 § 9, 10