Är kemiska tillsatser skadliga?
MAN vill att allmänheten skall tro att det inte är någon fara med alla dessa kemiska tillsatser i födan, eftersom den mängd som tillförs kroppen varje dag i allmänhet är mycket liten. Men ändå biter sig den frågan fast i deras sinnen som begrundar det man vill att de skall tro: Om en stor mängd av ett kemiskt ämne är giftig och skadlig, kommer då inte litet varje dag att vara skadligt också, men bara kräva längre tid innan det blir någon verkan?
De som gör gällande att livsmedelstillsatser är oskadliga hänvisar ofta till att en liten mängd salt är bra för de flesta personers hälsa, men stora mängder salt kan vara dödande. De drar därför den slutsatsen att andra kemiska ämnen också är oskadliga i små mängder. Detta kan vara sant, förutsatt att dessa andra kemikalier kan avlägsnas ur kroppen i likhet med överskott av salt och inte samlas där i likhet med DDT.
Det kan anföras att det än så länge inte finns några definitiva bevis för att dessa kemiska tillsatser skadar människor. Men är inte detta litet bakvänt resonerat? Kanske är det bättre att slå fast motsatsen, att det än så länge inte finns några definitiva bevis för att dessa livsmedelstillsatser inte skadar människor. Vore det därför inte förståndigare att hålla användningen av dessa tillsatser vid ett absolut minimum till dess att skuggan av ett tvivel på deras oskadlighet har försvunnit?
Det fanns de som för länge sedan hävdade att rökning troligen var skadligt. Men från den ena dagen till den andra var det inte möjligt att iaktta någon synbar förändring i hälsotillståndet, varför cigarretternas förespråkare tyckte om att säga att det inte var skadligt. Nu, efter decennier av erfarenhet, är det definitivt fastslaget att rökning är skadligt för hälsan. Det kan förorsaka cancer, hjärtsjukdom och andra sjukdomar. Men det tog många år att bevisa. Vem kan säga att tillsatserna till vår föda inte också har skadliga verkningar, fastän på lång sikt?
Det finns stora skillnader i fysiskt avseende människor emellan. Du känner troligen personer som kan stanna länge ute när det är kallt utan att bli sjuka. Men andra kan vara ute bara en kort stund och blir ändå sjuka.
Ingen kan säga var toleransgränsen går för någon människa. Det som inte skadar en person som åtnjuter tillräcklig vitalitet, så att kroppen gör sig av med skadliga ämnen, kan döda en annan som inte har denna vitalitet. Så vem kan säga hur mycket av ett kemiskt ämne som verkligen behövs för att skada hälsan? Även om det bara är en liten procent av befolkningen som skadas, skulle du då vilja tillhöra denna procent?
De som hävdar en viss ståndpunkt kan rikta din uppmärksamhet på resultaten av vissa experiment. Men är sådana bevis alltid fullt bindande? För att ta ett exempel: Råttor som blev väl utfodrade under sex månader fick ingenting annat att dricka än Coca-Cola och liknande drycker. Man fann att deras tänder löstes upp ända ned till tandköttsranden. Det sägs att syrorna i dessa drycker kan lösa upp järn och kalksten. Detta verkar ytligt sett att vara ett mycket slående experiment, och man kan lätt dra slutsatsen att det säkert skulle skada människor på ett eller annat sätt om de drack sådana drycker, vare sig det rörde sig om en längre tidsperiod eller bara tillfälligt.
Men mycket av styrkan i detta argument går förlorad, när någon pekar på det faktum att syrorna i citronsaft och ättika också löser upp järn och kalksten. Om alltså dessa syror i Coca-Cola är skadliga när de intas i små mängder under en längre tid, så kan också citron och ättika sägas vara till förfång för hälsan. Det är således uppenbart att det krävs ett brett kunskapsfält för att man skall kunna dra hållbara slutsatser.
Vem vet bäst?
I denna tvist om livsmedelstillsatser finner man att åsikterna varierar från den ena ytterligheten till den andra. Det finns sådana som till fullo njuter av varenda tillsats som tilltalar och stimulerar deras sinnen. Å andra sidan kan konservativa personer fråga dig: Om Skaparen hade avsett att vissa kemiska ämnen skulle finnas i födan, skulle han då inte ha sett till att de fanns där? Vem känner egentligen bäst till den rätta sammansättningen och balansen hos födan, när allt kommer omkring — Skaparen eller ofullkomliga människor?
Låt oss följa detta betraktelsesätt: Vad skulle hända, om du hade en fin bil som gick på högvärdig bensin och du började fylla bensintanken med smutsigt och billigt bränsle? Så småningom skulle den börja krångla och skulle till slut kollapsa. Dess livslängd hade blivit förkortad.
Cancerforskaren dr William E. Smith sade: ”Det tilltagande bruket att för olika kommersiella fördelars skull införliva en oändlig rad biologiskt främmande molekyler med den mänskliga organismen är inte olikt att kasta in en samling muttrar och bultar i det finaste maskineri man känner.”
Många har dragit den slutsatsen att det inte längre är fråga om huruvida dessa kemiska tillsatser är skadliga eller inte. Enligt deras åsikt är det bara en fråga om skadornas omfattning. Doktor Edward Ryan, före detta redaktör för Dental Digest, förklarade: ”Varje gång en naturlig substans avlägsnas ur ett födoämne, varje gång ett förfalskningsmedel tillsätts ett födoämne rubbas balansen i naturen. ... De kemiska och cellulära processerna i kroppens celler kan inte undgå att störas i sitt förlopp av kemisternas tillfälliga nycker.”
Summan av alltsammans
Tidskriften Chemical Week för 10 december 1969 anmärkte: ”Det växande problemet att man tillsätter mer och mer kemikalier till födan, yttrade Maurice Shils, biträdande professor i medicin vid Cornelluniversitetet, är en ’del av föroreningsproblemet. Det bör finnas ett gott skäl innan nya kemikalier får tillträde till vårt förråd av livsmedel.’”
Att dessa kemikalier jämförs med föroreningar för fram en annan synpunkt på denna fråga. De flesta personer kanske inte äter tillräckligt av någon viss kemisk tillsats varje dag för att ta skada av det, men de utsätts för mer än bara ett kemiskt ämne i födan varje dag. Och dessutom utsätts de för många från andra håll.
Fler och fler människor börjar bli bekymrade över den förorenade miljö som de lever i. Det finns främmande kemikalier i mycket av dricksvattnet. Den jord som frambringar en stor del av födan har blivit genomdränkt med kemiska biocider och gödningsämnen. Och hur är det med luften vi andas? I många länder är den rentav ohygglig. En rapport över de rön som gjorts av amerikanska vetenskapsmän vid en central för atmosfärisk forskning uppger till exempel: ”Det sista spåret av ren luft som centralen iakttog i Förenta staterna fanns nära Flagstaff i Arizona, men det försvann för sex år sedan, när ... luftföroreningar från Kaliforniens kust nådde denna stad i norra Arizona.” — The New Haven Register, 21 december 1969.
Newsweek för 26 januari 1970 rapporterade: ”Föroreningarna i Förenta staternas luft förlamar boskap i Florida, missfärgar hus och bilar i Lincoln i Maine, dödar barrträd 100 kilometer från Los Angeles samt förstör orkidéer i Texas och i Illinois och spenat i södra Kalifornien. En del amerikaner får betala med sina liv; sådana andningssjukdomar som astma, bronkit, lungcancer och emfysem ökar med oroväckande hastighet.”
När du lägger ihop alltsammans, märker du således att det inte längre är fråga om bara ett kemiskt ämne i små mängder. Angreppet från alla dessa onaturliga element — kemikalierna i födan, den smutsiga luften som vi andas, de främmande substanserna i vattnet vi dricker — kan mycket väl vara orsak till några av de sjukdomar som plågar människor i dag.
Vad kan man göra åt det?
Vad kan man göra om man inte vill få i sig så mycket kemiska ämnen? I våra dagar är det i stora delar av världen omöjligt att undvika allt sådant, eftersom bruket av det är så utbrett och mycket ofta dolt för våra blickar, men man kan i alla fall göra något genom att i möjligaste utsträckning följa de råd som ges i tabellen på sidan 7.
Att du handlar på detta sätt kommer utan tvivel att vara till gagn för dig själv och för din familj i viss utsträckning, men det kommer inte att avlägsna de grundläggande orsakerna till dålig hälsa och sjukdom. Även om vi levde i en miljö, som var fri från föroreningar, och om livsmedelstillsatserna var förbjudna, skulle mänskligheten ändå fortsätta att lida verkningarna av synd och död. Människan kan inte genom sina egna gärningar frigöra sig från denna adamitiska förbannelse. Föroreningsproblemet är också en del av den närvarande tingens ordning som vi lever i, och denna tingens ordning är inte något som vi kan ändra på.
Men Gud kan befria oss från bådadera. Och i sitt ord, bibeln, har han sagt att han skall göra det. Han har särskilt lagt märke till att människan håller på att förstöra denna förträffliga jord som han har skapat, och han har kungjort sitt uppsåt att ”fördärva dem som fördärva jorden”. — Upp. 11:18.
Alla bevisen i uppfyllelse av bibelns profetior visar att vi är mycket nära den tid då Gud kommer att visa sin stora makt och myndighet genom att göra slut på denna själviska tingens ordning och på dem som älskar att ha det på detta sätt. — 2 Tim. 3:1—5.
Efter detta mirakulösa ingripande från Guds sida kommer människans angelägenheter att styras av Guds rättfärdiga regering i himmelen. Hans ord utlovar att jorden skall bli ett paradis. Det kommer inte bara att bli ett definitivt slut på föroreningen av vår planets atmosfär, jordmån och vatten, utan någonting långt underbarare kommer att ske — mänskligheten kommer att återföras till fullkomlighet, både till kropp och sinne! Smärta och död kommer att höra det förflutna till. — Jes. 45:18; Luk. 23:43; Upp. 21:4, 5.
Jehova Gud, människans Skapare och den som får jorden att frambringa föda åt allt levande, vet vad som krävs för att införa sådana förhållanden. Han har gett sitt eget oföränderliga ord på att han skall åstadkomma allt detta. — Upp. 21:5.
[Ruta på sidan 7]
Hur du kan nedbringa den mängd kemikalier du får i dig
1) Kontrollera etiketterna på alla livsmedel i paket, konservburk eller flaska. Välj dem som innehåller så litet tillsatser som möjligt.
2) Minska på användningen av färdiglagad mat. Det kan ta litet längre tid att laga maten själv, men ibland kan det vara hälsosammare att göra det.
3) Om du inte kan få tag i något bröd som är hälsosamt och till stor del fritt från tillsatser, kan det vara till fördel för dig att baka själv. En del brödsorter i handeln har föga egentligt näringsvärde.
4) När det är möjligt, bör du servera familjen färsk frukt och färska grönsaker, som blivit ordentligt sköljda. Du kan även odla en del själv, om du har egen trädgård.
5) Använd naturliga drycker, till exempel mjölk, i stället för läskedrycker. En del fruktjuicer som finns i handeln kan vara till stor del fria från tillsatser. I vissa fall kanske du vill pressa dem själv.
6) Genom att skaffa färskt, obehandlat kött och laga till det själv kommer du att undvika många av de tillsatser som används i kallskuret och liknande produkter.
7) Eftersom sådana biocider som DDT koncentreras i djurens fett, kan du nedbringa tillförseln av dem genom att undvika överflödigt fett.