Matatu — Kenyas färggranna fordon

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I KENYA

DEN som har besökt Kenya brukar inte spara på superlativen när han beskriver resan. Elefanter, majestätiska lejon och varför inte blodröda solnedgångar är levande bilder som man kommer ihåg. Här är skönheten oändlig och varierande. Men på vägarna finns ett annat dragplåster – det mångsidiga transportmedlet matatu. Det här namnet syftar på ett inslag i kollektivtrafiken. De här fordonen har fascinerat många, och de är mycket omtyckta som transportmedel i Kenya.

Ursprunget till det här färdmedlet är lika intressant som användningssättet. Den första matatun var en risig Ford Thames, en kvarleva av den vagnpark som brittiska soldater använde i Etiopien under andra världskriget. I början av 1960-talet använde en invånare i Nairobi den här rishögen för att skjutsa några vänner till stadens centrum och bad dem att bidra med ynkliga 30 cent var till bensinen.a Snart började andra uppmärksamma att de här gamla fordonen kunde inbringa en del slantar. Många gjordes därför om en smula, och man satte dit tre parallella träbänkar där sammanlagt 21 passagerare kunde sitta. De såg ut ungefär som de gamla lastbilsbussarna, bolekajas, i Nigeria. Varje resenär betalade det ursprungliga priset, tre 10-centare, per resa. Det här kan förklara varför fordonen fick namnet matatu. Det kommer av ett swahiliskt ord, tatu, som betyder ”tre”. Sedan dess har det här färdmedlet genomgått en fullständig förvandling, och de modeller som nu finns skiljer sig mycket från sina skramlande föregångare. Ja, dagens matatu är ett flashigt fordon som i en kenyansk dagstidning beskrevs som en ”strömlinjeformad och regnbågsfärgad projektil”. Det här är helt klart inte något hembygge från 60-talet!

En färd i en matatu kan vara en livlig upplevelse, speciellt när föraren gasar på rejält i den täta stadstrafiken! Men nu är det dags för oss att ta en kort tur runt Nairobi i en matatu och se hur det känns.

En fascinerande upplevelse

Vår resa börjar på en plats där massor av sådana här fordon står parkerade och väntar på att få susa i väg åt olika håll. Klockan är ett på eftermiddagen, och det myllrar av aktivitet – en mängd personer försöker hitta den matatu som kan föra dem dit de vill. Somliga passagerare skall norrut i landet, en resa som tar flera timmar. Andra skall åka i väg några kilometer från centrum, kanske för att hastigt få i sig en bit mat. Matatun kommer väl till pass.

Varför är då de här fordonen så färgglada? Jo, man brukar förbättra deras utseende, eftersom många väljer att resa i den mest attraktiva matatun. En närmare titt på fordonen avslöjar också att de har namn målade på sidorna. En del namn har att göra med aktualiteter, till exempel ”El Niño”, ”Millennium”, ”The Website”, ”Internet” och ”Dot Com”. Andra, till exempel ”Meek” (”Ödmjuk”) och ”Missionary” (”Missionär”), för tanken till önskvärda egenskaper och sysslor. Det närmaste man kommer den blänkande matatun är den filippinska jeepneyn. Intressant nog är jeepneyn också en produkt av andra världskriget.

När passagerarna skall lockas till en viss matatu, kan det bli till riktiga skådespel. Trots de väl synliga skyltarna på fordonens vindruta som visar destinationen ropar konduktören ut destinationen så högt han kan medan föraren tutar vilt. Bli inte förvånad om du på en del matatus får se skyltar som ”Jerusalem” eller ”Jericho”. Om du går ombord på en av dessa, hamnar du inte i Mellanöstern, utan i de östra förorterna till Nairobi som har de här bibliska namnen. På nästan varje matatu finns det en konduktör som försöker locka passagerare till sig, så det är inte konstigt att många tycker att det är svårt att välja vilken matatu de skall ta!

Välkommen ombord på ”Strawberry”! Att åka med den här matatun blir förhoppningsvis lika angenämt som att mumsa på det bär som har fått ge namn åt den. Det verkar som om många föredrar just den här matatun, eftersom den fylls på bara några minuter. Lågmäld musik, som strömmar ut från små högtalare som är upphängda i taket, lugnar passagerarna. Men tro inte att det här gäller alla matatus! I några strömmar dunka-dunkamusik ut från gigantiska högtalare under sätena. Hur som helst så har det faktiskt gått över tio minuter sedan alla platserna fylldes. Ändå har vår matatu inte rört sig en centimeter. Hur kommer det sig? Jo, mittgången mellan stolsraderna har ännu inte fyllts av passagerare. Men snart finns det knappt rum att vicka på tårna. Men matatun kommer antagligen att stanna flera gånger längs vägen för att ta upp ännu fler passagerare.

Till slut börjar matatun rulla. Människor som inte alls känner varandra tar del i livliga samtal, främst om aktuella händelser. Det är precis som på en marknad. Men akta dig för att lyssna för noga på samtalen. En del har glömt att gå av bara för att de varit så engagerade i sådana diskussioner.

Vi nämnde tidigare att matatun är mångsidig. Den är inte bunden till en särskild rutt. För att hålla jämna steg med sin självpåtagna tidtabell använder föraren ofta allt tillgängligt utrymme, vilket också innefattar trottoaren, och ibland är det farligt nära att fotgängare blir påkörda. Och konduktörens arbete är inte så lätt. Han försöker få in avgiften från de högljudda passagerarna, och det är inte alla som kan kallas samarbetsvilliga. Men han står oftast inte och käbblar länge. Antingen betalar passageraren, eller så stannar matatun genast och passageraren ombes, ibland på ett ovänligt sätt, att stiga av! I konduktörens arbete ingår också att meddela föraren vilka som vill stiga av, och samtidigt spanar han efter sådana som vill stiga på. Han signalerar till föraren genom att vissla, slå i taket eller ringa i en klocka som är strategiskt placerad nära dörren. Det finns visserligen hållplatser, men matatun kan stanna var som helst och när som helst för att ta ombord och släppa av passagerare.

Vi har nu lämnat stadskärnan och befinner oss i en liten förort där de flesta av passagerarna stiger av. Det är dags för matatun att åka tillbaka till den plats där den startade. Fler personer kommer att hoppa ombord längs vägen. De kommer att få uppleva det vi fick uppleva. Utan tvekan var vår färd med ”Strawberry” en skumpig men trevlig färd.

Här för att stanna

Matatu-industrin i Kenya har förvandlats från den kvarleva från kriget som den var för årtionden sedan till en livfull mångmiljonaffär med ungefär 30 000 fordon. Men matatuns mångsidighet har skapat en del problem. Som exempel kan nämnas att förare har anklagats för att bryta mot vissa trafikregler, och myndigheterna har infört många bestämmelser för att ”tämja” matatu-industrin. Ibland har denna svarat med att dra in tjänster, vilket har gjort livet besvärligt för tusentals människor som är beroende av matatus varje dag. Alla kanske inte gillar matatun, men för låginkomsttagarna i det här området erbjuder de här fordonen ett bra och billigt sätt att färdas.

[Fotnot]

[Bild på sidorna 22, 23]

Noor Khamis/The People Daily

[Bildkälla]

En Ford Thames