Ekonomi — ”den dystra vetenskapen”

KONJUNKTURNEDGÅNG, depression, inflation, stagflation, nolltillväxt, negativ tillväxt — alla dessa ord är dystra ord, som används inom den vetenskap som en man kallade ”den dystra vetenskapen” ekonomi. Men vad är det som verkligen döljer sig bakom dessa skrämmande termer? Har vetenskapen ekonomi någon lösning på de problem som de flesta av oss möter?

Lionel Robbins, en engelsk ekonom, har definierat ekonomi som ”den vetenskap som studerar det mänskliga beteendet som ett förhållande mellan behov och knappa medel som har alternativa användningsområden”. Vi har allesammans ”behov”, det vill säga ting som är nödvändiga eller som vi önskar oss. Och för dessa behov finns det praktiskt taget ingen gräns. Å andra sidan är våra ”medel”, till exempel vår inkomst, vanligen mycket begränsade.

Låt oss till exempel ta en man som sätter sig till bords tillsammans med sin familj för att äta frukost och finner att det finns mycket lite socker till hans kaffe. Han är nu tvungen att fatta ett ekonomiskt beslut. Hur skall deras knappa ”medel” (sockret) tillgodose vars och ens ”behov”? Han kanske fattar det beslutet att var och en bör ta endast lite grann. Eller också är hans beslut kanske att han själv vill ha allt. Men hans hustru vill kanske ha sockret till matlagningen. Ekonomiska beslut är alltså inte enbart ett fack för en intellektuell elit.

När man diskuterar ekonomi på individuell grund, till exempel för hushåll eller konsumenter, rör det sig om något som man kallar mikroekonomi. När samma principer tillämpas på breda grupper av individer, till exempel en nation, handlar det om makroekonomi. Men låt inte den tekniska jargongen lura dig, för ekonomi är knappast en exakt vetenskap. En iakttagare sade en gång att om man frågar sex olika ekonomer om deras åsikt, så får man sju olika svar. Trots detta är det värt att lära sig något om denna vetenskap.

Från Smith till Keynes

Under större delen av historiens gång har genomsnittsmänniskans ekonomiska valmöjligheter varit mycket begränsade. Vanligen har det varit så att om man fötts fattig, så har man dött fattig; och om man fötts rik, så har man troligtvis dött rik, såvida inte några utomekonomiska faktorer (till exempel invaderande arméer) kommit i vägen.

Sedan kom den industriella revolutionen, och för första gången i historien kunde människor i allmänhet se fram emot att förbättra sin ekonomiska situation genom egna ansträngningar. När feodalsystemet utandades sina sista andetag, ställdes statsmakterna inför nödvändigheten att fatta de ekonomiska besluten. Ledarna började undra hur de skulle kunna utöva kontroll över den ekonomiska framtiden.

År 1776 skrev så Adam Smith det första verket om modern ekonomi: ”An Inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations” (En undersökning av folkens välstånd, dess natur och orsaker). Han gav uttryck åt tilltro till både marknaden och individens förmågor att åstadkomma ekonomiskt framåtskridande. Smith teoretiserade över att människans inneboende egennytta skulle bli den pådrivande faktorn bakom utvecklingen. Människors önskan att få en hög lön eller stora vinster skulle förmå dem att investera sitt kapital eller sina förmågor i marknadssystemet. Två andra män — David Ricardo och Thomas Robert Malthus — banade tillsammans med Smith vägen för ekonomin som vetenskap.

Det var dessa tre män som den skotske essäförfattaren Thomas Carlyle kallade ”den dystra vetenskapens respektabla bekännare”. Varför ”dystra”? Eftersom dessa män hyste den pessimistiska åsikten att samtidigt som olika länders ekonomi skulle komma att expandera, så skulle den vanlige arbetarens lott aldrig nå över existensminimum utom under korta perioder. Malthus drog dessutom den slutsatsen att allt välstånd skulle komma att motverkas av ett ökat antal munnar att mätta.

Sedan trädde Karl Marx fram på scenen. Han var inte enbart en ekonomisk teoretiker, utan intresserade sig också för människors beteenden och politiska tankegångar. Han delade samma pessimistiska uppfattning att de rika skulle bli rikare och de fattiga fattigare. Marx drog den slutsatsen att så länge som det fanns arbetslösa arbetare, eller en ”industriell reservarmé”, så skulle konkurrensen om arbete alltid driva ner lönerna. ”Varför skulle en arbetsgivare ge löneförhöjning, när det finns en hungrig och arbetslös man som är villig att arbeta för mindre?” resonerade han. Men Marx såg också inom kapitalismen fröet till självförintelse: Rikedomarna skulle komma att samlas på färre händer, och de arbetande människornas elände skulle öka, till dess de blev tvingade ut i öppet och blodigt uppror.

Men samtidigt som socialismen vann popularitet växte en annan rörelse fram — socialdarwinismen. Genom att tillämpa Darwins evolutionsteori på sociala problem myntade en av de ledande männen inom denna rörelse — Herbert Spencer — frasen ”de bäst utrustades överlevnad”. De räknade med att de som gick segrande ur kampen om marknaden skulle lägga beslag på allt, och beträffande förlorarna — tja, det var i vilket fall som helst endast de bäst rustade som skulle överleva! Detta slags tänkande har lett till en del mycket skrupelfria affärsmetoder och till att de mest aggressiva hopat oerhörda rikedomar.

Alltsedan de första ekonomiska teoriernas dagar har alltså stridslinjerna kommit att formeras mellan dem som tror på det fria marknadssystemet (och därmed begränsad, om alls någon, statlig ekonomisk kontroll) och dem som vill ha mer eller till och med absolut statlig kontroll. Den stora depressionen på 1930-talet fick emellertid många att ompröva det eventuella värdet i statsingripanden på marknaden i syfte att förhindra det lidande som sammanbrottet av den fria marknaden hade medfört. Därav kom det sig att en annan framstående ekonom, John Maynard Keynes, förklarade att statlig kontroll av räntesatser och statsmaktens inflytande genom beskattning skulle kunna förhindra de ekonomiska fluktuationerna att nå alltför låga bottenlägen. Varianter av hans teorier är fortfarande allmänt utbredda i västvärlden.

Ekonomin i våra dagar

Har ekonomerna med alla sina teorier och diagram löst världens penningproblem? Under senare år har det sagts mycket om ekonomiska teorier. Det har till och med varit tal om att gå tillbaka till Adam Smiths läror och att fullständigt lita till det fria marknadssystemet. Men de flesta människor inser att vi står inför problem som är större än vad enskilda individer eller ekonomer kan komma till rätta med. Därför anser många att en viss statlig kontroll är en nödvändighet.

En artikel i Saturday Review framhöll vid ett tillfälle: ”En human ekonomi kräver något mer än välstånd och ekonomisk tillväxt, något mer än effektiv resursfördelning. Den kräver förändringar av strukturen hos de ekonomiska institutionerna för att man skall kunna uppnå större jämlikhet och frihet. ... Den kräver en social omgivning som förmedlar en känsla av gemenskap och samhörighet inom de mänskliga relationerna. Den fordrar samstämmighet mellan människan, hennes teknologi och den naturliga miljön. Allt detta måste genomföras i världsvid skala.”

Men att uppnå en sådan ”human ekonomi” är långt ifrån lätt. I dag har rikedomarna fortfarande en benägenhet att tillfalla de rika och berövas de fattiga. En bestående lösning grundad enbart på mänskliga ansträngningar gäckar människan. Konjunkturnedgång, depression, inflation, stagflation, nolltillväxt och negativ tillväxt är därför ord som förblir välbekanta för dem som följer de ekonomiska nyheterna, även i de rikaste länderna.

Framtiden — dyster?

Kommer det någonsin att bli en mera effektiv resursfördelning? Eller en social omgivning som förmedlar en känsla av gemenskap och samhörighet inom de mänskliga relationerna? Kommer vi någonsin att få uppleva den dag när ekonomin inte kommer att förefalla ”dyster” för arbetaren?

Öppna din bibel och slå upp kapitel 65 i Jesaja och läs verserna 21 till och med 23. Orden är enkla, men tankarna är djupa. Föreställ dig att varje person har egen bostad och att han är självförsörjande i ekonomiskt avseende. Inga monotona jobb, utan konstruktivt, tillfredsställande arbete. En ekonomi som sörjer rikligt för alla! Och allt detta under en världsvid regering som kommer från Gud. — Se också Psalm 72:16; 145:16; Jesaja 25:6.

Vi behöver därför inte låta oss nedslås av den ”dystra vetenskapens” skrämmande förutsägelser. Den framtid som Gud erbjuder oss är sannerligen mycket ljus för dem som sätter tro till honom och hans uppsåt beträffande vår jord.

[Infälld text på sidan 15]

Kommer den dagen någonsin att inträffa när ekonomin inte kommer att förefalla ”dyster” för arbetaren?

[Bild på sidan 15]

Malthus drog den slutsatsen att en växande befolkning skulle motverka allt tillfälligt välstånd

[Bildkälla]

Bettmann Archive