Har friheterna bestått?

MED oavhängighetsförklaringen år 1776 började ett ovanligt och omfattande experiment i fråga om mänskligt styre — modern demokrati. Vid den tiden styrdes flertalet andra nationer av kungar eller hade andra former av auktoritärt styre.

Men Förenta staterna ansåg att endast en regering med ”de styrdas samtycke” kunde skydda de önskade friheterna, som inbegrep yttrandefrihet, religionsfrihet, tryckfrihet och mötesfrihet.

Sådana friheter förklarades vara ”oförytterliga rättigheter”, och år 1787 togs de med i det officiella dokument som skulle utgöra grundvalen för Förenta staterna — författningen.

Vad visar den historiska redogörelsen?

Prövostenen på proklamerade ideal är hur väl de fungerar i praktiken. Det är inte alltför svårt att skriva ädla ord på papper, men det är en helt annan sak att omsätta dem i handling.

Den historiska redogörelsen när det gäller detta vittnar om motsägelser. I många fall har de proklamerade friheterna skyddats väl. Men i andra fall har kränkningen av och ringaktningen för grundläggande friheter varit ödesdigra.

På den positiva sidan noteras att de grundtankar som inbegreps i yttrandefriheten, religionsfriheten, tryckfriheten och mötesfriheten i stor utsträckning har försvarats. Tid efter annan har man emellertid fått föra en hård kamp vid domstolarna för att komma i åtnjutande av de friheter författningen stadgar.

En kamp

Religiösa minoritetsgrupper har emellanåt fått lida när de sökt få åtnjuta religiös frihet. I slutet av 1930-talet och början av 1940-talet blev till exempel Jehovas vittnen förföljda i Förenta staterna. Inte endast genom pöbelaktioner utan också genom aktioner av vissa fördomsfulla ämbetsmän förvägrades de sina konstitutionella rättigheter.

Följden blev att Jehovas vittnen tvingades föra många mål till Förenta staternas högsta domstol. Det ena utslaget efter det andra från denna höga instans omintetgjorde lyckligtvis motståndets makt. Religionsfriheten upprätthölls.

Denna frihet har varit till verkligt gagn för Jehovas vittnens världsvida predikoarbete, eftersom deras världshögkvarter är beläget i Förenta staterna. Och det råder inget tvivel om att de grundläggande friheterna — religionsfrihet, mötesfrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet — som författningen garanterar, varit betydelsefulla för alla religioner i landet.

Detta utgör en kontrast till situationen i många andra länder. Man behöver bara tänka på hur sådant predikoarbete undertrycktes i Hitlers Tyskland. Det är inte heller möjligt att i våra dagar utföra sådant arbete öppet i kommunistländer eller i många andra diktaturländer, där fri tillbedjan av Gud är förbjuden.

Man har således utkämpat många hårda strider för att få behålla de grundläggande friheter folket önskat. I Förenta staterna, som det nu är, existerar friheterna fortfarande.

Bättre än ingen frihet

Det är bättre att tolerera missbruk och kränkningar av friheten än att inte ha någon frihet alls, och ett exempel på detta är själva firandet av 200-årsdagen. Medan många grupper anordnade högtidliga sammankomster i samband med landets 200-årsjubileum utnyttjade andra det i själviska syften.

I U.S. News & World Report sades det: ”Om inte var och en tar sig i akt, kan man komma att minnas detta år som den amerikanske reklammannens 200-årsjubileum. En del av jäktet och hetsen för att tjäna pengar på firandet av 200-årsdagen börjar anta orimliga proportioner.”

Tidningen meddelade att man till minne av 200-årsjubileet kunde köpa ”T-shirts, ishinkar, kopior av John Hancocks stol, spån från det ursprungliga virket i Independence Hall, repliker av George Washingtons pistoler, jubileumskulspetspennor, en röd, vit och blå toalettsits och en soppåse med en frihetsklocka på”.

I The Wall Street Journal hette det också: ”Sorgligt att säga har 200-årsjubileet fått mer än sin beskärda del ... av tarvlig kommersialism smyckad i patriotiska färger.”

Jubileet lockade också turister till historiska platser. I vissa fall respekterade turisterna inte folket som bor där och deras rättigheter. I en stadsdel i Philadelphia strömmade besökare längs historiska gator, kikade in genom fönstren till privatpersoners hem och skräpade ner trottoarer och gator.

En kvinna sade i sin förtvivlan att hon till sist funnit ett sätt att hålla de alltför nyfikna turisterna borta. Hon sade att hon tog ett blad ur det förgångna och började göra sig av med soporna på samma sätt som några av hennes nybyggarförfäder gjorde: hon slängde ut soporna från fönstret på andra våningen! ”Om det här inte håller turisterna borta, vet jag inte vad som skall göra det”, sade hon.

På några platser krävde somliga att arbetarna skulle klä sig i speciella färger eller iaktta speciella klädstilar för att fira 200-årsdagen. Men att försöka tvinga människor att göra sådant är att våldföra sig på just de friheter som jubileet var en åminnelse av.

Om ett missförhållande blir outhärdligt, har man givetvis möjlighet att vända sig till landets domstolar. Dessa domstolar är skyldiga att skydda konstitutionella friheter. Men återigen, det är bättre med missbruk och kränkningar av friheten än att inte ha någon frihet alls.

Många i nationen har visserligen haft privilegiet att åtnjuta grundläggande friheter, men de ädla frihetsideal som uppställdes i oavhängighetsförklaringen och författningen har ljudit mycket ihåliga för andra. För vilka? Och på vilket sätt?

[Infälld text på sidan 5]

Friheten fungerade väl för somliga, men kränkningarna av den var ödesdigra för andra.