September

Jehova och Jesus arbetar verkligen hårt, och de är våra föredömen. Betyder det att det är onödigt att vila? Nej, absolut inte. Jehova blir aldrig trött, så han behöver ingen återhämtning. Men det står i Bibeln att Jehova vilade och kände sig nöjd när han hade skapat himlen och jorden. (2 Mos. 31:17) Det betyder att han stannade upp och tog sig tid att njuta av det han hade gjort. När Jesus var här på jorden arbetade han hårt, men han tog sig ändå tid att vila och äta tillsammans med sina vänner. (Matt. 14:13; Luk. 7:34) I Bibeln får vi rådet att vara arbetsamma. De som tjänar Jehova ska vara flitiga och inte lata. (Ords. 15:19) Du kanske arbetar för att försörja din familj. Och alla Jesus efterföljare har ansvaret att vara engagerade i predikoarbetet. Men du behöver också få återhämtning. w19.12 2 § 2; 3 § 4, 5

Vi vill följa Jesus exempel och undvika att berätta historier om demoner. Innan han kom till jorden levde han i himlen, och han kände till mycket om Satan och demonerna. Men han berättade inte historier om vad de onda andarna hade gjort. Jesus ville rikta uppmärksamheten mot Jehova, inte Satan. Vi kan efterlikna Jesus genom att låta bli att sprida historier om demonerna. Vi vill i stället se till att vårt ”hjärta flödar över av goda ord”, det vill säga av sanningen. (Ps. 45:1) Var inte rädd för onda andar. I den här världen kan vi råka ut för många tråkiga saker. Utan förvarning kan vi drabbas av olyckor, sjukdomar och dödsfall. Men kan vi skylla det på osynliga andevarelser? Bibeln säger att alla kan påverkas av ”tid och tillfälligheter”. (Pred. 9:11) Jehova har dessutom visat att han är mycket mäktigare än demonerna. w19.04 23, 24 § 13, 14

Följer de äldste landets lagar om anmälningsskyldighet när det gäller anklagelser om sexuella övergrepp mot barn? Ja. Om det finns sådana lagar följer de äldste dem och anmäler anklagelser om övergrepp. Sådana lagar står inte i strid med Guds lag. (Apg. 5:28, 29) Så om de äldste får höra en anklagelse om ett sexuellt övergrepp tar de omedelbart reda på vad de behöver göra för att följa lagen. De äldste påminner offret och föräldrarna och andra som känner till saken om att de har rätt att anmäla det till myndigheterna. Men hur blir det om förövaren tillhör församlingen och en anmälan gör att saken blir allmänt känd i samhället? Behöver den som anmäler känna att han eller hon har dragit vanära över Guds namn? Nej. Det är förövaren som drar vanära över Guds namn. w19.05 10 § 13, 14

Bibeln uppmanar gifta par att visa varandra ära och att hålla sina äktenskapslöften. Den uppmuntrar mannen och hustrun att vara beslutna att hålla ihop och säger att mannen ska ”lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett”. (1 Mos. 2:24) De som har påverkats av världens vishet säger däremot att man ska fokusera på sina egna behov. I en bok om skilsmässor sägs det att man ”vid en del ceremonier har ersatt det traditionella löftet att hålla ihop ’så länge vi båda lever’ med det mer begränsade löftet ’så länge vi båda älskar varandra’”. En sådan lättvindig syn på äktenskapet har splittrat miljontals familjer och orsakat enorm känslomässig skada. Världens respektlösa syn på äktenskapet är helt klart dåraktig. w19.05 23 § 12

Paulus var orolig eftersom en del kristna tydligen hade påverkats av skadliga tankar och idéer som är vanliga i Satans värld. (Ef. 4:17–19) Detsamma kan hända oss. Satan, den här världens gud, använder olika metoder i sina desperata försök att dra oss bort från Jehova. Om han till exempel ser att vi har en önskan att bli framgångsrika eller göra oss ett namn i den här världen kan han utnyttja det. Han kan också använda vår bakgrund, vår kultur eller vår utbildning för att få oss att tänka som han vill. Är det möjligt för oss att riva ner tankar som är som ”starka befästningar” i vårt sinne? (2 Kor. 10:4) Lägg märke till vad Paulus säger: ”Vi river ... ner tankebyggnader och allt som stolt reser sig upp mot kunskapen om Gud, och vi tar varje tanke till fånga och gör den lydig mot Kristus.” (2 Kor. 10:5) Ja, med Jehovas hjälp kan vi faktiskt få kontroll över felaktiga tankar. w19.06 8 § 1–3

Hanna, David och en psalmist fick gå igenom tuffa perioder i livet, men de vände sig till Jehova för att få hjälp. De bad intensivt till honom och berättade om sin ångest och varför de kände sig pressade. Och de fortsatte gå till den plats där man tillbad Jehova. (1 Sam. 1:9, 10; Ps. 55:22; 73:17; 122:1) Jehova kände verkligen för dem och besvarade deras böner. Hanna fick inre frid. (1 Sam. 1:18) David skrev: ”Den rättfärdige drabbas av många problem, men Jehova finns alltid där för att hjälpa honom.” (Ps. 34:19) Och psalmisten skrev lite längre fram att han kände det som att Jehova hade tagit tag i hans högra hand. (Ps. 73:23, 24) Vad kan vi lära oss av de här exemplen? Vi kan också drabbas av svårigheter och problem som gör oss stressade. Men vi kan hantera den här inre stressen genom att tänka på hur Jehova har hjälpt andra, vända oss till honom i bön och göra det han ber oss om. (Ps. 143:1, 4–8) w19.06 17, 18 § 14, 15

Låt aldrig små obetydliga människor få dig att skämmas för att du är ett Jehovas vittne. (Mik. 4:5) Tänk på vad apostlarna i Jerusalem gjorde strax efter att Jesus hade blivit dödad. De visste hur mycket de judiska religiösa ledarna hatade dem. (Apg. 5:17, 18, 27, 28) Och ändå gick de varje dag till templet och visade öppet att de var Jesus lärjungar. (Apg. 5:42) De vek inte en tum. Vi kan också besegra människofruktan genom att vara öppna med att vi är Jehovas vittnen – på jobbet, i skolan och där vi bor. (Apg. 4:29; Rom. 1:16) Apostlarna var glada trots att de blev hatade. Hur lyckades de med det? De visste varför de blev hatade, och de såg det som en ära att bli dåligt behandlade för att de gjorde Jehovas vilja. (Luk. 6:23; Apg. 5:41; 1 Petr. 2:19–21) Vi måste inse att andra hatar oss för att vi gör det som är rätt. Då kommer deras hat aldrig att få oss att sluta tjäna Jehova. w19.07 7 § 19, 20

Jesus och hans judiska efterföljare höll sabbaten eftersom de följde Moses lag. Men Jesus visade i både ord och handling att det inte var fel att göra snälla och hjälpsamma saker på sabbaten. (Matt. 12:9–11) Han tyckte alltså inte att man bröt mot sabbatslagen om man gjorde snälla saker och hjälpte andra. Det Jesus gjorde visar att han förstod en viktig poäng med sabbaten. Eftersom Guds folk vilade från sitt vanliga arbete kunde de fokusera mer på det andliga. Under Jesus uppväxt använde hans familj sabbatsdagen till att komma närmare Jehova. Vi kan dra den slutsatsen med tanke på vad Jesus gjorde när han var i sin hemstad Nasaret: ”Han ... gick till synagogan, precis som han brukade på sabbaten. Han reste sig för att läsa.” (Luk. 4:15–19) Lärjungarna hade så stor respekt för sabbatslagen att de tog en paus i arbetet med att göra i ordning väldoftande kryddor och oljor till Jesus kropp och fortsatte först efter sabbatsdagen. (Luk. 23:55, 56) w19.12 4 § 10

Alla vittnen hjälps åt med att hitta dem som har rätt inställning. Vi kan jämföra det med hur man arbetar när man ska hitta ett barn som har försvunnit. Vi kan ta ett exempel från verkliga livet. En treårig pojke gick vilse och försvann, och 500 frivilliga hjälpte till att leta efter honom. Ungefär 20 timmar efter att pojken hade försvunnit var det en av de frivilliga som hittade honom i ett majsfält. Mannen som hittade pojken vägrade ta åt sig äran. Han sa: ”Det krävdes flera hundra personer för att hitta honom.” Många människor är precis som den lille pojken – de känner sig vilsna. De har inget hopp, så de behöver hjälp. Över åtta miljoner vittnen hjälps åt för att hitta de här människorna. Du kanske inte personligen hittar någon som vill börja studera Bibeln. Men andra förkunnare som går på samma distrikt som du kanske hittar någon som vill veta vad Bibeln lär. Och när en broder eller syster träffar någon som blir en lärjunge, kan alla som har varit med och letat känna sig glada. w19.07 16, 17 § 9, 10

Aposteln Paulus påminde de kristna i Filippi om hur viktigt det var med uthållighet. Församlingen i Filippi blev förföljd från dag ett. Allt började med att Paulus och Silas kom dit år 50 v.t. Gud hade uppmanat dem: ”Kom över till Makedonien”, och då tog de sig genast dit. (Apg. 16:9) I Filippi träffade de en kvinna som hette Lydia. Hon lyssnade på dem, och ”Jehova öppnade helt hennes hjärta” för de goda nyheterna. (Apg. 16:14) Snart blev hon och alla i hennes hushåll döpta. Den här utvecklingen tyckte inte djävulen om. Några invånare i staden släpade Paulus och Silas till stadens styresmän och anklagade dem för uppvigling. Paulus och Silas blev slagna, fängslade och sedan ombedda att lämna staden. (Apg. 16:16–40) Fick det här dem att ge upp? Absolut inte. Och hur reagerade bröderna och systrarna i den nybildade församlingen? De gjorde det också bra, för de höll ut. De måste ha blivit väldigt uppmuntrade av Paulus och Silas goda exempel. w19.08 2 § 1, 2

Den rättfärdiga frukten inbegriper att vi älskar Jehova och hans folk. Den inbegriper också att vi pratar med andra om vår tro på Jesus och vårt fantastiska hopp. När vi är engagerade i det viktiga arbetet med att göra lärjungar fylls vi av ”rättfärdig frukt”. (Matt. 28:18–20) Vi kan vara ljusspridare oavsett vilka omständigheter vi har. Ibland kan det som verkar vara ett hinder för att vittna i stället bli en möjlighet att vittna. Paulus satt i husarrest i Rom när han skrev brevet till filipperna. Men han lät sig inte hindras, utan han vittnade för vakterna och för dem som kom på besök. Hans fina exempel gav andra modet och självförtroendet att förkunna ”Guds ord utan fruktan”. (Fil. 1:12–14; 4:22) w19.08 12 § 15, 16

Den viktigaste anledningen till att vi vill vara ödmjuka är att Jehova tycker om det. Det förstår vi av Petrus ord i dagens bibelvers. I boken ”Kom, bli min efterföljare”, kapitel 3, paragraf 23, finns en kommentar till det Petrus skrev: ”Högmod är som ett gift. Verkningarna kan vara förödande. Det är en egenskap som kan göra den mest begåvade människa oanvändbar för Jehova. Ödmjukhet däremot kan göra även den ringaste mycket användbar för honom. ... Gud kommer ... med glädje [att] belöna dig för din ödmjukhet.” Det finns inget bättre än att göra Jehova glad. (Ords. 23:15) Det finns också många andra fördelar med att vara ödmjuk. Bland annat gör det att andra känner sig dragna till oss. Hur kommer det sig? Tänk på vilka slags människor du tycker om att vara med. (Matt. 7:12) w19.09 4 § 8, 9

Äldstebröder arbetar hårt för sina bröders och systrars skull. Och de låter inte sin uppgift stiga dem åt huvudet. Tvärtom är de kärleksfulla mot vännerna i församlingen. (1 Thess. 2:7, 8) De är ödmjuka och älskar verkligen sina bröder och systrar, och det märks på deras sätt att bemöta dem. Andrew har varit äldste i många år, och han säger: ”Jag har märkt att många bröder och systrar verkligen uppskattar en snäll och omtänksam äldstebroder. Sådana egenskaper motiverar vännerna att samarbeta med de äldste.” Tony har också varit äldste i många år, och han säger: ”Jag försöker tillämpa orden i Filipperna 2:3 och arbetar hela tiden på att tänka högre om andra än om mig själv. Det här hjälper mig att inte bete mig som en diktator.” De äldste måste vara ödmjuka som Jehova. Han är den störste i hela universum, men ändå ”böjer [han] sig ner” och ”lyfter den oansenlige ur dyn”. (Ps. 18:35; 113:6, 7) Jehova avskyr alla som är stolta och arroganta. w19.09 16, 17 § 11, 12

För att Jesus ok ska ge oss nya krafter måste vi ha rätt inställning. Vi utför Jehovas arbete, så vi måste göra det på hans sätt. Jehova är vår arbetsledare, och vi är hans arbetare. (Luk. 17:10) Om vi försöker göra hans arbete på vårt eget sätt gör vi det bara svårt för oss själva. När vi gör Jehovas arbete på hans sätt och låter honom styra, kommer vi att kunna klara otroliga saker och övervinna vilka hinder som helst. Kom ihåg att ingen kan hindra att det blir som Jehova vill! (Rom. 8:31; 1 Joh. 4:4) Vårt mål är att upphöja vår kärleksfulle Far, Jehova. På Jesus tid fanns det en del som var giriga och hade själviska motiv. Men de blev olyckliga och ville inte vara under Jesus ok. (Joh. 6:25–27, 51, 60, 66; Fil. 3:18, 19) Men det fanns också de som var motiverade av osjälvisk kärlek till Gud och sina medmänniskor. De fortsatte med glädje att bära Jesus ok hela livet och kunde se fram emot att arbeta tillsammans med Jesus i himlen. Vi kan också fortsätta vara glada om vi bär Jesus ok med rätt motivation. w19.09 20 § 1; 24 § 19, 20

Vi har blivit befriade från obibliska läror. Det är verkligen en helt fantastisk frihet! Snart kommer vi att få uppleva en mycket bättre frihet. Jesus ska ta bort all falsk religion och alla jordiska regeringar. Gud kommer att beskydda ”en stor skara” som tjänar honom och ge dem möjligheten att njuta av livet i ett paradis på jorden. (Upp. 7:9, 14) Dessutom ska massor av människor få livet tillbaka och få chansen att befrias från de fruktansvärda följderna av Adams synd. (Apg. 24:15) Under tusenårsriket kommer Jesus och hans medregenter att hjälpa människor att få perfekt fysisk och andlig hälsa. Den här tiden av befrielse och återställelse liknar jubelåret i Israel. Och till slut kommer alla som lojalt tjänar Jehova att vara fullkomliga, helt fria från synd. w19.12 12 § 14–16

Under det första århundradet fanns det en generös man som hette Josef. Han kallades även Barnabas, som betyder ”tröstens son”, och han var villig att låta Jehova använda honom. (Apg. 4:36, 37) När Saul hade blivit kristen var många bröder och systrar rädda för honom, eftersom de visste att han hade förföljt de kristna tidigare. Men Barnabas var omtänksam och ställde upp för Saul. (Apg. 9:21, 26–28) Lite längre fram förstod de äldste i Jerusalem att vännerna som bodde i Antiokia i Syrien behövde uppmuntran. Vem skickade de på det här långväga uppdraget? De gjorde ett bra val och skickade Barnabas. Han uppmuntrade vännerna ”att fortsätta vara trogna mot Herren av hela sitt hjärta”. (Apg. 11:22–24) Vi kan också bli en ”tröstens son”. Jehova kan använda oss för att trösta våra medtroende, till exempel dem som har förlorat en anhörig. Eller så kan han motivera oss att ringa till eller besöka någon som är sjuk eller deprimerad för att säga något uppmuntrande. Låter du Jehova använda dig på samma sätt som han använde Barnabas? (1 Thess. 5:14) w19.10 22 § 8

När vi samarbetar nära med våra vänner ser vi kanske inte bara deras styrkor, utan också deras svagheter. Vad kan hjälpa oss då? Vi kan inte förvänta att våra bröder och systrar ska vara perfekta. Så när vi har fått nära vänner måste vi arbeta på att hålla liv i de relationerna. Om våra vänner gör misstag, kanske vi måste ge ett rakt och omtänksamt råd grundat på Bibeln. (Ps. 141:5) Och om de sårar oss måste vi förlåta dem. När vi väl har förlåtit dem gäller det att inte prata om deras felsteg igen, varken med dem eller med andra. Vi lever i kritiska tider, och det är viktigt att vi fokuserar på våra vänners styrkor och inte deras svagheter. Det stärker våra vänskapsband, och vi kommer verkligen att behöva nära vänner under den stora prövningen. w19.11 6 § 13, 16

När vi leder bibelkurser är det viktigt att vi försöker hjälpa dem vi studerar med att bli Jesus lärjungar och hålla allt som han har befallt oss. Vi måste hjälpa dem att förstå hur viktigt det är att de tar ställning för Jehova och hans rike. Det innebär att vi försöker motivera dem att tillämpa det de får lära sig, överlämna sig åt Jehova och bli döpta. Det är en förutsättning för att de ska få överleva Jehovas dag. (1 Petr. 3:21) Slutet för den här världsordningen är väldigt nära. Och därför har vi inte tid att fortsätta studera med människor som inte gör förändringar och inte visar att de vill bli Jesus lärjungar. (1 Kor. 9:26) Vårt arbete är viktigt! Det finns många som behöver få höra budskapet om riket innan det är för sent. w19.10 11, 12 § 14, 15

På försoningsdagen varje år samlades israeliterna, och översteprästen offrade djur. De offren påminde israeliterna om att de behövde bli renade från sina synder. Översteprästen började med att lägga helig rökelse på glödande kol, och rummet fylldes av en fantastisk doft. Vad kan vi lära oss av detta? Bibeln visar att bönerna från Jehovas trogna tjänare är som rökelse. (Ps. 141:2; Upp. 5:8) Det var med den största vördnad som översteprästen bar in rökelsen i Jehovas närvaro. Och när vi ber till Jehova gör vi det med djup respekt och vördnad. Vi är så otroligt tacksamma för att vi kan vända oss till vår skapare och komma nära honom – lika nära som ett barn kan komma sin pappa. (Jak. 4:8) Han kallar oss sina vänner! (Ps. 25:14) Det här är verkligen ett privilegium, och vi uppskattar det så mycket att vi aldrig vill göra Jehova besviken. w19.11 20, 21 § 3–5

Hur ser man på arbete där du bor? I många länder arbetar människor mer än någonsin. De som jobbar väldigt mycket har sällan tid att vila, vara tillsammans med sin familj eller lära sig mer om Gud. (Pred. 2:23) Men å andra sidan finns det människor som drar sig för att arbeta och hittar på ursäkter för att slippa. (Ords. 26:13, 14) Många människor jobbar antingen för mycket eller för lite. Men tänk på hur Jehova och Jesus ser på arbete. Vi vet att Jehova älskar att arbeta. Jesus sa: ”Min Far arbetar fortfarande, och även jag arbetar.” (Joh. 5:17) Tänk på hur mycket Jehova måste ha arbetat när han skapade alla änglar och hela universum. Vi ser också många exempel på Jehovas skaparverk på vår vackra planet. w19.12 2 § 1, 2

Hur blev Jehova och David så nära vänner? David lärde sig mycket om Jehova genom att se på skapelsen. När David var ung var han ofta utomhus och tog hand om sin pappas får. Det kanske var då han började fundera över sådant som Jehova hade skapat. När David såg upp mot natthimlen måste han ha sett tusentals stjärnor. Men han såg mer än så. Han såg också personligheten hos den som hade skapat dem. (Ps. 19:1, 2) Och när David tänkte på hur människan är skapad slogs han av hur otroligt vis Jehova är. (Ps. 139:14) David begrundade det Jehova hade gjort, och det fick honom att känna sig liten i jämförelse med honom. (Ps. 139:6) Vad lär vi oss? Fundera på vad du kan lära dig om Jehova av sådant du har omkring dig i din vardag: växter, djur och människor. Då kommer du att lära dig nya saker om honom varje dag. (Rom. 1:20) Och du kommer dessutom att älska honom mer och mer för varje dag som går. w19.12 19, 20 § 15–17

Mose gjorde det han visste var rätt. När Mose var ungefär 40 år valde han att ställa sig på Guds folks sida i stället för att fortsätta ”låta sig kallas son till faraos dotter”. Mose valde alltså bort en ställning med väldigt hög status. Han ställde sig på hebréernas sida trots att han visste att farao skulle bli rasande. Och farao var en extremt mäktig härskare, som betraktades som en gud. Det krävde verkligen tro! Mose litade på Jehova, och en sådan tillit är grunden för en stark vänskap som kan hålla livet ut. (Ords. 3:5) Vad lär vi oss? Vi har alla, precis som Mose, ett beslut att fatta: Vill vi tjäna Jehova och vara en del av hans folk eller inte? Vi kanske måste offra en del, och det kan hända att sådana som inte tjänar Jehova kommer att motarbeta oss. Men om vi litar på vår Far, Jehova, kan vi räkna med hans stöd. w19.12 17 § 5, 6

Vi är visserligen skapade av jord, men vi är värda så mycket mer än en näve jord. Tänk på några anledningar till att vi är värdefulla för Jehova. Han skapade oss människor med förmågan att visa samma egenskaper som han, och det gör att vi är överlägsna resten av den fysiska skapelsen. (1 Mos. 1:27) Han gav oss också ansvaret att ta hand om jorden och djuren. (Ps. 8:4–8) Trots att Adam syndade och gjorde så att alla människor blev ofullkomliga, så är vi värdefulla för Jehova. Vi betyder så mycket för honom att han gav sin älskade son som en lösen för våra synder. (1 Joh. 4:9, 10) Och med lösenoffret som grund kommer Jehova att uppväcka alla som har dött på grund av Adams synd, ”både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. (Apg. 24:15) Bibeln visar att vår hälsa, ekonomi eller ålder inte påverkar hur Jehova känner för oss. (Apg. 10:34, 35) w20.01 15 § 5, 6

Man kan inte ärva det himmelska hoppet från sin familj, utan man får det från Gud. (1 Thess. 2:12) Så undvik att ställa frågor som kan vara känsliga. Vi skulle till exempel aldrig fråga någon som är gift med en smord hur han eller hon känner för att leva i paradiset utan sin partner. Vi vet ju att Jehova ska ge alla det de önskar sig i den nya världen. (Ps. 145:16) Det är till skydd för oss själva att vi inte behandlar de smorda som viktigare än andra. Hur då? Det står i Bibeln att en del smorda kanske inte förblir lojala. (Matt. 25:10–12; 2 Petr. 2:20, 21) Den som ”beundrar personligheter” kan börja se andra människor som sina ledare. Det vill vi aldrig göra, inte ens om de är smorda eller välkända eller har tjänat Jehova länge. (Jud. 16, noten) För om vi gör det riskerar vi att tappa tron eller sluta tjäna Jehova om någon av dem är illojal eller lämnar församlingen. w20.01 29 § 9, 10

Vi är Jehovas ”älskade barn”, och vi gör vårt bästa för att efterlikna honom. Vi försöker bland annat vara kärleksfulla, snälla och förlåtande mot andra. När andra som inte känner Jehova lägger märke till vad vi gör och säger, kan det få dem att vilja veta mer om honom. (1 Petr. 2:12) Om vi har barn försöker vi behandla dem på samma sätt som Jehova behandlar oss. Det kan göra att barnen också vill bli Jehovas vänner. Vi är stolta över Jehova och vill att andra ska lära känna honom. Vi känner som kung David, som sa: ”Med stolthet ska jag hylla Jehova.” (Ps. 34:2) Men tänk om vi är blyga och tycker det är jobbigt att prata med andra om Jehova? Hur kan vi bli modiga? Vi kan tänka på hur glad Jehova blir när vi pratar om honom och vilken nytta andra kan ha av att lära känna honom. Jehova kommer att ge oss det mod vi behöver! Han hjälpte våra vänner under det första århundradet att vara modiga, och han kommer att hjälpa oss också. (1 Thess. 2:2) w20.02 11 § 12, 13

Många som studerar Bibeln går framåt och blir döpta. Men det verkar som att en del som vi studerar med drar sig för att bli lärjungar. De kanske tycker om att studera, men de gör inga framsteg. Om du studerar med någon vill du säkert hjälpa honom eller henne att göra förändringar och bli Jesus lärjunge. Jehova vill att människor ska börja tjäna honom för att de älskar honom. Så vårt mål måste vara att hjälpa dem vi studerar med att förstå att Jehova verkligen bryr sig om dem och älskar dem. Vi vill att de ska förstå att Jehova är ”en far för de faderlösa och en beskyddare av änkorna”. (Ps. 68:5) När de inser hur mycket Jehova älskar dem kan de börja älska honom tillbaka. Så hjälp dem du studerar med att förstå att vår kärleksfulle Gud vill att de ska få evigt liv, och han vill hjälpa dem att nå det målet. w20.01 3 § 7, 8

Paulus var ödmjuk och vände sig till sina vänner för att få uppmuntran, och han fick det också. Han var inte rädd för att andra skulle tycka att han var vek för att han berättade att han hade blivit uppmuntrad av andra när han hade haft det svårt. (Kol. 4:7–11) När vi är ödmjuka och erkänner att vi behöver uppmuntran, så kommer våra bröder och systrar gärna att ge oss det stöd vi behöver. Paulus visste att han skulle få tröst och uppmuntran av att läsa Skrifterna. (Rom. 15:4) Det skulle också ge honom den vishet han behövde för att hantera vilka prövningar som helst. (2 Tim. 3:15, 16) När Paulus var fängslad i Rom för andra gången förstod han att han skulle dö snart. Han bad Timoteus komma till honom så snabbt som möjligt och ta med sig bokrullarna. (2 Tim. 4:6, 7, 9, 13) Varför det? För att de bokrullarna förmodligen var delar av de hebreiska skrifterna som Paulus kunde använda i sitt personliga studium. När vi gör som Paulus och studerar Guds ord regelbundet, kommer Jehova att kunna använda Bibeln för att trösta och lugna oss – oavsett vilka prövningar vi drabbas av. w20.02 23 § 14, 15

Elifas, Bildad och Sofar tänkte inte på hur de kunde hjälpa Job. I stället satt de och tänkte på hur de skulle kunna bevisa att han hade gjort någonting fel. De sa visserligen en del saker som stämde, men mycket av det de sa om Job och Jehova var antingen otrevligt eller osant. (Job 32:1–3) De var kritiska och slungade ut anklagelser mot Job. Hur reagerade Jehova på det? Han blev mycket upprörd på de tre männen. Han tyckte att det de sa var dårskap, och han fick dem att vända sig till Job för att han skulle be för dem. (Job 42:7–9) Vi lär oss flera viktiga saker av det som sägs om Elifas, Bildad och Sofar. För det första ska vi inte vara kritiska och dömande mot våra bröder och systrar. (Matt. 7:2–5) Vi ska i stället lyssna på dem innan vi själva pratar. Det är först då vi kan förstå hur de har det. (1 Petr. 3:8) För det andra måste vi se till att det vi sedan säger är både snällt och sant. (Ef. 4:25) För det tredje ser vi att Jehova lägger märke till och är intresserad av vad vi säger till varandra. w20.03 22 § 15, 16

Många gånger lär vi känna Jehova bättre när vi går i tjänsten. Vi ser till exempel Jehovas medkänsla när han vägleder oss till dem som har rätt inställning. (Joh. 6:44; Apg. 13:48) Vi ser vilken kraft som finns i Guds ord när de vi studerar med får styrka att bryta sig loss från dåliga vanor och börja ta på sig den nya personligheten. (Kol. 3:9, 10) Och vi ser vilket tålamod Jehova har när människorna på våra distrikt får många chanser att lära känna honom och bli räddade. (Rom. 10:13–15) Men vi får aldrig ta vänskapen med Jehova för given, oavsett hur länge vi har känt honom. Ett bra sätt att visa att vi uppskattar att få vara hans vänner är att prata med honom i bön. Bra kommunikation håller liv i en relation. Så om du ska kunna vara nära vän med Jehova måste du be ofta till honom och inte vara rädd för att berätta precis hur du känner. w19.12 19 § 11, 13, 14

Vilken lättnad! Som kung i Guds rike kommer Jesus att ta bort all den skada som Satan och hans värld kan ha orsakat oss. (Jes. 65:17; 1 Joh. 3:8; Upp. 21:3, 4) Det är verkligen ett underbart hopp! Och även om uppdraget vi har fått av Jesus kan kännas svårt, så är han med oss och stöttar oss ända till slutet för den här världsordningen. (Matt. 28:19, 20) Det ger oss mod! Lättnad, hopp och mod – det är några av grundbultarna i vår inre frid. Så hur kan du behålla din inre frid när du går igenom tuffa perioder? Genom att följa Jesus exempel. För det första måste du be, och sedan fortsätta be vad som än händer. För det andra måste du göra Jehovas vilja och fortsätta predika även när det är svårt. Och för det tredje måste du lita på dina vänners hjälp för att ta dig igenom svåra tider. Då kommer Guds frid att skydda ditt hjärta och sinne. (Fil. 4:6, 7) Och precis som Jesus kommer du att gå segrande ur alla prövningar. (Joh. 16:33) w19.04 13 § 16, 17