Industrikemikaliernas avigsida

STRAX efter midnatt en kall decembernatt år 1984 inträffade den värsta industrikatastrofen i historien. Det var inte många människor utanför Indien som kände till namnet Bhopal, en industristad med mer än 800.000 invånare, belägen nästan mitt i landet. Den sovande befolkningen var omedveten om de dödsbringande händelser som utvecklade sig bara ett stenkast längre bort.

Vid det amerikanska företaget Union Carbides anläggning i Bhopal började trycket i en förrådstank som innehöll 45 ton metylisocyanat (MIC), ett dödligt giftigt kemiskt ämne som används för att tillverka bekämpningsmedel, att stiga på ett oroväckande sätt. Plötsligt gick en ventil sönder, och ett moln av giftig gas började sprida död och förskräckelse i den sovande staden. Mer än 2.500 män, kvinnor och barn förlorade livet, och mer än 100.000 skadades.

De döda kropparna av tusentals djur — vattenbufflar, nötkreatur och hundar — översvämmade landsbygden och hindrade trafiken på vägar och stadsgator. Bhopal förvandlades till ett jättelikt provisoriskt krematorium, där döda brändes dygnet runt. Sjuttio likbål med ända upp till 25 kroppar travade på varandra förtärde de döda i sina lågor. Andra begravdes i skyndsamt grävda massgravar — dussintals kroppar åt gången.

Senare inträffade en annan katastrof som drabbade Europa och kom att kallas ”Bhopal vid Rhen”. Vid ett kemiskt utsläpp från en industrianläggning utanför Basel i Schweiz dumpades 40 ton giftavfall i floden Rhen. Det dödade hundratusentals fiskar och ålar när det ”fördes med strömmen utmed den tysk-franska gränsen, in i Rhenlandet, genom Nederländerna och ut i Nordsjön”. En tidning skrev i en ledare: ”Schweizarna betraktades förr som ett renligt folk, med en riskfri industri, och detta inbegrep den kemiska industrin. Allt detta är ett passerat stadium nu.”

Invånarna i Bhopal och de människor som bor utmed floden Rhen har blivit offer för en teknologisk era som kan skryta med att ha kokat ihop mer än 66.000 kemiska blandningar. Många har framställts för att göra livet lättare för människan, men ändå är, ironiskt nog, ett stort antal av dem oerhört giftiga och kan förorsaka livshotande och förödande biverkningar, både på människor och på det biologiska systemet som helhet. En expert rubricerade dessa kemikalier som ”biocider”.

Det finns många kemikalier som har så långa namn att de flesta människor inte kan uttala dem och som för bekvämlighetens skull betecknas med sådana bokstavskombinationer som PCB, DDT, PCDD, PCDF och TCDD. Denna alfabetiska soppa av giftiga kemikalier utgör ett dödligt hot både mot människan själv och mot de naturresurser som hon är beroende av för att kunna leva på jorden. ”Tusentals och åter tusentals giftutsläpp i miljön” inträffar varje år, sade en talesman för det amerikanska miljövårdsverket. Sådana utsläpp är ett hot mot vår luft, vårt ytvatten och våra underjordiska dricksvattenreservoarer och förgiftar jorden för många decennier framåt.

Det amerikanska miljövårdsverket beräknar att nära sex biljoner liter riskavfall tränger ner i grundvattnet varje år enbart i Förenta staterna. Med tanke på att en enda liter lösningsmedel förorenar 20 miljoner liter grundvatten över fastställda säkerhetsgränser, vågar man knappast tänka på vilka katastrofala skador som sex biljoner liter kan åstadkomma.

På grund av det hänsynslösa dumpandet av farliga kemikalier och avfallsprodukter blir floder och åar förorenade. Fisken dör. När floderna rinner ut i havet, förs de dödsbringande kemikalierna ut tillsammans med dem, och på somliga platser som en gång hade ett rikt maritimt liv kan man i dag, enligt den berömde oceanografen Jacques Cousteau, inte längre finna någon fisk.

Fågel- och djurlivet hotas också av föroreningarna. Inte ens naturreservaten utgör någon säker tillflyktsort. ”Tio nationalparker är förorenade av giftiga kemikalier, och ytterligare 74 kan befinna sig i farozonen. ... Avrinningsprodukter från jordbruket som innehåller selen och andra kemikalier har dödat ett stort antal sjöfåglar i reservatet”, hette det i ett reportage i The New York Times för 4 februari 1986.

Världens experter målar inte upp någon lovande bild av framtiden. Den snabba utarmningen av jordens resurser inbegriper inte bara förlusten av matjord och föroreningen av luft och vatten. Hur förhåller det sig till exempel med de stora områdena av tropisk regnskog som i tusentals år har sträckt sina lummiga grenar upp mot himlen? Löper dessa också risk att gå samma väg som andra naturtillgångar som utarmas framför våra ögon? Vare sig vi inser det eller inte påverkas våra liv av dessa prunkande alster av Jehovas hand, som följande artikel visar.