Jeepneyn – filippinarnas fortskaffningsmedel

Från Vakna!:s korrespondent i Filippinerna

PÅ MANILAS gator i Filippinerna är jeepneyn, med sina bjärta färger, fladdrande vimplar och mängder av andra iögonenfallande dekorationer, en vanlig syn. Den är filippinarnas lösning på ett problem som nationer i hela världen brottas med — kollektivtrafiken. För den som aldrig har varit i Filippinerna låter till och med ordet ”jeepney” främmande. Experter menar att ordet är en sammansättning av ”jeep” och ”jitney” (liten buss). Tillåt oss att göra dig lite mer bekant med detta fascinerande fordon.

I sin bok Urban Mass Transportation (Kollektivtrafik i tätorterna) riktar George M. Smerk uppmärksamheten på ett problem i samband med samfärdsmedel: ”Ofta har anklagelsen framförts att kollektivtrafiken är stelbent. Man menar då vanligtvis att ett trafikbolag i tidens längd inte kan anpassa sig till befolkningens ändrade behov.” Så är det dock inte i fallet med jeepneyn. Jeepneyn har visat sig vara flexibel, ekonomisk och lättmanövrerad. Låt oss följa med på en tur och se varför.

En jeepneytur

Medan du står i den tropiska hettan utmed en av Manilas genomfartsgator, kanske du känner dig överväldigad av vad som tycks vara en ändlös ström av jeepneys som vrålar förbi i bägge riktningar. De liknar militärjeepar — frånsett att de är mycket längre för att kunna rymma fler passagerare — och är mycket färggranna med bilder, mönster och slogans målade på alla sidor. På stänkskydden som hänger ner baktill och på sidorna kanske man skyltar med texter som ”Master Mariner” (Mästerseglare) eller ”Jeepney King” (Jeepneykungen).

De flesta jeepneys är också utsmyckade med annan grannlåt — vindsnurror, förkromade hästfigurer, vimplar och långa antennspröt (trots att jeepneyn kanske inte har någon radio) — allt för att dra till sig passagerare. Man kan också få se jeepneys med 12, 14 eller fler backspeglar på motorhuven (vilka uppenbarligen inte fyller någon praktisk funktion), och man kan undra om föraren ser att köra med denna snårskog av dekorationer framför sig. Han ser dock ut att lyckas med det.

Hur vet man vilken jeepney man skall ta för att komma dit man vill? Alla har skyltar på fronten och på sidorna, och på dessa står det vart de går. Men hur får man en framrusande jeepney att stanna, ifall man vill åka med? Det är inte svårt. Om du ser ut att vara det minsta lilla intresserad av att få åka med en jeepney, kommer den genomsnittlige föraren att mer än gärna stanna för att ta upp dig. Du kan vinka åt honom med handen. Eller också kanske han drar till sig din uppmärksamhet genom att signalera åt dig, inte bara med en vanlig tuta, utan med en klatschig liten melodisnutt.

Låt oss nu stiga in i jeepneyn. När du kliver på där bak lägger du märke till att det finns en bänk med stoppad sits utmed vardera sidan av jeepen. Passagerarna sitter tätt sammanträngda, vända mot varandra, så att knäna nästan rör varandra i den smala mittgången. Du hukar dig för att komma in (det är väldigt lågt i tak), banar dig fram till en ledig plats och sätter dig. Allteftersom mer folk med packning stiger på, fylls den smala mittgången framför dig med lådor, höns, barn och grönsakssäckar. Med hjälp av en stor backspegel ovanför vindrutan kan föraren ha uppsikt över trafiken bakom sig och också se vem som stiger på och av och vem som ännu inte har betalat sin biljett.

Vad kostar biljetten? Priserna är låga. Man kan åka upp till fyra kilometer i Manila för bara 75 centavos (cirka 30 öre). Priset ökar sedan ju längre sträcka man vill åka. Med en väl synlig skylt på vilken det står ”God Knows Judas Not Pay” uppmanar många förare sina passagerare att betala.a På eller bredvid backspegeln finns också ofta förarens altare och/eller en fotomodell.

Nu kan du luta dig tillbaka och njuta av färden, medan du samtidigt håller ett öga på var du är, så att du kan tala om för föraren när du vill stiga av. Du kanske förvånas över hur snabbt det går, när föraren kryssar fram i den täta trafiken — till synes helt oberörd av att han just med några centimeters marginal undvikit att köra in i en annan jeepney.

Var kommer jeepneyn ifrån?

Saul Lockhart besvarar den frågan i boken The Complete Guide to the Philippines (Den kompletta guiden över Filippinerna): ”Jeepneyn kom till tack vare de överskottsjeepar som blev kvar efter andra världskriget. De byggdes då om för passagerarbefordran.” De första jeeparna var ganska små. Sedan dess har jeepneyn gjorts längre, så att den nu kan ta upp till 17 passagerare.

Mauricio De Guia började köra jeepney år 1948. Men 1979 ändrade han sitt arbetsschema till halvtid. På det sättet kunde han försörja sin familj på sju personer och samtidigt ägna eftermiddagar och söndagar åt att predika som heltidsförkunnare. Många andra förare hänger upp bilder på pop- eller filmstjärnor i sina jeepneys, men Mauricio säger: ”Jag klistrade upp bibeltexter i taket på min jeepney som passagerarna kunde läsa.”

Hur reagerade passagerarna? Han säger: ”En del undrade vilken religion jag tillhör. Det gjorde att jag kunde predika för folk, och de fick nytta av det. Många passagerare uppskattade det de fick läsa och sade: ’Din jeepney är riktigt fin. Det vore bra om alla jeepneys var så. I stället för att ha en massa gammal smörja borde de klistra upp Guds ord, så att man får lite att tänka på.’”

Förstår du nu vad det är som gör jeepneyn till ett effektivt och praktiskt fortskaffningsmedel för personbefordran? Somliga invänder dock mot detta och menar att jeepneyn är skulden till trafikkaoset och luftföroreningarna, i synnerhet i Manila. En del skulle helst vilja att den ersattes av andra former av kollektivtrafik. I Manilatidningen Bulletin Today kunde man för några år sedan läsa rubriken: ”Avveckling av jeepen under utredning”. Men det är osannolikt att något sådant kommer att hända inom den närmaste framtiden. Miljoner människor är beroende av jeepneyn, inte bara som fortskaffningsmedel, utan också för sitt livsuppehälle.

[Fotnoter]

[Bildkälla på sidan 26]

Med benäget tillstånd av Sarao Motors, Inc.