Väpnat uppror — ett växande hot
”UNDER det decennium som ligger framför oss kan det tänkas att inbördeskrig, och inte krig mellan nationer, kommer att bli den största fara vi kommer att konfronteras med.”
Dessa varningens ord yttrades av Storbritanniens premiärminister Edward Heath under senare delen av år 1970. De riktades till Förenta nationernas generalförsamling.
Vilken utbredning har väpnat uppror fått? Tidskriften Time framhöll: ”Terroristerna är verksamma över hela världen, och till största delen gör de bruk av en helt ny företeelse i den politiska krigföringens historia: gerillakrig i städerna.”
Antalet personer som tar del i väpnat uppror i ett land är i allmänhet litet, kanske några hundra eller några tusen. Men när de hittar den svaga punkten, kan de påverka hela nationen. Historien visar att regeringar vid många tillfällen har kullkastats och historiens förlopp ändrats av bara en handfull män. Lenins grupp, som förde med sig bolsjevismen till Ryssland år 1917, var mycket liten.
De politiska ideologier som förfäktas av våra dagars revolutionärer kan variera i hög grad — från yttersta ”vänster” till yttersta ”höger”, men de flesta är ”vänstervridna” i politiskt hänseende. Vanligen hävdar de att den regering de lever under är oförmögen att genomföra de ändringar som de vill ha. De ytterligtgående grupperna anser att ”det etablerade samhället”, den härskande myndigheten, kan störtas endast med vapenmakt. Deras avsikt är alltså att tillintetgöra det som de anser inte kan reformeras.
Nordamerikas problem
De flesta människor hade ingen tanke på att Canada hade problem med revolutionärer i städerna. Men under senare delen av år 1970 kidnappade terroristerna James Cross, en äldre brittisk handelsattaché i Quebec. Fem dagar senare slog terroristerna till igen; Quebecs arbetsminister Pierre Laporte blev också kidnappad.
Vilka var kidnapparna? De var medlemmar av en grupp kallad FLQ, Quebecs befrielsefront. Medlemmarna av denna befrielsefront vill att provinsen Quebec skall vara oberoende av det övriga Canada och har därför i åtminstone sju år gjort sig skyldiga till terrordåd. Vilken lösesumma begärde de för sin gisslan? Frigivning för tjugotre politiska fångar, 2.500.000 kronor i guld och ett plan som kunde flyga dem till Cuba eller Algeriet.
Premiärminister Pierre Trudeaus regering förklarade öppet krig mot terroristerna genom att proklamera undantagstillstånd i landet. Denna drastiska åtgärd hade tidigare bara använts under de två världskrigen, aldrig i fredstid. Den upphävde medborgerliga rättigheter och gav polisen extraordinära befogenheter.
Mindre än två dagar senare hittades Pierre Laporte, en av de män som tagits som gisslan, mördad. Hela landet blev som bedövat. Den andra gisslan, James Cross, hölls fången i femtionio dagar men släpptes sedan genom utväxling av fångar. Canadas regering gav kidnapparna och några av deras släktingar fri passage ut ur landet.
Hur är det då i Förenta staterna? Bombdåd och annan terror där har framkallat vad en politisk ledare kallade ett ”tydligt och reellt hot mot Förenta staternas regering”. Senator James Eastland yttrade: ”Ett organiserat krig mot polisen hotar att underminera lag och ordning i Förenta staterna.” Polismorden har ökat olycksbådande. Tidskriften Time uppgav att det i medeltal hade förekommit omkring 300 bombattentat och 5.000 hot om bombattentat varje månad under 1970.
Latinamerika i gungning
Det väpnade upproret har ökat i större delen av Latinamerika under de senaste åren. Minst tjugotvå diplomater har blivit kidnappade. Hundratals människor har dödats och sårats.
I och med att Förenta staternas ambassadör i Brasilien kidnappades och frigavs mot lösen i utbyte mot femton inspärrade politiska fångar lärde sig de revolutionära grupperna att några få gerillamän kunde tvinga till och med starka regeringar att ge efter för några av deras krav. Och i Brasilien gick priset upp. U. S. News & World Report påpekade: ”Brasilien har hittills betalat terroristkidnapparnas pris. Resultatet: Priset har stigit från 15 fångar frisläppta för en USA-ambassadör till 40 fångar för en västtysk ambassadör och 70 fångar sända till Chile för en schweizisk ambassadör.”
Vad kan hända när regeringarna vägrar att köpslå? Samma sak som hände Quebecs arbetsminister Laporte; gisslan kan få betala det yttersta priset — sitt liv. När Uruguay vägrade att göra eftergifter för gerillan, blev på liknande sätt en polisexpert från Förenta staterna mördad. I Argentina har en före detta president och två andra politiker blivit mördade. Terrorister i Guatemala dödade en amerikansk ambassadör och en från Västtyskland.
På den här sidan Atlanten
På den här sidan Atlanten drar det ihop sig till väpnat uppror på många platser. I Mellersta Östern kapade palestinska gerillagrupper under senare delen av 1970 fyra stora jetplan med passagerare. Ett av dem, som var ett jumbojetplan, värt 125.000.000 kronor, sprängdes i luften på Kairos flygplats några minuter efter det att passagerarna hade släppts ut ur planet. Tre andra jetplan tvingades att gå ned på en isolerad flygplats i Jordanien, och de flera hundra passagerarna hölls som gisslan. Gerillaorganisationen begärde frihet för sju av dess medlemmar som hölls fångna i Europa. De fick dem fria, släppte sin gisslan och sprängde sedan jetplanen.
Europa har också fått sin andel av terrorism. Den italienska provinsen Alto Adige vid gränsen mot Österrike har fått uppleva omkring två hundra bombattentat och tio polismord under de senaste fem åren. Här kräver tyskspråkiga separatister återförening med Österrike.
Spaniens problem har sitt centrum i det baskiska området i norr. Kidnappingen av en västtysk konsul bragte under senare delen av år 1970 detta område i jäsning, och den spanska regeringen sände extra polisstyrkor till de baskiska provinserna. Gerillan där vill ha ”baskiskt land och frihet”, det vill säga en särskild regering för det baskiska området.
På Nordirland, liksom på andra platser, råder samma tendens — att lösa meningsskiljaktigheter genom väpnat uppror. I Afrika har trettio av trettiosex färgade länder haft revolter på senare år.
Hur de tänker
Vad slags människor är dessa nutida terrorister? Hur tänker de?
Toronto Daily Star meddelade: ”Terrorismen börjar i sinnet på unga människor som ser företeelserna i världen i antingen svart eller vitt. Deras sak är god, och allt som skulle kunna motverka den är ont. De har alltså rätt att tillintetgöra vad som helst och vem som helst med vilka medel som helst, om det gagnar deras sak.”
Några är arbetare i blåställ, några manschettarbetare och åter andra idealistiska ungdomar. Många kommer från ”medelklass”- eller till och med ”överklass”-hem. Några är äventyrare och svärmare. Men vad som får de flesta av dem att börja med revolutionär verksamhet är de omänskliga och förråande förhållanden som råder på så många platser, särskilt i stora städer.
En historiker vid amerikanska universitetet i Beirut sade: ”Individen grips av hopplöshet att han någonsin skall kunna åstadkomma något med konventionella medel.” Han tar därför sin tillflykt till väpnat uppror. Leila Khaled, som är medlem av en palestinsk befrielsegrupp, sade: ”Om vi kastar bomber, är det inte vårt ansvar. Ni kanske bryr er om ett barns död, men världen ignorerade palestinska barns död i 22 år. Vi är inte ansvariga.”
En ung rebell i Förenta staterna tillfrågades vad han hoppades uppnå genom väpnat uppror, eftersom han representerade en sådan liten minoritet i landet. Han svarade: ”Det kan man inte veta. Man kan inte planera en revolution. Tror du att Stalin visste att det skulle leda till revolution, när han rånade en bank? Såg Lenin sig själv som revolutionsledare under sin studietid? Man gör ett försök. Man spränger något i luften. Om inte det hjälper, försöker man någonting annat.” Den unge mannen kom från en välbärgad familj, och hans föräldrar delade sin sons hat mot det ”etablerade samhället”. Fadern förklarade: ”Hela systemet är genomruttet.”
Även om antalet personer som verkligen brukar våld än så länge är litet, har de många sympatisörer. Myndigheterna tror att några av dessa sympatisörer kan lockas till handling, när en revolutionär rörelse tycks ha en hygglig möjlighet till framgång.
Reaktionen
Det är uppenbart att den sittande regeringen och dess understödjare inte villigt överlämnar makten åt en revolutionär grupp. De vidtar motåtgärder för att skydda sina intressen.
I en diktaturstat kan motåtgärderna vara snabba och dödsbringande. De som har makten använder varje medel som står till deras förfogande för att undanröja rebeller. Hotet från en sådan förkrossande makt har än så länge hindrat väpnat uppror från att få fotfäste i kommunistländerna. Man kommer fortfarande ihåg hur ryska trupper snabbt ryckte in för att krossa upproret i Ungern och liberaliseringen i Tjeckoslovakien.
I nationer som räknas som demokratier vidtar regeringarna i allmänhet inte sådana drastiska åtgärder. Men när de två ämbetsmännen kidnappades i Canada och undantagstillstånd proklamerades, hade vilken polisman som helst befogenhet att visitera och arrestera en person utan häktningsorder. Man kunde kvarhålla vem som helst upp till nittio dagar utan frigivning mot borgen och i tre veckor utan att åtal väcktes.
Det blev en chock för många att ett fritt land som Canada skulle ta sin tillflykt till sådana drastiska åtgärder. Några menade att denna makt kunde missbrukas. New York Times framhöll i december förra året: ”Det råder knappast något tvivel om att det i dag är mycket svårare att hysa berättigade politiska meningsskiljaktigheter i Canada än det var för två månader sedan.”
Många anser att det är till föga gagn att övervinna terror, om det leder till en polisstat, där medborgarnas rättigheter blir varaktigt beskurna.
Vad är berättigat?
Men när allt kommer omkring, vilka är mest berättigade: rebellerna eller den regering som de gör uppror mot? Alla regeringar svarar naturligtvis att de nuvarande regeringarna är berättigade.
Men hur kom många av de nuvarande regeringarna till makten? De kommunistiska regimerna, som krossar väpnade uppror i sina länder — hur kom de till? Tog inte kommunismen makten i Ryssland, i Kina och på Cuba genom väpnat uppror och i Östeuropa med hjälp av Sovjets väpnade styrkor?
Hur kom Förenta staternas regering till makten? Genom revolution mot den ”etablerade myndigheten” på 1770-talet — den brittiska regeringen. Och hur är det med Frankrike? Är inte det en produkt av franska revolutionen år 1789? Många regeringar i Asien, Afrika, Latinamerika och på andra håll har kommit till makten som en direkt följd av väpnat uppror mot den föregående ”etablerade myndigheten”.
Ledarskribenten Sydney Harris betraktar detta på ett rättframt sätt i en artikel i San Francisco Examiner med rubriken ”Vi är allesammans laglösa”. Han ger följande kommentar:
”Det finns ingen världslag. Varje nation är sin egen lag. Detta innebär i själva verket att varje nation är laglös i ordets bokstavliga bemärkelse.
Om vi vill ha något, tar vi det, och sedan försöker vi rättfärdiga vårt handlingssätt. Vi börjar krig när vi har lust och sluter ’fred’ när vi har lust. Själviskheten är den enda drivkraften för nationerna. . . .
Det är ingen skillnad mellan ett nationalistiskt eller revolutionärt gerillaband och en ’behörigen tillsatt regering’. Framgången helgar rättmätigheten. När den revolutionära gruppen förvärvar makt (som våra egna kolonister gjorde år 1776), blir den den ’etablerade regeringen’. . . .
Bara de svaga vädjar till ’moralen’; när de uppnår styrka, uppför de sig precis lika obarmhärtigt som de förtryckare de gjorde uppror mot. . . .
Dagens gerilla ... är bra morgondagens ’patriotiske förfader’.
Världen kommer inte att bli fri från krig förrän vi lever under samma lag. Till dess är ett gevär lika gott som ett annat, och lastbilsrånaren är inte större ’brottsling’ än högste befälhavaren för en glitterprydd armé.”
Med tanke på historiens vittnesbörd och den växande tendensen mot väpnat uppror i våra dagar blir det uppenbart för allt fler tänkande människor att det mänskliga styret över nationerna inte verkar och inte har verkat för mänsklighetens bästa. Det råder ett starkt behov av någonting bättre.
Kommer det någonsin att bli en bättre regering, som kan åstadkomma rättfärdiga förhållanden med lag, ordning och rättvisa för alla? Ja, och detta kommer ofelbart att inträffa. För länge sedan förutsade bibelns profetior i följande ord, som återfinns i bibelboken Daniel, kapitel 2, vers 44, att en sådan regering skulle härska över hela jorden: ”I de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” Det var denna rättfärdiga regering som Jesus Kristus lärde de kristna att bedja om. — Matt. 6:9, 10.
Den tid då Guds rike skall härska utan några rivaler närmar sig snabbt. Människor med ärliga hjärtan längtar efter dess styre, då väpnat uppror kommer att höra det förgångna till. — Ps. 46:9, 10.