Apostlagärningarna

8 Saul samtyckte till mordet på Stefanus.+

Den dagen bröt det ut våldsam förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien.+ 2 Några troende män bar bort Stefanus kropp, och man begravde honom och höll en stor sorgehögtid över honom. 3 Men Saul började förfölja församlingen brutalt. Han trängde in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och kastade dem i fängelse.+

4 Men de som hade skingrats vandrade omkring i landet och förkunnade de goda nyheterna från Gud.+ 5 Filippus gick till staden Samaria*+ och började predika om Kristus för dem som bodde där. 6 Alla var mycket uppmärksamma när de hörde Filippus tala och såg underverken* han gjorde. 7 Många var nämligen besatta av orena andar, och andarna ropade högt och for ut.+ Dessutom blev många som var förlamade och rörelsehindrade botade. 8 Därför blev det stor glädje i den staden.

9 I staden fanns det en man som hette Simon. Han hade utövat magi och imponerat på folket i Samarien och påstått att han var något speciellt. 10 Alla, från den minste till den störste, lyssnade till honom och sa: ”Den här mannen är Guds kraft, som kallas Den stora kraften.” 11 De lyssnade alltså på honom därför att han hade gjort intryck på dem med sina magiska konster under lång tid. 12 Men när Filippus förkunnade de goda nyheterna om Guds rike+ och om Jesus Kristus namn trodde de på honom, och både män och kvinnor blev döpta.+ 13 Simon själv blev också troende, och när han hade blivit döpt höll han sig till Filippus.+ Han var fascinerad av alla tecken och stora under han fick se.

14 När apostlarna i Jerusalem hörde att folk i Samarien hade tagit emot Guds ord,+ skickade de dit Petrus och Johannes. 15 Och de gick dit och bad för de troende, så att de skulle få helig ande.+ 16 Fram till dess hade nämligen ingen av dem fått anden, de hade bara blivit döpta i Herren Jesus namn.+ 17 Men när apostlarna lade sina händer på dem+ fick de helig ande.

18 När Simon såg att apostlarna kunde förmedla anden genom handpåläggning erbjöd han dem pengar 19 och sa: ”Ge mig också den här kraften, så att alla jag lägger händerna på kan få helig ande.” 20 Men Petrus sa till honom: ”Må både du och ditt silver förgås för att du tror att du kan köpa Guds fria gåva för pengar.+ 21 Du har ingen som helst rätt att ta del i detta verk, för Gud ser att du inte har ärliga motiv. 22 Ångra din ondska och vädja till Jehova,* så kanske du kan få förlåtelse för dina onda tankar. 23 För jag ser att du är ett bittert gift* och slav under det onda.” 24 Simon sa till dem: ”Vädja* till Jehova* för min skull så att jag inte drabbas av det ni har sagt.”

25 När de hade vittnat grundligt och förkunnat Jehovas* ord började de gå tillbaka mot Jerusalem, och utmed vägen förkunnade de budskapet om de goda nyheterna i många samariska byar.+

26 Jehovas* ängel+ sa nu till Filippus: ”Ge dig av söderut, till vägen som går ner från Jerusalem till Gaza.” (Det är en ödslig väg.) 27 Då gav han sig av. Och han fick syn på en etiopisk hovman,* en högt uppsatt man som hade ansvaret för skattkammaren hos Kạndake, etiopiernas drottning. Han hade varit i Jerusalem för att tillbe,+ 28 och nu var han på väg tillbaka och satt i sin vagn och högläste ur profeten Jesaja. 29 Då sa anden till Filippus: ”Gå bort till hans vagn.” 30 Filippus sprang fram till sidan av vagnen och hörde honom läsa högt ur profeten Jesaja, och han frågade: ”Förstår du verkligen vad du läser?” 31 Han svarade: ”Hur skulle jag kunna göra det utan att någon hjälper mig?” Och han vädjade till Filippus att stiga upp i vagnen och sätta sig hos honom. 32 Avsnittet i Skriften som han höll på att läsa var: ”Som ett får fördes han bort för att slaktas, och likt ett lamm som är tyst under klippningen öppnade han inte sin mun.+ 33 Han blev förödmjukad och orättvist behandlad.+ Vem ska berätta alla detaljer om hans härkomst? För han kommer att tas bort från jorden.”+

34 Hovmannen frågade Filippus: ”Berätta vem profeten syftar på. Är det sig själv eller någon annan?” 35 Filippus började berätta, och med det här skriftstället som utgångspunkt förkunnade han de goda nyheterna om Jesus för honom. 36 De fortsatte längs vägen och kom till ett ställe där det fanns vatten. Då sa hovmannen: ”Titta! Här finns det vatten. Är det något som hindrar mig från att bli döpt?” 37 *⁠—— 38 Och han gav order om att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet, och Filippus döpte honom. 39 När de kom upp ur vattnet förde Jehovas* ande snabbt bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer utan fortsatte sin resa och var mycket glad. 40 Filippus kom till Ashdod och gick igenom området och förkunnade de goda nyheterna i alla städerna tills han kom till Caesarẹa.+