Augusti

Även när Jesus blev förföljd kunde han ha inre frid därför att han visste att hans Far gladde sig när han höll ut. Han förblev trogen när det var svårt. Han älskade Jehova, och därför kretsade hela hans liv kring att tjäna honom. Innan han kom till jorden var han en ”skicklig arbetare” vid Guds sida. (Ords. 8:30) Och när han var på jorden brann han för att lära andra om Jehova. (Matt. 6:9; Joh. 5:17) Det var ett arbete som gav Jesus stor glädje. (Joh. 4:34–36) Vi kan efterlikna Jesus genom att göra Jehovas vilja och alltid vara ”fullt upptagna i arbetet för Herren”. (1 Kor. 15:58) När vi är upptagna i tjänsten får vi perspektiv på våra egna problem. (Apg. 18:5) De vi träffar i tjänsten har ofta mycket värre problem än vad vi har. Men när de börjar älska Jehova och följa hans normer får de ett bättre liv och blir lyckligare. Varje gång vi ser det hända blir vi ännu mer övertygade om att Jehova bryr sig om oss. w19.04 10, 11 § 8, 9

Personerna som omnämns i dagens bibelvers gjorde allt de kunde för att skydda sig mot onda andar. De här böckerna var värda mycket pengar. Men i stället för att ge bort dem eller sälja dem, så förstörde de dem. De brydde sig mer om vad Jehova tyckte än om vad böckerna var värda. Hur kan vi efterlikna dem? Vi gör väl i att göra oss av med allt som är kopplat till det ockulta. Det inbegriper amuletter, smycken och andra föremål som man äger eller har på sig för att försöka skydda sig mot onda andar. (1 Kor. 10:21) Granska din underhållning, och fråga dig själv om det finns några ockulta inslag i den. Bestäm dig för att göra val som hjälper dig att hålla dig långt borta från allt som Jehova hatar. Vi vill göra vårt bästa för att ”ha ett rent samvete” inför vår Gud. (Apg. 24:16) w19.04 22, 23 § 10–12

När de äldste behandlar ett fall av allvarlig synd behöver de väga in flera faktorer. De tänker i första hand på att Guds namn ska hållas heligt. (3 Mos. 22:31, 32; Matt. 6:9) De är också mycket måna om att bröderna och systrarna i församlingen ska må bra andligen, och de vill hjälpa dem som utsatts för en allvarlig synd. Om den som har begått synden tillhör församlingen är de äldste även intresserade av att kunna hjälpa honom, om det är möjligt. (Jak. 5:14, 15) Den som ger efter för orätta begär och begår en allvarlig synd är andligt sjuk. Det innebär att han inte längre har ett bra förhållande till Jehova. De äldste är på sätt och vis som andliga läkare. De försöker hjälpa ”den sjuke [dvs. syndaren] att bli frisk”. Med råd från Bibeln kan de hjälpa honom att reparera sitt förhållande till Jehova, men det förutsätter att han uppriktigt ångrar sig. (Apg. 3:19; 2 Kor. 2:5–10) w19.05 10 § 10, 11

Jehova kan ge oss motivation att göra något. Vi kanske får reda på att det finns ett speciellt behov i eller utanför vår församling. Det här kan få oss att fundera på hur vi skulle kunna hjälpa till. En annan situation är när vi blir tillfrågade om vi kan ta en viss uppgift men vi tycker att den verkar svår och känner oss osäkra på om vi klarar av den. Eller så kanske vi läser något i Bibeln och funderar på hur vi kan använda det för att hjälpa någon annan. När Jehova ser att vi funderar på vad vi kan bidra med, kan han ge oss motivationen att göra något så att det inte bara stannar vid en tanke. Jehova kan också ge oss styrkan vi behöver för att göra något. (Jes. 40:29) Han kan förstärka våra förmågor med sin heliga ande. (2 Mos. 35:30–35) Jehova använder sin organisation för att lära oss att utföra vissa uppgifter. Om du någon gång känner dig osäker på hur du ska utföra en viss uppgift, så be om hjälp. Och naturligtvis kan vi alltid be vår generöse Far om ”kraft som är över det normala”. (2 Kor. 4:7; Luk. 11:13) w19.10 21 § 3, 4

I världen uppmuntras människor att ha en självisk inställning. I ett uppslagsverk sägs det att ”självhjälpsböcker fick ett uppsving” på 70-talet och att en del av dem ”uppmanade läsarna att lära känna, acceptera och hylla sig själva”. I en sådan bok sades det till exempel: ”Du ska lära dig älska den vackraste, värdefullaste och mest spännande människa som finns – dig själv.” Boken uppmuntrade till en ”’jag’-religion i vilken en individ fattar beslut om sitt eget beteende, beslut som grundar sig på att han låter sitt eget samvete och lagarna i hans kultur arbeta för honom”. Låter det här tänkesättet bekant? Satan uppmuntrade Eva att göra något liknande. Han sa att hon kunde ”bli som Gud och få kunskap om gott och ont”. (1 Mos. 3:5) I dag har många så höga tankar om sig själva att ingen – inte ens Gud – får säga åt dem vad som är rätt och fel. Den här inställningen har blivit särskilt tydlig i människors syn på äktenskapet. w19.05 23 § 10, 11

Kung David fick uppleva tuffa perioder. Tänk på allt han gick igenom. Han var fullständigt knäckt av skuldkänslor på grund av flera allvarliga fel han hade gjort. (Ps. 40:12) Hans älskade son Absalom gjorde uppror mot honom, och det slutade med att Absalom blev dödad. (2 Sam. 15:13, 14; 18:33) Dessutom svek en av hans närmaste vänner honom. (2 Sam. 16:23–17:2; Ps. 55:12–14) Flera av de psalmer David skrev beskriver hur förtvivlad han var men också hur fullständigt han litade på Jehova. (Ps. 38:5–10; 94:17–19) Längre fram började en psalmist tycka att de onda verkade ha ett så enkelt och bra liv. Han tappade sin känslomässiga balans och blev nedstämd och missnöjd. Han började till och med tycka att det kändes meningslöst att tjäna Jehova. Det här kan ha varit en avkomling till leviten Asaf, som tjänade i ”Guds storslagna helgedom”. (Ps. 73:2–5, 7, 12–14, 16, 17, 21) w19.06 17 § 12, 13

Satan spelar på naturliga önskningar. Det är helt naturligt att vi vill lära oss sådant som gör att vi kan försörja oss själva och vår familj. (1 Tim. 5:8) Ofta kan vi göra det genom att gå i skolan och ta vara på utbildningen vi får där. Men vi måste vara försiktiga. I många skolor världen över är det inte bara praktiska färdigheter som lärs ut, utan också den här världens tänkesätt. Elever uppmuntras att ifrågasätta Guds existens och att se ner på Bibeln. De får höra att evolutionsläran är den enda logiska förklaringen till allt liv på jorden. (Rom. 1:21–23) Allt sådant går emot den vishet som kommer från Gud. (1 Kor. 1:19–21; 3:18–20) Var besluten att aldrig låta Satan fånga dig ”med hjälp av den filosofi och det tomma bedrägeri” som finns i hans värld. (Kol. 2:8) Var hela tiden på din vakt mot Satans knep. (1 Kor. 3:18) Se till att din bild av Jehova aldrig blir diffus. Lev efter hans höga moralnormer. Och låt aldrig Satan lura dig att ignorera Jehovas råd. w19.06 5 § 13; 7 § 17

Oavsett vilket ämne du väljer att prata om i tjänsten är det viktigt att tänka på dem du ska besöka. Tänk på vilken nytta de skulle ha av att få reda på vad Bibeln lär om det ämnet. Och det är viktigt att du lyssnar på dem du träffar och respekterar deras åsikt. Då kommer du att förstå dem bättre, och det är mer sannolikt att de lyssnar på dig. Innan en person väljer att tacka ja till en bibelkurs kanske du behöver lägga ner en hel del tid och energi på att göra återbesök. Varför det? Därför att de kanske inte har tid, eller ens är hemma, när du försöker nå dem. Och det kan ta ett tag innan den du besöker känner sig tillräckligt bekväm med dig för att vilja börja studera Bibeln. Det är som med en planta. Om den får vatten regelbundet är det mer troligt att den växer. Och det är på samma sätt med våra återbesök. Om vi regelbundet pratar med dem om Bibeln är det mer troligt att deras kärlek till Jehova och Jesus växer. w19.07 14 § 1; 15, 16 § 7, 8

Vad menade Jesus med det? Han menade inte att hans efterföljare skulle njuta av att bli hatade. Men han var realistisk. Vi är ingen del av världen. Vi lever som Jesus lärde och predikar samma budskap som han predikade. Och det är det som gör att världen hatar oss. (Joh. 15:18–21) Det viktigaste för oss är att Jehova tycker om oss. Och om andra hatar oss för att vi älskar Jehova, så är det deras problem. Vi får inte göra misstaget att vi mäter vårt värde efter vad andra tycker och tänker om oss. Vi vet inte när vi kommer att drabbas av förföljelse eller om vår verksamhet blir förbjuden. Men vi kan förbereda oss nu genom att stärka vår relation till Jehova, bli modigare och lära oss att hantera hat. Om vi förbereder oss nu kommer det att hjälpa oss att fortsätta tjäna Jehova i framtiden. w19.07 6 § 17, 18; 7 § 21

När vi studerar med personer som har en icke-religiös bakgrund måste vi hela tiden hjälpa dem att bygga upp tron på att Gud finns. Dessutom måste vi hjälpa dem att tro på Bibeln. Det kanske betyder att vi måste repetera vissa tankar flera gånger. Vi kanske måste ta upp bevis för att Bibeln är Guds ord vid varje studietillfälle. Vi skulle till exempel kunna nämna någon biblisk profetia som uppfyllts, att Bibeln stämmer med vetenskap och historia eller hur Bibeln kan hjälpa oss i vardagen. Vi kan hjälpa andra att bli Jesus lärjungar genom att visa att vi älskar dem, oavsett om de är religiösa eller inte. (1 Kor. 13:1) Målet med vår undervisning ska vara att visa att Gud älskar oss och vill att vi ska älska honom. Varje år är det tusentals som haft lite eller inget intresse av religion som blir döpta eftersom de börjat älska Gud. Så tänk positivt och visa att du bryr dig om alla slags människor. Lyssna på dem, och försök förstå hur de tänker. Lär dem att bli Jesus efterföljare genom ditt eget exempel. w19.07 24 § 16, 17

Jehova använde Sallums döttrar på ett särskilt sätt. De fick vara med och reparera Jerusalems mur. (Neh. 2:20; 3:12) Sallum var furste, men hans döttrar tyckte inte att de var för fina för att hjälpa till med det här svåra och farliga arbetet. (Neh. 4:15–18) I dag finns det många systrar som gärna ställer upp och utför en speciell form av helig tjänst: att bygga och underhålla byggnader som är överlämnade åt Jehova. Det arbetet hade inte varit möjligt utan deras kunskaper, entusiasm och lojalitet! Jehova gav Tabita motivation så att hon ”gjorde många goda gärningar och gav många gåvor till de fattiga”, speciellt till änkor. (Apg. 9:36) Hon var verkligen en generös och omtänksam person, och många sörjde när hon dog. Och de blev otroligt glada när Petrus uppväckte henne! (Apg. 9:39–41) Vad kan vi lära oss av Tabita? Vi kan alla göra något konkret för att hjälpa våra bröder och systrar, oavsett om vi är gamla eller unga, män eller kvinnor. w19.10 23 § 11, 12

Hur skulle vi kunna få någon att snava? Tänk dig in i den här situationen: En man som studerar Bibeln har till slut lyckats bli av med sitt alkoholmissbruk. Han inser att han måste avstå helt från alkohol. Han gör framsteg och blir döpt. Lite längre fram blir han hembjuden till en broder som bjuder på vin. Brodern säger: ”Du kan dricka lite grann, det gäller bara att visa självbehärskning.” Vilken katastrof det skulle vara om den nye brodern valde att lyssna på ett sådant dåligt råd och blev beroende igen. På mötena får vi hjälp att tillämpa rådet i dagens bibelvers. Där blir vi påminda om vad Jehova tycker är verkligt viktigt och hur vi kan tillämpa det vi lär oss, så att vi kan vara rena i Jehovas ögon. Mötena uppmuntrar oss också att älska Gud och våra bröder och systrar. När vi älskar Jehova och våra vänner av hela vårt hjärta gör vi allt vi kan för att undvika att få någon att snava. w19.08 10 § 9; 11 § 13, 14

Personer som verkar ha bra självförtroende och är rättframma behöver inte vara stolta. (Joh. 1:46, 47) Men oavsett vad vi har för personlighet måste vi alla arbeta på att vara ödmjuka innerst inne. Paulus är ett bra exempel för oss. Jehova använde honom på ett fantastiskt sätt, och han fick bilda nya församlingar i stad efter stad. Han kan till och med ha gjort mer i tjänsten än någon av de andra apostlarna. Men han tyckte ändå inte att han var bättre än någon annan. Han poängterade att det var på grund av Jehovas generösa omtanke som han kunde ha ett bra förhållande till Jehova. Det berodde alltså inte på Paulus egna prestationer eller att han själv var speciell på något sätt. (1 Kor. 15:10) Paulus gav verkligen korinthierna en fin lektion i ödmjukhet. Han försökte inte hävda sig trots att det fanns några i församlingen där som klankade ner på honom. (2 Kor. 10:10) w19.09 3 § 5, 6

En orsak till att vi ibland har svårt att underordna oss Jehova är att vi har ärvt synd och därför är ofullkomliga. Så vi har alla ett drag av upproriskhet. När Adam och Eva gjorde uppror mot Gud och åt den förbjudna frukten satte de upp egna normer för rätt och fel. (1 Mos. 3:22) I vår tid väljer större delen av mänskligheten att ignorera Jehova och själva bestämma vad de tycker är rätt och fel. Även om vi känner Jehova och älskar honom kan vi tycka att det är svårt att alltid göra saker på hans sätt. Paulus kämpade med det här. (Rom. 7:21–23) Vi vill, precis som Paulus, försöka göra det som är rätt i Jehovas ögon. Vi måste hela tiden kämpa emot vår dragning till det som är fel. En annan orsak till att det är svårt för oss att underordna oss Jehova är att vi är så påverkade av kulturen där vi har växt upp. Många människor har tankar och värderingar som skiljer sig markant från Jehovas normer. Så vi måste hela tiden kämpa för att inte fastna i allmänt vedertagna tankemönster. w19.09 15 § 4–6

Vi måste vara realistiska och inse att vi bara har en viss mängd energi. Därför måste vi vara noga med vad vi lägger den på, så att vi inte slösar bort den på till exempel pengar och saker. Tänk på vad Jesus svarade när en rik ung man frågade honom: ”Vad behöver jag göra för att få ärva evigt liv?” Han måste ha varit en bra människa för det sägs att Jesus ”kände starkt för honom”. Jesus svarade den unge mannen med orden i dagens bibelvers. Mannen ville visserligen bli Jesus efterföljare, men han var inte beredd att lämna sina ägodelar. (Mark. 10:17–22) Han ville alltså inte ta på sig Jesus ok, utan fortsatte vara slav åt ”rikedomen”. (Matt. 6:24) Hur hade du gjort? Det är bra att vi då och då utvärderar våra prioriteringar i livet. Då kan vi försäkra oss om att vi använder vår energi på ett bra sätt. w19.09 24 § 17, 18

Vi har inte predikat färdigt förrän Jehova säger till. Hur lång tid är det kvar för människor att lära känna Jehova och Jesus? (Joh. 17:3) Vi vet inte. Men vi vet att alla som har ”rätt inställning för att få evigt liv” kan välja att börja tjäna Jehova ända fram tills den stora prövningen börjar. (Apg. 13:48) Hur kan vi hjälpa dem innan det är för sent? Genom sin organisation ger Jehova oss allt vi behöver för att kunna lära ut sanningen. Vi får till exempel övning varje vecka på vårt veckomöte. Där får vi lära oss vad vi kan säga på förstabesök och återbesök. Tänk dig att du träffar en man i tjänsten som du får ett trevligt samtal med. Om du då ger honom ett vikblad eller en tidskrift, så kan han läsa lite på egen hand tills du får tag på honom igen. Vi har alla ett personligt ansvar att varje månad göra allt vi kan i tjänsten. w19.10 10 § 7, 9, 10

Jehova lovade Simeon, en lojal äldre man i Jerusalem, att han skulle få se Messias innan han dog. Simeon hade väntat på att få se Messias i många år, så det här måste ha varit otroligt uppmuntrande att få höra. Han blev belönad för att han var trogen och höll ut. En dag gick han till templet, ”vägledd av anden”. Där fick han se Jesus, som var ett litet barn, och Jehova lät Simeon uttala en profetia om den blivande Messias. (Luk. 2:25–35) Simeon dog förmodligen innan Jesus påbörjade sin tjänst, men han var tacksam för att Jehova hade använt honom på det här sättet. Och Simeon har det bästa framför sig! I den nya världen kommer han att få uppleva Jesus styre och få se vilken välsignelse det kommer att bli för alla som lever då. (1 Mos. 22:18) Oavsett hur Jehova väljer att använda oss, så kan vi vara glada och tacksamma för det. w19.10 22 § 7; 23 § 12

Oavsett om vi har mycket eller lite pengar, så måste vi skydda vårt hjärta. Vi måste vara försiktiga så att vi inte börjar älska pengar, och vi får inte låta arbetet bli viktigare än tjänsten för Jehova. Hur kan du ta reda på om du är i riskzonen? Du kan ställa dig några frågor: Tänker jag ofta på mitt arbete när jag är på möten eller i tjänsten? Oroar jag mig ofta över hur jag ska klara mig ekonomiskt i framtiden? Skapar pengar och saker problem i mitt äktenskap? Kan jag tänka mig att ta ett oglamoröst jobb om det gör att jag kan få mer tid för att tjäna Jehova? (1 Tim. 6:9–12) När vi tänker på de här frågorna är det bra att samtidigt komma ihåg att Jehova älskar oss och har lovat att ta hand om oss om vi är hängivna honom. Han lovar: ”Jag ska aldrig lämna dig och aldrig överge dig.” Därför kunde Paulus skriva: ”Lev inte för pengar, utan var nöjda med det ni har.” (Hebr. 13:5, 6) w19.10 29 § 10

När vi samarbetar med våra medtroende ser vi deras fina egenskaper med egna ögon. Det gör att vi kan bli närmare vänner med dem och lära oss av dem. Hur känner du när du är ute i tjänsten och hör en broder eller syster modigt förklara sin tro eller prata med övertygelse om Jehova och hans avsikt? Visst känner du att du älskar honom eller henne ännu mer? En 23-årig syster som heter Adeline frågade en av sina vänner, Candice, om hon ville följa med till ett distrikt som sällan bearbetas. ”Vi ville få mer motivation och glädje i tjänsten”, säger hon. ”Vi behövde en andlig boost båda två.” Hur påverkades de av att gå i tjänsten tillsammans? Adeline berättar: ”Varje kväll pratade vi om hur vi kände, vilka samtal under dagen som hade berört oss och hur vi hade känt Jehovas vägledning i tjänsten. Vi tyckte om de här stunderna, och vi lärde känna varandra ännu bättre.” w19.11 5 § 10, 11

Förr i tiden fick en soldat skämmas om han kom hem utan sin sköld. Den romerske historikern Tacitus skrev i sin bok Germania: ”Att lämna sin sköld i sticket räknas som en särdeles stor skam.” Det var en anledning till att soldaterna såg till att hålla hårt i sina sköldar under strid. Vi håller hårt i vår sköld när mötena är ett stående inslag i våra liv och när vi berättar för andra om Jehovas namn och hans rike. (Hebr. 10:23–25) Dessutom läser vi Bibeln varje dag och ber om hjälp att omsätta råden och vägledningen i våra liv. (2 Tim. 3:16, 17) Då kommer inget vapen som Satan smider mot oss att kunna orsaka någon bestående skada. (Jes. 54:17) ”Trons stora sköld” kommer att skydda oss. Vi kommer att stå rakryggade och vinna de dagliga striderna tillsammans med våra bröder och systrar. Men framför allt så kommer vi att få äran att stå på Jesus sida när han vinner det stora kriget mot Satan och hans anhängare. (Upp. 17:14; 20:10) w19.11 19 § 18, 19

Om du skriver ner din plan blir det lättare för dig att verkligen fullfölja den. (1 Kor. 14:40) Äldstekretsar uppmanas till exempel att ge en äldste uppgiften att skriva ner vad som har beslutats, vilka som har ansvaret att genomföra det och när det ska vara genomfört. Äldste som följer den här anvisningen har bättre förutsättningar att verkligen genomföra sina beslut. Du kanske kan göra något liknande i din vardag. Du skulle kunna göra en att göra-lista för varje dag och skriva ner punkterna i den ordning du tänker göra dem. Det här kan hjälpa dig att slutföra det du har påbörjat och få mer gjort på kortare tid. Men det kommer att krävas ansträngning. Man måste anstränga sig för att följa en plan och slutföra det man har påbörjat. (Rom. 12:11) Paulus uppmanade Timoteus att bli en bättre undervisare och sa flera gånger att han skulle fortsätta arbeta på det. Det rådet är bra att följa oavsett vilket andligt mål man försöker nå. (1 Tim. 4:13, 16) w19.11 29, 30 § 15, 16

När Jehova sa att Mose skulle leda israeliterna ut ur Egypten kände sig Mose väldigt osäker och sa flera gånger till Jehova att han kände sig otillräcklig. Jehova hade verkligen medkänsla med Mose och hjälpte honom. (2 Mos. 4:10–16) Tack vare det kunde Mose framföra domsbudskap till farao. Sedan fick Mose se Jehovas enorma kraft när han räddade israeliterna och förintade farao och hans armé i Röda havet. (2 Mos. 14:26–31; Ps. 136:15) När Mose hade lett israeliterna ut ur Egypten hittade de hela tiden något nytt att klaga på. Men Jehova hade stort tålamod med sitt folk, som han hade befriat från slaveri, och det lade Mose naturligtvis märke till. (Ps. 78:40–43) Mose såg också hur ödmjuk Jehova var som ändrade ett beslut efter att Mose hade bett honom göra det. (2 Mos. 32:9–14) Efter att israeliterna hade lämnat Egypten fick Mose en så nära relation till Jehova att det var som om han kunde se honom. (Hebr. 11:27) w19.12 17 § 7–9

De flesta av Jesus lärjungar var från Galileen. Så det var lättare att ha ett möte med så många galiléer på ett berg i deras hemtrakt än hemma hos någon i Jerusalem. Dessutom hade Jesus redan träffat sina elva apostlar i ett privat hem i Jerusalem efter sin uppståndelse. Om Jesus hade velat ge befallningen att predika och göra lärjungar bara till apostlarna, så hade han kunnat göra det då i stället för att be dem, kvinnorna och andra att ta sig ända till Galileen. (Luk. 24:33, 36) Det finns ytterligare ett skäl att anta att Jesus befallning att göra lärjungar inte bara gällde de elva trogna apostlarna eller de kristna på den tiden. När Jesus hade gett befallningen sa han: ”Jag är med er alla dagar ända till slutet för världsordningen.” (Matt. 28:19, 20) Det arbetet pågår nu för fullt. Tänk att det varje år är närmare 300 000 människor som döper sig och blir Jesus efterföljare! w20.01 2 § 1; 3 § 5, 6

Är du ung och kämpar med en svår sjukdom? Är du i medelåldern och har svårt att hitta ett jobb? Eller har du blivit äldre och orkar göra mindre och mindre i tjänsten för Jehova? Om du känner igen dig i någon av de här situationerna så kanske du får kämpa med värdelöshetskänslor. Det skulle kunna påverka dina relationer till andra och få dig att tappa glädjen och självkänslan. I den här världen har de flesta samma syn på andras liv som djävulen har. Han har alltid behandlat människor som om de är värdelösa. Helt samvetslöst lovade han Eva frihet, trots att han visste att hon skulle dö om hon var olydig mot Jehova. Djävulen har alltid haft kontroll över de kommersiella, politiska och religiösa systemen. Så det är inte konstigt att många ledare är hänsynslösa och saknar respekt för andras liv. Jehova tycker absolut inte så, utan han vill att vi ska må bra och känna oss nöjda med oss själva. Och han hjälper oss när vi råkar ut för sådant som kan få oss att känna oss värdelösa. (Rom. 12:3) w20.01 14 § 1–4

I minst 40 år var Jeremia omgiven av illojala människor. Det kan ha varit grannar och kanske släktingar från hans hemstad Anatot. (Jer. 12:6) Men han valde att inte hålla sig för sig själv. Han berättade om sina tankar och känslor för sin lojale sekreterare Baruk, och i förlängningen även för oss. (Jer. 8:21; 9:1; 20:14–18; 45:1) När Baruk fick skriva ner de spännande saker Jeremia var med om ökade säkert deras uppskattning och respekt för varandra. (Jer. 20:1, 2; 26:7–11) Under många år hade Jeremia modigt varnat israeliterna för vad som skulle hända med Jerusalem. (Jer. 25:3) Jehova ville ge folket ytterligare en chans att ångra sig, så han bad Jeremia skriva ner ett budskap i en bokrulle. (Jer. 36:1–4) Den här uppgiften från Jehova gjorde att Jeremia och Baruk hade ett nära samarbete, som kan ha pågått i flera månader. Under den tiden hade de säkert många trosstärkande samtal. w19.11 2, 3 § 3, 4

Hur ska vi behandla smorda bröder och systrar? Det är fel att upphöja en person för mycket, även om han eller hon är smord. (Matt. 23:8–11) Bibeln visar att vi ska efterlikna de äldstes tro, men den säger inte att vi ska göra någon människa till vår ledare. (Hebr. 13:7) Bibeln säger visserligen att en del är värda ”dubbel ära”. Men det är för att de ”tar ledningen på ett föredömligt sätt” och ”arbetar hårt med tal och undervisning”, inte för att de är smorda. (1 Tim. 5:17) Om vi höjer de smorda till skyarna eller ger dem för mycket uppmärksamhet kan vi göra dem generade. Och ännu värre: vi skulle kunna få dem att bli stolta. (Rom. 12:3) Vi skulle naturligtvis inte vilja göra något som får dem att begå ett så allvarligt misstag. (Luk. 17:2) w20.01 28 § 8

Det fanns mycket som kunde skapa oro och ångest hos Paulus. Hans bröder och systrar hade problem och det gjorde honom väldigt ledsen och bekymrad. (2 Kor. 2:4) Han fick möta mycket motstånd, och han blev både slagen och kastad i fängelse. Han var också med om andra svårigheter som skapade stress och oro, han hade det till exempel ”dåligt ställt” emellanåt. (Fil. 4:12) Och med tanke på att han var med om åtminstone tre skeppsbrott kan man bara tänka sig hur orolig och ångestfylld han var när han åkte båt. (2 Kor. 11:23–27) Hur hanterade Paulus sådana här känslor? Paulus oroade sig för sina bröder och systrar när de hade olika problem, men han försökte inte lösa alla problem själv. Han insåg sina begränsningar och såg till att andra hjälpte till att ta hand om församlingen, till exempel fina bröder som Timoteus och Titus. Deras insats gjorde säkert att Paulus kunde släppa en del bekymmer. (Fil. 2:19, 20; Tit. 1:1, 4, 5) w20.02 22, 23 § 11, 12

Jehova vill att vi ska lyda honom. Han förtjänar verkligen det eftersom han har skapat oss, ger oss det vi behöver och är visare än någon förälder på jorden. Men det är framför allt för att vi älskar honom som vi gör hans vilja. (1 Joh. 5:3) Det finns många skäl till att vi ska lyda Jehova, men han tvingar oss aldrig. Han har gett oss en fri vilja, och han blir väldigt glad när vi väljer att lyda honom för att vi älskar honom. Föräldrar vill såklart att deras barn ska vara trygga och säkra, och därför sätter de upp gränser för dem. När barnen håller sig inom de här gränserna visar de att de litar på sina föräldrar och respekterar dem. Vi förstår att det är ännu viktigare att vi känner till de normer Jehova har satt upp och att vi följer dem. Då visar vi att vi älskar och respekterar Jehova, och dessutom är det till vårt eget bästa. (Jes. 48:17, 18) Men om man struntar i Jehova och hans normer får det alltid negativa konsekvenser. (Gal. 6:7, 8) w20.02 9, 10 § 8, 9

Precis som Abigajil behöver vi vara modiga och varna en person som vi märker har slagit in på en farlig väg. (Ps. 141:5) Samtidigt som vi är modiga måste vi vara respektfulla. När vi ger någon ett välbehövligt och kärleksfullt råd visar vi att vi är sanna vänner. (Ords. 27:17) Det är extra viktigt att äldstebröder har modet att prata med en broder eller syster som har slagit in på fel kurs. (Gal. 6:1) Äldstebröderna inser ödmjukt att också de själva är ofullkomliga och kan behöva råd emellanåt. Men det får ändå inte hindra dem från att tillrättavisa dem som behöver det. (2 Tim. 4:2; Tit. 1:9) När de ger råd försöker de vara pedagogiska och tålmodiga i sin undervisning. De älskar sina bröder och systrar, och det är den kärleken som får dem att agera. (Ords. 13:24) Men det viktigaste för dem är att ära Jehova genom att upprätthålla hans normer och skydda församlingen. (Apg. 20:28) w20.03 20 § 8, 9

Jehova fick Mose att bli en befriare. Men när använde Jehova honom? Var det när Mose själv kände sig kvalificerad efter att ha blivit ”grundligt insatt i egyptiernas visdom”? (Apg. 7:22–25) Nej, först hjälpte Jehova honom att bli ödmjuk och mild. Sedan kunde Mose användas. (Apg. 7:30, 34–36) Jehova gav Mose mod att tala till den mäktigaste mannen i Egypten. (2 Mos. 9:13–19) Det här exemplet visar att Jehova använder dem som efterliknar hans personlighet och som litar på honom. Historien igenom har Jehova använt sina tjänare på många olika sätt. Vad kan han få dig att bli? Det beror till stor del på hur mycket du är beredd att anstränga dig. (Kol. 1:29) Gör dig användbar för Jehova, så kan han få dig att bli en entusiastisk förkunnare, en duktig lärare, en omtänksam tröstare, en skicklig arbetare, en stöttande vän eller vad som än behövs för att hans vilja ska ske. w19.10 21 § 5; 25 § 14

Goda vänner kommer att hjälpa oss att vara lojala mot Jehova. Och det bästa sättet att få en bra vän är att själv vara en. (Matt. 7:12) Bibeln uppmanar oss till exempel att ge ut av oss själva för andra, speciellt för dem som är i behov av det. (Ef. 4:28) När vi engagerar oss i andra kommer vi antagligen att känna oss mycket lyckligare. (Apg. 20:35) Våra vänner kommer att stötta oss när vi går igenom tuffa perioder och hjälpa oss att bevara vår inre frid. Precis som Elihu lyssnade när Job talade om sina problem kommer våra vänner att lyssna när vi vill prata av oss. (Job 32:4) Vi kan inte förvänta att våra vänner ska ta beslut åt oss, men vi gör klokt i att lyssna när de ger oss råd från Bibeln. (Ords. 15:22) Och precis som kung David ödmjukt tog emot hjälp från sina vänner vill vi inte vara för stolta för att ta emot hjälp från våra vänner när vi behöver det. (2 Sam. 17:27–29) Bra vänner är i själva verket en gåva från Jehova. (Jak. 1:17) w19.04 11 § 12; 12 § 14, 15