Räkor — en odlad delikatess?

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I ECUADOR

JA, DEN här delikatessen från havet, som uppskattas av miljoner människor, kommer ofta från en skaldjursodling. Ändå märker konsumenten kanske aldrig detta, eftersom odlade räkor inte skiljer sig så mycket, om ens något, från den sort som lever i havet. Det är faktiskt så att många dammar för räkodling i Ecuador har inplanterade ännu inte fullvuxna räkor som tagits direkt från havet.

Dessa räkor, inte mer än en och en halv centimeter långa, fångas med nät av fiskare, som kallas larveros, i de av mangroveträd kantade flodmynningarna utmed kusten eller i havets bränningar. Därefter förs dessa räkor till dammar för att växa. Man kan emellertid inte få fram tillräckligt med räkor på det här sättet. Många räkodlingar är därför beroende av fiskodlingsanläggningar med moderna metoder för vattenbruk eller akvakultur för att få fram räkor till sina dammar. Låt oss se lite närmare på hur en räkodling fungerar.

Ett besök på en fiskodlingsanläggning

Den fiskodlingsanläggning vi besökte låg vid en vacker strand utmed Stillahavskusten. En räkodlingsanläggning måste ligga i närheten av havet för att de behov som dess komplicerade system för vattendistribution har skall kunna tillgodoses. Vatten från havet pumpas in, filtreras, uppvärms vid behov och forslas vidare till olika behållare inomhus.

Vi mottogs av en vänlig grupp ledigt klädda marinbiologer, tekniker och andra arbetare. Vår första anhalt var avelsrummet. Här har man fullvuxna räkor från havet i behållare som rymmer 17.000 liter. ”De här räkorna är inte till för att ätas”, förklarar vår guide. ”De har fångats som fullvuxna och förts hit för avelsändamål.”

Man följer ett noggrant schema för belysningen i avelsrummet. Mellan klockan 15.00 och midnatt — som är parningsperioden — är det svaga ljuset släckt, och forskare söker med ficklampor efter honor som är färdiga att lägga ägg. Honor av släktet Penaeus vannemei är lätta att upptäcka, eftersom hanen fäster en samling spermier utanpå deras buk. Så snart man upptäcker en befruktad hona, tas hon bort och flyttas till en mindre äggläggningsbehållare på 260 liter.

Där placeras den befruktade honan på en plattform nära toppen av en konisk behållare — en hona per behållare — till dess att hon lägger sina mer än 180.000 ägg. Då äggen kommer ut, blir de befruktade när de kommer i kontakt med den geléartade spermiesamlingen. Därefter tömmer man ut äggen och vattnet genom äggläggningsbehållarens trattformiga botten. Teknikerna protokollför antalet ägg från varje äggläggning.

Några timmar efter äggkläckningen förflyttas larverna i kontrollerade antal till vad som kallas odlingsbehållare. Dessa ser ut som enorma badkar, och de rymmer cirka 11.000 liter vatten. Under de följande 20 till 25 dagarna tjänar dessa behållare som hem för de växande larverna, vilka livnär sig på alger och fabricerat torrfoder av havsprodukter.

Där räkorna blir vuxna

Räkorna, som nu kallas ”postlarver”, förflyttas till räkodlingarna. När de väl kommit dit, får både de odlade räkorna och deras släktingar som är uppväxta i havet samma behandling. Larverna sätts ut i små bassänger, så att man kan övervaka deras anpassning till den nya temperaturen och salthalten i vattnet. Efter några dagar är de redo för de stora dammarna. Dessa konstgjorda dammar gränsar till en reservoarkanal. Från havet eller flodmynningen pumpas vatten regelbundet in till kanalen. De angränsande dammarna är mellan 5 och 10 hektar stora. Under tre till fem månader får räkorna växa i dessa dammar.

Under växtperioden sker en daglig kontroll av syrehalten i vattnet. Dessutom kontrolleras varje vecka räkornas tillväxttakt, så att man kan justera utfodringsprogrammet. Man försöker hålla en viktökning på mellan 1 och 2 gram per vecka.

”Skördetid”

Vid ”skördetiden”, då dammarna töms på vatten, fångas räkorna i nät eller pumpas upp när de närmar sig dammens utlopp. Därefter sköljs de nyfångade räkorna och täcks med is för omgående transport till en förpackningsanläggning. Där tar man bort huvudet på räkorna, såvida inte uppköparen har några andra önskemål, men stjärten lämnas oskalad. Räkorna tvättas och sorteras efter storlek, och därefter förpackas de vanligtvis i tvåkilosaskar och fryses ner för transport.

Nästa gång du njuter av räkor, kan du komma ihåg att denna delikatess från havet mycket väl kan ha odlats i dammar i Latinamerika eller Asien.

[Bild på sidan 24]

Räkornas storlek när de skördas

[Bild på sidan 24]

Fiskare som fångar räkor för uppfödning

[Bild på sidan 25]

Odlingsbehållare inne på fiskodlingsanläggningen

[Bild på sidan 25]

Räkor tvättas i förpackningsanläggningen

[Bild på sidan 25]

Räkor förpackas efter storlek