Uppenbarelseboken
6 Och jag såg när Lammet+ bröt ett av de sju sigillen,+ och jag hörde en av de fyra levande skapelserna+ säga med en röst som åskan: ”Kom!”+ 2 Och jag såg, och se, en vit häst;+ och han som satt+ på den hade en båge;+ och en krona gavs åt honom,+ och han red ut segrande+ och för att göra sin seger fullständig.+
3 Och när det bröt det andra sigillet, hörde jag den andra levande skapelsen+ säga: ”Kom!” 4 Och en annan kom ut, en eldröd häst; och åt honom som satt på den gavs makt att ta bort freden från jorden, så att människor skulle slakta varandra; och ett stort svärd gavs åt honom.+
5 Och när det+ bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje levande skapelsen+ säga: ”Kom!” Och jag såg, och se, en svart häst; och han som satt på den hade en våg+ i sin hand. 6 Och jag hörde liksom en röst mitt ibland+ de fyra levande skapelserna,+ och den sade: ”En liter* vete för en denar,*+ och tre liter korn för en denar; och skada inte olivoljan och vinet.”+
7 Och när det bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde levande skapelsens+ röst säga: ”Kom!” 8 Och jag såg, och se, en blek häst; och han som satt på den hade namnet Döden. Och Hades*+ följde tätt efter honom. Och det gavs dem myndighet över en fjärdedel av jorden, till att döda med ett långt svärd+ och med hungersnöd*+ och med dödlig hemsökelse* och genom vilda djur+ på jorden.
9 Och när det bröt det femte sigillet, såg jag under altaret+ själarna+ av dem som hade blivit slaktade+ för Guds ords skull och* för det arbete med att vittna*+ som de hade haft. 10 Och de ropade med hög röst och sade: ”Hur länge, suveräne+ Herre,* du som är helig och sann,+ skall du avhålla dig från att döma+ och utkräva hämnd för vårt blod+ på dem som bor på jorden?” 11 Och åt var och en av dem gavs en lång vit+ dräkt; och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills också antalet av deras medslavar och deras bröder, som skulle dödas+ liksom de själva, hade blivit fullt.
12 Och jag såg när det bröt det sjätte sigillet, och en stor jordbävning inträffade; och solen blev svart som säckväv+ av hår, och hela månen blev som blod,+ 13 och himlens stjärnor föll ner till jorden, som när ett fikonträd fäller sina omogna fikon när det skakas av en kraftig vind. 14 Och himlen försvann som en skriftrulle när den rullas ihop,+ och varje berg och varje ö flyttades från sin plats.+ 15 Och jordens kungar och stormännen och militärbefälhavarna* och de rika och de starka och varje slav och fri gömde sig i grottorna och bland klipporna i bergen.+ 16 Och oupphörligt säger de till bergen och till klipporna: ”Fall över oss+ och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen+ och för Lammets vrede,+ 17 ty deras vredes+ stora dag+ har kommit, och vem kan bestå?”+