Döden på bräckliga vingar

Från Vakna!:s korrespondent i Nigeria

Det är inte ett krig som skapar stora rubriker; ändå har det krävt otaliga miljoner människoliv. Det är inte ett krig som utkämpas med bomber och kulor; ändå konkurrerar det med eller överträffar vanliga krig i lidande och antalet omkomna räknat. I detta krig kommer inte döden i tunga fientliga bombplanskroppar, utan på en mygghonas bräckliga vingar.

DET är natt. Familjen sover. En mygga förs med vinden in i sovrummet. Hennes vingar slår mellan 200 och 500 gånger per sekund. Hon törstar efter människoblod. Mjukt och försiktigt landar hon på en pojkes arm. Eftersom hon väger bara 0,003 gram, vaknar inte pojken. Hon drar sedan fram ett sågtandat sugrör ur sina taggiga yttre mundelar med vilket hon genomborrar pojkens hud ovanför en kapillär. Två pumpar i hennes huvud suger ut hans blod. Samtidigt överförs malariaparasiter från myggans salivkörtlar till pojkens blodomlopp. Operationen är snabbt över; han märker ingenting. Myggan flyger i väg, uppsvälld med ända till tre gånger sin kroppsvikt i blod. Inte många dagar därefter är pojken dödssjuk. Han har malaria.

Det är en scen som har upprepats tusentals miljoner gånger. Resultatet har blivit lidande och död i ofantlig skala. Malaria är utan tvivel en grym och oförsonlig fiende till människan.

Tålmodigt sökande efter fienden

En av de främsta upptäckterna i kriget mot malarian gjordes, inte av de stora forskarna i Europa, utan av en brittisk militärläkare som var stationerad i Indien. Forskare och läkare på 1800-talet anslöt sig till tänkandet under de gångna två tusen åren och tog för givet att man fick sjukdomen genom att inandas dålig träskluft.a Doktor Ronald Ross, däremot, trodde att sjukdomen överfördes från människa till människa med myggor. Till och med sedan man upptäckt att malaria hade med parasiter i människans blodomlopp att göra, fortsatte forskare att söka efter ledtrådar i träskmarkernas luft och vatten. Samtidigt undersökte Ross myggornas magar.

Med tanke på den primitiva laboratorieutrustning han hade till sitt förfogande var det ingen lätt uppgift att se in i myggornas magar. Medan Ross arbetade svärmade moln av myggor och knott kring honom, beslutna, som han uttryckte det, att hämnas ”sina vänners död”.

Till slut, den 16 augusti 1897, upptäckte Ross i magsäcksväggen på anophelesmyggan kulformiga organismer som hade växt sig större över natten. Malariaparasiter!

Fylld av jubel skrev Ross i sina anteckningar att han hade avslöjat hemligheten som skulle rädda ”en myriad människor”. Han skrev också en vers från bibelboken Korinthierna: ”Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?” — Jämför 1 Korinthierna 15:55.

Malarians härjningar

Ross’ upptäckt var en milstolpe i kriget mot malarian som hjälpte till att öppna vägen till människans första stora offensiv mot sjukdomen och insekterna som bär på den.

Under större delen av historien har människan lidit stora och långvariga förluster på grund av malarian. Egyptiska hieroglyfskrifter och papyrer vittnar om malarians framfart 1.500 år innan Kristus gick på jorden. Den härjade vackra låglandsstäder i det forntida Grekland och nedgjorde Alexander den store i hans bästa år. Den decimerade romerska städer och drev de rika upp i högländerna. Under korstågen, amerikanska inbördeskriget och de båda världskrigen dödade den fler människor än som dog i många stora fältslag.

I Afrika förskaffade malarian Västafrika epitetet ”den vite mannens grav”. Ja, sjukdomen var ett så stort hinder i européernas kamp för att kolonisera Afrika att ett västafrikanskt universitet utropade myggan till nationalhjälte! I Centralamerika bidrog malarian till att omintetgöra de franska ansträngningarna att bygga Panamákanalen. I Sydamerika sades malarian ha krävt ett människoliv för varje syll som lades, när järnvägen mellan Mamoré och Madeira byggdes i Brasilien.

Kampen för att vinna

Under årtusendenas lopp har man försökt skydda sig mot myggan, fast inte medvetet mot malaria. På 1500-talet f.v.t. använde egyptierna oljan från trädet Balanites wilsoniana som myggmedel. Tusen år senare skrev Herodotos att egyptiska fiskare svepte sina nät kring sina sängar på natten för att hålla insekterna borta. Sjutton hundra år längre fram berättade Marco Polo att rika människor i Indien sov i sängar med skyddande gardiner, som kunde dras för på natten.

På andra håll upptäckte människan naturliga botemedel som hade ett verkligt värde. I mer än 2.000 år har malaria behandlats framgångsrikt i Kina med en växt som kallas qinghaosu, en örtmedicin som har återupptäckts på senare år. I Sydamerika använde peruanska indianer barken från kinaträdet. På 1600-talet kom kinaträdet till Europa, och år 1820 utvann två farmaceuter från Paris en alkaloid ur trädet som kallas kinin.

Nya vapen

Det tog tid innan man helt och fullt insåg kininets värde när det gällde att förebygga och behandla malaria, men när man väl hade gjort det blev det den främsta behandlingsmetoden i hundra år. I början av andra världskriget erövrade japanska trupper viktiga kinaträdsplantager i Fjärran Östern. Den allvarliga brist på kinin som detta ledde till i USA gav upphov åt en intensiv forskning för att utveckla en syntetisk malariamedicin. Resultatet blev klorokin, ett läkemedel som var säkert, högeffektivt och billigt att framställa.

Klorokin blev snabbt ett betydande vapen mot malaria. På 1940-talet introducerades också insektsmedlet DDT, med kraftigt dödande verkan på myggor. DDT dödar inte bara myggor som man sprejar mot, utan det som sitter kvar på en vägg sedan man sprejat fortsätter att döda insekter.b

Optimistisk motattack

Efter andra världskriget organiserade forskare, beväpnade med DDT och klorokin, en global motattack mot malaria och myggor. Striden skulle utkämpas på två fronter — läkemedel skulle användas för att döda parasiterna i människokroppen, medan omfattande besprutning med insektsmedel skulle utrota myggorna.

Målet var total seger. Malarian skulle utplånas ur tillvaron. Ledare för attacken var den nybildade Världshälsoorganisationen (WHO), som gjorde utrotningsprogrammet till sin viktigaste uppgift. Beslutsamheten understöddes av pengar. Mellan åren 1957 och 1967 lade nationerna ut 1,4 miljarder dollar i den globala kampanjen. De första resultaten var imponerande. Sjukdomen besegrades i Europa, Nordamerika, Sovjetunionen, Australien och vissa länder i Sydamerika. Professor L. J. Bruce-Chwatt, veteran på malariabekämpning, gjorde följande reflexion: ”I dag skulle det vara svårt att beskriva den enorma entusiasm som begreppet utrotning framkallade världen över under dessa fridfulla dagar.” Malarian vacklade! WHO skröt: ”Utrotning av malaria har blivit en realitet som vi har inom räckhåll.”

Malarian slår tillbaka

Men det skulle inte bli någon seger. Generationer av myggor som överlevde den kemiska anstormningen blev resistenta mot insektsmedel. DDT dödade dem inte lika lätt som tidigare. Malariaparasiterna i människokroppen blev likaså resistenta mot klorokin. Dessa och andra problem resulterade i fruktansvärda bakslag i vissa länder där segern hade verkat så säker. Sri Lanka, till exempel, där man trodde att malarian praktiskt taget hade utrotats år 1963, upplevde bara fem år senare en epidemi som drabbade miljoner.

År 1969 blev det allmänt accepterat att malaria var en fiende som inte kunde utplånas. I stället för ordet ”utrotning” kom ordet ”kontroll” på modet. Vad menas med ”kontroll”? Doktor Brian Doberstyn, ledare för WHO:s malariaenhet, förklarar: ”Allt vi kan göra nu är att försöka hålla antalet döda och lidande på en rimlig nivå.”

En annan WHO-tjänsteman klagar: ”Efter ansträngningarna att utrota malarian på 1950-talet och bruket av DDT mot insekterna har det internationella samhället gett efter. Fattigdom, avsaknad av infrastruktur, resistens mot läkemedel och insektsmedel har lett till att sjukdomen består. Vi har faktiskt blivit besegrade av sjukdomen.”

Ytterligare en faktor är att läkemedelsföretagen har upphört med sin forskning. En malariaforskare sade: ”Problemet är att det krävs en hel del investeringar, men vinsten är obefintlig, och någon uppmuntran existerar inte.” Ja, trots att många slag har vunnits, är kriget mot malarian långt ifrån över. Bibeln, däremot, pekar mot en tid som är nära då ”ingen som har sin boning där kommer att säga: ’Jag är sjuk.’” (Jesaja 33:24) Fram till dess kommer sjukdom och död att fortsätta att komma på bräckliga vingar.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 14]

Mygga mot människa

Nästan hälften av mänskligheten, mer än hundra länder, är direkt hotade, till största delen i tropikerna. Särskilt Afrika är ett starkt fäste.

Det har hänt att myggor följt med flygplan från tropiska områden och smittat människor som bor i närheten av internationella flygplatser.

Förluster. Varje år drabbas 270 miljoner människor, och uppemot 2 miljoner dör. Särskilt hårt utsatta är gravida kvinnor och barn; i genomsnitt dör två barn varje minut.

Besökare i tropikerna smittas. Varje år rapporteras omkring 10.000 ”importerade” malariafall i Europa och över 1.000 i Nordamerika.

Taktik. Honmyggan av släktet Anopheles smittar människor oftast på natten. Malaria överförs också med blodtransfusion och i sällsynta fall med smittade sprutspetsar.

Först på senare år har människan haft kunskap och medel att kunna slå tillbaka. Trots 105 länders samlade ansträngningar att försöka besegra detta gissel håller människan på att förlora terräng.

[Ruta/Bild på sidan 15]

Skydda dig mot myggbett

Sov med sängen skyddad av ett nät. Nät som impregnerats med insektsmedel är bäst.

Sätt på luftkonditioneringen på natten, om du har en sådan, eller sov i rum med myggnät på dörrar och fönster. Finns det inga myggnät, bör du ha dörrar och fönster stängda.

Efter solnedgången bör du ha på dig långärmade kläder och långbyxor. Mörka färger drar till sig myggen.

Stryk myggmedel på kroppsdelar som inte skyddas av kläder. Välj ett medel som innehåller antingen dietyltoluamid eller dimetylftalat.

Använd myggsprej ... eller myggspiraler.

Källa: WHO.

[Bildkälla]

H. Armstrong Roberts

[Ruta på sidan 16]

”Det finns ingen ’magisk kula’”

Trots att utsikten till total seger verkar avlägsen, fortsätter kampen mot malarian. Vid en internationell konferens om malaria i Brazzaville i Kongo i oktober 1991 manade WHO-representanter till att överge den ”utbredda fatalismen” och rekommenderade en ny global mobilisering för att få malarian under kontroll. Hur framgångsrika kommer sådana ansträngningar att bli?

”Det finns ingen ’magisk kula’ mot malaria”, sade WHO:s generaldirektör Hiroshi Nakajima för en tid sedan. ”Vi måste därför bekämpa den på många fronter.” Här är tre fronter som på senare tid fått mycket publicitet:

Vacciner. Forskare har i åratal arbetat för att få fram ett vaccin mot malaria, och massmedierna rapporterar då och då om ”genombrott” i forskningen. För att dämpa ogrundad optimism varnar WHO för ”villfarelsen att det i en nära framtid kommer att finnas tillgång till ett antimalariavaccin”.

Ett av problemen i samband med att utveckla ett vaccin är att malariaparasiten i människan har lyckats anmärkningsvärt bra med att undgå de ansträngningar människans immunsystem gör för att förstöra den. Till och med efter många års upprepade attacker utvecklar människor inte mer än en begränsad immunitet mot sjukdomen. Doktor Hans Lobel, epidemiolog vid U.S. Centers for Disease Control i Atlanta, påpekar: ”Man utvecklar ingen immunitet efter bara några få attacker. Man försöker sig därför på något som inte ens naturen själv har klarat av [när man försöker utveckla ett vaccin].”

Läkemedel. Eftersom malariaparasiten blir mer och mer resistent mot de nuvarande läkemedlen, verkar WHO nu för en ny medicin som kallas arteether och som utvunnits ur det kinesiska örtextraktet qinghaosu.c WHO hoppas att qinghaosu skall bli källan till en helt ny kategori av naturmediciner, som kan komma att vara tillgängliga på marknaden inom tio år.

Moskitnät kring sängen. Detta två tusen år gamla skydd mot myggor är fortfarande effektivt. Malariamyggor angriper i regel nattetid, och ett nät håller dem borta. Effektivast är nät som doppats i insektsmedel, till exempel permethrin. Studier i Afrika har visat att i byar där man börjat använda indränkta moskitnät minskade dödsfallen i malaria med 60 procent.

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidan 17]

Tänker du resa till tropikerna?

Om du planerar att resa till en trakt där det finns risk för att få malaria, bör du göra följande:

1. Konsultera din läkare.

2. Följ de instruktioner du får till punkt och pricka, och om du tar antimalariamedicin, bör du fortsätta att göra det i fyra veckor efter det att du lämnat riskområdet.

3. Skydda dig mot myggbett.

4. Lär dig känna igen symptomen på malaria: feber, huvudvärk, muskelvärk, kräkningar och/eller diarré. Kom ihåg att malaria kan bryta ut upp till ett år efter det att du lämnat ett malariaområde, även om du har tagit antimalariamedicin.

5. Konsultera en läkare, om du har symptomen. Malaria kan snabbt förvärras och kan leda till döden på mindre än 48 timmar efter det att de första symptomen visat sig.

Källa: WHO.

[Bildkälla på sidan 13]

H. Armstrong Roberts