Oktober

Vi kan inte läsa hjärtan, som Jehova och Jesus kan. Men vi kan ändå försöka förstå hur andra känner det och vad de behöver. (2 Kor. 11:29) I kontrast till den själviska andan i samhället omkring oss vill vi följa rådet: ”Tänk inte bara på ert eget bästa, utan också på andras.” (Fil. 2:4) Särskilt församlingsäldste behöver tänka på att vara medkännande. De vet att de kommer att ställas till svars för hur de behandlar fåren som de har i sin vård. (Hebr. 13:17) För att kunna hjälpa sina bröder och systrar måste de förstå dem. Hur kan de äldste visa medkänsla? En medkännande äldstebroder tar sig tid med sina bröder och systrar. Han ställer frågor och lyssnar sedan uppmärksamt och tålmodigt. Det här är särskilt viktigt om någon behöver prata av sig och berätta om sina tankar och känslor men har svårt att hitta de rätta orden. (Ords. 20:5) När de äldste villigt ger av sin tid skapas starka band av förtroende, vänskap och kärlek. (Apg. 20:37) w19.03 17 § 14–17

Uppskattning är som en riktigt god måltid, den blir bättre om man får dela den med andra. När vi känner oss uppskattade blir vi glada, och när vi visar andra uppskattning gör vi dem glada. När vi visar tacksamhet förstår de som har försökt hjälpa oss eller gett oss något att de verkligen gjorde skillnad. Det leder till starkare vänskapsband. Dagens bibelvers påminner oss om hur värdefullt det är att vi uttrycker vår tacksamhet. Tänk vad vackert ett guldäpple på ett silverfat skulle vara. Och det skulle dessutom vara otroligt värdefullt. Hur skulle du känna om du fick en sådan present? Det kan vara precis lika värdefullt att vi talar om för andra att vi uppskattar det de gör för oss. Och ett äpple av guld är en present som man skulle kunna ha glädje av väldigt länge. På samma sätt kan några uppskattande ord bli ett minne för livet. w19.02 15 § 5, 6

När Adam och Eva åt av frukten från kunskapens träd sände de ut ett tydligt budskap: De litade inte på Jehova och hans normer, utan valde att ställa upp sina egna normer för ”gott och ont”. Men tänk på vad det ledde till. De förlorade sin vänskap med Jehova. De gick också miste om möjligheten att leva för evigt, och de förde synd och död vidare till sina barn. (Rom. 5:12) Jämför det Adam och Eva gjorde med den etiopiske hovmannens reaktion när Filippus predikade för honom. Hovmannen uppskattade det Jehova och Jesus hade gjort för honom så mycket att han omedelbart blev döpt. (Apg. 8:34–38) När vi överlämnar oss åt Gud och blir döpta, precis som hovmannen, sänder vi ut ett tydligt budskap: Vi visar att vi uppskattar det Jehova och Jesus har gjort för oss. Vi visar också att vi litar på Jehova och erkänner att det är han som ska ställa upp normerna för rätt och fel. w19.03 2 § 1, 2

Om man är lojal mot Jehova älskar man honom av hela sitt hjärta och är fullständigt hängiven honom, och därför låter man hans vilja komma först i alla ens beslut. Ett hebreiskt ord som betecknar orubblig hängivenhet för det som är rätt har grundbetydelsen ”hel”, ”fullständig” eller ”felfri”. Som exempel kan nämnas att de djur som offrades åt Jehova skulle vara felfria. (3 Mos. 22:21, 22) Guds folk fick inte offra djur som var sjuka eller saknade ett ben, ett öra eller ett öga. För Jehova var det viktigt att djuren var friska och felfria. (Mal. 1:6–9) Det är lätt att förstå varför. När vi köper en sak, till exempel en bok eller ett verktyg, vill vi inte att några sidor eller delar ska saknas. Vi vill att varan ska vara hel och felfri. Jehova känner likadant när det gäller vår lojalitet mot honom. Den måste vara hel, det vill säga fullständig. w19.02 3 § 3

Det räcker inte med att vi bara stänger ute negativa influenser för att skydda vårt hjärta. Vi måste även öppna upp hjärtat för positiv påverkan. I forntida städer stängde portvaktarna portarna för att förhindra en invasion, men andra gånger öppnades portarna för att släppa in leveranser med mat och andra varor. Om portarna aldrig var öppna skulle invånarna svälta ihjäl. På liknande sätt måste vi regelbundet öppna upp vårt hjärta för Jehovas tankar och låta dem påverka oss. Jehovas tankar finns i Bibeln, så varje gång vi läser i den låter vi hans tankar påverka våra tankar, känslor och handlingar. Hur kan vi se till att få ut så mycket som möjligt av vår bibelläsning? Bönen är helt nödvändig och hjälper oss så att vi ”tydligt ser det underbara” i hans lag. (Ps. 119:18) Vi behöver även tänka igenom det vi läser. Om vi ber, läser och begrundar kan Guds ord nå in i vårt hjärta, och vi börjar älska Jehovas sätt att tänka. (Ords. 4:20–22) w19.01 18 § 14, 15

Jehova vet att vi har olika förmågor och omständigheter, och han uppskattar verkligen de offer vi har möjlighet att ge honom. Tänk på de offer som Jehova godkände på israeliternas tid. En del hade möjlighet att offra ett får eller en get. Men de fattiga kunde i stället offra ”två turturduvor eller två unga duvor”. Och om de inte hade råd med det, kunde de offra ”en tiondels efa fint mjöl”. (3 Mos. 5:7, 11) Mjöl var inte lika dyrt, men Jehova uppskattade ändå ett sådant offer, så länge det var ”fint mjöl”. Vår förstående Gud känner likadant i dag. Han förväntar inte att vi alla ska vara lika vältaliga som Apollos eller lika övertygande som Paulus när vi svarar. (Apg. 18:24; 26:28) Det han vill är att vi ska ge ett så bra svar som möjligt utifrån vår förmåga. Tänk på änkan som gav två små mynt. Hon var dyrbar i Jehovas ögon, för hon gav det bästa hon kunde. (Luk. 21:1–4) w19.01 8, 9 § 3–5

Vi är inställda på att vi ska bli hatade eftersom vi är Jesus efterföljare. Han förutsade att hans lärjungar skulle få utstå svår förföljelse under de sista dagarna. (Matt. 24:9; Joh. 15:20) Jesajas profetia visar att våra fiender inte bara skulle hata oss, utan också använda olika slags vapen mot oss. Dessa vapen har bland annat inbegripit vilseledande information, uppenbara lögner och brutal förföljelse. (Matt. 5:11) Jehova hindrar inte våra fiender från att använda dessa vapen mot oss. (Ef. 6:12; Upp. 12:17) Men vi behöver inte vara rädda. Jehova har sagt att inget av våra fienders vapen ”ska ha framgång”. (Jes. 54:17) Precis som en mur ger skydd mot ett våldsamt skyfall, så skyddar Jehova oss mot ”tyrannernas raseri”. (Jes. 25:4, 5) Våra fiender kommer aldrig att kunna orsaka oss någon bestående skada. (Jes. 65:17) Alla fiender till Guds folk ”ska bli tillintetgjorda, de ska bli till intet”. (Jes. 41:11, 12) w19.01 6, 7 § 13–16

Jehova älskar frihet. Han har skapat oss med samma känsla för frihet, även dig som är ung. Men han vill att du ska använda din frihet ansvarsfullt, vilket är till skydd för dig. Du kanske känner andra ungdomar som tittar på porr, har sex, sysslar med farliga extremsporter, använder droger eller dricker för mycket. Sådant kan säkert ge dem korta stunder av njutning eller spänning. Men ofta får det väldigt tråkiga konsekvenser. De kanske blir sjuka, fastnar i ett beroende eller till och med dör. (Gal. 6:7, 8) De kanske tror att de är fria, men de lurar bara sig själva. (Tit. 3:3) I kontrast till det, hur många vet du som har blivit sjuka på grund av att de levt efter Bibelns normer? Det är tydligt att vi mår bra av att lyda Gud och att det gör oss verkligt fria. (Ps. 19:7–11) Och när du använder din frihet förståndigt, det vill säga i linje med Guds lagar och principer, så visar du både Gud och dina föräldrar att du kan hantera ytterligare frihet. (Rom. 8:21) w18.12 22, 23 § 16, 17

Många saker förändrades när Adam syndade. En sak var att människor började dö, och det skulle påverka äktenskapet. Paulus förklarade för de första kristna att döden avslutar ett äktenskap och att partnern då kan gifta om sig. (Rom. 7:1–3) I Guds lag till Israel fanns det lagar som gällde äktenskapet. Det fanns till exempel lagar som styrde månggifte. Polygami var vanligt redan innan israeliterna fick lagen, men i lagen reglerades förhållandena så att ingen skulle fara illa. En israelit som hade gift sig med en slav och sedan gifte sig med en kvinna till var fortfarande tvungen att se till att hans första fru fick allt hon behövde. Jehova förväntade att mannen skulle fortsätta att ta hand om henne. (2 Mos. 21:9, 10) Den lagen gäller inte oss, men vi kan ändå se att Jehova tyckte att äktenskapet var något värdefullt. Visst påverkar det vår syn på äktenskapet också? w18.12 10 § 3; 11 § 5, 6

Habackuk hade lagt all oro och alla jobbiga känslor i Jehovas händer. Undrade han hur Jehova skulle reagera? Jehova är en förstående och medkännande Far, så han tillrättavisade inte Habackuk. Han förstod att profetens klagande bara var ett uttryck för hans förtvivlan. Med ord som egentligen var riktade till de avfälliga judarna berättade Jehova för Habackuk vad som skulle hända i en nära framtid – att slutet på den våldsamma eran var mycket nära. Habackuk kan mycket väl ha varit den första människa som fick veta detta. Jehova förklarade att han var redo att gå till handling. Han skulle använda kaldéerna (babylonierna) för att straffa det våldsamma och onda folket i Juda. När Jehova sa ”i era dagar” visade han att det skulle inträffa under profetens eller hans samtidas livstid. Det här var inte alls det svar Habackuk hade förväntat sig. Det skulle ju bara leda till ännu mer lidande för Juda. w18.11 15 § 7, 8

Hur ser du på människor som inte har fått sanningen än? Paulus vittnade ofta i synagogor för judar som redan visste en hel del om Jehova. Men han vittnade inte bara för judar, utan för alla slags människor. När Paulus var på sin första missionsresa kom han till Lystra tillsammans med Barnabas. Folket som bodde där behandlade dem som superhjältar och trodde att de var Zeus och Hermes i mänsklig gestalt. Trivdes Paulus och Barnabas i rampljuset? I de senaste två städerna de hade besökt hade de blivit förföljda. Tyckte de att det som hände i Lystra var ett trevligt avbrott? Tänkte de att den positiva uppmärksamheten skulle kunna hjälpa dem att vittna? Nej, så resonerade de inte alls. De protesterade vilt. ”De [slet] sönder sina mantlar och rusade in bland folket och ropade: ’Vad håller ni på med? Vi är bara människor och har samma svagheter som ni.’” (Apg. 14:8–15) w18.09 4, 5 § 8, 9

Vi måste vara beredda att förändra vårt tänkesätt och vår livsstil när vi tar emot sanningen och börjar följa Bibelns normer. Petrus skrev så här: ”Som lydiga barn ska ni inte längre låta er formas av de begär som ni hade förut, när ni var okunniga. I stället ska ni vara heliga i allt ni gör.” (1 Petr. 1:14, 15) Många som bodde i det forntida Korinth hade en omoralisk livsstil, så de som ville ta emot sanningen var tvungna att göra stora förändringar. Det är många som har gjort liknande förändringar i dag när de har lärt känna sanningen. Petrus skrev till de kristna på sin tid: ”Ni har tillräckligt länge gjort det som människor i världen vill. Era liv präglades av skamlöst uppförande, ohämmade begär, drickande, vilda fester, fylleslag och avskyvärd avgudadyrkan.” (1 Petr. 4:3) w18.11 6 § 13

Hur kan vi hitta dem som har ”rätt inställning för att få evigt liv”? Vi måste göra som de första kristna gjorde: vittna. Vi ska alltså följa Jesus uppmaning: ”När ni kommer till en stad eller by ska ni leta efter någon som är värdig att ta emot budskapet.” (Matt. 10:11) Vi räknar inte med att stolta människor som ignorerar sitt andliga behov ska ta emot de goda nyheterna. I stället letar vi efter genuint intresserade, ödmjuka människor som längtar efter att förstå sanningen. Vi skulle kunna jämföra det med hur Jesus arbetade som snickare. När han skulle tillverka möbler, dörrar, ok och andra föremål behövde han först hitta rätt virke. Sedan kunde han ta fram verktygslådan, använda sina förmågor och tillverka föremålet. Vi måste göra på liknande sätt. Först måste vi hitta människor som är av det rätta virket, och sedan kan vi använda de verktyg vi har för att hjälpa dem att bli Jesus lärjungar. (Matt. 28:19, 20) w18.10 12 § 3, 4

Evangelieförkunnaren Filippus är ett fint exempel på en som hade fokus på tjänsten oavsett vilka vändningar livet tog. Efter Stefanus martyrdöd bröt det ut en våg av förföljelse i Jerusalem. Vid den tiden var Filippus förordnad att sköta en särskild uppgift. (Apg. 6:1–6) Men när de kristna skingrades kunde Filippus inte bara se på utan att göra något. Han gav sig av till Samaria, en stad där det knappt hade predikats någonting vid den tiden. (Matt. 10:5; Apg. 8:1) Filippus var villig att följa Guds andes ledning och bege sig vart som helst, så Jehova använde honom till att sätta i gång predikoarbetet på nya distrikt. Hans fördomsfria inställning tilltalade säkert samarierna, som ofta blev föraktfullt behandlade av judarna. Inte undra på att alla lyssnade mycket uppmärksamt! (Apg. 8:6–8) Filippus fortsatte att vara fokuserad på tjänsten, och därför välsignade Jehova honom och hans familj. (Apg. 21:8, 9) w18.10 30 § 14–16

En gång när Jesus var i Dekapolisområdet fördes ”en döv man med talsvårigheter till honom”. (Mark. 7:31–35) Jesus botade honom, men inte inför andra, utan han tog ”mannen åt sidan”. Varför då? Eftersom mannen var döv kan han ha känt sig obekväm bland folk. Jesus märkte kanske det och botade honom därför på en plats där de kunde vara för sig själva. Vi kan såklart inte bota andra eller göra underverk. Men vi både kan och ska ta hänsyn till våra bröders och systrars känslor och behov. Jesus förstod hur mannen kände det och visade hänsyn. Vi kan följa Jesus exempel genom att ta hänsyn till äldre och sjuka. Kännetecknet på de sanna kristna är inte effektivitet, utan kärlek. (Joh. 13:34, 35) Vi älskar våra bröder och systrar som har kommit upp i åren eller som är sjuka. Därför gör vi vårt bästa för att hjälpa dem att ta sig till mötena och gå i tjänsten. De kanske inte kan göra så mycket, men vi vill ändå hjälpa dem att göra det de kan. (Matt. 13:23) w18.09 29, 30 § 7, 8

Alla Jehovas tjänare är värdefulla för honom och Jesus. (Gal. 2:20) Vi älskar verkligen våra bröder och systrar, och vi känner med dem och vill ta hand om dem. Vi försöker ”sträva efter det som leder till frid och göra sådant som bygger upp varandra”. (Rom. 14:19) Snart kommer vi att leva i en värld där ingen är deprimerad eller mår dåligt. Då kommer det inte att finnas sjukdom och död, krig, förföljelse, olyckliga familjer eller besvikelser. Och efter de tusen åren kommer människor att vara fullkomliga. De som klarar det sista provet blir Jehovas adoptivbarn här på jorden och får ”Guds barns härliga frihet”. (Rom. 8:21) Vi vill att alla våra vänner ska finnas där i den nya, harmoniska världen! Därför gör vi vårt bästa för att fortsätta visa kärlek och stärka varandra. w18.09 14 § 10; 16 § 18

Att studera inbegriper mycket mer än att bara läsa igenom en text och stryka under svaren på färdiga frågor. När vi studerar funderar vi på vad materialet lär oss om Jehova och hans sätt att tänka och handla. Vi försöker förstå varför han godkänner vissa saker men fördömer andra. Vi funderar också på vilka förändringar vi behöver göra i vårt liv eller i vårt sätt att tänka. Nu kanske vi inte täcker in alla de här bitarna varje gång vi studerar, men det är viktigt att vi tar oss tid att verkligen begrunda det vi läser. Vi kanske skulle kunna använda halva studietiden till det. (1 Tim. 4:15) När vi regelbundet begrundar Guds ord blir vi mer och mer övertygade om att Jehovas sätt att tänka är fullkomligt. Vi börjar se saker ur hans synvinkel och börjar tycka som han gör. Vårt sinne förnyas, och vi utvecklar nya tankebanor. (Rom. 12:2) Successivt gör vi Jehovas tankar till våra egna. w18.11 24 § 5, 6

Paulus sa att han och andra kristna var ”Guds medarbetare” eftersom de var upptagna med att predika. (1 Kor. 3:6) Och vi kan också vara Guds medarbetare när vi är generösa och lägger tid, resurser och energi på predikoarbetet. Det är fantastiskt hedrande att vi får samarbeta med Jehova på det här sättet. När vi slösar med vår tid och energi i tjänsten blir vi glada. Många som har lett bibelstudier säger att det är det bästa som finns. Det är underbart att se dem vi studerar med skina upp när de förstår en biblisk lära. Man blir så glad när de med tiden får starkare tro, gör förändringar och börjar vittna för andra. När de 70 lärjungarna kom tillbaka till Jesus efter att ha varit ute i tjänsten var de glada för att det hade gått så bra, och det gjorde även Jesus glad. (Luk. 10:17–21) w18.08 20 § 11, 12

Saker kan verkligen gå fel om vi skulle börja lita för mycket på oss själva. Vi kanske börjar tro att vi kan göra en korrekt bedömning av en situation trots att vi inte har alla fakta. Och det kan vara extra svårt att göra en korrekt bedömning om det handlar om någon vi inte kommer så bra överens med. Om man går och ältar meningsskiljaktigheter, kanske man till slut börjar tillskriva honom dåliga motiv. Så om man får höra något negativt om den brodern, kanske man är snabb att tro på det. Vad är poängen? Om vi inte gillar våra bröder och systrar skulle vi kunna dra fel slutsatser om dem. (1 Tim. 6:4, 5) Avundsjuka och svartsjuka kan göra att vi förlorar omdömet. Låt inte sådana känslor få fäste. Tänk i stället på hur viktigt det är att vi älskar våra bröder och systrar och uppriktigt förlåter dem. (Kol. 3:12–14) w18.08 6 § 15; 7 § 18

Jehova har skapat oss, och därför tillhör vi honom. (Ps. 100:3; Upp. 4:11) Men genom historien har han valt ut vissa personer och grupper för att de skulle tillhöra honom på ett särskilt sätt. I Psalm 135:4 sägs det att Jehova valde ut ”Israel till sin särskilda egendom”. Profeten Hosea förutsade att även sådana som inte var israeliter skulle kunna bli en del av Jehovas folk. (Hos. 2:23) Den profetian uppfylldes när Jehova gav icke-judar chansen att få regera med Kristus i himlen. (Apg. 10:45; Rom. 9:23–26) De som har blivit smorda med helig ande kallas för en ”helig nation” och är Jehovas ”särskilda egendom”. (1 Petr. 2:9, 10) Hur är det med det stora flertalet Jehovas vittnen som har hoppet att få leva på jorden? Jehova kallar även dem ”mitt folk” och ”mina utvalda”. (Jes. 65:22) w18.07 22 § 1, 2

Det är viktigt att vi försöker efterlikna Jesus. Ingen människa har varit mer generös än han. Var och en av oss kan fundera på hur vi kan bli mer som han. (1 Petr. 2:21) Jehova tycker om att vi försöker efterlikna honom och Jesus. Vi kan göra det bland annat genom att vara intresserade av människor och försöka hitta sätt att hjälpa dem. Jesus betonade vikten av det här i liknelsen om den medmänsklige samariern. Han lärde sina efterföljare att göra allt de kunde för att hjälpa människor oavsett bakgrund. (Luk. 10:29–37) Kommer du ihåg varför Jesus berättade den här liknelsen? Det var för att en judisk man undrade vem som egentligen var hans medmänniska. Jesus svar visar att vi, precis som samariern, måste vara generösa för att få Guds godkännande. w18.08 19 § 5, 6

Fick Maria någon mer bekräftelse av Jehova? Gav han henne något erkännande för att hon så troget tog hand om Jesus? Ja, det gjorde han. Han såg till att sådant som Maria sa och gjorde skrevs ner i Bibeln. Det verkar som att Maria inte hade möjlighet att följa med Jesus under de år han reste runt och predikade. Hon var ju änka och var kanske tvungen att hålla sig i Nasaret. Även om hon gick miste om många upplevelser under den tiden, så kunde hon finnas vid hans sida under hans sista timmar i livet. (Joh. 19:26) Och hon var med lärjungarna i Jerusalem dagarna innan pingsten när de fick helig ande. (Apg. 1:13, 14) Hon blev förmodligen smord vid det tillfället, precis som de andra. Om det var så, så gav Jehova henne möjligheten att vara tillsammans med Jesus i himlen i all evighet. Vilken underbar belöning för att hon hade tjänat Jehova troget! w18.07 9 § 11; 10 § 14

Jesus brukade använda principer för att hjälpa sina lärjungar att förstå vilka konsekvenser olika tankemönster eller handlingar kunde få. Han sa till exempel att ilska kan leda till våld och att fantasier om sex kan leda till otrohet. (Matt. 5:21, 22, 27, 28) Vårt samvete formas och övas när vi låter Jehovas principer vägleda oss, och det leder till att vi fattar beslut som ärar Jehova. Två vittnen som har väl övade samveten kan ibland fatta olika beslut. Ta till exempel frågan om alkohol. Bibeln förbjuder inte att man dricker lagom mycket alkohol. Men den förbjuder att man dricker för mycket och att man blir full. (Ords. 20:1; 1 Tim. 3:8) Men det finns fler faktorer att ta med i beräkningen, även om man inte dricker för mycket. Man måste fortfarande ta hänsyn till andras samveten. w18.06 18 § 10, 11

Jesus varnade sina lärjungar för den surdeg, eller de läror, som fariséerna, sadducéerna och anhängarna av Herodes parti förespråkade. (Matt. 16:6, 12) Och det är intressant att Jesus gav den här varningen kort efter det att folket hade velat göra honom till kung. När religion blandar sig i politik leder det lätt till våld. Jesus lärde sina lärjungar att de skulle vara helt neutrala. Det var en av anledningarna till att de främsta prästerna och fariséerna ville döda Jesus. De var rädda att människor skulle lyssna på honom och sluta följa dem, och om det hände skulle de förlora sin religiösa och politiska makt. De sa: ”Om vi låter honom hållas kommer alla att börja tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk.” (Joh. 11:48) Så under översteprästen Kaifas ledning gjorde man upp planer på att döda Jesus. (Joh. 11:49–53; 18:14) w18.06 6, 7 § 12, 13

Det ockulta är ett lockbete som Satan använder. Han använder både falsk religion och underhållning för att göra människor nyfikna på demoner. Filmer, spel och annan underhållning får det övernaturliga att verka spännande. Hur kan vi undvika att svälja det här betet? Vi kan inte förvänta att Jehovas organisation ska göra en lista åt oss på vilken underhållning som är okej och vilken som inte är det. Vi måste i stället forma vårt samvete efter Jehovas normer. (Hebr. 5:14) Dagens bibelvers påminner oss om att vår kärlek till Jehova måste vara äkta, och det rådet kan hjälpa oss att göra bra val. Vi kan fråga oss själva: Vad väljer jag för slags underhållning? Skulle de jag studerar med eller mina återbesök tycka att jag var en hycklare om de fick se vad jag brukar titta på? Skulle de tycka att jag lever som jag lär? Ju mindre skillnad det är på det man säger och det man gör, desto lättare kan man undvika Satans fällor. (1 Joh. 3:18) w18.05 25 § 13

Hur kan vi efterlikna Paulus? För det första måste vi ha en uppriktig önskan att hitta dem som har ”rätt inställning för att få evigt liv”. För det andra ber vi till Jehova om att de som har ett gott hjärta ska lyssna när vi vittnar för dem. (Apg. 13:48; 16:14) Silvana har varit pionjär i nästan 30 år, och hon säger: ”Innan jag ringer på en dörr ber jag Jehova om hjälp att tänka positivt.” Vi kan också be till Jehova om att änglarna ska vägleda oss till dem som vill höra budskapet. (Matt. 10:11–13; Upp. 14:6) Robert, som har varit pionjär i över 30 år, säger: ”Det är spännande att få samarbeta med änglarna i tjänsten, för de vet ju exakt vad som pågår i människors liv.” För det tredje försöker vi se andras potential. En äldstebroder som heter Carl säger: ”Jag letar efter minsta tecken på att den jag besöker har ett gott hjärta. Det kan vara ett leende, snälla ögon eller en uppriktig fråga.” Ja, vi kan hålla ut och bära frukt, precis som Paulus gjorde. w18.05 15 § 13; 16 § 15

Visst blir vi glada när vi får höra att sådana som vi har hjälpt längre tillbaka fortsätter att tjäna Jehova lojalt? Aposteln Johannes beskrev det så här: ”Jag har ingen större orsak till tacksamhet än detta, att jag får höra att mina barn fortsätter att vandra i sanningen.” (3 Joh. 4) Många pionjärer kan intyga hur glad man blir av att höra att någon som man har hjälpt in i sanningen för många år sedan fortfarande är aktiv och kanske till och med själv har börjat som pionjär. Ett sätt att hjälpa pionjärer som har tappat modet kan därför vara att påminna dem om allt de har gjort för andra. Många som är i resetjänsten har berättat om hur uppmuntrande det är när en församling skriver några rader och talar om hur mycket de uppskattade besöket. Andra som har känt likadant är äldste, missionärer, pionjärer och beteliter som fortsätter år efter år. När vi tackar dem för deras arbete kan det betyda mer än vi tror. w18.04 23 § 14, 15

Salomo gick emot den lagen, och till slut hade han 700 hustrur och 300 bihustrur! (1 Kung. 11:3) Många av hans hustrur var utländska och tillbad falska gudar. Så Salomo bröt faktiskt mot ytterligare en lag, eftersom lagen sa att man inte fick gifta sig med utländska kvinnor. (5 Mos. 7:3, 4) Successivt tappade Salomo kärleken till Jehovas lagar. Och till slut begick han grova synder. Han byggde altaren åt gudinnan Ashtoret och guden Kemosh. Där tillbad han tillsammans med sina hustrur. Och av alla platser han kunde välja så placerade han de här altarna mitt emot Jerusalem, där han hade byggt Jehovas tempel. (1 Kung. 11:5–8; 2 Kung. 23:13) Salomo kanske lurade sig själv och tänkte att Jehova skulle ha överseende med honom så länge han fortsatte offra i templet. Men Jehova ser aldrig mellan fingrarna med synd. w18.07 18 § 7, 8; 19 § 9

Några av de brinnande pilar som djävulen kan skjuta mot dig är lögner om Jehova. Djävulen vill att du ska tro att Jehova inte älskar dig och att ingen bryr sig om dig. Nittonåriga Ida kämpar med mindervärdeskänslor, och hon säger: ”Jag har känt många gånger att Jehova inte är nära mig och att han inte vill vara min vän.” Vad har hjälpt henne när hon känner så? ”Mötena boostar verkligen min tro”, säger hon. ”Förut svarade jag aldrig på mötena, för jag tänkte att ingen var intresserad av vad jag hade att säga. Men nu för tiden förbereder jag mig för mötena och försöker svara två eller tre gånger.” Vi lär oss något viktigt av Idas kommentar. En riktig sköld har en bestämd storlek, men trons sköld kan både krympa och växa. Hur stor vår sköld är hänger alltså på oss själva. (Matt. 14:31; 2 Thess. 1:3) Det är otroligt viktigt att vi anstränger oss för att vår tro ska växa. w18.05 29, 30 § 12–14

Det var först efter jordbävningen som fångvaktaren ändrade inställning och bad om hjälp. (Apg. 16:25–34) Det kan vara på samma sätt i dag. Människor som har varit helt ointresserade kan ändra inställning när något händer som vänder upp och ner på deras värld. Det skulle kunna vara att någon plötsligt förlorar ett jobb som han har haft i många år. Andra kanske känner en stor tomhet för att de har drabbats av en allvarlig sjukdom eller har mist någon de älskar. Det kan göra att de börjar fundera på vad meningen med livet är, även om de aldrig tänkt på det innan. De kanske till och med undrar: ”Vad behöver jag göra för att bli räddad?” För första gången i livet vill de kanske höra vad Bibeln säger om framtiden. Om vi håller ut och fortsätter gå i tjänsten har vi möjlighet att finnas där för människor när de är redo att lyssna. (Jes. 61:1) w18.05 19, 20 § 10–12

De flesta i dag är förblindade av den här världens gud och befinner sig i slaveri under religiösa, ekonomiska och politiska system. (2 Kor. 4:4) I likhet med Jesus har vi förmånen att få hjälpa människor att lära känna och tillbe Jehova, frihetens Gud. (Matt. 28:19, 20) Men det är inte så lätt alla gånger. I en del länder är folk väldigt likgiltiga, och några blir till och med arga när vi vill prata med dem. Frågan vi ändå behöver ställa oss är: Kan jag använda min frihet till att göra mer i tjänsten? Med tanke på vilken allvarlig tid vi lever i är det verkligen uppmuntrande att se att många förenklar sitt liv och börjar i heltidstjänsten. (1 Kor. 9:19, 23) En del gör det på hemmaplan, andra flyttar till platser där behovet av förkunnare är större. Det är verkligen underbart att så många vill använda sin frihet på det sättet! (Ps. 110:3) w18.04 11, 12 § 13, 14