April

Hur är det med oss? Tänker vi som Jehova eller som människor i den här världen? Som kristna låter vi naturligtvis Guds normer forma vårt uppförande. Men hur är det med vårt tänkesätt? Jobbar vi lika hårt på att få våra tankar och åsikter i linje med hans? Det är något som kräver medveten ansträngning. Men att lägga sig till med världens sätt att tänka kräver ingen ansträngning alls, för världens anda finns överallt omkring oss. (Ef. 2:2) Och eftersom den här världens tänkesätt ofta talar till vår själviska natur kan det vara lätt att dras med. Ja, det är svårt att tänka som Jehova, men hur enkelt som helst att bara följa med strömmen. Om vi låter världen forma vårt sätt att tänka kommer vi förmodligen att bli själviska och vilja bestämma själva vad som är rätt och fel. (Mark. 7:21, 22) Därför är det oerhört viktigt att vi lär oss att tänka ”Guds tankar”, inte människors. w18.11 18 § 1; 19 § 3, 4

De tre tillfällen då Jehova talade till Jesus direkt från himlen måste ha varit stora ögonblick i hans liv. Första gången var när Jesus precis hade blivit döpt i Jordan. Då sa Jehova det vi läser i dagens bibelvers. Det verkar som att det bara var Jesus och Johannes döparen som hörde när Jehova sa det här. Ungefär ett år innan Jesus dog fick tre av hans apostlar höra Jehova säga: ”Det här är min son, som jag älskar och har godkänt. Lyssna på honom.” (Matt. 17:5) Och bara några dagar innan Jesus dog fick han höra Jehova tala från himlen en tredje gång. (Joh. 12:28) Jesus visste att folk skulle se honom som en hädare och att han skulle dö på ett förnedrande sätt. Men han bad ändå att Jehovas vilja skulle ske och inte hans egen. (Matt. 26:39, 42) Han dog ”en smärtsam död på en tortyrpåle utan att bry sig om skammen”. (Hebr. 12:2) Jesus var inte intresserad av att bli populär eller folklig, utan det viktigaste för honom var att få Jehovas godkännande. w18.07 10, 11 § 15, 16

Kort efter att Jesus hade instiftat Herrens kvällsmåltid visade han ett enormt mod. Hur då? Han var helt inställd på att göra sin Fars vilja, trots att det betydde att han skulle bli dömd och avrättad som en föraktlig hädare. (Matt. 26:65, 66) Jesus var fullständigt trogen och lojal och ärade Jehovas namn, försvarade hans suveränitet och gav ångerfulla människor möjligheten att få leva för evigt. Samtidigt förberedde han sina efterföljare på de prövningar som låg alldeles framför dem. Jesus visade också mod genom att fokusera på sina trogna apostlars behov och inte på sin egen oro. Den enkla måltiden, som han introducerade efter att ha skickat bort Judas, skulle påminna dem som skulle bli hans smorda efterföljare om värdet av Jesus utgjutna blod och av det nya förbundet. (1 Kor. 10:16, 17) w19.01 22 § 7, 8

Jehova svarade sin son från himlen: ”Jag har förhärligat det och ska förhärliga det igen.” Jesus kände sig orolig på grund av det stora ansvar som vilade på honom – att förbli trogen mot Jehova. Jesus visste att han skulle bli torterad och dö en plågsam död. (Matt. 26:38) Hans högsta önskan var att ära sin Fars namn. Men han blev anklagad för hädelse och var rädd att hans död skulle dra vanära över Gud. Precis som Jesus kan vi också oroa oss över att Jehovas namn blir skymfat. Vi kanske precis som Jesus blir orättvist behandlade. Eller så kanske vi är bekymrade över att osanna historier som motståndare sprider om oss kastar en skugga över Jehovas namn. Vid sådana tillfällen kan vi få stor tröst av det Jehova sa till Jesus. Vi behöver inte tvivla en sekund på att Jehova ska förhärliga sitt namn. (Ps. 94:22, 23; Jes. 65:17) w19.03 11, 12 § 14–16

Lärjungarna kunde knappt tro sina öron. Jesus, som de trodde skulle återupprätta Israels rike, sa att han snart skulle lida och dö. Petrus försökte få honom på andra tankar och sa: ”Var barmhärtig mot dig själv, herre. Du ska inte alls behöva gå igenom det här.” Men Jesus svarade: ”Försvinn bakom mig, Satan! Du är ett hinder för mig, för du tänker inte Guds tankar utan människors.” (Matt. 16:22, 23; Apg. 1:6) Med de här orden gjorde Jesus en tydlig åtskillnad mellan tankar som kommer från Gud och tankar som kommer från den här världen, som kontrolleras av Satan. (1 Joh. 5:19) Petrus uppmaning återspeglade den inställning som är så vanlig i världen, att man först och främst ska tänka på sig själv. Men Jesus visste att hans Far hade en annan syn på saken. I sitt svar till Petrus visade Jesus tydligt att han avvisade världens tänkesätt till förmån för Jehovas tänkesätt. w18.11 18 § 1, 2

Föreställ dig vad Jehova ser när miljoner människor samlas till Herrens kvällsmåltid världen över. Han ser inte bara ett stort antal människor, utan han lägger också märke till varje individ som är närvarande. Han ser till exempel dem som troget kommer år efter år. En del av dem kanske kommer trots svårt motstånd. Andra går inte regelbundet på våra möten, men de känner att just minneshögtiden är ett måste. Jehova lägger också märke till dem som kommer för första gången, kanske av ren nyfikenhet. Det gläder verkligen Jehova att så många kommer till minneshögtiden. (Luk. 22:19) Men han är mer intresserad av motivet. Tycker vi om att bli undervisade av Jehova och av den organisation som han använder? (Jes. 30:20; Joh. 6:45) w19.01 26 § 1–3

Jesus var inte bara villig att dö för sina efterföljare, utan också att leva varje dag på ett sätt som visade att han satte deras intressen framför sina egna. Han tog sig tid för dem även när han kände sig fysiskt trött eller känslomässigt pressad. (Luk. 22:39–46) Och han var inriktad på vad han kunde ge andra, inte på vad han själv kunde få. (Matt. 20:28) Vi tillhör den enda sanna kristna församlingen, en familj av andliga bröder och systrar, och vi vill använda så mycket tid som möjligt till att bjuda in nya till den gemenskapen. Men i första hand vill vi hjälpa dem som är ”våra bröder och systrar i tron” men som har blivit overksamma. (Gal. 6:10) Vi visar att vi älskar dem genom att uppmuntra dem att komma till mötena, och särskilt till minneshögtiden. Precis som Jehova och Jesus blir vi väldigt glada när någon som har varit overksam kommer tillbaka till Jehova. (Matt. 18:14) w19.01 28 § 12; 29 § 14, 15

När Jesus instiftade minneshögtiden använde han helt enkelt det osyrade bröd och det vin som fanns till hands efter påskmåltiden. Jesus sa till apostlarna att de här två enkla symbolerna stod för hans fullkomliga kropp och blod, som han snart skulle offra för deras skull. För apostlarna kom det kanske inte som någon överraskning att den här nya, viktiga högtiden var så enkel. Varför inte det? Några månader tidigare hade Jesus varit hemma hos sina nära vänner Lasarus, Marta och Maria. I den här avspända atmosfären började Jesus undervisa. Marta var där, men hon hade fullt upp med att förbereda en festmåltid nu när de hade en så fin gäst. När Jesus såg det hjälpte han henne vänligt att förstå att en måltid inte alltid måste vara så storslagen och märkvärdig. (Luk. 10:40–42) Bara några timmar före sin död tillämpade Jesus sitt eget råd och höll den särskilda kvällsmåltiden enkel. w19.01 20, 21 § 3, 4

Jehova upphöjde Jesus till en högre ställning och gav honom en fantastisk, och förmodligen oväntad, gåva. Det var en gåva som ingen annan tidigare hade fått: odödligt liv. (Fil. 2:9; 1 Tim. 6:16) Vilken enastående bekräftelse på att Jehova var nöjd med Jesus trogna tjänst. Vad kan hjälpa oss att inte söka bekräftelse och uppmärksamhet från världen? Tänk på att Jehova alltid bekräftar dem som tjänar honom troget och att han ofta belönar dem på oväntade sätt. Vem vet vilka spännande belöningar vi kommer att få i framtiden? Just nu lever vi mitt i den här gamla världen och råkar ut för prövningar och problem, men glöm aldrig att världen ska försvinna. (1 Joh. 2:17) ”Gud är inte orättvis”, och därför glömmer han aldrig det vi har gjort och den kärlek vi har visat mot honom. (Hebr. 6:10) w18.07 11 § 17, 18

Under Jesus sista måltid med sina apostlar var han bekymrad över att de hade svårt att hålla sams. När han bad tillsammans med dem sa han att han ville att de skulle vara förenade, precis som han och hans Far är. Om de var förenade skulle det bli tydligt att det var Jehova som hade sänt Jesus till jorden. Jesus sanna lärjungar skulle kännas igen på sin kärlek till varandra, och den kärleken skulle stärka gemenskapen bland dem. (Joh. 13:34, 35) Man kan förstå att Jesus tog upp det här ämnet. Han hade märkt att det fanns ett behov av det, för under den där sista måltiden började de, precis som de hade gjort tidigare, gräla med varandra om ”vem av dem som kunde anses vara störst”. (Luk. 22:24–27; Mark. 9:33, 34) Vid ett annat tillfälle hade Jakob och Johannes frågat Jesus om de kunde få de bästa platserna bredvid honom i hans himmelska rike. (Mark. 10:35–40) w18.06 8 § 1, 2

Jehova vill att gifta par ska utveckla en så stark kärlek att den varar livet ut. (Matt. 19:3–6) Att vara otrogen mot sin man eller hustru är något av det mest kärlekslösa man kan vara. Så det var på goda grunder som det sjunde av de tio budorden förbjöd äktenskapsbrott. (5 Mos. 5:18) Det är en synd ”mot Gud” och ett grymt svek mot ens äktenskapspartner. (1 Mos. 39:7–9) Den som blir utsatt för ett sådant svek kan känna av smärtan i åratal. Det är också viktigt för Jehova att barn har det bra. Han sa att föräldrar inte bara skulle tänka på barnens fysiska behov, utan även på deras andliga. Föräldrar skulle ta vara på alla möjligheter att hjälpa dem att uppskatta Jehovas lag och att bygga upp kärlek till honom. (5 Mos. 6:6–9; 7:13) Barn fick inte betraktas som ägodelar som kunde hanteras hur som helst, utan som gåvor från Jehova som skulle tas om hand på bästa sätt. (Ps. 127:3) w19.02 21 § 5, 7

Job fick kraft att vara lojal genom att fokusera på Guds belöning. Han var övertygad om att Gud satte värde på hans lojalitet. Trots alla sina prövningar var han säker på att Jehova till slut skulle belöna honom, och den övertygelsen hjälpte honom att hålla fast vid det som var rätt. Jehova blev så glad över Jobs lojalitet att han belönade honom på ett fantastiskt sätt medan han ännu var ofullkomlig. (Job 42:12–17; Jak. 5:11) Och en ännu större belöning väntar honom i framtiden. Vår Gud har inte förändrats. (Mal. 3:6) Om vi kommer ihåg att han värdesätter vår lojalitet kan vi hålla framtidshoppet levande i vårt hjärta. (1 Thess. 5:8, 9) Ibland kanske det kan kännas ensamt längs vägen, men du är aldrig ensam. Världen över har du miljoner trogna och lojala bröder och systrar. Du kan också tänka på alla män och kvinnor som bevarade sig trogna i det flydda, till och med under dödshot. (Hebr. 11:36–38; 12:1) w19.02 7 § 15, 16

Kring tiden för minneshögtiden är det bra om vi frågar oss själva: Hur kan jag bli bättre på att efterlikna Jesus och visa kärlek? Tänker jag mer på mina medtroendes behov än på mina egna? Kräver jag för mycket av mina bröder och systrar, eller tar jag hänsyn till deras begränsningar? Vi vill alltid efterlikna Jesus och ”vara medkännande”. Kravet att högtidlighålla minnet av Jesus död kommer inte att finnas kvar så länge till. När Jesus kommer under den stora prövningen ska han samla ihop sina ”utvalda” som är kvar på jorden och ta dem till himlen, och därefter kommer minneshögtiden aldrig att firas igen. (Matt. 24:31; 1 Kor. 11:26) Men vi kan vara säkra på att Jehovas folk ändå kommer att minnas den här enkla måltiden och förknippa den med den största ödmjukhet, det starkaste mod och den djupaste kärlek som en människa någonsin visat. w19.01 25 § 17–19

För att förstå hur viktigt det är att vi tar hand om vår inre människa kan vi tänka på hur det fungerar med den fysiska hälsan. För det första: För att man ska må bra fysiskt behöver man äta bra mat och vara fysiskt aktiv. På liknande sätt måste vi äta bra andlig mat och hålla vår tro aktiv för att må bra andligen. Om vi har en aktiv tro tillämpar vi det vi får lära oss och delar med oss av vår tro till andra. (Rom. 10:8–10; Jak. 2:26) För det andra: Man kan tro att man är fysiskt frisk men ändå ha en dold sjukdom. Det är på samma sätt med vår andlighet. Vi kan tro att vi är andligt starka för att vi har bra andliga rutiner, men orätta önskningar kan ändå växa inom oss. (1 Kor. 10:12; Jak. 1:14, 15) Vi måste komma ihåg att Satan försöker smitta oss med sitt tänkesätt. w19.01 15 § 4, 5

Vi kan fråga oss: Är jag som den medmänsklige samariern? (Luk. 10:30–35) Kan jag bli bättre på att aktivt hjälpa dem som har det svårt? Skulle jag till exempel kunna hjälpa äldre vänner, änkor eller andligt föräldralösa? Kan jag bli bättre på att ”trösta de nedstämda”? (1 Thess. 5:14; Jak. 1:27) När vi är barmhärtiga så ger vi till andra, och det gör oss glada. Dessutom vet vi att Jehova tycker om det. (Apg. 20:35; Hebr. 13:16) David sa: ”Lycklig är den som visar den hjälplöse omsorg, Jehova kommer att rädda honom i svåra tider. Jehova, du kommer att beskydda honom och bevara honom vid liv. Han kommer att omtalas som en lycklig man på jorden.” (Ps. 41:1, 2) Vi har ju varma känslor för varandra, och om vi vågar visa det kommer Jehova att vara barmhärtig mot oss. Då kan vi vara lyckliga för alltid. (Jak. 2:13) w18.09 19 § 11, 12

Yoshiko, en trogen syster, fick ett sorgligt besked. Hennes läkare sa att hon bara hade några månader kvar att leva. Hur reagerade hon? Hon tänkte på ett favoritbibelställe, det som är dagens bibelvers. Sedan sa hon lugnt till läkaren att hon inte kände sig rädd eftersom Jehova höll henne i handen. Den här fina versen hjälpte vår syster att fullständigt lita på Jehova. Och den kan hjälpa oss också när vi går igenom svåra prövningar. Hur då? Till att börja med lät Jehova Jesaja skriva ner de här orden för att trösta de judar som senare skulle föras i fångenskap till Babylon. Men Jehova lät också budskapet bevaras, så att alla hans tjänare, ända fram i vår tid, har kunnat få nytta av det. (Jes. 40:8; Rom. 15:4) Vi lever i ”kritiska tider som är svåra att hantera”, så nu mer än någonsin behöver vi de uppmuntrande tankarna i Jesajas bok. (2 Tim. 3:1) w19.01 2 § 1, 2

Ett par som separerar under sådana omständigheter är fortfarande gifta med varandra och kommer ändå att behöva hantera olika utmaningar. Paulus gav det här skälet till att hålla ihop: ”Mannen som inte är troende helgas nämligen genom sin hustru, och hustrun som inte är troende helgas genom sin man. Annars skulle ju deras barn vara orena, men nu är de heliga.” (1 Kor. 7:14) Många bröder och systrar som har hållit ihop med sin icke troende partner, även under svåra omständigheter, säger att det var värt det eftersom deras partner med tiden blev ett vittne. (1 Kor. 7:16; 1 Petr. 3:1, 2) Över hela jorden finns det många vittnen som är lyckligt gifta. Det finns säkert många lyckliga par i din församling. Det som är gemensamt för dem är att de älskar varandra och är lojala och respektfulla. De är levande bevis på att äktenskapet är något fint och värdefullt. (Hebr. 13:4) w18.12 14 § 18, 19

Eden betyder ”ljuvlighet”, och det var verkligen en vacker och ljuvlig plats. Där fanns det gott om mat, och människor och djur levde i fred. (1 Mos. 1:29–31) Det hebreiska ordet för ”trädgård” översätts med parạdeisos på grekiska. Så här säger ett uppslagsverk om det grekiska ordet: ”En vidsträckt, öppen park, inhägnad för att inte tillfogas någon skada, men likväl med sin naturliga skönhet ofördärvad, med ståtliga träd, av vilka många bar frukt, vattnad av klara floder, på vilkas stränder stora hjordar av antiloper eller får strövade omkring – detta var det landskap som den grekiske resenären tänkte på när han hörde ordet parạdeisos.” (J. M’Clintock och J. Strong; jämför 1 Moseboken 2:15, 16.) Det var precis i ett sådant paradis som Jehova satte Adam och Eva. Men de gjorde uppror och fick inte vara kvar där, och det drabbade deras avkomlingar också. (1 Mos. 3:23, 24) Det verkar som att paradiset fanns kvar ända fram till den stora översvämningen på Noas tid, även om det inte längre bodde någon där. w18.12 3, 4 § 3–5

Föräldrar försöker lära sina barn bra värderingar. Om barnen väljer att följa de värderingar de lärt sig kommer de troligen att fatta beslut som de inte behöver ångra längre fram. På så sätt kan de undvika många sorger och bekymmer. Precis som en sådan bra förälder vill Jehova att hans barn ska ha det bästa tänkbara livet. (Jes. 48:18) Därför ger han oss grundläggande principer för etik och moral och för hur vi ska behandla andra. Han inbjuder oss att lära oss att tänka som han gör i sådana frågor och att leva efter hans värderingar. Det är verkligen inte något som begränsar oss, utan något som hjälper oss att utveckla vår tankeförmåga. (Ps. 92:5; Ords. 2:1–5; Jes. 55:9) Då kan vi behålla vår personlighet och våra uppfattningar i fråga om tycke och smak och samtidigt fatta bra beslut som gör oss lyckliga. (Ps. 1:2, 3) Ja, att ha Jehovas tänkesätt är verkligen till nytta för oss på många sätt! w18.11 19, 20 § 7, 8

Om vi ska kunna hålla fast vid sanningen får vi inte ge efter för påtryckningar från andra. Våra relationer till vänner och familj förändrades när vi kom med i sanningen. Några var kanske vänliga och toleranta, men andra blev rena motståndare. Du kanske har släktingar, kollegor eller skolkompisar som vill att du ska fira olika högtider tillsammans med dem. Hur kan man stå emot pressen att delta i sådant som Jehova inte godkänner? Det är viktigt att man har klart för sig hur Jehova ser på olika seder och traditioner. Det kan vara bra att med jämna mellanrum läsa om ursprunget till olika populära högtider i vår litteratur. När vi påminner oss den bibliska grunden till varför vi inte firar olika högtider, kan vi känna oss trygga med att vi fattar beslut som Jehova godkänner. (Ef. 5:10) Lita på Jehova och det som står i hans ord, Bibeln. Då kommer du inte att oroa dig för vad andra ska tycka. (Ords. 29:25) w18.11 11 § 10, 12

När man ställs inför plötsliga förändringar kan man lätt bli så orolig att man blir handlingsförlamad. Så kunde det ha blivit för Josef. Men i stället bestämde han sig tydligen för att göra det bästa av situationen och på så vis ge Jehova något att välsigna. Josef hade arbetat hårt för Potifar, och nu arbetade han lika hårt i fängelset, vad fängelsechefen än bad honom göra. (1 Mos. 39:21, 22) I likhet med Josef kan vi hamna i en situation som vi inte kan påverka så mycket. Men om vi är tålmodiga och försöker göra det bästa av situationen ger vi Jehova något att välsigna. (Ps. 37:5) Som Paulus uttryckte det kan vi ibland vara ”rådvilla”, men vi kommer aldrig att vara ”helt utan utväg”. (2 Kor. 4:8) Jehova kommer att vara med oss, särskilt om vi fortsätter att fokusera på tjänsten. w18.10 29 § 11, 13

Hur tycker du att det känns när någon du känner eller ser upp till glömmer vad du heter eller inte ens känner igen dig? Det kan vara ganska knäckande. Varför det? Det är för att alla behöver bli sedda. Och det handlar inte bara om att bli igenkänd, utan man behöver bli sedd för den man är och det man gör. (4 Mos. 11:16, noten; Job 31:6) Alla behöver som sagt bekräftelse, men eftersom vi är ofullkomliga kan det behovet bli obalanserat. Vi skulle kunna få ett bottenlöst bekräftelsebehov. Satans värld blåser upp vår längtan efter uppmärksamhet och erkännande, men den som verkligen förtjänar uppmärksamhet och ära, vår Far, Jehova, blir helt bortglömd. (Upp. 4:11) w18.07 7 § 1, 2

Vi blir inte förvånade över att Satan och hans demoner kan få mäktiga personer att ljuga. (1 Tim. 4:1, 2) Det är särskilt allvarligt när religiösa ledare ljuger, eftersom de har andras framtida liv i sina händer. De lär ut falska läror och traditioner som Gud fördömer. Och en person som tror på det de lär ut kan faktiskt förlora sitt eviga liv. (Hos. 4:9) Jesus sa att religiösa ledare på hans tid vilseledde människor. Han sa rakt ut till dem: ”Ni är illa ute, ni skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni kan färdas över hav och torra land för att omvända någon, men när han har blivit omvänd gör ni honom dubbelt så förtjänt av Gehenna [dvs. evig tillintetgörelse] som ni själva.” (Matt. 23:15) Jesus fördömde dem och sa att de var precis som sin far, djävulen, och ”han var en mördare”. (Joh. 8:44) w18.10 7 § 5, 6

Vad menade Jesus med det? Han fortsatte: ”Var glada och sprudla av glädje, för ni har en stor lön i himlen. På samma sätt förföljde man ju profeterna förr i tiden.” (Matt. 5:12) Och apostlarna var faktiskt glada trots att de hade blivit piskade och förbjudits att predika. De tyckte såklart inte att den här situationen var särskilt rolig. Men de var ”glada över att de hade ansetts värdiga att lida för hans [Jesus] namns skull”. (Apg. 5:41) Jehovas folk i vår tid känner likadant. Vi är glada när vi får lida för Jesus namns skull och när vi går igenom svåra prövningar. (Jak. 1:2–4) Vi gillar såklart inte att bli förföljda eller ha det svårt. Men om vi är lojala mot Jehova kan han ändå ge oss styrkan att hålla huvudet högt under prövningar. Jehova är ”den lycklige Guden”, och när vi vet att han är nöjd med oss kan vi också vara lyckliga. Och det kan vi vara trots förföljelse och motstånd hemifrån. (1 Tim. 1:11) w18.09 21 § 18–20

Vi lever i kritiska tider, och livet är fullt av sorg och problem. Många mår så dåligt att de känner att de inte orkar längre. (2 Tim. 3:1–5) Varje år begår mer än 800 000 människor självmord – det är en person var 40:e sekund. Även många av våra bröder och systrar mår dåligt, och tragiskt nog har en del tagit sitt liv. Det är naturligtvis inte alla som mår så dåligt att de inte vill leva längre. Men många av våra bröder och systrar brottas med allvarliga problem och behöver vår kärlek. En del blir hånade och förföljda. Andra kanske blir mobbade på sin arbetsplats. Eller så är de helt slut för att de måste jobba långa dagar eller har hög arbetsbelastning. Andra kämpar med problem i familjen, till exempel ständig kritik från en partner som inte är ett vittne. Sådana här saker har gjort att många vittnen känner sig helt dränerade på energi, både fysiskt och mentalt. w18.09 13 § 3, 5

Föräldrar samarbetar med Jehova när de hjälper sina barn att sätta upp andliga mål. Många barn som har fått hjälp med det är nu i heltidstjänsten och har uppdrag långt hemifrån. En del är missionärer, andra är pionjärer där behovet är stort och andra är på Betel. När barnen är långt borta kanske familjen inte kan träffas så ofta som de skulle önska. Men föräldrar som är självuppoffrande uppmuntrar ändå sina barn att fortsätta tjäna Jehova var de än är. Varför då? De är stolta och glada för att barnen sätter tjänsten för Jehova först i livet. Många föräldrar känner precis som Hanna, som sa att hon hade lånat ut Samuel till Jehova. De tycker att det är en förmån att få samarbeta med Jehova och skulle inte vilja ha det på något annat sätt. (1 Sam. 1:28, noten) w18.08 24 § 4

Jesus sa inte att det skulle vara omöjligt. Han sa också: ”Lyckliga är ni som är fattiga, för Guds rike tillhör er.” (Luk. 6:20) Det här innebar naturligtvis inte att alla fattiga skulle lyssna på Jesus och få särskilda förmåner. Det var ganska många fattiga som inte tog till sig det Jesus sa. Vi kan alltså aldrig se på andras ekonomiska situation hur andliga de är. I våra församlingar finns det bröder och systrar med olika ekonomiska förutsättningar som alla älskar Jehova och tjänar honom helhjärtat. Bibeln uppmanar dem som är rika att ”inte sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud”. (1 Tim. 6:17–19) Men Bibeln varnar oss alla, både rika och fattiga, för faran med att älska pengar. (1 Tim. 6:9, 10) Om vi har samma syn på våra vänner som Jehova har, kommer vi inte att bedöma dem efter hur mycket pengar de har. w18.08 10, 11 § 11, 12

Vi kan känna oss hedrade och tacksamma för att vi får tillhöra Jehovas folk, och vi vill visa det. Det är därför det är så viktigt att vi överlämnar oss åt honom av egen fri vilja. Vi är helt beslutna att undvika allt som Jehova hatar. Och vi älskar och respekterar våra bröder och systrar eftersom de också tillhör Jehova. (Rom. 12:10) Bibeln lovar att Jehova aldrig kommer att överge sitt folk. (Ps. 94:14) Det är helt bergsäkert. Inget kan få Jehova att backa från det löftet. Inte ens döden kan komma emellan oss och Jehova. (Rom. 8:38, 39) ”Både om vi lever och om vi dör tillhör vi Jehova.” (Rom. 14:8) Han ska uppväcka alla sina vänner som har dött, och det kommer att bli helt fantastiskt! (Matt. 22:32) Men redan nu får vi många fantastiska gåvor av honom. Det är ju som Bibeln säger: ”Lycklig är den nation som har Jehova till Gud, det folk som han har utvalt som sitt eget.” (Ps. 33:12) w18.07 26 § 18, 19

En del kan tänka ungefär så här: ”Eftersom vissa beslut är personliga, exempelvis valet av utbildning och arbete, måste jag ju få välja själv. Det är väl mitt samvete som ska styra och inte någon annans?” Det är sant att vi är fria att välja vissa saker själva, men vi måste också komma ihåg att vår frihet är relativ och att alla beslut vi tar får konsekvenser. Det var därför aposteln Paulus sa det som står i dagens bibelvers. Även om vi är fria att fatta egna beslut i personliga frågor, finns det andra faktorer som också måste vägas in. Det viktigaste är inte vad vi själva föredrar. w18.04 10 § 10

Man skulle kunna hamna i en liknande situation som Kain och tycka att man tjänar Jehova samtidigt som man gör sådant som han hatar. (Jud. 11) Man kanske gör allt rätt och håller i gång i tjänsten och går på mötena. Samtidigt kan man gå runt och tänka på sex eller vara girig eller hatisk. (1 Joh. 2:15–17; 3:15) Sådana tankar kan leda till att man syndar. Andra kanske inte ser vad vi tänker eller gör, men det gör Jehova. Han vet om vi står på hans sida eller inte. (Jer. 17:9, 10) Jehova ger inte upp hoppet om oss i första taget. Om vi är på väg bort från honom säger han: ”Vänd tillbaka till mig.” Jehova förstår att vi kämpar med olika svagheter, men han vill ändå att vi ska ta avstånd från det som är fel. (Jes. 55:7) Om vi gör det kommer han att hjälpa oss. Han kommer att ge oss det vi behöver för att ”få övertaget över” våra felaktiga tankar och känslor. (1 Mos. 4:7) w18.07 18 § 5, 6