2 Korinthierna
4 Därför, när vi nu har denna tjänst+ efter den barmhärtighet som har visats oss,+ ger vi inte upp; 2 men vi har tagit avstånd från allt som man gör i smyg och bör skämmas för,+ vi vandrar inte i slughet, och inte heller förfalskar vi Guds ord,+ utan genom att göra sanningen känd rekommenderar vi oss själva åt varje människas samvete inför Gud.+ 3 Om nu de goda nyheter vi förkunnar verkligen är beslöjade, så är de beslöjade bland dem som är på väg att förgås,+ 4 bland vilka denna tingens ordnings* gud*+ har förblindat de icke troendes sinne,*+ för att det upplysande ljuset*+ från de härliga goda nyheterna+ om Kristus,* som är Guds avbild,+ inte skall stråla igenom.+ 5 Vi predikar nämligen inte oss själva, utan Kristus Jesus som Herre+ och oss själva som era slavar+ för Jesu skull. 6 Ty det är Gud som har sagt: ”Låt ljuset lysa* fram ur mörkret”,+ och han har lyst på våra hjärtan för att upplysa+ dem med den härliga kunskapen+ om Gud* genom* Kristi ansikte.+
7 Men denna skatt+ har vi i lerkärl,*+ för att den kraft+ som är över det normala skall vara Guds+ och inte komma från oss själva.+ 8 Vi är på allt sätt trängda,+ men inte så hårt pressade att vi inte kan röra oss; vi är rådvilla, men inte helt utan någon utväg;+ 9 vi är förföljda, men inte lämnade i sticket;+ vi är slagna till marken,+ men inte tillintetgjorda.+ 10 Alltid utstår vi överallt i vår kropp den dödsbringande behandling som Jesus fick,*+ för att också Jesu liv skall göras uppenbart i vår kropp.+ 11 Ty vi som lever ställs alltid ansikte mot ansikte med döden*+ för Jesu skull, för att Jesu liv också må göras uppenbart i vårt dödliga kött.+ 12 Alltså är döden verksam i oss, men livet i er.+
13 Då vi nu har samma trons ande som den om vilken det står skrivet: ”Jag utövade tro, därför talade jag”,+ utövar också vi tro, och därför talar vi. 14 Vi vet ju att han som uppväckte Jesus* skall uppväcka också oss tillsammans med Jesus och skall låta oss träda fram tillsammans med er.+ 15 Allt sker nämligen för er skull,+ för att den oförtjänta omtanken som har blivit större skulle flöda över på grund av tacksägelsen från många flera till Guds ära.+
16 Därför ger vi inte upp, utan om också vår utvärtes människa tynar bort, så förnyas ju vår invärtes människa+ från dag till dag. 17 Ty fastän vedermödan är kortvarig+ och lätt, frambringar den åt oss en härlighet, som har en mer och mer överväldigande vikt och är evig,+ 18 medan vi håller blicken fäst, inte vid det synliga, utan vid det osynliga.+ Det synliga är nämligen tillfälligt,+ men det osynliga är evigt.+