Apostlagärningarna
24 Fem dagar senare kom översteprästen Ananịas+ dit tillsammans med några äldste och en offentlig talare som hette Tertụllus, och de lade fram sin sak mot Paulus inför ståthållaren.+ 2 Tertụllus kallades in, och i sitt anförande mot Paulus sa han:
”Tack vare dig och ditt goda ledarskap, högt ärade Felix, har vi stor fred, och reformer genomförs i nationen. 3 Detta erkänner vi alltid med den största tacksamhet. 4 Jag ska inte uppta alltför mycket av din tid, men jag ber dig att du i din godhet lyssnar till vad vi helt kort har att säga. 5 Det har nämligen visat sig att den här mannen är en plåga.+ Han ställer till oroligheter+ bland alla judar runt om i världen, och han är ledare för nasaréernas sekt.+ 6 Han försökte också vanhelga templet, så vi grep honom.+ 7 —— 8 När du själv förhör honom kommer du att upptäcka att våra anklagelser mot honom stämmer.”
9 Judarna ställde sig bakom angreppet och försäkrade att det som sagts var sant. 10 Sedan gav ståthållaren tecken* åt Paulus att tala, och han sa:
”Eftersom jag vet att du har varit domare över den här nationen i många år talar jag gärna till mitt försvar.+ 11 Du kan själv kontrollera att det inte är mer än 12 dagar sedan jag reste till Jerusalem för att tillbe,+ 12 och ingen har sett mig debattera i templet eller starta upplopp, varken i synagogorna eller på någon annan plats i staden. 13 De kan inte heller bevisa sina anklagelser mot mig. 14 Men jag medger för dig att jag följer den väg som de kallar en sekt, och på det sättet tjänar jag mina förfäders Gud.+ För jag tror på allt som står skrivet i lagen och i profeterna.+ 15 Och precis som de här männen litar* jag på Guds löfte att det ska bli en uppståndelse+ för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.+ 16 Därför anstränger jag mig alltid för att ha ett rent samvete inför Gud och människor.+ 17 Efter flera år kom jag tillbaka till Jerusalem för att överlämna gåvor+ till mitt folk och frambära offer. 18 Medan jag höll på med det fann de mig i templet, ceremoniellt renad.+ Det var ingen folkmassa där, och jag skapade inga oroligheter. Men några judar från provinsen Asia var där,+ 19 och de borde stå här inför dig och anklaga mig om de har något emot mig.+ 20 Eller låt de här männen själva berätta vad de fann mig skyldig till när jag stod inför Sanhedrịn. 21 Det finns bara en sak de skulle kunna anklaga mig för. I domstolen ropade jag: ’Det är för att jag tror på en uppståndelse från döden som jag i dag står anklagad inför er!’”+
22 Men Felix, som var väl insatt i Vägen,+ sköt upp rättegången och sa: ”När militärbefälhavaren Lỵsias kommer hit ska jag avkunna min dom.” 23 Och han gav befälet order om att Paulus skulle hållas fängslad men ha en viss frihet och att hans vänner skulle få tillåtelse att sörja för hans behov.
24 Några dagar senare kom Felix och hans hustru Drusịlla, som var judinna. Han lät hämta Paulus och lyssnade när han talade om tron på Kristus Jesus.+ 25 Men när Paulus började tala om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen+ blev Felix förskräckt och sa: ”Det räcker för den här gången, men när jag får möjlighet ska jag kalla på dig igen.” 26 Samtidigt hoppades han att Paulus skulle ge honom pengar. Därför sände han ofta bud efter honom och talade med honom. 27 När det hade gått två år efterträddes Felix av Pọrcius Festus, och eftersom Felix ville hålla sig väl med judarna+ lät han Paulus sitta kvar i fängelset.