Vad blev det av de ”flygande tefaten”?
DET hela började på sommaren år 1947 med att en privatflygare som flög nära Mount Rainier i nordvästra USA såg ett antal diskusliknande föremål färdas genom luften, det ena efter det andra i en vågformigt böljande bana — ”de flög som när man kastar ’smörgås’ över vattnet”.
Denna rapport trycktes i många tidningar, och den följdes snabbt av en störtflod av liknande rapporter från andra delar av landet. Det berättades om ljusfenomen på himlen, vilka sades sväva fritt och därefter fara i väg i hög fart och följa en sicksackkurs på ett sätt som inget existerande flygplan kunde efterlikna. En flottilj med ovala ljusfläckar sågs och fotograferades vid Lubbock i Texas. Radarobservatörer på flygplatser och i flygplan i luften började på sina radarskärmar lägga märke till markeringar som inte åstadkoms av några flygplan som man visste fanns i området. Radarekona markerade ”omöjliga” kurser, och ibland försvann de tvärt.
Talrika fotografier har offentliggjorts; de flesta av dem har visat otydliga ljusfläckar mot en mörk bakgrund, men några få har visat skarpt avgränsade konturer på tefatslika föremål mot en dagsljus himmel. En bilist som for genom Förenta staterna från kust till kust filmade en mystisk grupp med vita föremål, som rörde sig som i en ring över öknen nära Tremonton i Utah.
De första nyhetsmeddelandena använde benämningen ”flygande tefat”, och denna benämning har blivit allmänt använd om alla främmande föremål som setts på himlen. Men många av de föremål som setts har inte haft tefatsform; följaktligen har de också fått den riktigare benämningen ”oidentifierade flygande föremål”. Den engelska benämningen förkortas UFO, och denna förkortning används också i svenskan.
Då och då har ”tefaten” varit så talrika att tusentals människor har sett dem, nästan som i en masshysteri. Tidningarna fyllde sina spalter med intervjuer, officiella rapporter, rykten och åsikter. I juli 1952 uppstod det panik i samband med en lavin av rapporter om radarobservationer och egendomliga ljus omkring Washingtons flygplats. I september 1965 blev det totalstopp i rusningstrafiken i Mexico City flera eftermiddagar i följd, och människor tillbringade nätterna på hustaken för att spana efter flygande ljusfenomen.
Många av dessa beskrivningar av ”tefat” antydde att de styrdes av intelligenta varelser och att de förflyttade sig, när iakttagare försökte komma i närheten av dem för en noggrannare undersökning. Ibland har poliser i patrullbilar tagit sig för att förfölja lågtflygande ”tefat”. De har funnit att deras bilar inte har kunnat hålla samma tempo, och när de har återvänt har de varit dödsförskräckta och berättat att de har förföljts av sitt tilltänkta villebråd. Jaktplan har gått upp för att försöka få kontakt med mål som har siktats direkt eller observerats i radar. En eftermiddag år 1948 försökte en olycklig pilot hinna upp ett ”tefat” i Kentucky. Det höjde sig rakt framför honom, och han rapporterade att han steg till 6.000 meters höjd. Det var det sista som hördes från honom. Man hittade honom sedan död i flygplansvraket.
Spekulationer
Spekulationerna frodades kring frågan vilket ursprung de mystiska ”flygande tefaten” hade. Höll Förenta staterna på att i hemlighet pröva en ny typ av farkost, som drevs av atomenergi, magnetisk energi eller kanske gravitationsenergi? Eller hade kanske någon främmande makt lyckats tämja en sådan drivkraft så att den nu kunde visa upp sin nyfunna skicklighet i Förenta staternas luftrum? Den mest utbredda teorin var dock den som gjorde gällande att besökare från yttre rymden hade anlänt för att inspektera jorden och studera dess invånare. Utan tvivel var det främst denna tanke som gjorde de ”flygande tefaten” så fascinerande. Det förhållandet att människan just höll på att förbereda sig för att våga sig ut från sitt jordiska hem för att utforska andra världar gav henne orsak att fråga sig om intelligenta skapelser någon annanstans hade gjort detta före henne. Å andra sidan var denna tanke oroande för dem som trodde att människan är unik i universum som en intelligent, materiell skapelse, danad av Gud.
En del människor har påstått att de ”flygande tefaten” verkligen har landat på avsides belägna platser, och som bevis har de pekat på nedpressad vegetation och svedd mark på landningsplatsen. Det har påståtts att när man kommit nära sådana interplanetariska farkoster har märkliga saker inträffat: Lampor har slocknat, klockor och till och med bilmotorer har stannat och metallen blivit magnetisk och omgivningarna radioaktiva. Några få människor har intygat att de har förts ombord på ”tefaten”, en i en öken i Kalifornien och en annan på en lantgård i Brasilien, och träffat rymdfararna från Venus. Trots att deras vittnesbörd inte har bekräftats, har det alltid funnits lättlurat folk som varit redo att tro. Ett religiöst drag kom till, när det uppstod en ny kult kring de gudalika övermänniskorna från Venus.
De flesta vetenskapsmän hade en tendens att föraktfullt avvisa hela saken. I all synnerhet var astronomerna föga imponerade. De påpekade att det var deras yrke att bevaka himlen, men de hade inte sett några ”flygande tefat”. Och dessutom, frågade de, varifrån skulle de kunna komma? Från Mars? Venus? Av det vi redan vet om dessa planeter förstår vi att det är helt omöjligt för någon människoliknande varelse att leva på dem, eftersom det inte finns något vatten och inte heller fritt syre där. Och interplanetariska sonder, som har undersökt atmosfären på Venus och tagit närbilder av Mars, har bekräftat denna uppfattning. Man har funnit att Venus är så het att zink smälter, medan Mars är kall och död som månen. Få vetenskapsmän menade att de ”flygande tefaten” var så intressanta att de ville ägna någon forskningstid åt dem eller ens tala om dem offentligt. Det är mycket sällan som. vetenskapliga tidskrifter tagit upp detta ämne. En astronom gjorde sig besväret att skriva en bok som visade hur hägringar kunde ge samma intryck som de hoppande ”tefaten” vid Mount Rainier eller ljusen vid Lubbock.
Det tycktes rimligt att de flesta av de ”flygande tefat” som siktats bara var feltolkningar av vanliga objekt som stjärnor, meteorer, flygplan, ballonger och hägringar, och man bör heller inte utesluta bedrägerier och synvillor. Men den frågan stod ändå envist kvar: Kunde alla de egendomliga iakttagelser som rapporterats tillskrivas sådana vardagliga orsaker? Eller kunde det finnas ett fåtal äkta ”flygande tefat”, som vetenskapsmännen verkligen var ur stånd att ge förklaring till?