September

Jesus visade medkänsla med Marta och Maria. Han såg hur ledsna de var över att deras bror, Lasarus, hade dött, och han ”brast i gråt”. (Joh. 11:32–35) Jesus visste ju att han snart skulle uppväcka honom. Så han grät inte för att han saknade sin nära vän, utan för att han kände Martas och Marias smärta och blev starkt berörd. Det känns verkligen bra att veta att Jesus är så medkännande, och vi älskar honom för att han behandlade andra omtänksamt. Det är underbart att veta att han nu regerar som kung i Guds rike. Han kommer snart att ta bort alla orättvisor. Eftersom han själv har varit människa har han de bästa förutsättningar för att hjälpa mänskligheten att återhämta sig från det som Satans styre orsakat. Tänk att vi får ha en kung som kan ”sätta sig in i våra svagheter”! (Hebr. 2:17, 18; 4:15, 16) w19.03 17 § 12, 13

Vi kan ha en viss roll i att hjälpa andra att lära känna Gud, men vår roll är inte den avgörande. (1 Kor. 3:6, 7) Det är Jehova som drar människor. När allt kommer omkring är det en människas inställning som avgör om hon tar emot de goda nyheterna eller inte. (Matt. 13:4–8) Kom ihåg att inte alla reagerade positivt ens när Jesus predikade, och han var den störste lärare som någonsin levt! Så bli inte besviken om många som du predikar för inte tar emot sanningen. Vår medkänsla kommer ändå att få goda resultat. Vi kommer att tycka att tjänsten är roligare. Vi får också uppleva lyckan av att ge. Och vi kommer att göra det lättare för dem som har ”rätt inställning för att få evigt liv” att ta emot de goda nyheterna. (Apg. 13:48) Så gör gott ”mot alla så länge ... [du] har möjlighet till det”. (Gal. 6:10) Då kommer du att få glädjen att ära din himmelske Far. (Matt. 5:16) w19.03 25 § 18, 19

Kung David skrev: ”Jehova är stor och värdig att prisas.” (Ps. 145:3) David älskade Jehova, och det fick honom att lovprisa Jehova ”i församlingens mitt”. (1 Krön. 29:10–13; Ps. 40:5) I dag lovprisar vi Jehova bland annat genom att vara med och svara under mötena. Visst uppskattar vi att få höra olika sorters kommentarer under mötena? Vi blir glada när vi hör ett litet barns enkla och uppriktiga svar. Vi blir uppmuntrade när någon entusiastiskt berättar om en biblisk sanning som han eller hon just upptäckt. Och vi beundrar dem som tar mod till sig och svarar trots att de kanske är blyga eller inte kan språket så bra. (1 Thess. 2:2) Hur kan vi visa att vi uppskattar deras ansträngningar? Vi kan tacka dem för deras fina svar efter mötet. Och något annat vi kan göra är att själva vara med och svara. Då får vi inte bara uppmuntran, utan vi ger också andra uppmuntran. (Rom. 1:11, 12) w19.01 8 § 1, 2; 9 § 6

De tio männen var desperata. De hade spetälska och framtiden såg hopplös ut. Men så en dag fick de syn på Jesus på lite avstånd. De hade hört att han kunde bota alla möjliga sjukdomar. Så de ropade: ”Jesus, lärare, hjälp oss!” Och han botade alla tio männen. De var säkert alla tacksamma för det Jesus gjorde. Men en av dem, en samarier, gjorde något mer än att bara känna sig tacksam. Han visade sin uppskattning och tackade Jesus. Sedan ärade han Gud ”med hög röst”. (Luk. 17:12–19) Vi vill visa att vi är tacksamma mot andra som är snälla mot oss, precis som den samariske mannen gjorde. Jehova är det bästa exemplet på någon som visar uppskattning. Bland annat belönar han dem som gör det som han tycker om. (2 Sam. 22:21; Ps. 13:6; Matt. 10:40, 41) Och i Bibeln uppmanas vi: ”Efterlikna ... Gud, som hans älskade barn.” (Ef. 5:1) Så en viktig anledning för oss att visa uppskattning är att vi vill efterlikna Jehova. w19.02 14 § 1, 2; 15 § 4

En ung tjej i skolan förklarar respektfullt att hon inte kan vara med och fira en högtid som hon vet att Gud inte godkänner. En blyg ung broder är ute i tjänsten och plingar på ett hus där han vet att det bor en kille från hans skola som brukar komma med sarkastiska kommentarer om Jehovas vittnen. En hårt arbetande familjefar blir ombedd av sin chef att göra något oärligt eller olagligt. Trots att han riskerar att förlora jobbet förklarar han att han måste vara ärlig och laglydig, eftersom Gud förväntar det av sina tjänare. (Rom. 13:1–4; Hebr. 13:18) Vilken egenskap ser du hos de här tre personerna? Du kanske tänker på flera egenskaper, till exempel mod och ärlighet. Men det finns en egenskap hos dem som är särskilt värdefull – lojalitet. Alla tre håller fast vid det som är rätt och vägrar gå emot Jehovas normer. Det är lojalitet som får dem att handla som de gör. Vi förstår att Jehova säkert skulle vara väldigt stolt över dem. Och på liknande sätt vill ju vi göra vår himmelske Far stolt och glad. w19.02 2 § 1, 2

Lagen var särskilt till skydd för dem som annars skulle vara försvarslösa, till exempel föräldralösa, änkor och invandrare. Domarna i Israel fick uppmaningen: ”Du ska inte vara orättvis när du dömer en invandrare eller en som är faderlös, och du ska inte ta en änkas kläder som säkerhet för ett lån.” (5 Mos. 24:17) Jehova hade särskild omtanke om de mest utsatta i samhället. Och han straffade sådana som behandlade dem illa. (2 Mos. 22:22–24) Jehova vill att alla som har en ansvarsposition ska visa kärlek och omtanke mot dem som de har tillsyn över. Han hatar sexbrott och är noga med att alla, särskilt de mest sårbara, ska skyddas och bli rättvist behandlade. (3 Mos. 18:6–30) När vi känner oss säkra på att Jehova behandlar oss rättvist växer vår kärlek till honom. Vår kärlek till honom och hans rättvisa normer motiverar oss att älska andra och behandla dem rättvist. w19.02 24, 25 § 22–26

Vi ska se ett exempel på hur vi kan skydda oss från att påverkas av Satans sätt att tänka. Jehova har sagt att ”sexuell omoral och all slags orenhet ... inte ens [får] nämnas bland [oss]”. (Ef. 5:3) Men hur reagerar vi om några börjar prata om sådana saker i skolan eller på jobbet? Vår väktare, samvetet, kanske slår larm. (Rom. 2:15) Men lyssnar vi på det? Vi kanske känner oss frestade att i stället stanna kvar och lyssna vidare på dem eller titta på olämpliga bilder som de vill visa. Men då är det dags att ”stänga porten” – byt samtalsämne eller gå därifrån. Det krävs mod för att stå emot pressen att göra eller tänka på fel saker. Men vi kan vara säkra på att Jehova ser att vi anstränger oss, och han kommer att ge oss den styrka och vishet vi behöver för att inte formas av Satans tänkesätt. (2 Krön. 16:9; Jes. 40:29; Jak. 1:5) w19.01 17, 18 § 12, 13

Salomo var enormt rik och mäktig, och han bestämde sig för att göra ett experiment. Han sa: ”Jag vill njuta av livet fullt ut och se vad det kan ge.” (Pred. 2:1–10) Han byggde lyxiga hus, anlade vackra trädgårdar och parker och gjorde allt han hade lust med. Hur kände han sig efteråt? Nöjd? Lycklig? Tillfreds? Svaret står i dagens bibelvers. Kommer du att dra lärdom av Salomos experiment? Jehova vill inte att du ska behöva lära dig saker den hårda vägen. Han vill att du ska lyssna på honom och sätta hans vilja främst i livet. Det kräver tro, men du kommer aldrig att ångra de val du gör i livet på grund av din tro. Och Jehova kommer aldrig att glömma ”den kärlek ... [du] har visat mot hans namn”. (Hebr. 6:10) Så gå in för att bygga upp en stark tro. Då kommer du att fatta kloka beslut och själv få se att din himmelske Far har ditt bästa för ögonen. (Ps. 32:8) w18.12 22 § 14, 15

En andlig person litar på Gud och har hans syn på saker och ting. Han eller hon vänder sig alltid till Gud för att få vägledning och vill lyda honom i alla lägen. (1 Kor. 2:12, 13) David var verkligen andlig. Han sjöng: ”Jehova är min andel, min beskärda del, min bägare.” (Ps. 16:5) David uppskattade sin ”andel”, sin relation till Jehova, och han sökte alltid skydd hos honom. (Ps. 16:1) Vad ledde det till? Han sa: ”Mitt hjärta jublar, allt i mig sprudlar av glädje.” Inget gjorde David lyckligare än hans vänskap med Jehova. (Ps. 16:9, 11) Den glädje som David kände skulle aldrig kunna uppnås genom en hög levnadsstandard eller saker som kan kännas bra för stunden. (1 Tim. 6:9, 10) Du kan få ett meningsfullt och roligt liv om du har en stark tro på Jehova och sätter tjänsten för honom först. Hur kan du få en starkare tro? Du måste umgås med Jehova. Och det gör du när du läser Bibeln, tar dig tid att titta på det han har skapat och begrundar hans egenskaper, till exempel hans kärlek till dig. (Rom. 1:20) w18.12 25 § 7, 8

Det Paulus skrev var inte bara en reflektion, utan en allvarlig uppmaning till alla kristna att se äktenskapet som något fint och värdefullt. Ser du så på äktenskapet? Och om du är gift, ser du så på ditt eget äktenskap? Om du ser äktenskapet som något fint och värdefullt, så är du i gott sällskap. Jesus tänker nämligen också så. När fariséerna ställde en fråga om skilsmässa hänvisade han till det Jehova hade sagt om det första äktenskapet: ”Från skapelsens början ’gjorde han dem till man och kvinna. Därför ska en man lämna sin far och sin mor, och de två ska bli ett.’” Sedan tillade han: ”Det Gud har fogat samman får alltså ingen människa skilja åt.” (Mark. 10:2–12; 1 Mos. 2:24) Jesus bekräftade alltså att det var Gud som hade instiftat äktenskapet och att det skulle vara bestående. När Gud fastställde normen för äktenskapet i Eden sa han inget om skilsmässa. Två skulle bli ett, och de skulle vara det för evigt. w18.12 10, 11 § 2–4

När vi lärde känna sanningen lärde vi oss att det är viktigt att lyda Jehovas grundläggande befallningar. Men ju mer vi utvecklas andligen, desto mer lär vi oss om hans sätt att tänka – vad han tycker om och inte tycker om och hur han ser på saker och ting. Och det formar våra val och handlingar. Vi tycker såklart om att lära oss att tänka som Jehova gör. Men eftersom vi är ofullkomliga är det inte alltid så lätt. Vi kan till exempel ha lite svårt att förstå Jehovas syn på sexuell omoral, materialism, predikoarbetet, blodfrågan eller något annat. Så hur kan vi bli bättre på att göra Jehovas tankar till våra? Vi måste förnya vårt sinne. Studera Guds ord i syfte att förstå hur han tänker. Begrunda hans tänkesätt, och försök forma ditt eget sätt att tänka efter det. w18.11 23, 24 § 2–4

Habackuk levde under en mycket svår tidsperiod. Han var omgiven av onda och våldsamma människor, och det gjorde honom helt förtvivlad. När skulle deras ondska få ett slut? Varför dröjde det så länge innan Jehova gjorde något? Överallt såg Habackuk sina egna landsmän behandla varandra orättvist och hårt. Han kände sig helt maktlös. Så i den här mörka situationen vände han sig till Jehova och bad honom ingripa. Habackuk kanske hade börjat undra om Jehova verkligen brydde sig om vad som pågick. Det verkade som att hans ingripande skulle dröja. Har du också känt det så ibland? Hade Habackuk förlorat tilliten till Jehova? Hade han tappat tron på hans löften? Nej, inte alls! Bara det att han öppnade sig för Jehova och berättade för honom hur han kände det visar att han fortfarande förlitade sig på honom. Men uppenbarligen kunde han inte förstå varför Gud väntade så länge med att ingripa och lät honom lida så mycket. w18.11 14 § 4, 5

Jesus erbjöd Petrus och Andreas att bli ”människofiskare” i stället för fiskare, och ”de lämnade genast näten”. (Matt. 4:18–20) Vi räknar självklart inte med att de som får lära sig sanningen ska sluta jobba. De kanske har en familj att försörja. (1 Tim. 5:8) Men många som börjar studera behöver ändra inställning till pengar och saker och justera sina prioriteringar. Tänk till exempel på en kvinna som heter Maria. Golfen betydde allt för henne, och hennes mål var att bli proffs och tjäna stora pengar. Men så började Maria studera Bibeln, och sanningen gav henne en annan syn på livet och hjälpte henne att göra förändringar. Maria insåg att det skulle bli svårt för henne att komma närmare Jehova om hon satsade på sin karriär. (Matt. 6:24) Hon gav upp drömmen hon alltid hade haft om att bli proffs. Nu är hon pionjär och säger att hon har ”det bästa och mest meningsfulla liv man kan tänka sig”. w18.11 5 § 9, 10

Jesus visste att hans roll som lärare var viktigast av allt, så när han var 30 lade han verktygen på hyllan. En av orsakerna till att Gud sände honom till jorden var ju att han skulle förkunna. (Matt. 20:28; Luk. 3:23; 4:43) Predikoarbetet var det viktigaste i Jesus liv, och han ville att andra skulle prioritera likadant. (Matt. 9:35–38) Vi kanske inte är snickare, men vi är alla lärare som undervisar om de goda nyheterna. Det arbetet är så viktigt att Gud själv är engagerad i det, och vi får vara ”Guds medarbetare”. (1 Kor. 3:9; 2 Kor. 6:4) Vi känner precis som psalmisten som skrev: ”Allt i ditt [Jehovas] ord är sanning.” (Ps. 119:159, 160) Vi vill därför se till att vi ”använder sanningens ord på rätt sätt” när vi går i tjänsten. (2 Tim. 2:15) Så vi fortsätter att slipa på vår förmåga att använda Bibeln, eftersom det är vårt huvudsakliga redskap för att undervisa andra om Jehova, Jesus och Guds rike. w18.10 11 § 1, 2

När en gift man efterliknar sitt huvud, Jesus Kristus, blir det lättare för hans fru att ha djup respekt för honom. (Ef. 5:22–25, 33) Och hon visar sin respekt för honom när hon försöker förstå hur han känner det och tar hänsyn till honom. När föräldrar tar hänsyn till varandra är de fina exempel för sina barn. Men föräldrar har också huvudansvaret att lära sina barn att ta hänsyn till andra. Föräldrar kan till exempel lära sina barn att inte springa på Rikets sal. Och de kan säga till sina barn att låta de äldre ta mat först när de är bortbjudna. Vi kan alla berömma barnen när de gör något omtänksamt, till exempel håller upp dörren för oss. Det gör att barnen känner sig duktiga och hjälper dem att lära sig att ”det är lyckligare att ge än att få”. w18.09 29 § 5, 6

Den vägledning vi får av vår kung, Jesus Kristus, visar tydligt att han blickar framåt. Tänk på allt positivt som har kommit av att vi anpassat oss till den senaste tidens förändringar när det gäller våra möten och tjänsten. Skulle du och din familj kunna prata om vilken nytta ni har haft av dem under er familjekväll? Det blir lättare att följa anvisningarna med glädje om vi ser andan bakom dem och de goda resultat de får. Organisationen sparar mycket pengar på att trycka mindre litteratur, och den nya tekniken gör att vi kan nå ännu fler med de goda nyheterna. Skulle vi kunna använda elektroniska publikationer, filmer och ljudinspelningar i större utsträckning? Det är ett sätt för oss att visa att vi precis som Kristus är måna om att organisationens resurser används förståndigt. När vi lojalt stöder Kristus ledarskap kan vi stärka andras tro och bidra till att vi blir mer sammansvetsade. w18.10 25, 26 § 17–19

Om vi försöker vara medkännande och milda, precis som Jehova, kan vi faktiskt bli svaret på någons böner. (2 Kor. 1:3–6) Men förvänta inte fullkomlighet av dina bröder och systrar. Om du förväntar att de ska vara perfekta kommer du bara att bli besviken. Ha en realistisk syn på andra. (Pred. 7:21, 22) Kom ihåg att Jehova har realistiska förväntningar på sina vänner. Vi måste efterlikna honom, för då kan vi ha tålamod med andras fel och brister. (Ef. 4:2, 32) Vi skulle aldrig vilja få andra att känna att de inte gör tillräckligt. I stället vill vi vara uppmuntrande och berömma dem för allt bra de gör. Det kan göra att de känner sig glada ”över sin egen insats” i tjänsten för Jehova. Det är så mycket bättre än att jämföra dem med andra, vilket bara skapar onödig frustration. (Gal. 6:4) w18.09 16 § 16, 17

Vi måste göra Guds vilja för att ta till oss den andliga maten. När vi äter en god och näringsriktig måltid mår vi bra, och det stärker kroppen. Och när vi gör Guds vilja mår vi bra, och det stärker vår tro. Vi är visa om vi ödmjukt omsätter Jehovas råd och vägledning i praktiken. (Jak. 3:13) Och det är värt ansträngningen. ”Inget du kan önska dig går upp mot den [dvs. visheten]. ... Den är ett livets träd för dem som griper tag i den, och de som håller fast vid den ska prisas lyckliga.” (Ords. 3:13–18) Jesus sa: ”Nu vet ni detta, och ni är lyckliga om ni gör så.” (Joh. 13:17) Lärjungarna skulle alltså vara lyckliga om de fortsatte att följa det Jesus lärde dem. Det var inte bara ett infall att de följde honom, utan det blev deras livsstil. w18.09 4 § 4, 5

Adam och Eva var ensamma i Edens trädgård, men de borde ändå ha tänkt på andra. Varför det? Jehova hade ju gett dem uppdraget att skaffa barn, befolka hela jorden och lägga den under sig. (1 Mos. 1:28) Jehova var oerhört intresserad av att det skulle gå bra för alla på jorden, och de första människorna borde också ha varit intresserade av att det skulle gå bra för deras framtida barn. Jehova förväntade att Adam och Eva och alla deras släktingar skulle samarbeta i projektet att göra hela jorden till ett paradis. Vilket underbart uppdrag! För att lyckas med det hade de behövt samarbeta med Jehova och göra hans vilja. På så sätt hade de fått komma in i hans vila. (Hebr. 4:11) Det skulle ha varit ett fantastiskt projekt att få arbeta med! Det hade inneburit att de fick ge av sig själva för andras skull, och Jehova skulle ha välsignat dem för det. w18.08 18 § 2; 19, 20 § 8, 9

Hur ska vi reagera om det sprids ett elakt rykte om oss? Jesus och Johannes döparen råkade ut för det. (Matt. 11:18, 19) Hur hanterade Jesus det här? Han vände inte ut och in på sig för att försvara sig. Han försökte i stället få andra att se på fakta, det vill säga det han gjorde och lärde ut. Det är ju som Jesus sa: ”Det är resultatet av en människas gärningar som avslöjar om hon är vis.” (Matt. 11:19, noten) Det finns en viktig lärdom här. Ibland säger folk orättvisa eller negativa saker om oss. Vi kanske önskar att vi kunde göra något för att få upprättelse eller rentvå vårt rykte. En väldigt bra strategi är att försöka leva på ett sätt som gör att ingen tror på lögnerna. Jesus exempel visar att det bästa sättet att tysta halvsanningar och lögner är att alltid försöka vara en bra människa. w18.08 6 § 11–13

Bibelns berättelser om Kain, Salomo och israeliterna vid Sinai har en gemensam nämnare. Alla de här individerna var olydiga mot Jehova men fick chansen att ångra sig och vända om. (Apg. 3:19) Jehova ger inte snabbt upp hoppet om någon som gör fel. Tänk på att han förlät Aron. I dag får vi varningar från Jehova genom Bibeln, litteraturen och andra i församlingen. Om vi lyssnar på sådana varningar kommer Jehova att vara barmhärtig mot oss. Jehova visar oss verkligen generös omtanke, och den har ett syfte. (2 Kor. 6:1) Tack vare den får vi chansen ”att säga nej till världsliga begär och en gudlös livsstil”. (Tit. 2:11–14) Så länge vi lever ”mitt i den nuvarande världsordningen” kommer vi att hamna i situationer som prövar vår lojalitet mot Jehova. Men vi vill alltid stå på hans sida. w18.07 21 § 20, 21

Hur kan vi bli mer beslutna att söka bekräftelse från Jehova och inte från världen? Vi måste tänka på två viktiga saker. För det första: Jehova bekräftar alltid dem som tjänar honom troget. (Hebr. 6:10; 11:6) Han uppskattar alla sina tjänare, och han tycker att det skulle vara orättvist att inte uppmärksamma dem. ”Jehova vet hur de rättfärdiga vandrar”, och han vet precis hur han ska rädda dem ur prövningar. (Ps. 1:6; 2 Petr. 2:9) För det andra: Jehova kan uppmärksamma och bekräfta oss på helt oväntade sätt. Men Jehova kommer inte att belöna dem som gör goda gärningar bara för att få kredd. Varför inte det? För att de redan har fått sin belöning: uppmärksamhet av andra. (Matt. 6:1–5) Jesus sa att hans Far ser allt, och han lägger märke till dem som inte får något beröm för att de gjort bra saker för andra. Han ser det och belönar dem. w18.07 9 § 8, 10

Efter att Petrus fått en syn förstod han inte riktigt vad rösten från himlen hade försökt säga honom. Precis då kom de sändebud som Cornelius hade skickat. Den heliga anden sa till Petrus att gå hem till Cornelius, så han följde med sändebuden. Om Petrus bara hade tänkt på Cornelius etniska bakgrund skulle han aldrig ha gått hem till honom. Judar satte inte sin fot hemma hos icke-judar. Så varför gjorde Petrus som han gjorde? Även om han hade förutfattade meningar om icke-judar påverkades han starkt av synen han fick och vägledningen från den heliga anden. När han hade lyssnat på Cornelius sa han: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte är partisk. Han tar emot alla som visar respekt för honom och gör det som är rätt, vilket folk de än tillhör.” (Apg. 10:34, 35) Det här var något helt nytt för Petrus, och det skulle dessutom påverka alla kristna. w18.08 9 § 3, 4

Vi håller oss långt borta från sådant som Jehova hatar. Men ibland hamnar vi i situationer där Bibeln inte säger rakt ut hur vi ska göra. Hur kan vi då avgöra vad som är rätt i Jehovas ögon och vad han vill att vi ska göra? Det är här samvetet kommer in i bilden. Jehova älskar oss, och därför har han gett oss principer som kan vägleda vårt samvete. Han har sagt: ”Jag, Jehova, är din Gud, den som lär dig det som är till ditt bästa, den som leder dig på den väg du bör vandra.” (Jes. 48:17, 18) När vi begrundar Bibelns principer och låter dem påverka våra känslor, så formar vi vårt samvete. Och det i sin tur hjälper oss att fatta bra beslut. En princip är en grundläggande sanning som hjälper oss att tänka rätt och fatta bra beslut. Om vi sätter oss in i Jehovas principer kan vi förstå hur han tänker och varför han har gett oss vissa lagar. w18.06 17 § 5; 18 § 8–10

Anhängarna av Herodes parti, som väckte frågan, tänkte att om Jesus fördömde skatten kanske han skulle bli anklagad för uppvigling. Om han däremot sa att judarna var tvungna att betala skatten kanske många skulle sluta följa honom. Jesus var noga med att inte ta ställning i den här frågan. Han visste naturligtvis att många skatteindrivare var korrupta. Men han lät sig inte distraheras, utan fokuserade på den verkliga lösningen – Guds rike. Därigenom satte han normen för alla sina efterföljare. De tar därför inte ställning i politiska frågor, även om den ena sidan kanske känns mer rätt och rättvis än den andra. De sätter Guds rike och hans rättfärdighet främst i livet i stället för att forma starka åsikter om, eller kritisera, vissa orättvisa förhållanden. (Matt. 6:33) Många Jehovas vittnen har lyckats överge de starka politiska åsikter som de en gång hade. w18.06 6 § 9–11

Det kanske inte bara var den sexuella biten som lockade änglarna. Satan kan även ha lovat att de skulle få makten över alla människor. Han kan ha varit ute efter att förhindra att profetian om kvinnans avkomma skulle uppfyllas. (1 Mos. 3:15) Men Jehova tillät inte det. I och med den stora översvämningen satte han stopp för Satans och demonernas onda planer. Sex och stolthet fungerar väldigt bra som bete. Det är något vi inte får underskatta. Änglarna som valde Satans sida hade tjänat i Jehovas närhet i himlen i tusentals år. Trots det lät de onda begär slå rot och växa. Vi kanske också har tjänat Jehova i många år, men det gör inte att vi är immuna mot orätta begär. (1 Kor. 10:12) Därför är det viktigt att vi hela tiden granskar oss själva och slår bort orena och stolta tankar. (Gal. 5:26; Kol. 3:5) w18.05 25 § 11, 12

Paulus kände sig nedslagen när judarna inte ville höra budskapet om riket. Men han tappade ändå inte hoppet om dem. I sitt brev till de kristna i Rom skrev han hur han kände för judarna: ”Min uppriktiga önskan och min innerliga bön till Gud är att israeliterna ska bli räddade. Jag kan vittna om att de visar hängivenhet för Gud men att de saknar ingående kunskap.” (Rom. 10:1, 2) Paulus berättade varför han fortsatte vittna för judarna. Det var för att han uppriktigt önskade att de skulle bli räddade. (Rom. 11:13, 14) Han bad till Gud om att enskilda judar skulle ta emot budskapet om riket. Paulus sa också: ”De visar hängivenhet för Gud.” Han såg alltså deras potential. Han insåg att de skulle kunna bli hängivna kristna om de bara riktade energin rätt. Det hade ju Paulus själv upplevt. w18.05 13 § 4; 15, 16 § 13, 14

Vi behöver alla vara vakna för andras behov. Paulus skrev till de kristna judarna att de skulle stärka kraftlösa händer och svaga knän och se till att de gick rakt fram på vägen, ”så att det ben som haltar inte går ur led utan i stället kan läkas”. (Hebr. 12:12, 13) Vi kan alla, oavsett ålder, bygga upp varandra genom det vi säger. Paulus gav det här rådet: ”Om det alltså finns någon uppmuntran i Kristus, om det finns någon kärlekens tröst, om det finns någon andens delaktighet, om det finns någon öm tillgivenhet och medömkan, så gör min glädje fullständig genom att ni är likasinnade och har samma kärlek, är förenade till själen och tänker ett och detsamma, och inte gör något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med ödmjukt sinne sätter andra högre än er själva, och med personligt intresse håller ett öga, inte bara på era egna angelägenheter, utan också på de andras.” (Fil. 2:1–4) w18.04 22 § 10; 23 § 12

Jehova har genom Jesus befriat oss från syndens och dödens lag. Han gjorde det för att vi skulle kunna använda vårt liv till att tjäna honom, till att ”vara slavar åt Gud”. Det bästa sättet vi kan använda vår frihet på är att vara fullt engagerade i andlig verksamhet. Då minskar risken att vi återigen blir slavar under världsliga ambitioner och önskningar. (Gal. 5:16) Tänk till exempel på vad Noa och hans familj gjorde. De levde i en värld full av våld och omoral. Men de lät sig inte dras med av allt som människor omkring dem höll på med, utan de gick helt in för det uppdrag Jehova hade gett dem. De byggde arken, samlade in mat till sig själva och djuren och varnade för den kommande översvämningen. ”Noa grep sig an med att göra i enlighet med allt som Gud hade befallt honom. Han gjorde just så.” (1 Mos. 6:22) Vad blev resultatet? Noa och hans familj överlevde slutet för den världen. (Hebr. 11:7) w18.04 10 § 8, 11; 11 § 12

Satan och demonerna använder inte bara det politiska systemet för att vilseleda människor. De använder även falsk religion och den kommersiella delen av världen. (Upp. 12:9) Med hjälp av falsk religion sprider Satan lögner om Jehova. Och han verkar vara inställd på att försöka få så många som möjligt att glömma Guds namn. (Jer. 23:26, 27) Det här har lett till att många uppriktiga människor tror att de tillber Gud, men i själva verket tillber de demoner. (1 Kor. 10:20; 2 Kor. 11:13–15) Satan saluför också lögner genom den kommersiella världen. Den sprider budskapet att det säkraste sättet att bli lycklig är att ha mycket pengar och kunna köpa vad man vill. (Ords. 18:11) De som tror på den här propagandan lägger hela sitt liv på att tjäna pengar i stället för att tjäna Gud. (Matt. 6:24) Kärleken till pengar kväver till slut den kärlek de kan ha haft till Gud. (Matt. 13:22; 1 Joh. 2:15, 16) w18.05 23 § 6, 7